Magnus har allt oftare börjar säga:
”Det här behöver du sen inte blogga om.”
Jag ba (för mej själv):
”Jaha, och varifrån ska jag få mitt material då?”
Sedan testade vi det nya cafét på Båtmansgatan. Gott kaffe, fruktansvärd inredning. Fast det var kanske en ironisk inredning. Vad vet jag. Promenerade genom Oban, via stranden och återvände hem. Bara så ni vet.
Magnus tyckte för övrigt att han var snyggare förr. Enligt honom har jag förfulat honom.
Magnus bakar frukostmuffins och jag förbereder ett bad.
Klockan är inte ens tio och jag har redan ätit en Kingis i sängen, läst Hbl och Volt och uppenbarligan bloggat. So far so good.
Om vi säger så här: är man van att simma naken i sin vakio-simhall måste man vara jävligt skärpt då man besöker en alldeles vanlig simhall där det är kutym att plumsa omkring i baddräkt.
Tycker ni att det är kiva då folk kommenterar er mage?
Redan i början av middagen förbjöd Ville oss att tala om våra iPhones. Detta ledde till att vi en stor del av den resterande kvällen valde att tala om kiss*. Alltså urin. Oerhört roligt då, lite äckligt i efterhand.
*I blamde it on Magnus som i samband med att Sonja petade stearin från ljuset på bordet inledde urindiskussionen med att säga att man kommer att kissa på sig om man leker med elden. Svenskar har så underliga läror.
Är det bara jag eller visar fostret i min mage Loser-tecknet åt oss?
Nångång under middagen med Ville och Sonja* slog det mej att jag inte riktigt kommer ihåg hur det känns att bli full. Ännu mindre att vara full. Vill minnas att det var kiva. Åtminstone den delen då man jobbar på sin fylla. Den andra delen då man måste hålla för sitt ena öga för att kunna svara på ett sms, känns sådär.
Hursomhelst. Ni kan ju påminna mej under helgen. Fyllekommentarer tas emot med stort intresse**. I rent sociologiskt syfte alltså.
*ja och Magnus såklart, men jag kan inte nämna honom i VARJE inlägg. Fattar ni väl.
**fast bara snälla. Basse, det här gäller dej också.