Image       x Suomen Blogimedia

Skammen av att ta miste på bekanta

På väg hem från Santa Barbara sa Maggie: Är inte det där Riikka och Matias? och pekade mot en blå Saab som påminde om våra kompisars bil. Jag hängde ut genom fönstret och vinkade tills paret märkte mig och vi tillsammans kunde konstatera att vi inte alls kände varandra. Jag kände en oproportionerligt stor skam. Skammen av att ta miste på bekanta.

Funderade på Facebook och hur folk verkligen skriver vad som helst där. De hänger ut sina ex, skryter mer och mindre blygsamt, rapporterar varje rörelse de gör, lämnar in idrottsresultat, är light-rasistiska och helsexistiska. Först rynkade jag på min elitistnäsa, men sen slog det mig att sånt är ju livet utanför Facebook också, och att det kanske är bättre att sociala medier speglar verkligheten än skapar nåt slags utopi. Det slog mig också att det antagligen är ett mänskligt drag att inte inse att det läser långt mycket fler människor än de som kommenterar och likear. 

Ja, och så är vi hundvakter för några dagar. Spännande för alla inblandade. Hej från Santa Barbara!



Podden: Är 2015 mensåret i USA?

I veckans podd pratar vi om hur lätt det är att bli manipulerad av kapitalismen (det jag glömde säga är att vi generellt köper mer i sällskap av vänner och mindre i sällskap av familj), om varför Magnus inte ser poängen med sportjournalistik och om 2015 är USA:s mensår. Var så goda:

Läslördag!

Medan jag surfar Airbnb's i närheten av Palm Springs/Joshua Tree vill jag slussa er vidare till bra texter jag själv snubblat över i veckan. Om nån timma ska Maggan och jag dessutom spela in en podd om mens på Instagram, vilken sorts musik som får oss att köpa grejer, om sportjournalistisk och antagligen den vanliga rasismen och feminismen. Men först läsning:

Wired skriver om att det på allvar börjar vara dags att äta insekter, men att gräshoppor chapulines i Mexiko för tillfället är dyrare än svinkött. 

BBC skriver om att vi inte alls är free agents som vi kanske går omkring om tror.

How sleep became a social justice.

Om varför kalla duschar är hälsosammare än varma. (The Fast Company)

New York Times om hur det var Beyoncé som år 2013 presenterade världen för kombinationen feminism och att vara flawless.

Medicins gender bias.

Och så finns det så otroligt mycket bra på Vice att jag inte vågar slussa dit er eftersom ni också måste ta hand om era barn, träna, äta, träffa vänner, avsluta den där romanen och annat som sker utanför internet.

Hur jag tränar

Jag har aldrig gått på gym. Eller en gång på ett hotell i Bangkok testade jag löpbandet på gymmet längst nere. När jag steg av bandet hade jag lika svårt att koordinera mina ben som efter att jag en gång i Amsterdam testade space cake. Vanligtvis springer jag bara, gör plankan och någon armhävning då och då. 

Under de senaste veckorna har jag gjort ett bloggsamarbete med Yoogaia som erbjuder hemmayoga, pilates, barre (min nya favorit), post- och prenatal yoga, barnyoga, core, glute och en massa andra muskelövningar jag inte hade en aning om vad de var förrän jag testade. Samarbetet tar slut i slutet av mars och för att jag verkligen gillat det vill jag en sista gång tipsa om att ni får en vecka gratis som rookies och ytterligare en vecka med koden JEANETTE2015. Nu erbjuder Yoogaia dessutom fyra månader för 50 euro. Lätt värt det, säger jag. 

Ja och så tar jag ett dopp då och då, men det var väldigt lite med träning att göra. 


Älsklingsställen i stan

När Larisza är här vill vi såklart visa våra favoritställen plus några turistgrejer här i L.A. Utflykt till Malibu, hajking, Perch, Chateau Marmont, Hollywood-skylten, Foodtruck Friday i Venice med sushiburritos, The Cortyard Kitchen,  The Sunny Spot och resten av köret.

I dag bjöd vi Larisza på lunch på Guisados i Echo Park. Det var varmt och gott som bara den. Sen tog det oss orimligt länge att köra hem i fredagstrafiken.

Vidde sörplade i sig en melonjuice. Maggan drack två av samma sort.
Den ser kanske inte mycket ut för världen, men den här tredollars tacon med ceviche och avokado är det godaste jag ätit på evigheter.


Rynkor och krämer

När Magnus kom hem hämtade han med sig en påse med Mádaras ekologiska hudprodukter, bland annat hudkrämen Pihjala body butter som min kompis Noora Shingler varit med och utvecklat. Ska bli en trevlig omställning för min hud som endast levt med kokosolja de senaste veckorna. 

Jag är ärligt talat ganska slarvig med min hudvård. Jag har aldrig köpt dyra krämer, utan istället bara kört med kokosolja och apotekskrämer. Ska bli spännande att se exakt hur mycket rynkor mitt hudslarv förorsakat mig. ELLER om det inte är så stor skillnad mellan dyrt och billigt. (Hur eller vem jag ska jämföra med vet jag inte riktigt).


Hushållsträsket

Ni vet hur det är när man är ensam hemma och väntar jättemycket på att en annan person ska komma hem. Mest av kärlek väntar man, men också lite för att få avlastning i hushållsträsket. Och sen när den andra personen kommer hem är hen trött och jetlaggad och har inte alls funderat så mycket på att tömma diskmaskinen och plötsligt märker man att man fortfarande är nere i träsket, men dessutom irriterad för att det nu finns en person som i teorin också kunde hushållsarbeta, men istället sover? 

Ingen aning om varför det heter babyshower

Vi tog seden dit vi kom och slängde ihop en frukost som vi kallade babyshower för Frida som snart ska föda ett barn.

Malin hade fixat en babyballong, det var nog det mest babyshoweriga vi hade på gång. Någon berättade skräckhistorier om nappkastning och mätning av mage och vi kände oss mycket nordiskt moderata.

 Jag tog med mig alkoholfritt bubbel. 
 Sara bjöd på avokadosmörgåsar som var ännu godare än vad ni nu föreställer er.

Hundarna Rio och Maison lekte som små galna hundar gör ibland. Trots Rios lätt aggressiva min är dessa två djur mycket snälla mot varandra.


Sara, Cissan, Malin och Remy och gled ut på terrassen som om de var med i Reservoir dogs. Eller nu när jag ser närmare på bilden var det nog kanske inte EXAKT som i filmen.

 Charlotta och en nöjd Frida. Fatta att hon om bara några månader föder ett barn. 

Den andra Malin dök upp och berättade lite om hur det är att skriva filmmanus.
 Och så introducerades Remy och Maison. Hund möter bebis. Mycket gulligt.


Sen hörde Tommy av sig och vi träffade honom, åkte till Malibu och nu är jag tvungen att jobba som ett litet djur. Ajö!

Byta batteri på telefonen

När ens yngsta syster hälsar på vill man ju spela cool och kompetent så när Larisza beklagade sig över att batteriet på iPhone femman bara höll i någon timme åt gången sa jag raskt att det inte är ett problem och lovade fixa det. Innan min självinsikt hann upp mig beställde jag hem ett litet reparationskit OCH FIXADE TELEFONEN. Alltså skruvade upp mobiljäveln (skruvarna är i storlek av enskilda atomer), pillade lite, plockade ut batteriet och tryckte in ett nytt.

Ett dygn senare fungerar telefonen utmärkt. 
Jag är lika överraskad som ni. Säger bara: Who's your mommy and what does she do?



Brev från Amerika

Eftersom Hufvudstadsbladet publicerar en del av mina Brev från Amerika-texter också i papperstidningen känner jag en viss press att leverera mer kolumn- än bloggaktiga texter i just det forumet. Ibland blir det bra. Läs gärna! 

"Kan kvinnor och män vara bara vänner?"

Svar: ja. Kvinnor och kvinnor, samt män och män kan också vara bara vänner.  

Jag skriver ju ibland om hur jag någonstans i slutet av tonåren och början av tjugoårsåldern hängde mycket med killar för att jag trodde att det var coolt att säga att "Jag hänger helst med killar. Brudar skapar drama och snackar skit bakom ryggen på en, killar är liksom hederligare". Jag ville vara the cool girl som Gillian Flynn beskriver i Gone Girl på ett ypperligt sätt.

Men sedan växte jag upp och insåg att jag antagligen ville hänga med snubbarna för att män i vår patriarkala kultur värderas högre än kvinnor och att jag antagligen trodde att min egen status skulle få ett lyft genom killarna. Jag blev lite smartare.

I dag har jag några nära manliga vänner. En del härstammar från cool girl-tiden, andra är nyare. En pratar jag med flera gånger i veckan, andra dricker jag en öl eller lunchar med när jag är i Helsingfors. En av de äldsta bor i New York och hälsar på här i L.A. då och då. De är lika smarta och roliga typer som mina kvinnliga vänner. De är vänner, inte kön. Jag brukar säga att Maggan inte har några kvinnliga vänner (förutom de som är delar av hans tighta kompisgäng i Helsingfors, men de träffas oftast i blandat gäng), och att det är lite tråkigt, men så slog det mig att han ju åt middag med sin kompis Tessan för någon vecka sedan. Så tydligen har Maggan också både kvinnliga och manliga vänner.

Jag utgår från att många olika sorters polare bara kan göra en gott. Ni då, manliga och kvinnliga vänner? Varför, varför inte?









Maria längst till höger på bild nummer tre är en kvinnlig vän.

Allt eller inget

Jag har identifierat ett problem jag gärna skulle tala om. När folk försöker leva på ett bra sätt, låt oss säga miljövänligt, solidariskt och jämställt blir de ofta kritiserade för att de inte gör det tillräckligt väl. Wannabee-vegetarianen ska skämmas för att hen åt en räkpasta på fredagsmiddagen, personen som köper en macka åt tiggare får kritik för att hen inte tänker på fattiga pensionärer, feministen kritiseras för att lyssna på kvinnofientlig hiphop eller ta ut en månad mer föräldraledighet än sin man. Ni fattar. 

Det finns en konstig överenskommelse om att man får granska och kritisera de som försöker, medan alla andra går fria. Det här är lite farligt eftersom också ett litet steg mot ett ekologiskare leverne, solidaritet och jämställdhet är ett bra steg. Det är bättre att ha en köttfri dag i veckan än noll, att hjälpa någon istället för ingen och att dela så gott man kan jämför med inte alls. 

Det här allt eller inget-tänket är nämligen omöjligt. Det perfekta människan existerar inte.

Sveriges gåva till Finland

Det här är gulligaste jag läst på hela veckan. Någon på den finska damtidningen Me Naiset måste verkligen älska Magnus: "Han ser ut som David Beckham och klär sig som en småbarnspappa på Östermalm" . Och på onsdagen kommer han hem till Los Angeles! Vi har aldrig varit så här länge ifrån varandra så det ska bli extra mysigt att ses. Maggans välkommen hem-present från mig är att jag sparat The Jinx så vi kan se den tillsammans.