Skelettet Öhman

I morse gick Karin, Vidar och jag på en pressfrukost hos Bestseller. Vi kramades* med andra journalister och bloggare, åt lite frulle och fick en present i form av en skjorta. Jag tyckte att presenten var fin och ville för en gångs skull göra som de stora och mäktiga bloggarna gör och fota mej själv i den.

Allt gick bra** tills jag såg min vänstra arm. Om man föreställer sig att armen är vit ser det lite ut som om ett skelett stod bakom mej och ville kramas. Eller att min arm legat gipsad i sju veckor och jag precis plockat fram den igen.

Kanske dags att börja träna?

*inte Karin. Hon är tuffare än så.
**om man bortser från att jag är ganska dålig på att ta bilder.