Igår kväll avslutade jag äntligen Mari Jungstedts
Den farliga leken*. Det var på inga sätt en dålig deckare, jag gillade att det i sann Agatha Chritstie-anda fanns en gåta som läsaren under bokens gång kunde lösa. Samtidigt sögs jag inte alls in i historien som jag hade hoppats på, det var visserligen lite underhållande och smått spännande, men ingening som jag kommer att minnas efter att ha publicerat det här inlägget. En vanlig lunch en vanlig tisdag. Ni fattar.
Min lätta besvikelse kan ju också bero på att jag är en ganska ovan deckarläsare. Kan ni ge mej lite förslag på bra böcker** i den här genren?
*det var min badläsning. Parallellt läste jag Sara Kadefors Fågelbovägen 32 i sängen och omläste Maria Svelands Bitterfittan i parker och utanför hemmet. Nu måste jag skaffa en ny trio.
**jag har, som alla andra, läst Stieg Lasrsson-trilogon men det börjar vara så länge sen att jag kanske kune läsa om dem i sommar.
25 kommentarer:
Näe, usch. Är sâ less pâ svenska dussindeckare som man glömmer sâ fort man slagit igen dem.
Glöm Läckberg och allt vad de heter och ägna dig ât de brittiska mästarna: Elizabeth George och PD James.
Johan Theorins böcker (Nattfåk är bäst), om man vill ha något bredare än enbart deckare. Skräck- och spökvibbar, en hel del psykologi.
Åsa Larssons deckare - riktigt välskrivna, väldigt intressanta personer och relationer. Bladvändare, den senaste (Till dess din vrede upphör) var av kalibern att jag inte kunde uträtta något annat den dagen än läsa ut boken.
Nya fynd för min del:
Carin Gerhardsen (verkar bli intressant att följa polisvardagen, överraskande brokig skara poliser långt från "deprimerade och halvalkoholiserade medelålders manliga kriminalaren"-stilen.
Jo Nesbö: Lär ska vinna mycket på att läsas i rätt ordning, bortsett från intrigen i en enskild bok finns det intriger som spänner över flera böcker. Första boken - Fladdermusmannen - inte överdrivet engagerande, men redan bok 2 - Kackerlackorna - visade sig betydligt mera spännande. Fast jag anar att böckernas hjälte Harry Hole har lite för osviklig förmåga att klara sig ur dramatiska situationer, gärna medelst kraftigt våld.
Mitt tips är att skita i svenska deckare. Gå på val McDermids böcker ex. När sjöjungfrun sjöng sin sång, eller Jeffrey Deaver. Peter Robinson funkar också.
Jag rekommenderar Peter Robinson! Håller just på och läser hans bok Kall som graven som är en serie, har slukat alla jag fått tag på.
Jag tyckte att Viveka Stens böcker var helt ok. Trevlig miljö i Stockholms skärgård och ganska oväntade upplösningar.
Sen är också Åke Edvardssons böcker om polisen Winter i Göteborg riktigt bra tycker jag.
Om du inte vill läsa svenska deckare så skriver David Baldacci bra och underhållande böcker tycker jag.
Annars är ett bra boktips Shantaram av Gregory David Roberts.
Helt fantastisk skildring av Bombay/Mumbai (eller vad staden nu heter) och livet i slummen etc. Halvt baserad på riktiga händelser i författarens liv (han var bankrånare från Australien som rymde till Indien på -80 talet.
Nja jag vet ju inte om den var bra. Men jag minns den! Nja jag vet ju inte om det är en deckare, utan snâll horror, men läs den i alla fall. Jag kunde inte släppa den.
Lost Boys (ja engelska ej svenska tycker jag)-Orson Scott Card
/Isabelle
jag tror inte jag läst en enda bok detta året ännu... (kan ju ha att göra med två vildar och ett jobb) men deckare är jag inte bra på, jag har läst de där läckergs och marklunds, men de ger en inte så mycket i efterhand. Men en annan bok som inte då är deckare men som jag gillar var Doris Lessings Den glade terroristen den var ju lättläst och vinklad från edt håll man inte är vana att se dessa individer..
ha det bra
Jag tycker att det hör till sommaren att läsa deckare som man sedan glömt lagom tills nästa sommar och kan läsa igen :)
Fast en bokserie (har bara läst de två första) av Barbara Nadel som handlar om begravningsentrepenören Francis Hancock och utspelar sej i Londons East End under andra välrdlskriget, den stannade kvar hos mej. Han lider av hemska flashbacks från sin egen tid vid fronten under första världskriget och klarar inte av att stanna i bombskydden utan springer ute på stan (alltså inte festar utan bokstavligen springer omkring i panik och klarar inte av att stå stilla). Han dras med i olika mystiska dödsfall och är inte alls en villig detektiv utan en väldigt ovillig sådan.
Dennis Le Hane, Anne Holt, PD James och Stephen King från åttiotalet, typ Eldfödd, Lida.
Eldfödd kan jag läsa igen en gång varannat år, den är en favorit.
Och jag har inte läst Stieg Larsson, borde jag det?
Tusen tack (och keep them coming!). Ni är fantastiska!
och Hanna: eftersom Stieg Lasrssons trilogi blivit hypad anses det antagligen ocoolt att tycka att de är bra, men jag gör det ändå. Läs dem.
jag har också svårt att hitta deckare som jag är nöjd med. men: vad tyckte du om Bitterfittan vid omläsningen?
Åsa Larsson är bra, medan Läckberg är bara skit - ytligt, hafsigt, otroligt klichéfyllda personer och relationer.
Men den allra bästa deckaren jag läst på länge är Lars Kepplers Hypnotisören. Helt magiskt hur historien sög tag i en.
Här ovan nämndes Johan Theorins böcker (läs dem gärna i rätt ordning Skumtimmen och därefter Nattfåk), två av de bättre deckare jag läst på mycket länge. Ska slå klorna i den tredje i sommar.
Sen är det ju hypade Hypnotisören av "Lars Kepler" vilken jag tyckte var rätt spännande.
Inte att förglömma Arnaldur Indridasons böcker om den isländske polisen Erlendur, jag gillar dem skarpt! Mycket bättre än de svenska dussindeckarna. Läs gärna i ordningsföljd, tror Glasbruket är första delen.
He va he.
// Sandra i Åbo
Elizabeth George är guru i genren. Lönar sig att läsa dem i ordningsföljd, så får man mer ut av personporträtten och kan följa med karaktärsutvecklingen.
Coolt eller inte bryr jag mig inte om, kanske jag måste göra ett försök. För ett år sen försökte jag läsa första boken men kom ingenvart. Prövar igen!
Thats it, nu MÅSTE jag läsa Lars Kepler. Elizabeth George låter onekligen också intressant.
Sara: du hade rättom Bitterfittan, jag minns den som bättre. Eller kanske inte bättre, men annorlunda. Jag läser ju den från ett helt annat perspektiv nu än då den kom ut och hon framstller moderskapet mycket mera omjämställt och mörkare än vad jag upplever det. Then again så lever jag ju med en apelsinskalare.
Hannah: de 50 första sidorna i den första romanen var sjukt svåra att komma igenom också för mej, sedan släppte det och jag sträckläste resten av böckerna (efter att de kom ut, det var hemskt att vänta på den sista).
Jag läste faktiskt ut samma bok idag. Brukar tycka om Mari Jungstedts böcker, men denna sögs man inte alls in i, som du säger. Mitt förslag är att ändå ge Jungstedt en ny chans med "Den dubbla tystnaden" eller så tycker jag att du ska testa Mons Kallentofts böcker. Lite tyngre än Jungstedts, lite mer filosofiska. Hoppas att du hittar något du gillar!
Glömde ett förslag: Anna Jansson :)
Jag rekommenderar Camilla Läckbergs böcker. Isprinsessan är helt suverän deckare!
Michael Connellys Harry Bosch-deckare. Välskrivna och spännande. Så pass bra att man till och med har överseende med "alkoholiserad men genialisk medelålders snut fixar skivan"-upplägget.
Kolla in www.deckarhuset.se
OOJ, e den äntligen ute? har läst precis alla jungstedts böcker i skrämmande rask fart (sjukskrivning som orsak, igen, ja e int annars så nördig?) läste också alla camilla läckbergs böcker, dom e spännande o sådär men int speciellt välskrivna, om man får säga så.. liza marklund& james pattersons "postcard killers" ligger på mitt golv o väntar, den sägs vara sjukt bra o e min nästa. alltså deckare e det enda ja läser, o ja älskar allt spännande, så hör av dej om du vill ha fler tips! antar att du fick ganska många här av folk redan, lycka till bara! :)
Emilia: okej, ska ge Jungstedt en chans till. Mons Kallentoft har jag läst två böcker av och du har rätt i att han är bra.
Denis: check! mycket varierande åsikter om Läckberg, har ännu inte läst en enda bok av henne.
Annakarin: tack! jag känner mej sjukt okunnig eftersom jag aldrig hört talas om dessa.
Linda: fantastico! tack!
Tanja: du kan få låna den av mej om du vill.
Elizabeth Georges böcker ligger ju till grund för BBC:s deckarserie om kommisarie Lynley. Faktum är att jag tycker bättre om tv-serien (som görs i långa, självständiga avsnitt) än om böckerna eftersom George blir för långrandig för min smak. visst, det är intressanta personporträtt, men handlingen sprids ut över så många sidor att det blir väldigt lite per sida. Tålamodskrävande, med andra ord. (Fast den första, Pappas lilla flicka, är rätt sammanhållen. Testa den, blir du såld på hennes berättarstil och persongalleri orkar du kanske med de mera utspädda senare varianterna också.)
oj jo, kommer du ti bloggträffen? lånar den jättegärna, kan ju int envisas me att köpa alla böcker o bibbor e sega o lite snudega. Så gärna!
Skicka en kommentar