Suomen Blogimedia

Mainosyhteistyö

onsdag, juli 30, 2014

Internet är evigt

Här i Stockholm vajar det regnbågsflaggor överallt och som nån kommenterade är alla lite extra trevliga och solidariska mot varandra. Förra helgen ordnades det en Prideparad uppe i Jakobstad i Österbotten. Enligt mina källor var det en succé med en massa glada människor som deltog. För att visa sitt stöd för mångfald och jämlikhet hängde många upp handdukar i regnbågens alla färger på tvättlinor runt om i trakten. 

Samtidigt, och jag ber om ursäkt om jag missförstått detta: Några kristna i trakten kände sig obekväma, eller direkt kränkta, för att icke cis-personer tog så mycket plats. En journalist på tidningen Österbottens Tidning skrev följande Facebookuppdatering på sin privata sida: "Nämen om man skulle ta och förfölja lite kristna och hänga upp tvättlinan med handdukar i regnbågens färger nu." Journalisten förklarar själv att statusen var en ironisering på en insändare som tidigare i veckan hävdade att kampen för en jämlik äktenskapslag skulle vara förföljelse av kristna. Nån av journalistens "vänner" tog en skärmdump av statusen och spred den. Nu säger folk upp sina prenumerationer och journalisten blir hotad.

Om alla inte skrattar är det inte roligt? Kan man försvara plumpa kommentarer med att det bara var ett skämt? Absolut inte, men det hjälper kanske lite om man analyserar vem som skojar om vad. Är det vita som skämtar om rasifierade? Priviligerade män som skojar om kvinnor? Cis-personer som ironiserar över icke-cis? Vem har makten? Vilket är sammanhanget och referenserna? Är det ett privat skämt bland vänner eller representerar personen en institution? Vem hotar? Så jävla svårt, men en bra grundregel är att humor är roligare när den kommer nerifrån än tvärtom (i det här fallet vet jag faktiskt inte, förutom att en jämlik äktenskapslag har mycket lite med förföljelsen av kristna att göra). Och att internet är evigt. Alla läser allt. 

Eftersom jag inte är en professionell humorist ska jag inte föreläsa mer, men det är det viktigt att vi fortsätter prata om olika maktstrukturer. Alltså prata, inte bråka om vem det är mest synd om. 

tisdag, juli 29, 2014

Podden en gång till

Jag spottade ur mig så mycket text efter podden att den får komma upp en gång till. Vi pratar om hur småprat med främlingar för en lycklig, om hur män definierar kvinnors skönhet och om hur man blir trött av att läsa texter på skärm. Por favor:

måndag, juli 28, 2014

Några tankar, några tips

Tankar: 
Efter universitetsåret i USA befinner jag mig i en skrivsvacka. Tycker att allt jag skriver är ganska dåligt jämfört med alla de kvicka, roliga och intressanta amerikanska journalister jag läst under året. 

Hur familjelivet är så fullt av paradoxer. Längtar så efter att få vara ensam, men så fort ytterdörren slår igen bakom Magnus och Vidar saknar jag dem till döds. 

Hur rubriken: "Kvinnor i bikini se upp! Ni kan bli smygfotade!" irriterar mig på så många plan. Främst är det tröttsamt att fokuset ligger i en uppmaning om att kvinnor ska akta sig. "Kvinnor i bikini på allmänna stränder lockar ibland till sig fotograferande män". Är inte problemet att det finns män som tror sig ha rätt att smyga omkring och ta bilder av kvinnor? INTE att kvinnor "lockar till sig" män med kamera. Genom att sätta fokuset på kvinnorna insinuerar man att det delvis är deras eget fel/ansvar. Lockar kvinnor som blir nypta i baken/tagna på brösten av män också till sig snubbar genom att klä sig i tighta byxor/skjortor? Eller lockar kvinnor som blir våldtagna till sig män genom att ha vagina? Det skulle vara mycket intressantare att läsa om vilka mekanismer som får män att tro att det är okej att smygfota kvinnor i bikini och hur vi kan få dem att sluta.

Tips:
Den gamla godingen Mot Södern. Den finns på Netflix. En historia om vita kvinnor som åker till Haiti för att köpa kärlek och sex. Filmen handlar om både sexism och rasism. Låt er inte skrämmas bort av att den är några år gammal och på franska/engelska. 

The Shield. Polisserie som utspelar sig i LA. Huvudkaraktärerna är både goda och onda giriga och generösa. Om en måste hitta en sensmoral är det antagligen att pengar korrumperar. Finns åtminstone på Amazon. Jag är fortfarande rörd och skakad av den allra sista scenen i finalavsnittet. Tack för tipset om Southland förresten, är inne i den första säsongen nu.

Poeten Athena Farrochzads sommarprat i P1. 

Kokosolja till att smörja in sig, men det visste ni redan.

Stockholm, fy fan vilken skön sommarstad. 

Ber om ursäkt för att de två sista var av det allmännare slaget. Nu är det er tur! Alla tips, alla kategorier, belönas med tacksamhet från min sida OCH två minuter av Game of Thrones bloopers.

Så mycket vänlighet

Alltså kärleken jag blivit bemött av i Stockholm! I går eftermiddag, när det åskade och regnade som mest, befann sig Magnus och jag på väg hem till Dianas nya lägenhet. Vi var mer eller mindre dyblöta då en busschaufför stannade och ropade: "Där kan ni inte stå! Hoppa in!" och så körde han oss ända fram. Utan bussbiljetter och allt.



Samma kväll tog Maggie färjan hem till Helsingfors och konstaterade där att han glömt en viktig nyckel hemma hos mig (alltså hos Diana) i Stockholm. Följande dag åkte jag ut till Frihamnen och frågade den vänliga damen i biljettluckan om Magnus nycklar kunde åka över med Serenade. Det kunde de! Och nu behöver Maggan bara sova en natt på en parkbänk (alltså hos Petski). 

Och bäst av allt: I går kväll samlades det gamla LA-gänget Blankens, Swanberg, Öhman på Taverna Brillo för en fem timmar lång middag i den ljumma sommarkvällen. 
Lyssna förresten på podden Blankens Swanberg. Den får mig ofta att frustskratta. 

Stockholmspodden

Äntligen säger både ni och vi! Vad har Peppe lärt sig under veckan som gått? är tillbaka i era öron denna måndag. Detta avsnitt sänds dessutom från Stockholm. Vi pratar om att vara kvinna och 42, om orsaker till att New York är USA:s olyckligaste stad och om skillnaden mellan att läsa på skärm och papper. Bra avsnitt, om jag får vara lite amerikanskt skrytig.

söndag, juli 27, 2014

Nu: Stockholm

Den här sommaren har jag insett att internet inte alls är så vanligt som jag gått omkring och trott, men det gör kanske inte så mycket eftersom ingen ändå läser bloggar när det är så varmt ute. Vi har i alla fall spelat in en podd som jag lägger upp senare i dag eller i morgon. Tills dess: Stockholm.





Vi skickade barnet till Skåne med sin farmor och satte oss på Dramatens terrass för att fira vår femte bröllopsdag. Nu har vi bara två två år kvar av lyckligt äktenskap innan vi når sjuan, börjar krisa och småningom skiljer oss. Bäst att ha så roligt som möjligt innan dess. Det var för övrigt så jäkla varmt att vi nästan upplöstes, men kämpade. En är ju ingen mes.
 Traditionsenligt läste vi upp varsitt tal för varandra och överlämnade presenter.

Sedan åkte vi hem till lånelägenheten och klädde om oss för att fira Linnéas födelsedag. Här poserar jag som en helt vanlig modebloggare. 

Vi satte oss nere vid havet i Magnus gamla hoods Hornstull och väntade in födelsedagsbarnet och Tommy. 

Senast sågs vi i L.A. då vi firade jul tillsammans. På den tiden såg det fortfarande ut som om vi skulle bo i Stockholm den här hösten.  

Här tror ni kanske att Magnus gått ner på knä för att fria till Linnéa, men i verkligheten överräcker han bara en födelsedagspresent vi köpt på Urban A i Helsingfors.

Sedan gick vi några kvarter upp, till Stockholms bästa kinesiska restaurang Ho's, och åt middag.

Eller först väntade vi länge utanför för att få ett bord på uteserveringen. 

Vi drack också några röd drinkar. Här var allt a okay, men några timmar senare fick jag en lätt alkoholpanik. Under de senaste åren har all sorts fylla, speciellt min egen, äcklat mig. Därför beställer jag i smyg alkoholfria drinks och låter folk tro vad de vill. Hej medelålder! 


Vi åt upp och drog till Josefina på Djurgården, därifrån till en ny klubb som hette typ Musikal och passade mig bättre än Josefina och sen blev klockan så mycket att det var dags att beställa en Uber och åka hem. Fast först berättade Linnéa ingående om Naomi Wolfs bok Vagina som hon läser för tillfället. Jag minns bäst citatet: "Föreställ dig att du lyfter upp en stor krans tång ur havet, DET är en bra liknelse om hur omfångsrika och komplicerade vaginans nervtrådar är!"

lördag, juli 26, 2014

Vi firar födelsedag

På tåget mot Åbo kommer det en man och hävdar att jag sitter på hans plats. Jag är kaxig ända tills vi jämför biljetter och kommer fram till att min plats är bokad följande dag. Magnus ger mig en trött blick som betyder typ: "Jag är inte överraskad, men jag är besviken". Jag ringer VR och konstaterar fort att biljetterna inte går att boka om. Magnus klättrar sammanbitet upp till första klass där vi förstör de två andra passagerarnas resa genom att introducuera dem för ett barn som nynnar på Totorosignaturmelodin oavbrutet i två timmar. PLUS: gratis kaffe!


Men IGÅR var det andra bullar! Då åkte jag upp till Sibbo för att fira Karines födelsedag. 
Här är vi precis på väg att kasta loss för att köra över viken till kräftkalaset.

Det händer nåt med min hjärna när jag umgås med Rasmus. Jag insisterar på att kalla honom Magnus. I början tycker alla att det är lite dumcharmigt, men ju längre kvällen lider desto mer irriterande är det för alla inblandade.



Som ni kanske ser var jag på ett strålande humör när vi susade fram genom skärgården.


Så kom vi fram och inledde en kräftmassaker. De andra sjöng snapsvisor i stämmor, men jag mimade bara artigt. Ville inte förstöra stämningen med min röst.


Mellan två rätter sprang vi ner till bryggan för ett mellandopp. Jag har nog aldrig varit med om att havet skulle vara lika varmt i Finland.


Som sagt var stämningen på topp.


Födelsedagsgrisen och Rasmus.
Ni vet den där jobbiga stämningen som uppstår när man har en flaska vin, men ingen korkskruv? Lyckligtvis hade jag tagit med en sabel och såg till att festdeltagarna fick champagne på bordet. 

Sedan lade jag ifrån mig kameran bara för en liten liten stund och så var klockan fyra på morgonen och det var dags att sätta sig i Bustern och susa hem över ett spegelblankt hav.



Det var svårt att inte bli imponerad av den finländska sommarnatten.

Så så var vi framme där vi startade nästan tolv timmar tidigare.

onsdag, juli 23, 2014

Nomadlivet

Precis hemkommen från en middag hos kompisar i Rödbergen. Så wunderschönt med varma nätter. Helsingfors är plötsligt som en vänlig semesterstad där folk pratar med varandra och cyklar hem i natten i bara t-shirt. Jag känner en stor kärlek inför detta fenomen.

Jag inledde onsdagen med ett professionellt möte om min yrkesverksamma framtid, men det var ointressant att fota så vi tar ett kliv rakt in i Esbo när Vidar och jag en stund efteråt fick gästa en pool.


Min enda son hjälpte till att fylla på vatten och passade samtidigt på att blöta ner alla närvarande. Detta efter att han puttat i mig första gången.

Vattnet var inte precis varmt, men det var däremot solen och efter att länge ha tvekat joinade Vidar Kiri i poolen.



Sedan åkte vi in till stan och Helsingfors svar på Venice's Food Truck Friday. Hela Kaserntorget var fullt av folk som ville smaka på mat från truck. Vi köade i mer än tre kvart för att få varsin fisktaco, men det var lätt värt det. Jag försökte imponera på ett par damer genom att dränka mina tacon i hot sauce och skapade därmed en eldsvåda i min egen mun. 




Efteråt fick vi skjuts till lekparken mellan Kaleva- och Eriksgatan där Maggie och Petski hade nåt slags reunion. Det var roligare än vad det kanske ser ut.




Och så böev jag riktigt jävla sur, svettig och trött på att vara en obetald sherpa som bär på mina egna och alla andras grejer runt stan. Livet i en kappsäng passar mig tydligen inte alls så bra. Nåja, jag lugnade ner mig och kvällen blev mycket bättre då vi anlände till Nina och Johannes som bjöd på middag och skatekurs.





Eftersom det var så varmt satt vi ute ännu tiotiden. Det är exakt så här en föreställer sig att sommaren ska vara när en tynar bort i februari.



Och så försvann också den här onsdagen in i evigheten. Godnatt! Lovar podd och bättre uppdatering så fort vi slutar leva nomadlivet. Ingen kan väl leva på bara långa bildinlägg.

Podden är den nya bloggen

Det dyker upp nya finlandssvenska bloggar med hujsig fart. Nu finns det också en samlingssida för dessa poddar: Den finlandssvenska poddportalen.

Här ligger bland annat Maggies och mitt senaste poddavsnitt tillsammans med Evas och Pölls, Linns och Nadias SNAKK, Catzos Hallongrottan, Minnas Möter dig glädjen och några till.



tisdag, juli 22, 2014

Sommardagen i stan

Nåja stan och stan, men om vi säger huvudstadsregionen blir det kanske mer geografiskt korrekt. Först frukost med stockholmarna Lena-Fi och Peter. Lena-Fi föreslog Fannys som visade sig vara en fullträff. Se det som en rekommendation.




Sen tog Kiri oss till en vattenpark i Esbo. Där hängde vi hela e
ftermiddagen. Jag noterade för övrigt att alla vuxna var tatuerade. Fotade ej. Sedan återvände vi till stan där vi landade på Fafa's. Den enda maten jag ens avlägset saknat är den Fafa gör. Medan jag pressade i mig min falafel utan pickles och med extra chili vandrade det en elegant dam in på ställen. Hon beställde en falafel och skällde sedan ut personalen (på knagglig engelska eftersom ingen talade finska) för att hon a) inte fått en tallrik b) för att det inte fanns kyckling i falafeln. Fruktansvärt otrevligt, men jag var för feg för att göra nåt.

Istället drack jag det godaste jag vet just nu.





Sedan satte vi oss en studs utanför för Fafa's för att smälta det vi upplevt och ätit.



Om jag ska vara uppriktig sprang jag senare samma kväll i fyrtiofem svettiga minuter och åt sushi med min familj på balkongen för att sedan lägga mig på sängen i vårt lånehem och blogga lite.

Att gifta sig med fel person

Har ni läst Ann Heberleins krönika om att antalet skilsmässor är så högt för att vi gifter oss med fel person? I Sverige var skiljde sig folk frekvent senast 1975. Heberlein menar att vi, istället för att ta reda på vilken sorts musik och maträtter vår blivande fru eller man gillar, borde tala mer om mörkret vi bär inom oss och fråga "På vilket sätt är du galen?". Heberlein citerar Alain de Botton som menar att vi inte borde lämna något så viktigt som äktenskap åt slumpen och känslor utan istället satsa på avancerade, uttömmande psykologiska test för att matcha ihop rätt personer med varandra 

Det som Heberlein föreslår skulle säkert inte skada, men jag tror också att folk skiljer sig för att de förändras och utvecklas åt olika håll. Alla är inte heller gjorda för att leva monogamt med samma människa hela livet. En annan orsak är att vi kan skilja oss. Kvinnor förtjänar visserligen fortfarande mindre än män, men många fler har jobb nu än för trettio år sedan och är därmed inte ekonomiskt beroende av sin man. Att folk skiljer sig är med andra ord också ett tecken på jämställdhet. Nu för tiden, föreställer jag mig, finns det också ett mindre stigma över skilsmässa. Man behöver inte skämmas som jag gjorde på 1980-talet då mina föräldrar gick skilda vägar.


Det är inte alltid lätt att leva och speciellt inte nära en annan människa. Jag tror att många skulle vara lyckligare om vi inte såg skilsmässa som ett stort misslyckande, utan snarare en förändring i livet. Den absoluta lyckan är inte, för alla, att vara gift med samma person hela livet. Kanske vi bara borde lossa lite på våra sociala normer om vad som är rätt sätt att leva på. Ja och som Heberlein skriver, försöka förstå oss på oss själva och vad vi vill och behöver i livet.


Sitter jag ironiskt nog här i sängen och skriver i min egen heteronormativa äktenskapslycka. 

måndag, juli 21, 2014

Veckans läsning

Vi kör lästips eftersom jag är trött i huvudet:

En text om att män blir hyllade när de säger att de är feminister.

Ett reportage i National Geographic om hur amerikaner svälter.

Hietanen bloggar om att kommentera folks utseende. Jag vet att jag tjatar om detta för ofta, men jag vill verkligen se en kvalitativ undersökning av hur folk väljer sina bilder. Tror själv att jag kan peka ut vem som håller på att skilja sig på basen av ens profilbild på Facebook.

Being a better online reader i The Newyorker.

En text om hur jämställda par skiter i evolutionspsykologi och om hur detta gynnar alla inblandade. Här kan ni läsa mer i The Atlantic om samma tema. Likheter attraherar, punkt slut.

söndag, juli 20, 2014

Här är jag nu

Ja, vad ska jag säga. Här är jag nu. I Helsingfors. Det känns lite som sommaren 2013. Alltså precis som när vi åkte iväg för ett år sedan. Jag smygkollar på folk på gatan, tycker mig se bekanta på uteserveringar, men är ännu för blyg för att gå fram och säga hej. Vill känna lite på staden innan jag kastar mig in i den. Jag upplever också en stor kärlek inför alla som varit generösa nog att låna ut sina lägenheter åt mig och min hemlösa familj. Sommarnatten är varm. Jag kan inte påstå att jag inte skulle längta efter L.A. men det här är inte alls så illa det heller.



Litteraturafton i Barösund

Orsaken till seg bloggning och dåligt med svar på kommentarer är att internet sköts från min mobil. MEN, låtom oss icke förtrösta. I går fick jag äran att prata om Vackra människor på Barösunds litteraturkväll ordnad av ingen mindre än Märta Tikkanen. Så sjukt bra kvinna, alltid peppande och kommer alltid med kloka råd. Imponerande författare som Bitte Boucht, Kjell Westö, Annika Luther och Mathias Rosenlund stod också på scenen. Men alltså Tikkanen, så jäkla bra typ.


Jag kände ingen nervositet inför att prata om hur jag ville att Vackra människor ska handla om hur besatta vi är vid att skapa en identitet på basen av varumärken och hur bortskämda många trettioplussare är. Sen läste jag två utdrag ur boken med darrande knän. Intressant det där med hur intimt det är med egen text.


Salen var smockfull av snälla människor som tycker om böcker.

Westö pratade om hur tungt det är att skriva och hur han känner att han bara har två tre stora romaner kvar inom sig. Sedan läste han en otroligt fin text om att växa upp. Fruknatsvärt bra författare den där Kjell.

Som tack fick vi varsin väldoftande smörkniv i trä.


Ja och så var Jung där! Satt på första raden med sin mamma och allt. Evigheter (alltså ett drygt år) sedan jag fått hänga med denna livsglada och smarta kvinna. Linn kommer att chefa över Svenskfinland om några år.

Sen tog vi färjan över från Orslandet och det var en magiskt vacker sommarkväll. Vi valde att köra hem genom Snappertuna och vyn bräckte nästan solen som går ner i Stilla havet. 



fredag, juli 18, 2014

Kärlek och lycka

I dag fick jag prata om kärlek och lycka på Folktingets kärleksbåt på Finlandsarenan. I panelen satt också lycklighetsforskare Markku Hyyppä som bland annat berättade att den digra föreningsverksamheten gör finlandssvenskar lyckligare än finskspråkiga finländare (nu kan nån ropa: INTE ALLA FINLANDSSVENSKAR!). Och att, detta var en nyhet för mig: historiskt sett uppfostrar finlandsvenska föräldrar sina barn med mer tillit och större värme än finskspråkiga (INTE ALLA FINSKSPRÅKIGA!), som naturligtvis älskar sina barn, men har en större distans till dem. Detta gör de finlandssvenska ungarna tryggare och lyckligare som vuxna. Bli inte arga nu, jag citerar bara.

Hyyppä sa också att han brukar fråga sin publik vilka som fått stryk som barn. Bland svenskar och norrmän räcker cirka en tiondel upp handen, ungefär 15% finlandssvenskarna gör det, medan så mycket som 80% av de finskspråkiga finländarna gör det. Nu refererar jag bara till dagens diskussion så jag kan inte ge er andra referenser än en tidsmaskin och Markku Hyyppä. 

I morgon ses vi i Barösund där jag talar om Vackra människor!



Äntligen! Podden i Finland.

Här kommer den! Veckans mest efterlängtade stund av lyssning. Vi pratar om robotar, virtuell verklighet, sexism i Silicon Valley och ursäkter som egentligen inte alls är ursäkter. Lyssna, vettja!

torsdag, juli 17, 2014

Frillan! Luggen!

Klippte håret i Ekenäs på Davini. Eller klippte och klippte, jag satt väl mest passiv och stirrade på min egen spegelbild medan Angelina avverkade mitt hår. Obekvämt det där med att se sig själv i ögonen i trekvart. Pannluggen har, som ni ser, gjort comeback och jag är så jäkla nöjd. OM JAG FÅR SÄGA DET SJÄLV.

Efter klippet: Jag sitter på café Wilda (tack Karkki för tipset) och hetsar upp mig över anti-feminister och hur svårt det ska vara att förstå strukturer. Därav den allvarliga minen. I morgon ses vi i Björneborg då jag pratar om kärlek under Finlands svar på Almedalen -Suomi Areena. Rubriken är: "På kärlekens villkor". Nä, skoja ba. 



Simmande småbarn

Som gammal simlärare (beklagningsvis med betoning på gammal) blev jag innerligt glad när jag snubblade över den här videosnutten som visar att barn under ett år kan lära sig flyta och treåringar simma. I USA, och speciellt de varma staterna där folk har simbassänger, är den en av de allra vanligaste dödsorsaken för barn just drunkning.

Kolla på de här ytterst kapabla coola ungarna:

onsdag, juli 16, 2014

"På barnens villkor"

På Twitter och Facebook delas just nu en text på Huff Post där en brittisk nanny menar att föräldrar är alltför slapphänta med sina ungar. Utan att vara en forskare i ämnet är jag ganska säker på att de äldre generationerna alltid tyckt att de yngre varit för odisciplinerade med sina barn. Och att de aktiva föräldrarna ansett att just de knäckt koden om hur man ska ta hand om sin avkomma på bästa sätt (eller åtminstone bättre än generationen innan).

Ärligt talat har jag aldrig varit speciellt intresserad av hur man ska göra när man blir förälder. Hur länge jag ska stanna hemma, hur mina moderliga instinkter ska kicka in (men inte Maggans faderliga förrän TIDIGAST sex månader senare), anknytning, amning, att vi nu måste börja resa charter och gå på Bamseklubb, eller bara stanna hemma, skärmförbud, pommes frites och korv, kläder som ska användas under "mellansäsongen", naturgodis, övningscyklar och rutiner i stöpta i sten. Det är verkligen inte så att jag fördömer folk som väljer annorlunda sätt att leva med sina barn än de Maggie och jag valt. Tvärtom tror jag att det är bra att det finns variation. Men vi har, liksom resten av vuxenlivet, improviserat och resonerat oss fram. Det blir knappast bättre eller sämre än för någon annan, men det har funkat för oss.

En sak har jag ändå aldrig fattat, vad menar folk när de på sociala medier skriver att de semestrar "på barnens villkor". Vill de förmedla att de tycker att det kommer att bli en tråkig semester, men att de offrar sig? Att de kommer att ge alla sina pengar till Legoland? Att de inte kommer att vara stupfulla from dusk til dawn? 

Jag föreställer mig att Magnus, Vidar och jag är en enhet där alla ska vara någorlunda nöjda så ofta som möjligt. Att tillräckligt med kärlek och gränser, lära ungen visa hänsyn för andra människor, läsa högt för honom och ge honom fler upplevelser än leksaker är en ganska bra grund. Och att det inte skadar om Magnus och jag har en bra relation till varandra. Vad fan, till och med roligt ibland.

Och ja, Vidde har sedan han föddes varit tvungen att sitta med på timslånga restaurangmiddagar. Men det får han ta upp med sin terapeut senare i livet.

tisdag, juli 15, 2014

En hälsning från en tid som flytt

Internet här på landet påminner fortfarande om det vi genomled under slutet av 1900-talet. Dessutom regnade det i dag. Jag försöker pigga upp mig själv med en video från en epok då vi fortfarande var lyckliga. 

Äh skoja! Vi är visst lyckliga trots miljöombytet. Här är filmsnutten. Musiken av Jake Owen, Beachin'.


Palm Springs from peppe öhman on Vimeo.

måndag, juli 14, 2014

Ursäkten

Man kan ju fråga sig vad det här är för en blogg som ALDRIG uppdateras, men till mitt försvar är internet uselt här på landet. Dessutom stämmer det inte alls att jetlag bara är en fråga om karaktär. Jag är fullständigt däckad av min biologiska klocka som vill att jag ska sova när det är dag och vaka när det är natt (i praktiken betyder det att jag tar långa djupa tupplurer på dagen och kollar på The Shield på natten). En morgonnatt var jag så frustrerad på min egen insomnia att jag köpte flygbiljetter västerut för senare i år. Inte ens en podd har vi producerat. Jag skäms, men förbereder mig för att prata om ursäkter, Tinder, Silicon Valley, Oculus och annat som kidsen sysslar med under morgondagens inspelning av Vad har Peppe lärt sig under veckan som gått. Skall vässa min hjärna tills dess.

Palmer i Palm Springs som pausbild.