Image       x Suomen Blogimedia

Vi gör Allsång på Skansen

Cissan bjöd mig och Pernilla på Allsång på Skansen där hennes kompis Andreas Lundstedt uppträdde med Alcazar. Det regnade inte, Stockholm bredde ut sig under oss och jag gick på efterfest som om morgondagen (jetlaggen) inte existerade. Om man bortser från den iskalla skräcken som omslöt mitt hjärta varje gång Petra Marklund närmade sig med mikrofonen var det en perfekt kväll. 





Vi tar till oss kritik

I veckans podd ifrågasätter vi Snoop Doggs trovärdighet, tar till oss lyssnarkritik och pratar om smygreklam i poddar och bloggar. Jag lovar att ni kommer att gilla detta.


Lajvar 2008

Här sitter vi på på Valhallavägen som om det var 2008 och vi var utvilade och barnlösa. Darth Vidar befinner sig i Skåne med sina farföräldrar. Vi dricker kaffe, spelar in podd och pratar om var vi ska bo i framtiden. Eller snarare exakt när vi ska lämna Los Angeles för Stockholm (eller New York). Jag gillar ju Stockholm och Maggan känner sina rötter här, men alltså klimatet. Jag avskyr klimatet, jag är fullständigt ointresserad av årstider. Vill att det ska vara sommar och palmer året om. Bortskämd också odräglig är jag tydligen också.

Läser om sannfinländaren Olli Immonen som på årsdagen av Utöja skriver att han vill kämpa och vinna mot den förhatliga multikulturalismen och om hur folk drar ut på gatorna för att demonstrera mot rasism och fascism. Min tidning, Hufvudstadsbladet, gör hela sin parad till en protest mot främlingsfientligheten och jag blir lite mjukare i hjärtat gentemot Finland.



Hur man lyckas i L.A.

Här kommer den sista delen i Maggies serie om att lyckas i L.A. Han räknar han upp fyra saker att hålla i minnet ifall man vill göra karriär i Los Angeles, eller var som helst egentligen. Detta är min favoritepisod och inte bara för att jag får (måste) vara med på ett litet hörn. 


Magnus Silfvenius-Öhman presenterar fyra saker du absolut måste ha koll på för att lyckas i Los Angeles.Alla avsnitt kan du se på Arenan: http://arenan.yle.fi/1-2895490
Posted by Radio X3M on den 27 juli 2015

Ett svullet ansikte och Barbro

Som vanligt firade vi Linnéas födelsedag i Stockholm. Måste säga att förra året bjöd på bättre väder än "sommaren" 2015.




I år hade jag linne, tröja och jacka (pälsmössa, handskar och snöskor). 


Magnus och jag körde igång födelsedagsfirandet på Urban Deli med en näve räkor och en Toast Skagen. 





Sedan åkte vi hem för att idka djupsömn i två timmar. Hatade livet då det var dags att stiga upp klockan fem på eftermiddagen. Älskade livet igen när vi rörde oss mot Hornstull. Här är mitt jetlaggade och svullna ansikte på väg mot Barbro.

Bra mat, utmärkt sällskap. Efter sex timmar av middag gick vi på gayklubb och var ändå hemma före klockan ett (är man gammal så är man). Här sitter genimanagern och födelsedagsbarnet och väljer sushi.


Jetlagvaknade fem och skickade iväg barnet och svärmor till Skåne. Ska nu jobba och springa längs med Gärdet.
För mer substans i bloggform: Jag svarar på kommentar om feminism på
Hbl-bloggen. Läs gärna.

Broken windows på fascism

Fy fasiken så glad jag blir över att över 6000 personer kommer att demonstrera mot riksdagsledamot Olli Immonens fascistiska statusuppdatering på Facebook om hur han drömmer om en stat stark nog att övervinna mångkulturalismen. Om hur han och hans gelikar kommer att kämpa och vinna. Det ska råda broken windows mot rasism och fascism, det är allas vår skyldighet att fördöma förtryckande rörelser och åsikter. Tystnad är medgivande. 

Greetings from jetlagland

Jag vill inte klaga men ni vet den där känslan när man vaknar alldeles utvilad och sneglar på telefonens klockan som visar 01.20. Sedan kämpar man för att somna i fyra timmar tills jetlaggen också når resten av familjen.

Men kvällen när vi anlände var det fint. Vi satte oss på balkongen, drack ett glas vin och pratade om att bo i Stockholm. Jag fattade inte varför folk klagat så på den nordiska sommaren.



Maggie sitter i kvällssolen och drömmer om att en dag få kalla den här balkongen sin egen.

Jag var mysig i sockor och tröja och mjukisbyxor. Romantiserade kylan. 


Följande morgon var jag fortfarande oförstående till tjatet om en "dålig sommar". Vi promenerade längs med Gärdet mot Gröna Lund där Tommy ordnat biljetter till Sommarkrysset (och framför allt gratis åkband).

Här har Maggan och jag precis mött prinsessan Madelein, som powerwalkade med sin snubbe och ett barn barn i barnvagn. De såg väldigt vanliga och stressade ut. Som småbarnsföräldrar som varit tvungna att vakna alldeles för tidigt en lördag morgon. Ingen hade krona.


Ja och så kom vi fram till Grönan. Var först inne på området. Hoppade in i första bästa åk som visade sig vara Vilda Musen och alldeles för avancerad för en svärmor och en femårig. Efteråt hade Vidar samma diskussion med mig som efter att vi sett Ghostbusters. "Peppe, jag är bara fem år. Det här är för läskigt för mig."

Vi gick vidare till barndelen av Grönan.




Någonstans uppe i en flygande elefant började jag få känningar av den usla sommaren. 


Testade ej det här vansinnesåket.


Sedan började det regna, min kropp kom ihåg att den vaknat 1.20. Vidar drabbades av samma känsla. Bar således ett sovande barn till genom ösregn till spårvagnen, bussen och upp i lägenheten. Maggan stannade kvar i spöregn för att kolla på Sommarkrysset. 

Norden, jag gillar dig

Kan inte påstå att resan mellan L.A. och Stockholm var en snabb och smidig en. Flyget var nästan sex timmar sent så vi missade förbindelseflyget i Köpenhamn, klagade en stund vid transitdisken, åt middag på basen av Seven Eleven-vouchers, skjutsades med en gigantisk buss till Malmö mitt i natten där vi först inte höll på att få hotellrum, fick ett hotellrum, steg upp sex, tog tåget tillbaka till CPH och flyget till Arlanda. Tur att femåringen är ett tålmodigt reseproffs. 

Alltså, Norwegian har ju bekväma och fina plan och god stämning ända tills det strular sig, men fasiken så jobbigt det blir vid "tekniska problem".

På den plussidan: Comfort In i Malmö var otroligt trevligt och den sjukt goda och hotellfrukosten tillsammans med svenska morgontidningar fick mig att känna att jag skulle kunna bo i Norden igen. Nu har vi äntligen nått Stockholm. Jetlaggen är massiv, men humöret gott!




Svara bloggen:

Marie:
Jag har också semester i augusti, i Helsingfors. Vad skall jag hitta på för program om det fortsätter regna?


Jag känner mig usel just nu för det enda jag kan komma på är Kiasma och bio. Kan inte någon mer insatt hjälpa till här och komma med förlag på aktiviteter för regniga dagar i Helsingfors?

Frida Svensson:
hur gör du för att få din son att förstå innebörden av feminism och jämställdhet på ett sätt som funkar för hans ålder. Det är jag lite nyfiken på! Kram och tack för en himla bra blogg som jag alltid läser!


Tack för att du läser! Jag märker hur lätt Vidar snappar upp att flickor och pojkar har olika egenskaper (speciellt i USA som generellt ligger långt efter Norden i genusfrågor). Exempel: Nu för tiden vill han absolut inte att jag lackar hans naglar, förr älskade han det. Bara i lekparken behandlas små flickor och små pojkar olika, för att inte tala om affärer där det finns hav av rosa för tjejer och blått för killar. Jag brukar poängtera att flickor också kan vara starka, snabba och modiga och att pojkar får gråta och leka med dockor. Jag uppmuntrar honom också att kolla på filmer med kvinnliga karaktärer. Men som sagt det är svårt när allt omkring en strävar efter att dela ut personlighetsdrag, kompetens och känslor enligt kön. Det viktigaste är kanske ändå att Magnus och jag visar gott exempel. Ibland går det, ibland faller vi ner i stereotypa könsroller. Då försöker skärpa oss eftersom vi inte trivs vidare bra i en sån relation. Kram!

When the Cat is Away
Ni funderade på att skaffa husdjur, hur blev det med den saken? (OK, ni har givetvis inte fått ett, men är det fortfarande aktuellt?)


Absolut! Hund eller katt eller allra helst häst, men då måste jag tjäna lite mer pengar. Just nu är vi lite osäkra var vi kommer att bo inom den närmaste framtiden så vi väntar tills lugnare tider innan vi skaffar djur.



Anonym:
I diskussioner gällande feminism stöter jag ofta på att folk (oftast män) säger sig vara för jämställdhet men inte vill kalla sig feminister. Hur gå vidare i diskussionen?

Feminismen är arbetet för att vårt samhälle ska bli jämställt. Om dina vänner ser att människor blir behandlade olika och har olika möjligheter i samhället på grund av sitt kön och om de vill jobba för att det inte ska vara så här är de feminister. Men du behöver ju inte bråka med dem, om de verkligen vill jobba för ett jämställt samhälle, men kalla sig nåt annat, till exempel smurfer eller bumbibjörnar, får de såklart göra det. Handlingar är viktigare än ord.


Jenny:
Jag undrar hur du tror att världen kommer att se ut om ett, tio och hundra år. Vem styr, vilka länder är on top, hur lever vi osv.

Om ett år ser det ännu ganska sorgligt ut. Främlingsfientlighet, miljökatastrofer, slavliknande fabriker som producerar billiga produkter, nynazism, krig, enorma flyktingläger och allt större inkomstklyftor. Vi priviligerade oroar oss ändå bara för hur vi ser ut på stranden sommaren 2017. Om tio år har revolutionen kommit. Västvärlden har fått dela med sig. Om hundra år finns det inga gränser, alla är veganer och lever med extremt lite prylar. Det finns väldigt lite nyproduktion. Man ser tillbaka på tiden vi lever nu som en primitiv och bestialisk tid. Ungefär som vi idag ser på den mörka medeltiden. 


Emma:
Ska vi skaffa barn? Är inte så sugna men är rädda att vi kommer ångra oss om vi inte gör det. Är förskollärare så vet vad det handlar om, älskar barn men är rädd för hur livet kommer bli.

Hur ni än gör blir det bra. Det det råder en extrem kärnfamiljsnorm just nu där man uppfattas som lite konstig om man inte skaffar barn. Det finns liksom inga alternativ om man inte vill vara byns weirdo. Avskyr detta och hejar på alla som vill och vågar göra annorlunda. Ju fler som bryter normen, desto friare blir vi. Samtidigt, det är läskigt att få barn, men ni kommer antagligen inte att ångra er. Hur skitigt och jobbigt ens liv än blir (OBS, det behöver inte bli det. Vi har haft ett extremt enkelt barn) älskar man ändå de små liven.






Anonym:

Vad tycker du att är meningen med detta jordaliv? 

Att älska och anstränga sig för att göra denna jord till en lite bättre plats innan man drar vidare.


Sanna:
Tack för en fantastisk blogg samt din och Magnus fina podcast! 


Jag vill gärna höra om dina tankar kring popsångerskan Helly Luv. Jag kan inte annat än häpnas över hennes mod och styrka.
http://nytlive.nytimes.com/womenintheworld/2015/07/17/pop-star-helly-luv-known-as-the-kurdish-shakira-is-fighting-isis-with-music/

Ha det bra!



Tack för att du läser och lyssnar OCH gillar! Och tack för länken, hade inte hört talas om Helly Luv, men hon verkar vara en fantastiskt modig person. Fick gåshud av hennes video. Så mäktigt! Tänk att hon kommit till Finland som flykting, bott i LA och nu spelar in musikvideon några kilometer från ISIS.

Fråga bloggen

I morgon flyger vi till Stockholm och i början av augusti till Helsingfors. Hem igen i mitten av augusti. Ser så otroligt mycket fram emot att träffa folk jag tycker om och när vi en dryg vecka senare landar i Helsingfors ska jag äta riktigt mörkt bröd med riktigt god ost.

Men hörni, kan inte vi köra en klassisk fråga bloggen. Frågor om LA, om jämställdhet om livet och hur man ska leva det eller vad som helst annat.


Podcasten: Adam Tensta, TV4 och Louise Bodin

Veckans podd handlar givetvis om Adam Tensta och Louise Bodin, om nazisthälsningar du gjort som barn och om att vi har en kvart på oss efter den stora jordbävningen innan tsunamin kommer.