fredag, november 27, 2009
Greys Anatomy
Greys Anatomy. Jag tittar på det, men fattar inte riktigt storheten. Kanske mest för att jag irriteras av av den svåra, tystlåtna och djupa huvudpersonen. Visst går hon en på nerverna? Ibland vill jag bara stiga in i sjukhuset, bitchslappa henne och be henne skärpa sig lite. Fast just det är kanske storheten med serien. Den bygger på frustration. Vad vet jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tack! Äntligen någon som förstår mig. Och där till kunde man ju önska att hon verkligen öppnade ögonen istället för att stå och halvblunda.
/ Sandra i Åbo
gud ja! man önskar så att någon bara ville slå till henne... ...men troligtvis skulle det inte hjälpa så mycket, bara stirra med sina halvöppna ögon o sen bli typ..ännu mer deprimerad o jobbig :P
//H
Skicka en kommentar