Så var vi där igen.
Jag är vanligtvis en stenstod. När Bambis mamma blev skjuten rörde jag inte en min. Titanic -ögon torra som Gobiöknen. Sista avsnittet i 6 Feet Under då alla dog tyckte jag visserligen var fint, men inte rörande nog för att vara tvungen att snyta sig. Rachel och Ross får äntligen varandra -nada. Bobby blir skjuten och jag känner ingenting. Däremot finns det en tid under året då jag sitter fastklistrad framför tv:n med tårar av glädje och sorg forsande likt Niagara ner för mina kinder.
Idol.
Jag behöver terapi.
9 kommentarer:
De enda som är mer störda är deltagarna i det där programmet är de som följer det slaviskt från år till år. Och det säger jag inte för att vara elak, Peppe. Men det händer något med människor som tittar på Idol.
Jag kan inte sätta fingret på vad det är bara.
Krya på dig!
Jag tar inget ansvar för mina aktioner.
Illa,illa..kan inte annat än att instämma med lill-krizan. Krya ;)
Ni får lova att hålla ett bättre öga på mej i fortsättningen.
Va?! Dör alla i Six Feet Under?! Damn! Där försvann den spänningen...
Trevlig helg!
Förlåt. Och trevlig helg du med!
Ser du också på Sveriges Idol? Vi är slavar! Fätast e Amanda.
Jag har exakt samma "problem" som du: inte en droppe regn i någon ögonvrå vid sorgliga moments.
Däremot...
Idol
Jag tycker att det är så fruktansvärt DÅLIGT, att jag bölar bara vid den minsta lilla missklang.
Mitt tränade musiköra drar ihop sig likt en snigel i sitt skal och sänder på något sätt s.o.s. signaler från hörselgången - in genom hjärnan, som i sin tur sätter igång en räddningsaktion modell GROSSE! och får varenda nerv i sån jäkla stor gungning att nervändarna till slut piskar mot mina bölnerver så hårt att de inte vet bättre än att släppa ifrån sig en syndaflod modell "ämen-lägg-av-nu-va!?"
Och jag blir otröstlig för oöverskådlig framtid.
Därför har jag slutat kolla på Idol.
Basse: ja, o ja!
Snubben: hahaha!
Skicka en kommentar