Såg en kvinna som försökte vandra över Salutorget i höga klackar. Det verkade fruktansvärt besvärligt.
Det fanns aldrig en tid när jag regelbundet använde högklackat, men när det vankas festligheter brukade och brukar jag dra på mig ett par. Det är aldrig skönt för fötterna, men använder man skor med öppen tå och puttar in ett par minikuddar under trampdynorna hjälper det lite. På vägen hem har man platta skor eller väljer barfotaalternativet.
I sällskap med kvinnan på Salutorget gick två män i sneakers. Det såg hur bekvämt ut som helst. Kontrasten fick mig att tänka på hur sjukt det egentligen är att det finns högklackade skor. Skornas syfte är enbart att att få kvinnan i dem att se snyggare ut. Pretty, pretty, smalare ben, kanske bättre hållning och alltid längre. Samtidigt ömma fötter, skavsår och i värsta fall liktornar och annat hemskt.
Att gå i högklackat är visserligen inte det enda kvinnor gör för skönhetens skull, men att sminka sig, välja kläder, raka bort allt hår på kroppen eller måla naglarna gör varken ont eller är direkt opraktiskt. Jag menar, man kan springa i läppstift, obehindrat gå över kullerstenar i nyfärgat hår och dansa hela natten efter att ha rakat sig under armarna.
En ganska konkret skillnad mellan kvinnor och män är väl att det skulle vara svårt att övertyga en stor del av alla män om att de måste klä sig obekvämt och smärtsamt för att attrahera kvinnor.
