Jag tycker alltid att jag blir lite felciterad eller missförstådd då jag blivit intervjuad, men den här texten består faktiskt ungefär av vad jag sade. Väldigt trevligt att läsa sånt.
Med personlig, inte privat menade jag kanske mer djupgående tankar och känslor än att lägga ut nakenbilder på Magnus, men jag antar att det var vad jag sade. Och att ni fattar, man kan blogga roligt om små incidenter i sitt liv utan hänga ut sig själv. Bloggen är ju trots allt bara ett litet fragment av verkligheten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


11 kommentarer:
äsch, vi som ingen tidning har! ska absolut lägga tassarna på ett ex idag. Det där med att det bara är ett fragment, jag tror många läsare glömmer bort det (även jag ibland) så mycket bra point!
Hej vännen!
Vi satt vid morgonmålsbordet och tittade på dig i teve då Harald sa "titta här är Peppe och Vidar i tidningen", känns ju nästan som om vi träffats på riktigt. Roligt, roligt! Du var bra! Som vanligt.
Kram.
Sidubara! Jag hann aldrig så långt i tidningen imorse förrän det var dags att pysa till dagis, men nu har jag en lugn stund och vem hittar jag inte där, jo sötaste lilla mysfabun o alfamamman!
Ja alltid blir man lite felciterad. Jag var inte helt nöjd med att bli kallad modebloggare i radion idag, jag tycker ju själv inte att jag skriver om kläder och jag är inte så intresserad av mode. Men huvudsaken är att man får känna sig nöjd med helheten kanske. Jag ska genast läsa tidiningen nu! Superbra bild åtminstone!
Vilken tidning är det där?
Kan kolla efter i biblioteket efter den.
Pia: jag har tänkt mycket på det, att man alltid måste komma ihåg att det bara är en liten del av verkligheten som syns i bloggar.
Sonja: tack söta du! Jag blir så glad av att du hejar på mig.
Linda: hurra! Och Cata tog faktiskt en bra bild på mig.
Soufi: jag vet vad du menar. Jag bli också lite irriterad av att sättas i ett fack: typ mammabloggare då jag själv tycker att jag skriver om massvis med andra saker. också. Din blogg är ju mycket mera vardagsbetraktelser än mode.
Lilian: det var Hufvudstadsbladet. Kiva om du hittar den.
Vet du varför går det inte och kommentera nyheten på Hbl http://www.hbl.fi/text/kultur/2010/10/26/w53650.php ? Nå kommenterar här istället :)
Angående citatet "Samtidigt tycker jag att allt snack om hur farligt det är med att lämna ut sig på nätet är överdrivet."
Ingen har väl påstått att det är farligt att blogga? Men att som ge ut telefonnummer och personuppgifter till folk som man t.ex. chattar skumma saker med är inte alltid så smart.
Sen är ju "personlig integritet" en helt annan sak, där innebär det ju att t.ex. polisen läser dina meil eller att Facebook ger uppgifter om din sexuella lägning som du angett åt sina sammarbetspartners utan att du har gett lov till det eller ens vet om det. Också här finns det ju människor som säger att "om man har rent mjöl i påsen så har man inget att oroa sej för" eller "jag tycker det bara är bra att få reklam jag är intresserad av", men det var knappast den diskussionen du menade.
Angående "Jag tycker alltid att jag blir lite felciterad eller missförstådd då jag blivit intervjuad" så löns det att bekanta sig med journalistreglerna http://www.journalistiliitto.fi/se/spelregler/journalistreglerna/ som säger att du har rätt att kolla ditt uttalande före det publiceras (punkt 17) fast dom kan te sig lite konstiga i bloggvärlden (t.ex. 19).
Anonym: trevligt att du kommenterar här. Jag känner till journalistreglerna, men är för lat för att alltid be folk skicka sina texter till mig. Får väl skylla mig själv. Sedan är det ju en annan sak med tv och radio.
Och folk har faktiskt, tro det eller ej, hemskt mycket åsikter om varför man absolut inte ska blogga. Fast de är väl i minoritet antar jag.
Jag räknade inte upp din blogg som en mammablogg igår när jag skulle räkna upp bloggar, vilket jag lade till om Linns blogg. Det skedde automatiskt så det måste betyda att jag och andra som läser din blogg regelbundet ser din blogg som myycket mera än en mammablogg!
Kiva att dy fattar vad jag skriver om!
Jag tycker det var bra som du sa om att intresset för ens person faktiskt inte är så stort! Jag stör mig på folks paranoia. Känner några föräldrar som är jättenoga med att inga bilder av deras bebis hamnar på facebook. (För man får ALDRIG bort dem och hon kan ju inte SJÄLV bestämma över det. Än sen då? Inte för att jag går och lägger ut bilder, respekterar ju deras önskan men tycker sådär spontant att det är lite överdrivet.)
Träffade en dagisgrupp där alla andra utom en kille fick fotas för dagisets egna behov eller auskultanters presentationer. Jag behövde foton/video närmast för att efteråt kunna kolla med en koreograf hur vår grej hade gått, alltså inte för publicering. Försök nu sen undvika den där ena killen som dessutom själv meddelar att hans mamma har förbjudit bilder på honom. Undrar hur det påverkar hans världsbild...
Skicka en kommentar