Det finns få saker som är så tråkiga som att höra folk ingående berätta/blogga om sina jobb. Det enda undantaget verkar vara ifall de jobbar som prostituerade. Och tyvärr (= som tur) har mitt jobb ingenting med att sälja sex att göra. Därav besparar jag er detaljerna. Vi säger så här: jag har vallat runt ett tjugotal journalister på den finländska landsbyggden (= vi har befunnit oss utanför Helsingfors) i dagarna tre för att för ett par timmar återvända hem på lördag förmiddag och avrunda insomnian med ett bröllop i Ingå på kvällen. Jag var beyond trött, men som tur var hade jag förberett mej väl inför bröllopsfesten genom det som Niklas kallar suojakännit* ( ungefär "skyddsfylla") och klarade därför kvällen med glans. I motsats till andra bröllopsgäster höll jag t.ex. inte tal där jag kallade brudgummen Niklas för Patrik.
Nu är jag iallafall tillbaka i Finlands vackra huvudstad. Åtminstone fram till torsdagen då jag åker på rekreation till Rom.
Återkommer med ett inlägg då jag är lite roligare.
*inför en viktig tillställning där man helst inte skall uppträda pisamt full lönar det sig alltid att vara berusad kvällen (kvällarna) innan. På det här viset är det omöjligt att bli riktigt full på dagen D.
4 kommentarer:
Skyddsfylla låter så typiskt finskt på något vis. En svensk skulle kalla det 'trygghetsberusning' eller nåt.
Hakka pellä!
Hahaha! Från och med nu ska jag bara använda ordet "trygghetsberusning".
Jag var kär i en Niklas från Ingå mellan elva och femton års ålder. Men vi var alltför blyga (och övervakade) för att inleda något och sågs ju bara några dagar om året. Men jag tänker faktiskt på honom än ibland och hur det skulle ha varit att bli bondmora i Ingå. I synnerhet nu när SVT visar "Bonde söker fru". De tre bröderna Wasström från Ingå hade gjort succé där. Men de är väl gifta nu kan jag tro.
Penny, du vill egentligen inte bli bondmora i Ingå. Nej. Veterinär i Sthlm låter mycket, mycket bättre.
Skicka en kommentar