Suomen Blogimedia

Mainosyhteistyö

tisdag, juli 22, 2014

Sommardagen i stan

Nåja stan och stan, men om vi säger huvudstadsregionen blir det kanske mer geografiskt korrekt. Först frukost med stockholmarna Lena-Fi och Peter. Lena-Fi föreslog Fannys som visade sig vara en fullträff. Se det som en rekommendation.




Sen tog Kiri oss till en vattenpark i Esbo. Där hängde vi hela e
ftermiddagen. Jag noterade för övrigt att alla vuxna var tatuerade. Fotade ej. Sedan återvände vi till stan där vi landade på Fafa's. Den enda maten jag ens avlägset saknat är den Fafa gör. Medan jag pressade i mig min falafel utan pickles och med extra chili vandrade det en elegant dam in på ställen. Hon beställde en falafel och skällde sedan ut personalen (på knagglig engelska eftersom ingen talade finska) för att hon a) inte fått en tallrik b) för att det inte fanns kyckling i falafeln. Fruktansvärt otrevligt, men jag var för feg för att göra nåt.

Istället drack jag det godaste jag vet just nu.





Sedan satte vi oss en studs utanför för Fafa's för att smälta det vi upplevt och ätit.



Om jag ska vara uppriktig sprang jag senare samma kväll i fyrtiofem svettiga minuter och åt sushi med min familj på balkongen för att sedan lägga mig på sängen i vårt lånehem och blogga lite.

Att gifta sig med fel person

Har ni läst Ann Heberleins krönika om att antalet skilsmässor är så högt för att vi gifter oss med fel person? I Sverige var skiljde sig folk frekvent senast 1975. Heberlein menar att vi, istället för att ta reda på vilken sorts musik och maträtter vår blivande fru eller man gillar, borde tala mer om mörkret vi bär inom oss och fråga "På vilket sätt är du galen?". Heberlein citerar Alain de Botton som menar att vi inte borde lämna något så viktigt som äktenskap åt slumpen och känslor utan istället satsa på avancerade, uttömmande psykologiska test för att matcha ihop rätt personer med varandra 

Det som Heberlein föreslår skulle säkert inte skada, men jag tror också att folk skiljer sig för att de förändras och utvecklas åt olika håll. Alla är inte heller gjorda för att leva monogamt med samma människa hela livet. En annan orsak är att vi kan skilja oss. Kvinnor förtjänar visserligen fortfarande mindre än män, men många fler har jobb nu än för trettio år sedan och är därmed inte ekonomiskt beroende av sin man. Att folk skiljer sig är med andra ord också ett tecken på jämställdhet. Nu för tiden, föreställer jag mig, finns det också ett mindre stigma över skilsmässa. Man behöver inte skämmas som jag gjorde på 1980-talet då mina föräldrar gick skilda vägar.


Det är inte alltid lätt att leva och speciellt inte nära en annan människa. Jag tror att många skulle vara lyckligare om vi inte såg skilsmässa som ett stort misslyckande, utan snarare en förändring i livet. Den absoluta lyckan är inte, för alla, att vara gift med samma person hela livet. Kanske vi bara borde lossa lite på våra sociala normer om vad som är rätt sätt att leva på. Ja och som Heberlein skriver, försöka förstå oss på oss själva och vad vi vill och behöver i livet.


Sitter jag ironiskt nog här i sängen och skriver i min egen heteronormativa äktenskapslycka. 

måndag, juli 21, 2014

Veckans läsning

Vi kör lästips eftersom jag är trött i huvudet:

En text om att män blir hyllade när de säger att de är feminister.

Ett reportage i National Geographic om hur amerikaner svälter.

Hietanen bloggar om att kommentera folks utseende. Jag vet att jag tjatar om detta för ofta, men jag vill verkligen se en kvalitativ undersökning av hur folk väljer sina bilder. Tror själv att jag kan peka ut vem som håller på att skilja sig på basen av ens profilbild på Facebook.

Being a better online reader i The Newyorker.

En text om hur jämställda par skiter i evolutionspsykologi och om hur detta gynnar alla inblandade. Här kan ni läsa mer i The Atlantic om samma tema. Likheter attraherar, punkt slut.

söndag, juli 20, 2014

Här är jag nu

Ja, vad ska jag säga. Här är jag nu. I Helsingfors. Det känns lite som sommaren 2013. Alltså precis som när vi åkte iväg för ett år sedan. Jag smygkollar på folk på gatan, tycker mig se bekanta på uteserveringar, men är ännu för blyg för att gå fram och säga hej. Vill känna lite på staden innan jag kastar mig in i den. Jag upplever också en stor kärlek inför alla som varit generösa nog att låna ut sina lägenheter åt mig och min hemlösa familj. Sommarnatten är varm. Jag kan inte påstå att jag inte skulle längta efter L.A. men det här är inte alls så illa det heller.



Litteraturafton i Barösund

Orsaken till seg bloggning och dåligt med svar på kommentarer är att internet sköts från min mobil. MEN, låtom oss icke förtrösta. I går fick jag äran att prata om Vackra människor på Barösunds litteraturkväll ordnad av ingen mindre än Märta Tikkanen. Så sjukt bra kvinna, alltid peppande och kommer alltid med kloka råd. Imponerande författare som Bitte Boucht, Kjell Westö, Annika Luther och Mathias Rosenlund stod också på scenen. Men alltså Tikkanen, så jäkla bra typ.


Jag kände ingen nervositet inför att prata om hur jag ville att Vackra människor ska handla om hur besatta vi är vid att skapa en identitet på basen av varumärken och hur bortskämda många trettioplussare är. Sen läste jag två utdrag ur boken med darrande knän. Intressant det där med hur intimt det är med egen text.


Salen var smockfull av snälla människor som tycker om böcker.

Westö pratade om hur tungt det är att skriva och hur han känner att han bara har två tre stora romaner kvar inom sig. Sedan läste han en otroligt fin text om att växa upp. Fruknatsvärt bra författare den där Kjell.

Som tack fick vi varsin väldoftande smörkniv i trä.


Ja och så var Jung där! Satt på första raden med sin mamma och allt. Evigheter (alltså ett drygt år) sedan jag fått hänga med denna livsglada och smarta kvinna. Linn kommer att chefa över Svenskfinland om några år.

Sen tog vi färjan över från Orslandet och det var en magiskt vacker sommarkväll. Vi valde att köra hem genom Snappertuna och vyn bräckte nästan solen som går ner i Stilla havet. 



fredag, juli 18, 2014

Kärlek och lycka

I dag fick jag prata om kärlek och lycka på Folktingets kärleksbåt på Finlandsarenan. I panelen satt också lycklighetsforskare Markku Hyyppä som bland annat berättade att den digra föreningsverksamheten gör finlandssvenskar lyckligare än finskspråkiga finländare (nu kan nån ropa: INTE ALLA FINLANDSSVENSKAR!). Och att, detta var en nyhet för mig: historiskt sett uppfostrar finlandsvenska föräldrar sina barn med mer tillit och större värme än finskspråkiga (INTE ALLA FINSKSPRÅKIGA!), som naturligtvis älskar sina barn, men har en större distans till dem. Detta gör de finlandssvenska ungarna tryggare och lyckligare som vuxna. Bli inte arga nu, jag citerar bara.

Hyyppä sa också att han brukar fråga sin publik vilka som fått stryk som barn. Bland svenskar och norrmän räcker cirka en tiondel upp handen, ungefär 15% finlandssvenskarna gör det, medan så mycket som 80% av de finskspråkiga finländarna gör det. Nu refererar jag bara till dagens diskussion så jag kan inte ge er andra referenser än en tidsmaskin och Markku Hyyppä. 

I morgon ses vi i Barösund där jag talar om Vackra människor!



Äntligen! Podden i Finland.

Här kommer den! Veckans mest efterlängtade stund av lyssning. Vi pratar om robotar, virtuell verklighet, sexism i Silicon Valley och ursäkter som egentligen inte alls är ursäkter. Lyssna, vettja!

torsdag, juli 17, 2014

Frillan! Luggen!

Klippte håret i Ekenäs på Davini. Eller klippte och klippte, jag satt väl mest passiv och stirrade på min egen spegelbild medan Angelina avverkade mitt hår. Obekvämt det där med att se sig själv i ögonen i trekvart. Pannluggen har, som ni ser, gjort comeback och jag är så jäkla nöjd. OM JAG FÅR SÄGA DET SJÄLV.

Efter klippet: Jag sitter på café Wilda (tack Karkki för tipset) och hetsar upp mig över anti-feminister och hur svårt det ska vara att förstå strukturer. Därav den allvarliga minen. I morgon ses vi i Björneborg då jag pratar om kärlek under Finlands svar på Almedalen -Suomi Areena. Rubriken är: "På kärlekens villkor". Nä, skoja ba. 



Simmande småbarn

Som gammal simlärare (beklagningsvis med betoning på gammal) blev jag innerligt glad när jag snubblade över den här videosnutten som visar att barn under ett år kan lära sig flyta och treåringar simma. I USA, och speciellt de varma staterna där folk har simbassänger, är den en av de allra vanligaste dödsorsaken för barn just drunkning.

Kolla på de här ytterst kapabla coola ungarna:

onsdag, juli 16, 2014

"På barnens villkor"

På Twitter och Facebook delas just nu en text på Huff Post där en brittisk nanny menar att föräldrar är alltför slapphänta med sina ungar. Utan att vara en forskare i ämnet är jag ganska säker på att de äldre generationerna alltid tyckt att de yngre varit för odisciplinerade med sina barn. Och att de aktiva föräldrarna ansett att just de knäckt koden om hur man ska ta hand om sin avkomma på bästa sätt (eller åtminstone bättre än generationen innan).

Ärligt talat har jag aldrig varit speciellt intresserad av hur man ska göra när man blir förälder. Hur länge jag ska stanna hemma, hur mina moderliga instinkter ska kicka in (men inte Maggans faderliga förrän TIDIGAST sex månader senare), anknytning, amning, att vi nu måste börja resa charter och gå på Bamseklubb, eller bara stanna hemma, skärmförbud, pommes frites och korv, kläder som ska användas under "mellansäsongen", naturgodis, övningscyklar och rutiner i stöpta i sten. Det är verkligen inte så att jag fördömer folk som väljer annorlunda sätt att leva med sina barn än de Maggie och jag valt. Tvärtom tror jag att det är bra att det finns variation. Men vi har, liksom resten av vuxenlivet, improviserat och resonerat oss fram. Det blir knappast bättre eller sämre än för någon annan, men det har funkat för oss.

En sak har jag ändå aldrig fattat, vad menar folk när de på sociala medier skriver att de semestrar "på barnens villkor". Vill de förmedla att de tycker att det kommer att bli en tråkig semester, men att de offrar sig? Att de kommer att ge alla sina pengar till Legoland? Att de inte kommer att vara stupfulla from dusk til dawn? 

Jag föreställer mig att Magnus, Vidar och jag är en enhet där alla ska vara någorlunda nöjda så ofta som möjligt. Att tillräckligt med kärlek och gränser, lära ungen visa hänsyn för andra människor, läsa högt för honom och ge honom fler upplevelser än leksaker är en ganska bra grund. Och att det inte skadar om Magnus och jag har en bra relation till varandra. Vad fan, till och med roligt ibland.

Och ja, Vidde har sedan han föddes varit tvungen att sitta med på timslånga restaurangmiddagar. Men det får han ta upp med sin terapeut senare i livet.

tisdag, juli 15, 2014

En hälsning från en tid som flytt

Internet här på landet påminner fortfarande om det vi genomled under slutet av 1900-talet. Dessutom regnade det i dag. Jag försöker pigga upp mig själv med en video från en epok då vi fortfarande var lyckliga. 

Äh skoja! Vi är visst lyckliga trots miljöombytet. Här är filmsnutten. Musiken av Jake Owen, Beachin'.


Palm Springs from peppe öhman on Vimeo.

måndag, juli 14, 2014

Ursäkten

Man kan ju fråga sig vad det här är för en blogg som ALDRIG uppdateras, men till mitt försvar är internet uselt här på landet. Dessutom stämmer det inte alls att jetlag bara är en fråga om karaktär. Jag är fullständigt däckad av min biologiska klocka som vill att jag ska sova när det är dag och vaka när det är natt (i praktiken betyder det att jag tar långa djupa tupplurer på dagen och kollar på The Shield på natten). En morgonnatt var jag så frustrerad på min egen insomnia att jag köpte flygbiljetter västerut för senare i år. Inte ens en podd har vi producerat. Jag skäms, men förbereder mig för att prata om ursäkter, Tinder, Silicon Valley, Oculus och annat som kidsen sysslar med under morgondagens inspelning av Vad har Peppe lärt sig under veckan som gått. Skall vässa min hjärna tills dess.

Palmer i Palm Springs som pausbild.



lördag, juli 12, 2014

Nolltolerans

För tjugo år sedan beslöt New Yorks borgmästare Rudi Giuiliani att implementera en stretagi som kallades Broken windows (teorin utvecklades i början av 1980-talet av sociologerna James Q. Wilson och George L. Kelling). Strategin gick rätt och slätt ut på nolltolerans gentemot brottslighet. Graffiti på tunnelbanan tvättades omedelbart bort, folk som slängde skräp på gatan blev bötfällda och ett krossat fönster byttes genast ut. Nolltoleransen ledde till att brottsligheten gick brant ner under tio år.

I sommar tycker jag att vi kör nolltolerans mot sexism och rasism. Så fort någon släpper en rasistisk kommentar, drar biologikortet ("...men kvinnor ÄR mer lämpade att sköta om hem och barn. Få sämre lön, riskera att bli våldtagna och se snygga ut hela tiden. Så har det alltid varit: Jägare och samlare!"), inte ser strukturer och privilegier eller insinuerar att alla människor inte är lika värdefulla regerar vi genom att säga till. Ingen går fri längre. Argumentfrågan: "Har du ingen humor?" är död och begraven. Det är ändå bara mobbare som använder sig av den. Om tio år har vår nolltolerans lett till ett mycket mer jämlikt och jämställt samhället. 

Se det som en sommarlek, typ bingo eller ett ölspel (och när sommaren är slut, fortsätt bara för att det är så roligt och viktigt).  

Dealbreakers

Första gången jag var hemma hos Magnus betraktade jag hans bokhylla och tänkte i mitt stilla sinne att jag aldrig skulle kunna vara ihop med en person med så få böcker och så många filmer. Det kändes som en lättnad att så tidigt in i flirten ha hittat en dealbreaker. 

Det gick naturligtvis inte alls som planerat. Nästa vecka har vi varit gifta i fem år och Maggan kämpar jättemycket med att avsluta Vackra människor (tänker själv att det är minikravet för att vara gift med mig). 

Sara i Paris bloggar om egenskaper i dejter som gör att hon vänligt tackar nej till fortsatt umgänge. Några av dem är problem med stavning, snålhet och vinvägrare. Mycket underhållande.

LA: Före och efter

När vi flyttade till L.A. fick jag en, vad jag själv valde att kalla "genialisk idé" om att fota oss på trappan till huset veckan vi flyttade in och exakt ett år senare. Ville väl se hur mycket tolv månader i Kalifornien skulle förändra oss. Detta är resultatet: 

FÖRE:


EFTER:


fredag, juli 11, 2014

Björneborg och Barösund

Nästa fredag pratar jag om kärlek i Björneborg på SuomiAreena. Temat är Vad är vi villiga att offra för kärleken? Tidpunkten 13.30 och platsen restaurangbåten Charlotta (terrassen) Eteläranta 1. Andra som deltar i panelen är Markku T. Hyyppä, lycklighetsforskare, Kari Nars, finansieringsråd och ekonom och Hilkka Olkinuora, journalist och präst. 

Och på lördagen den 19 juli kl. 18.00 pratar jag om Vackra människor i Barösund. På plats finns också Märta Tikkanen som ordnar evenemanget, Kjell Westö, Annika Luther, Birgitta Boucht och Mathias Rosenlund. Fritt inträde. Platsen är Wallhalla, Valhallavägen 15, 10270 Barösund.

Vore himla, himla kul om ni hade vägarna förbi!

PS tänkte ta buss till och från Björneborg, men ifall någon av er kör bil och vill ha mitt sällskap blir ingen gladare än jag.

Finland, Finland, Finland

I går vaknade vi i Palm Springs, käkade frukost, hängde lite vid poolen, roadtrippade hem till Santa Monica, hälsade på våra hyresgäster, åt en tidig middag på Kreation Kafé, tog en Uber till LAX, satte oss på Stockholmsflyget, flög i drygt tio timmar, hade en dejt med Diana och Tommy på Arlanda, flög vidare till Helsingfors, satt upp och pratade med Pyret och Miika till klockan ett och lade oss sedan. Jäkligt lång dag.

De som från plus: 1) Vidar som är en superhjälte till barn att flyga med. 2) Norwegians Dreamliner. 

Så fort vi återhämtat oss ska vi banda in den där podcasten jag lovade att skulle komma från Palm Springs. 


onsdag, juli 09, 2014

Bara några semesterbilder

Vi semestrar lite i Palm Springs. Kan inte påstå att jag hatar det. Snart är det ändå slut på det roliga och dags att ta sig mot LAX och Helsingfors. FATTA DET, vi ska till Helsingfors!










tisdag, juli 08, 2014

Just nu: Palm Springs

Vi är i Palm Springs och jag är okej. Vill ej försumma er, men nu finns det poolar att leka i som upptar mitt fokus.



måndag, juli 07, 2014

Pizza -like a boss

Småningom är det dags att röra sig mot Helsingfors och en av de sista dagarna i Kalifornien tillbringade vi med goda vänner på Sunny Spot i Venice och senare hos kompisar i Topanga. 



Här sitter jag och stirrar förälskat på Elin. En av de allra bästa fenomenen med L.A. är alla de smarta och roliga människor jag lärt känna. Softy till höger är ju en favorit sen länge tillbaka. Den sabeltandade tigern ovanför mig är bara livsfarlig.



Nån beställde som vanligt in bottomless bloody marys. Jag drack ej, blir full som en sjörövare av såna och det känns liksom ofint att dra piratstuket redan till lunch.



Sen uppstod nåt slags tyngdlyftningstävling. Fred vann.




På kvällen var vi bjudna på pizzafest upp till Topanga i Malibu. Helt livsfarligt att köra upp dit på små bergsvägar. Speciellt för en person som jag som avskyr små bergsvägar med branta stup.


Henrik och Becky bjöd inte bara på en utsikt till östkusten och hemlagad pizza, utan också på allt rödvin i stan.



Magnus öppnade flaskor, men drack naturligtvis ingenting. Vilket var bra med tanke på den smala bergsvägen ner och alla coyotes vi mötte.
Jag fokuserade på pizzan (like a boss). En gång, när jag var tonåring, läste jag ett reportage i Allas veckotidning om en person som gått ner jättemycket i vikt och som hävdade att hen är så himla nöjd, men accepterat att hen aldrig mer kommer att kunna äta pizza (= för då blir man tjock). Detta har jag burit med mig sen dess. Att det finns en person där ute som aldrig mer kommer att äta pizza.



Denna kvinna, så jäkla bra människa. Och dessutom gift med Henrik som råkade gå på Maggies parallellklass på Södra Latin back in the day.




Sen uppstod nåt slags barnkonsert som alla tyckte var supergullig. Och det var allt. I morgon drar vi till Palm Springs.

söndag, juli 06, 2014

Vem ska man vara ihop med?

Hur ska man leva? Vem ska man vara ihop med? Vad gör riktiga föräldrar? Får man hångla (bara lite) med någon annan? Och var det här verkligen allt livet har att erbjuda? En kärleksförklaring till Helsingfors och ett höjt ögonbryn riktat mot vuxna människor som inte vill växa upp. 

Min roman Vackra människor finns förutom i bokhandlar också på förlagets sida (koden SannaMax ger er rabare) och på på Adlibris






En lördag

Åkte till National History Museum som Maggie och Vidde besökt varje vecka under det senaste året. Min första gång. Det var vansinnigt varmt inne i stan. Sommaren börjar ju vid 4th of July. Efteråt susade vi in till Echo Park och åt på Guisados. Så jäkla gott. Nu för tiden äter jag alltid frijoles con queso. Se det som ett ödmjukt litet tips. Sedan lekte vi i poolen och städade resten av dagen. Bara några dagar tills vi landar i moderlandet. Vidar är fruktansvärt peppad (obs, ej ironi!). Jag är livrädd och hanterar mina känslor genom att mucka gräl med Magnus. 



Alla lika, alla olika

Jag blir glad när jag hör talas om par där kvinnan är äldre eller längre än snubben, frivilligt barnlösa par, människor som väljer att bo på en båt, hemskolar sina barn, bara äter veganmat, låter sina söner klä sig i kjol, flyttar till Afrika, pappor som tar ut hela föräldraledigheten, folk som säger upp sig, som alltid ger pengar åt tiggare, som orkar vara besvärliga i sällskap av rasister och sexister, som lever med sju barn, som ser fördelen med att leva i stan/på landet och så vidare. Och som dessutom struntar i att tillrättavisa andras val.

Inte för att jag själv vill eller kan göra precis allt jag just listade, men för att alla som tar ett litet steg utanför normen gör oss andra lite friare. Folk som visar att det finns fler än ett sätt att leva på banar väg för oss fegisar. Det kan vara obekvämt att vika av från den upptrampade stigen (gör man som alla andra gör man i alla fall inte helt fel), men också väldigt befriande. Det föreställer jag åtminstone mig.