Info
x

Tämä blogi on yhteistyössä Imagen ja Suomen Blogimedian kanssa

Image › A-lehdet mediamyynti › Suomen Blogimedia ›

torsdag, oktober 30, 2014

Säger man inte till är man en del av problemet

Ni vet det där påståendet om att feminismen gått för långt? Här kommer några texter:

Sjuåring blev utsatt för sexuella övergrepp, rektorn på skolan undrar om hon haft på sig läppstiftm skriver Sydsvenskan. Det här är någonting som Katarina Wennstam skrev om i sina dokumentärböcker Flickan och skulden, En bok om samhällets syn på våldtäkt samt En riktig våldtäktsman. De har redan tio år på nacken, men är minst sagt aktuella fortfarande. Minst sagt nedslående att vi inte kommit längre än så. 

På temat kan vi kolla på filmen där en kvinna går omkring i New York och får lyssna på sexuella trakasserier i ett kör (trots att Hanna Rosin menade att just den här filmen har en rasistisk underton eftersom det bara är folk som inte är vita som figurerar i den. Som om inte vita snubbar trakasserade kvinnor sexuellt). 

De som lyssnade på podden minns kanske att vi diskuterade GamerGate och problemet med att kvinnor som spelar blir trakasserade. Här är en text som menar att det är andra mäns ansvar att säga till om deras bröder, pappor, kompisar, barn eller kolleger trakasserar kvinnor. Säger man inte till är man en del av problemet.

Och som avslutning kan ni fnissa åt den här texten på satirsajten The Onion där en kvinna förklarar att hon vägrar kalla sig feminist så länge feminismen handlar om att döda alla män.


(Ni ba: kan du inte bara lägga ut lite snygga bilder på mat/inredning/mode istället för det här mästrandet?)

Gone Girl och kaffe på kajen

Har börjat kolla på TV-serien The Affair, som handlar om precis det titeln indikerar. Gillar att varje avsnitt är uppdelad i två delar (eller egentligen tre, men vill ej avslöja för mycket). Den första hälften handlar hans perspektiv och den andra är hennes (givetvis är det väldigt heteronormativt). Känns lite Gone Girligt. 

 När jag vaknade i morse hade jag fått ett meddelande av Sonja där hon undrade om jag hade lust att ta en morgonkaffe med henne på Story i Saluhallen.
Det ville jag givetvis så jag drog på mig kläderna, lånade Maggans Jopo och susade iväg mot Södra Kajen. Måste säga att Jopon är en bättre stadscykel än den oerhört snygga Pelagon.
Det var så soligt och vindstilla att vi tog våra kaffen och satte oss på kajkanten. Pratade om att bli en bättre människa och att det nog ska vara möjligt ännu så här på gamla dar.

onsdag, oktober 29, 2014

Gammaldags bloggande

Jag hade ett viktigt möte gällande Los Angeles i morse. Spelade cool i går kväll, men tydligen var jag lite nervös ändå eftersom jag vaknade klockan fem på morgonnatten och inte kunde somna om. Passade på att lyssna på Blondinbella som gästade podcasten Värvet. Det var en jäkligt bra intervju som gav mig en ny bild av Isabella Löwengrip. Eller fick mig egentligen att svälja några fördomar. Säga vad man vill om Löwengrip, men en doer är hon sannerligen. Flyttar hemifrån som fjortonåring och bygger ett litet imperium omkring sig.

När jag kom hem från jobbet surfade jag in på Blondis blogg och det slog mig att konceptet där fortfarande till stor del är en uppräkning av vad kvinnan sysslat med under dagen. Det låter inte speciellt kreativt, men är tydligen välfungerande. Typ så här i min värld: Gick på möte, träffade Karin på diverse pr-byråers pressdagar, spelade in en Studio HBL, skrev en text, rusade till dagis, skickade i väg Vidar på ett uppdrag med Ida-Lina, träffade Pia över ett snabbt glas vin, träffade Karin på Aarikkas 60-års jubileumsmottagning, svängde förbi Fafa's på vägen hem, bloggade.
Halvvägs in i hösten bjuder showroomen och pr-byråerna in journalister och bloggare för att spana in följande säsongs trender. Alltså våren och sommaren. 
Klassisk bloggbild.
Pastelliga vårkläder hängde överallt. Många mycket fina.
 Vanligtvis bjuder byråerna också på mat och snygga bakverk. Lakritsmacarons.
 Mitt ständiga sällskap, Karin.

Noll söndagsångest

Den här hösten har levererat noll söndagsångest. Mest beror detta på att det är så sjukt roligt på jobbet. I går gjorde till exempel Janne och jag en instruktionsfilm i hur man karvar en pumpa. Inte precis högtstående journalistik, men vem har sagt att allt ska vara så himla seriöst hela tiden. Studio HBL.

tisdag, oktober 28, 2014

Flickpojkar och pojkflickor

I går morse lyssnade jag på Radio Vega där Sara Sundell intervjuades om projektet jämställt dagis. Sundell var noga med att påpeka att jämställdhet inte handlar om att tvinga pojkar att leka med dockor och flickor att lattja med bilar. Snarare att tillåta och uppmuntra barnen att göra allt. Ge ungarna 100 möjligheter, istället för 2, som den här ypperliga boken heter.

Sundell berättade om hur man filmat dagispersonal och filmerna visat att personalen omedvetet talar till och generellt behandlar flickor och pojkar olika. Inte så att den ena gruppen ständigt får fördelar gentemot den andra, men så att det blir tydligt att det finns olika grupper. Pojkar får generellt mer service medan flickorna bemöts mer fler ord (vi talar kort om detta i måndagens Studio HBL).

Kommentarsfältet under artikeln på Svenska Yle svämmar över av vittnesmål om hur just deras barn FAKTISKT föredrar könsspecifika leksaker. Mest verkar folk vara rädda för pojkar som leker med dockor eller som vill klä sig i kjol. Som om kvinnliga attribut var det värsta man kan tänka sig som man. Flickor som skrider över (de konstruerade) könsgränserna är mer okej. Ni vet hur vuxna kvinnor gärna berättar att de varit pojkflickor som små, men att det är ytterst sällsynt att en man skulle stoltsera med att han varit en flickpojke.

Det finns en enkelt förklaring till detta. Män och traditionellt manliga egenskaper värderas fortfarande högre än kvinnliga. Det är därför det finns kvinnoprästmotståndare, traditionellt kvinnliga branscher har en längre lön än traditionellt manliga, det är därför män hyllas för många sexpartners, medan kvinnor med samma trackrecord kallas slampiga och därför det fortfarande finns så få flickpojkar. 

måndag, oktober 27, 2014

Podden 1 år!

Vi spelade in ett nytt avsnitt och märkte att det var det 52:a. Podden fyller alltså ett år! Lyckligtvis blev det det ett skitbra avsnitt där Magnus förklarar vad public service egentligen är (jobbar man på Yle ska man vara en fucking tempelriddare), om rasism, douchbags, Shonda Ryhmes och om utseendehets. Var så goda:

Fast ni prenumererar säker på podden på Itunes och vet allt detta redan.

söndag, oktober 26, 2014

Utseendehets och Zellweger

I fredags pratade jag ju på Radio Extrem om hur vi måste sluta recensera varandras utseenden. Här kan man läsa en kort recap av pratet.

Bokmässan: Closure

Okej, här kommer några sista bitar från bokmässan. Allt från intervjuer, till stämning, ölhäng med Friman och Basse och till slut Domkyrkan som säger godnatt. Hoppas att ni inte blir alltför sjösjuka.


IMG 9540 from peppe öhman on Vimeo.

lördag, oktober 25, 2014

Barnkläder och sånt

Och i brist på Barbiedockor att klä eller vad man nu kan lida brist på har jag ekiperat mitt barn i de bästa vinterskorna Sorel och det finska märket Mainio Clothing (Karin tipsade om det). Barnkläder ska man köpa second hand, jag vet. Men grejen med Mainio är att de har en etisk relation till producenterna i Indien samt strävar efter att använda så miljövänliga material som möjligt. OCH så donerar de 2 % av intäkterna till välgörenhet i Indien. Ja, och så tycker jag att kläderna är skitsnygga. Slut på konsumentupplysning.




Några bilder från bokmässan

Ingen som snubblat in här på bloggen kan ha missat att Helsingfors bokmässa pågår. I torsdags pratade jag om Vackra människor först med Friman på Akademens scen och senare samma dag om nåt slags allåldersångest med Mårten Westö och Katarina Gäddnäs. Ja och så gjorde Norrena en liten intervju med mig och Westö för Radio Vega.

Resan till och från Böle känns alltid längre än vad den i praktiken är. Kan bero på tåg.


På mässan sprang jag in i en jättestor bild på mig själv. Friman fotade. När mamma anlände drog jag henne genast till bilden. Ett bevis på att jag verkligen jobbar på HBL och inte bara hittat på det. 


En stund senare satt jag uppe på scenen och kom på mig själv med att styra diskussionen mot Kubas underrättelsetjänst. Westö somnade nästan.


Följande dag intervjuade jag Basse. Inledde med att övertala publiken att det var en konsert de satt på och att de skulle PUT THEIR HANDS IN THE AIR. Det gick bra. Sämre gick det nånstans halvvägs in i intervjun då jag glömde bort vad jag skulle fråga och bad Basse ställa en fråga till mig istället. 


Även Karkki och Märtha dök upp. Hängde lite med dem. 


Avslutade fredag kväll med öl i bland annat dessa två personers sällskap.

fredag, oktober 24, 2014

Basse och jag

I dag klockan 17.30 intervjuar jag Basse på Edith Södergran-scenen. Det blir pinsamt för oss båda, samt för förlaget om ingen dyker upp så jag ber er ödmjukas att söka er till Mässcentrum i dag.



Och om ni inte kan vänta tills klockan 17.30 så pratar jag i dag i Radio Extrems Myteriet om hur sjukt trött jag är på att kvinnors utseende ständigt recenseras.

Podden! Klickar, Gamergate och Twitter

Det har tagit tid, men nu är den här. Podden. Vi pratar om varför journalister ska finnas på Twitter, om att långa besök är viktigare än snabba klick och om Gamergate. I slutet bråkar vi lite, men det är bara för att Maggans förklaring blev så sjukt lång att jag inte riktigt hängde med. Lyckans er som har denna framför er.