Image       x Suomen Blogimedia

Att lyckas i L.A.

Maggies webbserie om at lyckas och vara lycklig i L.A. har premiär i dag. Det första avsnittet handlar om Sara Forsberg och resten med bland annat Per Blankens, Sahandra, Beata Harju och Mikko Setälä finns på Arenan.



Magnus Silfvenius Öhman vill lyckas i L.A. men behöver lite hjälp. Först vänder han sig till Jakobstadsartisten Saara för att kolla om hon har några fiffiga tips.Varje avsnitt är tre minuter långt och hela serien hittar du på Arenan: http://arenan.yle.fi/1-2895490
Posted by Radio X3M on den 6 juli 2015

Släktingars semesterbilder

Den här bloggen börjar allt mer påminna om ett album med semesterbilder som ens släktingar insisterar att visa för en och man sväljer gäspningar medan man anstränger sig för att ställa intresserade frågor: "Jaha, jaha hur varmt var vattnet då?"

Om ni har en fråga eller önskerubrik får ni gärna komma med dem. 


Den här eftermiddagen hängde vi på stranden med några kompisar. Nova gjorde en Game of Thrones-scen med Vidar och Stella.


Jag frös lite efter att ha skuttat omkring bland vågorna och blev därför bjuden på varmt kaffe.


Det var som vanligt alldeles magiskt vackert och jag tänkte som vanligt: Herregud så jag älskar att bo här.


Ja och sen promenerade vi hem längs med strandpromenaden.


Bokför denna söndag som en väldigt bra söndag.

Är jag Jerry Seinfeld?

Den här söndagen var ovanligt seg. Vaknade tidigt, doppade mig i poolen, åt frukost, surfade internet och lade mig en stund i sängen för att kolla på Comedians in cars getting coffee. Tycker att Jerry Seinfeld är så himla tråkig. Speciellt när han klagar på att folk inte förstår hans skämt och att USA har blivit så politiskt korrekt.

I
podden har vi pratat en del just om att vara politiskt korrekt. Alltså det värsta man kan vara enligt Seinfeld. Och jag kan fatta att det är frustrerande för en komiker att allt hen säger ifrågasätts ur ett anti-rasistiskt och feministiskt och what not perspektiv, men samtidigt är humor av vita priviligerade män som skojar på kvinnors och rasifierades bekostnad inte så himla rolig. Att sparka neråt är alltid unket. Också min favoritkomiker Amy Schumer anklagades för att dra rasistiska skämt. Hon svarade med ett "Nähä, jag är faktiskt rolig".

Jag läste en lång och bra text på The Daily Beast som förklarar
PK och humor. Humor åldras fort och förr i tiden kunde komiker till exempel göra blackface-skämt, något som aldrig skulle gå hem i dag. På samma sätt som publiken hela tiden lär sig om privilegier och förtryck borde komiker utveckla sin humor. Det som var roligt 1995 är inte alltid roligt idag.

Och på tal om PK så såg jag Rihannas extremt våldsamma "Bitch better have my money"-video och tyckte att det var vidrigt med allt våld mot kvinnor. Ärligt talat, nakna kvinnor som blir utsatta för våld är ju inte precis någonting nytt eller experimentellt. Tvärtom är det en av populärkulturens mest populära element. Sedan läste jag en text menade att vita feminister bara är upprörda för att det är en rasifierad kvinna som misshandlar en vit. Och att vita feminister förtrycker rasifierade. Jag var på säg att skrika: "Nähä! Åtminstone inte alla vita feminister!" men det lät obehagligt bekant så jag höll mig. Nu funderar jag på mitt eget perspektiv. Är jag en Jerry Seinfeld? Ska prata mer om det i podden imorrn.


God Bless America

I går firade vi the land of the free and home of the brave genom att surfa i lite, lite för stora vågor, sedan smeta in oss (en del av oss) i sand och avsluta eftermiddagen i poolen.



Åt en sen lunch och tog en Uber till Hollywood där vi skulle äta middag med några kompisar.



Här försöker jag instruera Maggie att ta en bild av min supersnygga Filippa K-jumpsuite och samtidigt se fotogenisk ut (alltså jag försöker se fotogenisk ut, Maggan får se ut som han vill).


Joy smuttar på lite nylagad sangria i eftermiddagssolen. Eftermiddagssolen är den bästa solen.

Här kommer lite chips och dip. Eller tascochips, ostsås, guacamole och salsa.

Maggie fläker ut sig på det vi tror en gång i tiden var en pool och nu är en minigolfbana.


Grannarna skrålade U.S.A! U.S.A! och vi funderade på om de var ironiska eller verkligen menade det. Sen kom vi fram till att det var fult att ifrågasätta ett land på dess egen självständighetsdag och skrålade med.
  

På vägen hem vi fick skjuts med en döv Uberchaufför. Säga vad man vill om Uber, men tror att det skulle vara svårare att köra traditionell taxi som döv än Uber.

Såg äntligen hela Blackfish

Den allra första boken på spanska* jag läste var en bok som tränaren till kändisdelfinen Flipper hade skrivit. Den handlade om hur fel det är att hålla så intelligenta däggdjur i så små utrymmen och hur tränaren ångrade sig att han varit en del av hela industrin. Han försökte faktisk släppa delfinen Flipper fri, men misslyckades delvis på grund av att ett djur som befunnit så länge i fångenskap inte längre kan anpassa sig till naturen.

I dag såg jag, sist av alla, klart Blackfish på Netflix, jag har börjar förut, men inte klarat av hela. Ni har såklart redan sett den eftersom ni är nyfikna och allmänbildade människor. Själv drog jag mig från att se den på grund av att jag tyckte Flipperboken var så otroligt sorglig, men så var det häromdagen någon som sa att det nu för tiden är okej att åka till Sea World och jag ba: "Hmmm, verkligen?"

Sea Worlds PR-team jobbar givetvis stenhårt med att återfå sina besökare, men jag har väldigt svårt att tro att späckhuggarna nu för tiden har det bra där. Blackfish var i alla fall en tillräckligt bra påminnelse för att jag aldrig kommer att sätta min fot på ett delfinarium eller motsvarande "underhållning". Jag vet att min lilla bojkott är en droppe i havet, men litar på att det finns fler som tycker som jag.


Ibland simmar det delfiner förbi oss när vi sitter på stranden och häromdagen när vi var ute och surfade dök det upp ett sjölejon bara några meter från Maggan. 


IMG 7549 from peppe öhman on Vimeo.


*Det där med att det var min första bok på spanska skrev jag mest för att imponera på er. Det blev inte så himla många fler och idag skulle det nog ta mig flera månader att traggla mig igenom samma bok.


Vattendjur och två bra texter

Det låter lyxigt med att ha en pool i huset, men i praktiken är den iskall. Våra grannar kallar den Kaliforniens kallaste pool. Det hindrar inte em viking som jag att ta morgondopp, men nu under sommaren är vattnet lite varmare så att resten av familjen också leker i poolen. 

För övrigt facebook-diskuterar jag våldtäkt versus att bli oskyldigt anklagad för våldtäkt. Blev provocerad av en bekant som lade upp en länk till en text som handlade om att feminister översätter "dåliga sexuella upplevelser" till våldtäkt. Eftersom jag tjatar så mycket om att vi måste säga till tyckte jag att inte att det vara läge att bara i tystnad skrolla förbi. 

Läser den här hemska och helt otroliga texten om vad vita amerikaner tror att slaveriet handlade om.

Och den här fantastiskt roliga texten (fnissade högt flera gånger) om hur man blir kompis med sin kropp i den eviga baddräktsstaden Los Angeles. Den handlar om hur kvinnor på restaurangerna här ser ut som om de var med som statister i HBO-serier eller porrfilmer. Och att de antagligen är just det.


"Here, I'm a beige sleeping bag full of chicken parts. But I’ve found that it’s strangely liberating to be a Southern California 2.5."



Var är ni inte alla män?

Zara Larsson blir utsatt för en tsunami av hat och hot då hon ifrågasätter genustänket på Bråvalla. Hon är den överlägset mest spelade artisten på Spotify, men ryms knappt med affischerna eller annan marknadsföring. Kvällstidningarna hetsar sina läsare mot henne för att få klick. Bland annat Bloggfrossa skriver mer om det här.

En kompis klagar på att det är jobbigt att röra sig ute på stan när det är varmt ute då män ropar efter henne och kommenterar hennes bröst. Hon är sannerligen inte ensam. Och nej alla män, det är inte komplimanger, det är obehagligt att få sitt utseende recenserat och det begränsar kvinnors rörelsefrihet.

För att inte tala om alla snubbar som skriver vidriga meddelande på sociala medier och i kommentarsfält. Det är en så otroligt tydlig skillnad mellan könen här. Det är uteslutande män som skickar hot och hat.

Min fråga är nu, var är alla INTE ALLA MÄN? Ni som är noga att poängtera att ni är goda människor. Vet ni, handlingar väger så mycket tyngre än ord. Visa att ni är annorlunda. Säg till i tunnelbanan när en snubbe kommenterar kvinnors utseende, argumentera emot i kommentarsfält, gå ut med att ni stöder Zara Larsson. Hittills har jag bara sett kvinnor stå upp mot hatet.

Kim Kardashian och Snubbarna

Trots att gårdagens podd blev rekordlång hann vi inte prata om allt vi (alltså jag) ville. Vi talade visserligen lite, men tydligen för lite, om hur kvinnor i offentligheten gör att misogynin frodas. Det senaste och närmaste exemplet är såklart Zara Larsson på Bråvalla. Ett annat är flaggan på Kayne Wests konsert i Glastonbury. Läste ni om den? Om hur någon tryckt upp en bild från Kim Kardashians sextape med en före detta pojkvän och viftade extra mycket med den då Kayne sjöng "Golddigger". 

Förut det som Politism skriver om att kvinnor som är lite för framgångsrika ofta blir bestraffade genom slutshaming, bjöd just den flaggan på en extra nivå av kvinnohat. Snubben som tryckt upp flaggan ville uppenbarligen förnedra Kayne genom att visa att Kim hade haft ett sexliv före de gifte sig. Alla vet ju att kvinnor ska vara oskulder tills bröllopsnatten. Ur Politism:

"Den som sprider bilden av flaggan med glada tillrop konsumerar inte bara den misogyna förnedringen av Kim Kardashian. De reproducerar också uppfattningen att Kardashian på något sätt förverkat sin rätt till privatliv genom att hon är en kvinna i offentligheten, eller i samband med att videon läcktes. Samt att en kvinnas sexuella historia alltid kan användas mot henne och reflekteras i statusen av hennes man."

På tal om kvinnohat rekommenderar jag kontot "Snubbarna" på Twitter och Facebook. Hit skickar folk skärmdumpar på förslag de fått av helt vanliga killar på sociala medier. Så otroligt vidrigt och tydligen vanligt.

Hår på ben och under armar

Linn skriver om hur jobbiga alternativen 1) att raka benen och huka sig inför normen och patriarkatet 2) att låta bli att raka benen och se ut som Chewbacca från midjan och därmed vara "en sån typ" är. 

Själv har jag börjat tycka att det är ganska snyggt med hår under armarna. Så Linn, om du låter håret på benen frodas kan jag odla en djungel i armhålan. 

Fördelen med frilans

Nackdelen med att vara frilansare är att att det inte finns någon betalt semester och att man inte precis blir stormrik. Fördelen är att man kan dra ner till stranden en vanlig tisdageftermiddag och surfa lite. 


 Okej, Vidar har ännu några smågrejer kvar att lära sig.


Men det har Magnus och jag också i ärlighetens namn.



Därför bryr du dig inte om andra

I veckans rekordlånga podcast pratar vi om att Obama sa 'neger' i podcastintervjun med Marc Maron, om att Madonna inte alls ska act her age, om Amy Schumers rasistiska skämt, om varför du inte känner solidaritet med andra och om Zara Larsson. #backzaralarsson 

Träning och konsumtion på bloggen

Jag brukar sällan blogga om kläder jag köpt. Delvis för att jag så sällan köper kläder nu för tiden, detta är otroligt nog mitt andra plagg i vår efter Sisters before Misters-tröjan sedan jul, men mest för att jag inte vill hetsa till onödig konsumtion. Det känns ju lite kluvet med tanke på att det samtidigt finns annonser på bloggen, men jag försöker att inte slentrianskriva om konsumtion och bara göra samarbeten jag verkligen gillar.
Nu för tiden bloggar jag knappt alls om träning eftersom jag inte heller vill hetsa folk med ortorexi eller spä på nåt slags tränings- och kroppshets. Men eftersom jag springer och yogar ibland vore det konstigt om jag helt mörkade det på bloggen.

Hur som helst, dessa shorts köpte jag häromdagen på Adidas. Tycker att de är så jädrans fina att jag sprang extra långt och extra gasellaktigt. 




Flicknamn, släktnamn eller helt nya namn?

The New York Times hade en text om att byta namn vid giftermål. Tydligen blir det allt vanligare (igen) för kvinnor att behålla sitt flicknamn (alltså "flicknamn", är man flicka tills man gifter sig och blommar ut till full kvinna?). 

Enligt NYT handlar det ändå mindre om uttalad feminism, mer om att folk är allt äldre när de gifter. Och att kändisar behåller sina namn och då vill ju vi vanlisar göra samma sak. Tydligen är det mest sannolikt att en urban högutbildad kvinna ska behålla sitt namn.

I vårt fall handlade det om feminism, jag behöll mitt namn medan Maggan sedan 2009 heter Silfvenius Öhman och faktiskt mest "Ohman" här i USA eftersom det är så jobbigt att bokstavera Silfvenius.