Att knivhugga sig själv

På fredagen då jag försökte tillreda lite guacamole gick det som det brukar gå då jag fixar mat. Nej, jag ungsbakade visserligen INTE mitt pass den här gången, men processen avslutades däremot med att jag knivhögg mej själv i mitt vänstra pekfinger. Såret blev ganska djupt och blodet sprutpulserade ut, lite som i Kill Bill -fast annorlunda. Vanligtvis har jag inga problem med blod (förutom blodplättar som är lite äckligt), besöker Röda Korsets blodtjänst nu och då och tycker att det är mest intressant att ge blodprov. Den här gången var det dock annorlunda. Jag blev alldeles yr, det svartnade för mina ögon och jag klarade mej med nöd och näppe in till badrummet där jag var tvungen att sätta mej ner på badrumsmattan. En liten stund senare låg jag i fosterställning, alldeles kallsvettig och var säker på att jag skulle dö. Som tur var jag inte ensam och medan jag låg och funderade på mitt testamente och att mamma nog skulle bli hemskt ledsen när hon fick dödsbeskedet, fick jag mitt finger omplåstrat. Fem minuter senare mådde jag som en prinsessa igen.

What's up with that? Hur kan man må så dåligt av ett litet skärsår? Om det fortsätter så här så kommer jag antagligen att ringa efter ambulans nästa gång jag får en paper cut (som ifs nog är vansinningt smärsamt).

Sen dess använder jag iallafall bara plastbestick.