Suomen Blogimedia

Mainosyhteistyö

tisdag, september 23, 2014

Det osynliga barnet

Nu pratar jag antagligen utifrån min egen bubbla, men det känns som om det kokar kring journalistiken i hela Svenskfinland, eller vadfan världen. Vem får sparken? Stanna kvar? Betalt? Vem konsumerar och vem betalar i pengar versus personuppgifter? Klassaspekten! Hur ska mediehusen göööööra? Det sprakar i mig av lust att prata om detta i podden, men igår när barnet äntligen somnat sa Maggan: "Sorry love, jag ska stiga upp halv sex för att åka till Åbo och spela in TV med gamla människor." Sedan somnade han till Netflix. Här är jag nu, ensam hemma och full av saker att säga i en podcast. 

Nåja, ensam och ensam. Istället för att sitta hemma och prata med mig själv hookade jag upp med en före detta kollega (som nyligen emigrerat från Jakobstad till Helsingfors) och gick på barnteater med våra ungar. Alltså inte gemensamma, men det kändes lite som att lajva nyfamilj. Vi gick på Det osynliga barnet på Teater Viirus. Så jäkla bra. Pelle Heikkilä var suveränt bra. Pjäsen är för ungdomar mellan 4-9. Ta era eller nån annans ungar på den, det får en dessutom att känna sig som en bra förälder som utsätter sitt barn för kultuuuur.

Viirus bild.

Imponera med svärd

Det enda jag med mina stelfrusna fingrar kan skriva är att ni ska kolla på den här lilla instruktionsfilmen om hur man sabrerar en flaska champagne. Jag vill säga: Kids, don't do this at home, men egentligen menar jag ju det motsatta. Här alltså.


måndag, september 22, 2014

Bokmässan i Göteborg

Jag skulle antagligen ha varit torrare på kroppen om jag tagit ett dopp i Östersjön än när jag cyklade hem från jobbet i dag. Vid mataffären slog det mig att jag kanske är FÖR blöt för att handla matvaror, men sen kom jag ihåg den där anti-skam överenskommelsen vi har och plockade åt mig grönsaker, mjölk och tandkräm med tygbyxor fastklistrade vid mina ben och mascara på alla andra ställen i mitt ansikte än där den borde vara.

Tänkte mycket på det här scenariot:


Nåja, det jag egentligen ville säga är att det vore jäkligt roligt om vi sprang på varandra på bokmässan i Göteborg i helgen. Här är två bombsäkra platser jag kommer att befinna mig på, men jag kommer också att glida omkring i mässhallen och dricka vin på olika platser i Göteborg.


27.9 Klockan 11.00
Arenan
Allålderskris
Peppe Öhman och Mårten Westö har tagit sig an varsin åldersgrupp, de bortskämda 30-åringarna och medelålderns skymning. Med en skarp blick avslöjar de våra sargade förhållanden och självcentrerade liv. Insikt är förutsättningen för förändring.
Intervjuare Katarina Gäddnäs.

28.9 Klockan 12.30
Arenan
Vackra människor
Peppe Öhman har skrivit en underhållande och avslöjande roman om fyra inte längre så unga men bortskämda människor i hipsterkvarteren i Rödbergen i Helsingfors. Vem ska man leva med, vem får man ligga med, hur ska man förhålla sig till det här med barn?
Intervjuare Katarina Gäddnäs.

Senast jag kom ut med en bok fick jag hänga lite med Ebba och Marianne.

söndag, september 21, 2014

Några lösa tankar

Den här helgen har jag varit mitt oproduktivaste jag, men har ändå nuddat vid några tankar. Här kommer de:

1. Att det finns så många pappor ute med sina barn på lördag förmiddag. Min första tanke: "Hurra! Vad bra!" Min andra: "Fast det här innebär antagligen att papporna vanligtvis jobbar resten av veckan och låter mammorna ta hand om ungarna. Buu."

2. Det Basse sa om SD:s massiva stöd: Det är naturligt eftersom rasism inte hotar maktstrukturerna, medan feminism gör det.

3. Att det är okej att ge sitt barn spenatplättar till frukost en gång i veckan. OM HEN VILL HA DET!

4. Gammal tanke, men tål att upprepas: Att män har en större frihet i att visa ointresse för det kvinnor gör än tvärtom. Sällan man ser killar som hänger i manegen för att se sina flickvänner rida, medan tjejer nog hänger vid skaterampen. Ursäkta den generaliseringen av ungdomars hobbyn. Detta håller i sig långt upp i åldrarna. Diskutera gärna detta. 

5. Att det tråkigaste med Twitter är när folk skriver om sport och musiktävlingar.

6. Att förlagsvärlden inte ligger lika risigt till som de traditionella tidningshusen. Det här ska vi tala om i podden.

6. Vi åt frukost hos familjen Slater och det slog mig jag sannerligen älskar att bo i stan. Så mycket kärlek och vänskap så nära.


lördag, september 20, 2014

Maxad social tillvaro

På fredagen hörde Karin av sig och undrade om vår färska tradition Friday Afternoon Tea fortfarande gällde. Givetvis, givetvis, sa jag med så knarrig stämma jag kunde. 


Karin hämtade med sig en påse pätkis som jag kommer att avsluta inom några minuter.

Märtha och en nyrakad Mango hängde naturligtvis med. Min egen Magnus spelade in Hjärtevänner i Borgå och var därmed frånvarande.


Vi försökte få barnen att leka harmoniskt så att vi kunde prata ifred, men det gick sådär. Det går liksom inte att föra en sammanhängande diskussion med småbarn i sällskapet. 

Märtha chockerade oss genom att trotsa all biologi, gener och kvinnliga instinkter och körde runt med en bil. TROTS ATT HON ÄR FLICKA!
På kvällen åt vi på Helsingfors bästa restaurang Pastor. Fruktansvärt god mat, smaskiga drinkar och skön stämning. Mycket lycklig över Pastor. Jag cyklade hem lite efter tio för att avlösa barnvakten. Maggan ramlade in halv tre. Skulle aldrig själv klara av hans leverne. Är motvilligt imponerad.


Följande morgon vaknade jag tidigt och sprang en timme. Helsingfors var extremt vackert och jag var värsta superspringaren. Jag lyssnade på Roll on i P3 med Mia och Klara som min goda vän Swanberg rekommenderat. Så jäkla humoristiskt program trots att det har några år på nacken! Det slog mig att Sverige är fullt att svinroliga femnister. 


Tänkte ändå mycket på Lo
s Angeles och funderade på spellistan jag ska ha färdig till vi åker från LAX till Santa Monica. Det är bara tre månader kvar nu. 

Efteråt gick vi till Andante för att äta frukost. Maggan har i smyg instiftat en tradition av att äta frukost ute på lördagar. Viddis och jag hänger på. Fast ibland äter jag i hemlighet dubbla frukostar. En med tidningen medan de andra sover och en andra ute i sällskap av familjen.



På Andante träffade vi bland annat Minna och drack mycket kaffe.  

Vi gick vidare och Magnus passade på att plocka med sin allt han glömt på Pastor kvällen innan. Och ja, sen hände en massa annat smått och gott, men jag antar att ni har bättre saker för er än att hänga på den här bloggen hela helgen. 


fredag, september 19, 2014

Slut på skammen

I går påminde Friman mig om att vi pratat om att det är dags att frigöra sig från skammen. Att sluta skämmas över föräldrar, partners, kolleger, ungar, släktingar, men framför allt sig själv. Det finns så mycket onödig skam. Skam man känner för att ens finska inte var perfekt under ett möte, att middagen bara blev halvgod, att man kom pinsamt tidigt till festen, inte orkade laga annat än de där spenatplättarna (fast där kickar kanske skulden in), att man lagt upp för många selfies på Instagram, alternativt inte vet vad Snapchat är, att man drar upp strumpbyxorna och nån råkar se, har fel sorts musiksmak, bara läser deckare, har en fläck på tröjan eller av misstag säger expresso istället för espresso. Folk går omkring och skäms för så mycket helt onödiga saker. Nu är slut med det. Härmed är alla befriade från onödig skam.

Däremot ska var och en givetvis skämmas över rasism, anti-feminism, elakheter, härskartekniker och annat skit, men det goes ju without saying. Eller nu sade jag det ändå.

Torsdag -en bild i timmen

Bloggvärldens svåraste utmaning måste vara en bild i timmen-inläggen. Så svårt att komma ihåg att fota och så utmanande att dra fram sin kamera mitt under ett viktigt möte på jobbet. Man ba: "Eeeh, visst är det okej att jag fotar våra kex, eller??" Så här långt kom jag i alla fall. Det har för övrigt varit några väldigt intensiva dagar jobbmässigt, därför ligger jag lite efter i att svara på era kommentarer.

Vaknade och åt min vanliga frukost bestående av rågbröd med ost och hallonsylt. Ett löskokt ägg och och en kopp svart kaffe. Ja och papperstidningen, för så old school är jag.

Sedan väckte jag barnet.


Gav honom föda, hjälpte honom klä på sig, borstade allas tänder och tog oss ner på gården.


Det var en fin torsdag med klarblå himmel.

Cyklade till jobbet, gick på möte, spelade in nästa veckas Tips & tricks för Studio HBL där jag sabrerar en flaska champagne. LIKE A BOSS!


Sprang tillbaka till mötet, köpte ett läppstift på lunchpausen, satt på möte och drack sedan upp resten av champagnen med Andrea, Janne och Marianne.


Tog Janne med mig och gick till Vin Vin på Georgsgatan där Basse och Turtschaninoff satt. Gjorde följe till Schilds & Söderströms höstfest.



Minglade runt som värsta proffset och när festen på G18 tog slut fortsatte ett författargäng till Rafla på Nylandsgatan
. Här Turtschaninoff, Nyberg, Frank och Lehtinen.

Och här en massa andra finlandssvenska författare. Vinglade hem likt Askungen när klockan slog 12 och hittade min man i vår säng.

onsdag, september 17, 2014

I am you Master

Jag kommer att få ovanligt många spämkommentarer på grund av rubriken, men tar det som en kvinna (alltså får lite lägre lön, byter wc-pappersrulle, blir objektifierad, lever längre och minns folks födelsedagar).

I går kom äntligen mitt betyg från USC. Har med andra ord ett fysiskt bevis på att jag är en Master of Arts in Specialized Journalism. Det var det arbetsmässigt tuffaste året i mitt liv. Fy fasiken så mycket jag läste och skrev och analyserade och resonerade och skämdes över att stundvis vara en idiot.


Men tänk att få bli lära sig nya saker i ett år, dessutom ämnen som verkligen intresserar en och samtidigt tillbringa tolv månader i Los Angeles. Att studera med några år av arbetserfarenhet i bagaget var så mycket mer givande än att avverka en pol.mag. vid Helsingfors universitet bara för att ha det gjort. Som jag alltså gjorde 2005. Tänker att jag var en mycket late bloomer. Här är länken (på finska) till fonden som gav mig stipendiet.   

Hipsterföräldervärlden

Att ha barn är en sån jäkla klyscha. Jag hör mig själv upprepa: "Ät upp din mat!" "Försiktigt", "Har du borstat tänderna?", "NEJ!", "Okej, men bara fem minuter till." och "Kom ihåg att tvätta händerna!" i det oändliga

Samtidigt har jag dåligt samvete över att jag är tjatig, har bråttom, bara läser två böcker för honom på kvällen, låter honom äta spenatplättar flera gånger i veckan (de köpta alltså, ej hemlagade), har ett så dåligt tålamod att leka med honom, att min uppfostringsmetod till stor del baserar sig på hotelser och mutor och för att min avsky för lekparker är avgrundsdjupt. Eller det finns garanterat föräldrar som är bättre än jag och som älskar lekparkerna, men på det stora hela finns det inte en originell föräldracell i mig. Jag är antihipstern i hipsterföräldervärlden.

tisdag, september 16, 2014

Prestera mindre

Maggie är uppe i Österbotten för att spela in de första avsnitten av Hjärtevänner och jag lajvar ensamstående förälder nere i Helsingfors. Med förkylning i bagaget och äkta make borta blir det inte så mycket tränat. Försökte springa en tur i Stockholm för ett par veckor sedan, men det slutade med dunderförkylning följande dag. I fredags drog jag också ut på en tur och bestraffades med stickig hals och snuva. Jag vet, jag är en mes. Eller, min kropp är svag. Kommer aldrig att hålla för långvarig flykt när zombieapokalypsen börjar.

I L.A. sprang jag mellan fyra och sex gånger i veckan. Det är lite knarkigt att träna så passa ofta. När man pausar kickar nåt slags abstinens in. En irriterande känsla av att kroppen vill ha spring, eller snarare endorfiner. När jag sitter här och slevar i mig pasta (glass till efterrätt) med ena handen och bloggar med den andra tänker jag att icke-tränande kanske är en bra övning. Tänker att Anne skulle ge en stor tumme upp. Hon brukar mena att man inte ska hålla på och prestera så mycket hela tiden.

Det är inte alltid så lätt att låta bli att leverera. I går presterade jag till exempel nåt slags egen version av rårörda lingon. Det blev sådär.