Info
x

Tämä blogi on yhteistyössä Imagen ja Suomen Blogimedian kanssa

Image › A-lehdet mediamyynti › Suomen Blogimedia ›

Här finns allt jag behöver

Precis innan vi skulle flytta kände jag av det där motståndet jag alltid känner inför en resa. Orka ta sig till flyget, ordna all byråkrati, packa upp och tampas med jetlaggen. Är vi oansvariga och helt sjuka i huvudet som säger upp oss från våra fasta journalisttjänster och emigrerar? Men vet ni, jag vet inte om man får säga detta högt, men jag är så lycklig här. Varje dag utbrister jag minst en gång: Jag älskar den här stan! Här finns allt jag behöver och får jag minsta lilla hemlängtan så verkar ju ändå de flesta jag tycker om komma hit på besök. För det är ju inte precis det finländska klimatet jag saknar.









Strukturer och könsroller

Victor säger: Traditionellt sett är det mannen som jobbar mera, och kvinnan som arbetar mer hemma. Det är så idag, för att det var så förr. Om man inte är nöjd med att hämta barnen och sätta på spisen istället för att sitta vid kontoret en timme extra om dagen, så kan man säkert komma överens med sin man om att byta roller. Det finns inget problem. Om det finns problem, är de äktenskapliga, inte samhälleliga. 

Som du själv identifierat finns det olika förväntningar på kvinnor och män. Det handlar om kultur, tradition och vad vi kallar samhälleliga strukturer. En patriarkal struktur innebär att mannen uppfattas som ledaren (se bara på politiker, företagslivets ledare och varför inte på folks första association när man säger kirurg, pilot eller kapten). Inom sociologi och antropologi pratar man om mäns institutionaliserade makt över kvinnor och barn och handlar till stor del om privilegier. Ett privilegium kan vara att vara vit, att komma från en viss klass och att vara man (att vara vit och kvinna är också ett privilegium över att vara rasifierad, men det är en annan diskussion).

En struktur är en samling normer, värderingar och kanske till och med fördomar som skapar ett mönster som påverkar individer. Kvinnor förväntas ha bra koll på barn och hushåll och män förväntas dra hem pengar och försörja familjen. Visst har alla en fri vilja, vi kan säga att vi från och med i dag lever jämställt med lika mycket ansvar över hushåll och barn och ekonomisk försörjning av familjen, men vi påverkas av de värderingar och normer som flödar i samhället. Ingen är en ensam ö. Allas val påverkar våra val, hur unika och viljestarka vi än tror att vi är. Att säga att kvinnor väljer att få sämre betalt och sköta merparten av det oavlönade hushållsarbetet eller att de får skylla sig själv som gör det kallas dubbelbestraffning.

Jämför resonemanget med rasism. Skulle du säga åt en rasifierad person att rasismen hen utsätts för är ett individuellt problem? 

Ingen träning en lördag i januari

I natt vakande vi av att grannhunden skällde hysteriskt och en man kastade sig över staketet från grannbalkongen (som är kopplad till vår), ner i gränden bakom huset. Magnus kastade sig hjältemodigt ut på balkongen, men då försvann snubben redan bakom ett hörn. Hade lite svårt att somna om så jag sövde mig med podcasten Invisibilia, som är så jäkla bra att ni bara måååste lyssna på den. Nåja, detta ledde till att vi sov till klockan nio och drog iväg på brunch nästan genast.


Riikka och Matias joinade oss och senare också Karin, Ola och Sami som skulle resa hem till Sverige samma dag.




Plötsligt fick vi jättebråttom till ett födelsedagskalas i Topanga. Skön hippekänsla där uppe i bergen, förresten. Gör inte så mycket om man kör lite vilse eftersom det finns så mycket att titta på där.

Sen kom vi fram till parken. Vidar spelade cool inför sina amerikanska vänner.


Magnus gled in i havet av föräldrar smooth like something that is really really smooth.

Jag fokuserade på det jag gör bäst. Att äta.







Och tydligen posera bland träd. 

I sann amerikansk anda spelade barnen baseball och Vidar var till Maggans och min förvåning ganska bra på det.



Ja och sen åkte vi hem till en galet fin solnedgång. Nu ska jag skriva ut en intervju och runt nio kommer min kompis Mike från New York och då ska vi väl äta en liten bit mat i hoodsen. Varsågoda för ett gammaldagsinlägg där bloggaren bara räknar upp vad hen gjort. 

Det obetalda hushållsarbetet och delegerandet

Nu har OECD undersökt hur många minuter män utför oavlönat hushållsarbete. Danska män ligger i framkant och gör 186 minuter hushåll dagligen, svenska män utför dagligen 154 minuters hushållsarbete, till skilland från kvinnor som lägger ner ner 207 minuter om dagen på obetalt hushållsarbete. Hanna tipsade om den här debattartikeln av Hej Blekk och ger själv ett ypperligt exempel osynliga minuter som ändå tar tid och energi.

Det här är givetvis en generalisering och det finns såklart undantag (hej brasklapp! hej inte alla män!), men vågar påstå på att det är vanligare att mamman i familjen planerar.


"Vem var där och mätte de sju minuterna i går när du planerade veckans matinköp? Vem var där och mätte när du i går gjorde en mental anteckning om att tandkrämen snart är slut? Vem var där och mätte din ambivalens i går när du ville delegera sysslan att tvätta sängkläderna, men inte orkade ta den diskussionen utan tvättade dem själv?

Ingen. Ingen är där och mäter den tid du årligen lägger på att planera er vardag, planera er tid, så att alla de där minuterna flyter på utan problem. Istället läser du en artikel om att män lägger 154 minuter på hushållsarbete varje dag."

Vad jag själv avskyr är delegerandet och den underliga stämning som uppstår då uppgiften som ska utföras delegeras av en person till en annan och på vägen dit förvandlas till en tjänst, trots att det är i hela familjens intresse att hushållet fungerar så smidigt som möjligt. 

"Det handlar om saker som att se till att disktrasor byts ut med jämna mellanrum, frysen frostas av och att matlådor packas. Det handlar om saker som att biljetter till tåget bokas i tid, middagsbjudningen planeras och att present till kusinen köps. Det handlar om saker som att lakan tvättas, toalettpappret aldrig ska ta slut och att rabattkupongerna kommer till användning."

Jag vet att det är himla tråkigt att tjata om sånt här, men det är säker på att det finns ett värde i att prata högt om det. Ifall väldigt många människor identifierar att deras familjer fungerar på ungefär samma sätt med samma sorts uppdelning av arbete, kanske samma sorts frustration, handlar det oftast om en struktur. Ingen människa en ö, vi är alla små bitar i samma pussel, hur mycket vi än vill tro att just vi är unika snöflingor med fristående önskemål och viljor, helt oberoende av vad alla andra gör.

Åka skridskor versus simma

Jag var aldrig speciellt bra på att åka skridskor. Minns att fötterna värkte, det var kallt och att jag var livrädd för att flytta över tyngden på tårna och därmed få taggarna längst fram på skridskorna att bromsa tvärt och mig att handa på näsan. Slutade åka skridskor i högstadiet. 

Ibland ser jag barn i Vidars ålder som på sina föräldrars stolta Facebookbilder åker just skridskor. Jag känner då ett sting av dåligt samvete. Vidar är jäkligt långt från att lära sig skrinna. Klimatpolitiskt, men ocksåför att jag i min egoism är fruktansvärt ointresserad av att hänga vid en rink, eller ännu värre, sätta på mig egna skrinnare och åka bredvid honom.

Eftersom människan är funtad så hen motiverar sina egna val som de bästa möjliga intalar jag mig själv att det ändå är nyttigare att kunna simma som nästan femårig (well, "simma", det är inte som att Vidster drar 200 meter utan paus, men han kommer framåt och hålls flytande), än att kunna åka skridskor.




Nu får vi bara hålla tummarna för att vår son inte ska hamna i en situation där kanalerna i Amsterdam frusit, Vidar är jagad av en ond vetenskapsman och det enda sättet han kan rädda världen är att skrinna jättefort från en sida av stan till en annan för att hindra den där bomben att brisera.

En promenad längs med torsdagen

Tänkte ta er på en promenad genom torsdagen. Vaknade kvart över sju utan väckarklocka och åt min vanliga frukost till min vanliga bloggskörd. Är man vanemänniska så är man.



Jobbade i några timmar och körde sedan genom Venice till Marina del Rey där Magnus skulle gå på gym med Johis och jag lära Vidar simma.
 



Det går förresten ett rykte om att Renny Harlin har en bostad i samma komplex. Vidar ba: Renny vem? Och kastade sig i poolen. Medan jag drog på mig min bikini passade han på att chatta lite med ett gäng panschisar.


Jag placerade mitt kaffe vid poolkanten och hoppade in.
  

Efter en dryg timme i poolen dök två oerhört vältränade personer upp.


Sedan åkte vi hem och jag passade på att fota koriandern som vi planterat en vecka tidigare. Själv mycket nöjd över burkarna.


Ja och så fick jag ett paket på posten. Jag vill ju säga att jag hatar Amazon, men deras utbud och priser på begagnade böcker är helt otroligt. Tror att jag betalade två dollar för denna.

Fast majoritetet av dagen har ändå jag suttit bakom denna och skrivit som en hel jäflva skrivindustri. Dessutom har jag väntat på en telefonintervju som aldrig blev av. Mycket sur.


Det som ändå piggade upp mig var denna "djurletare" som plötsligt dök upp.




Nu ska jag belöna mig själv med en Longboard Island Lager och hoppas på att någon annan i familjen lagar middag.

Var allt utom naturlig

I dag skriver Slate om hur TV-serien Friends åldrats och om hur Chandler är ett sexistiskt och homofobiskt svin. Tyckte det var spännande läsning. Lägg dessutom till fat shamingen på Monica som ung.

Jezebel har en serie om vilka sorts instruktioner de unga kvinnorna som vill gå med i en sorority får. Håret ska alltid vara tvättat och fönat/lockat, naglarna målade i en neutral ton, smink ska alltid användas (det finns en lista på alla element från underlagskräm, mascara, concealer, rouge etc), vaselin kan användas på det mesta på kroppen.  


 Det finns naturligtvis också stränga klädkoder, med vissa färger som måste finnas i varje outfit (bland annat vitt, turkost, finns en färgkarta med de rätta nyanserna samt pärlemo), skor och ett inspirationscollage med kändisar som har rätt sorts frisyrer.


Eftersom jag skrev mitt slutarbete om sexism på sororities och fraternities är det med nåt slags skräckblandad förtjusning jag läser om hur unga kvinnor blir hunsade till en viss passform. Eller ta bort förtjusning.




"Cannot stress how important Spanx are" 

Den riktigt stora jordbävningen

Sa jag att jag intervjuade en jordbävningsexpert häromdagen? Det ska bli en längre artikel i den anrika tidningen Hufvudstadsbladet i februari. Hur som, så sa experten jag pratade med att den riktigt stora jordbävningen med drygt 99 procents säkerhet kommer till Los Angeles inom 30 år. 


Det var en av de intressantaste intervjuer jag gjort, men den lämnade mig också aningen ängslig. Jag duschar lite snabbare bara för att det skulle vara så olägligt att bli jordbävningsmat naken, när jag springer upp från stranden till Palisades längs med en jordvägg funderar jag på hur det skulle kännas att blir begravd under en sån och så ser jag allvarligare på att ha rent vatten och konserver hemma. Experten sa också att det är tiden efter ett skalv, då all infrastruktur kollapsat, som är mest utmanande.

Enklaste regeln: När jordbävningen kommer ska man kasta sig under ett bord och hålla i det så det inte dansar iväg med skalven. Lika bra att alltid göra det eftersom en fyra och en sjua börjar på precis samma sätt.



Helsingforstips från Los Angeles

Hej coola Peppe! Jag har en Helsinki-undran. Kanske har du tid att svara även på distans? Det vore supersnällt!

Var ska man helst bo om man är där på besök tre dagar med sin far och vuxna brorsor? Vi är från Stockholm (lite södermalmstyper kanske, hehe) och vill strosa runt och titta på lite av varje, kultur, design, äta gott osv. Har bl a hittat air b'n'b i Hakaniemi/Kallio, Skatudden och på själva Promenaden i stan. Men känner inte till områdena alls.

Ha det gott därborta i avokadoparadiset! 
Hälsningar en trogen bloggläsare sen några år



Hej och vad roligt att ni ska till Helsingfors! 

Tror att ni skulle gilla Airbnb i Kallio (i fall ni väljer att bo där ska ni passa på att bada allmän bastu där), Skatudden är också fint, men kanske lite sömnigt med mest bostäder. Hittar ni nåt i Rödbergen är det också super. I Rödbergen finns det nåt som kallas design district som i praktiken är en massa små affärer med all sorts (finländsk?) design. På det stora hela är Helsingfors en pytteliten stad så ni rör er snabbt från en stadsdel från en annan.









Här står jag nonchalant i Rödbergen och kollar Twitter i min finländska designkappa från Samuji.

Kanske ni blir sugna på teater? Viirus i Kronohagen verkar ha mycket bra på gång den här hösten. Annars är Designmuseet på Högbergsgatan superbra om man är intresserad av finländsk design genom tiderna. Ateneum är mer klassiskt och kanske Kiasma är värt ett besök. Gillar ni att äta på klassiska finska ställen är Kosmos ett måste.

Själv gillar jag att hänga på små caféer när jag besöker nya ställen och för att få riktigt Södermalmsfeeling kan jag rekommendera Kuuma på Bårmansgatan (det ligger för övrigt mellan Vidars gamla dagis och en finsk restaurang som en gång var med med i en japansk film och nu dagligen besöks av ett tiotal japaner). Jag brukar dricka öl på Bar No9 på Nylandsgatan, äta finmiddag på Pastor vid Skillnaden (Kimi som äger Pastor ska öppna en ny brunch/lunch-restaurang i hoodsen, drinkar på Liberty or Death, ska kolla upp den och återkommer), för kvarterskrogsstämning rekommenderar jag Lungberg i hörnet av Vävaregatan och Båtmansgatan, ofta åt vi lördagsfrukost på Andante på Fredriksgatan (långsam service, men gulligt), lova att ni lunchar på Fafas på Stora Robertsgatan och hälsar från mig ifall Claudio står i köket. Café Balzac är hemligt och mysigt på en innergård på Stora Robertsgatan. Min kompis Ville ska öppna en ny restaurang vid Kaserntorget och jag är bombsäker på att den kommer att bli fruktansvärt bra.



Nu hoppas jag att kommentarsfältet fylls med en massa andra bra tips som inte rymdes med i det här inlägget. Avokadohälsningar och kramar, Peppe

Blinda kan visst cykla

Vaknade löjligt tidigt i morse och tröstade mig med att lyssna på en ny podcast - Invisibilia. Avsnittet handlade om hur starka förväntningar är och hur de rent fysiskt kan påverka oss. Reportrarna följde en man som varit blind sedan han var riktigt liten och lärt sig orientera i världen genom att klicka med tungan. Echo orientation kallas det och är samma sak som fladdermöss orienterar sig igenom världen med. Den här mannen cyklade, klättrade i träd och hajkade. Han sa att hans enda problem är att han inte kan läsa skyltar och se sånt som händer långt ifrån honom.

Återanvända artiklar, free range kids och feministisk snöröjning

Vi rapporterar som vanligt från Santa Monica, men innehållsmässigt utan geografiska gränser. Hur går det om en tidning publicerar samma texter den redan publicerat förut? Free range höns, men vad är Free range kids? Och hur kan de där jävla feministerna irritera sig på nåt så basalt som snöröjning? Allt detta OCH mer i veckans podd! Finns också på iTunes, men där prenumererar ni ju redan.

Vad jag inte gör

Min kompis Hanna hade ett roligt inlägg (på finska) om vad hon inte gör. Jag kopierar den rakt av och ber er berätta för mig vad ni inte gör.

jag äter inte kött, saltgurka eller janssons frestelse. jag tvättar inte för hand. jag pysslar inte. jag går inte på gym. jag häller inte mjölk i mitt kaffe. jag dricker inte drinkar. jag svarar inte i telefon. jag åker inte på charter. jag använder inte kundkort. jag dammsuger inte. 

Livet livet livet

Martin Luther King-day och ledigt från skolor och arbetsplatser. Gäller naturligtvis ej folk som jobbar mot Finland, men vi tog oss ändå ett par timmar mitt på dagen för att åka ner till Venice och träffa några kompisar.



Jag kallar bilden under "Little Sweden". Har aldrig sett så många blonda barn på samma strand.



Själv var jag bara jäkligt nöjd över livet och stranden. Iklädd Urban A och med min julklappsväska från Lumi bredvid mig och när jag ändå namedroppar märken kan jag säga att Vidde har en tanktop från det utmärkta finländska klädföretaget Mainio clothing.