torsdag, oktober 21, 2010

Kognitiv terapi

Samtliga dagar då jag klär mig i kjol och tjocka strumpbyxor drabbas jag för bråkdelen av en sekund av panik då jag tror att jag glömt kjolen och går omkring på stan med bara strumpbyxor på underkroppen.

Idag slog det mig att jag kanske avsikligt borde lämna bort kjolen, bara för att konfrontera min mardröm. Typ: kognitiv terapi. Vad är det värsta som kan hända liksom?

Kvinnan på bilden är klädd i kjol.
Upplagd av kl.

8 kommentarer:

Atatar sa...

Tja, dagens ungdom verkar ju anse att strumpbyxor är ett helt normalt underkroppsplagg vars gren inte alls behöver skylas.

MVH // Upprörd tant

4:53 em
Peppe sa...

Älskar signaturen.

5:09 em
Anonym sa...

Åh, jag har helt samma problem! Dessutom är jag nojig varje gång jag kommer från WC:n -måste neurotisk kolla efter ifall jag råkat stoppa kjolen innanför strumpbyxorna...

5:37 em
Peppe sa...

Samma här. Måste dubbelkolla minst tre gånger.

6:18 em
skrutte sa...

det där var min mardröm när jag var yngre. minns att jag drömt om hur jag kommit till både låg- och hösstadie och glömt kjolen.... det absurda i detta är att jag använder/använde kjol ungefär 2 gånger i året....

hur ska man analysera denna dröm...

9:01 em
Nina sa...

Hahaha, vet du jag tänkte samma sak imorse när jag trött körde till donet. Svinnervös att jag hade glömt att slänga på mig ett par byxor. Tänk att demensen kommer innan man ens nått trettio. Hu.

12:38 em
Syl sa...

Häromdagen såg jag en tjej som hade leggings som byxor. De var svarta och opaque men dessvärre inte helt ogenomskinliga på rumpan. Vad borde man göra, ska man knacka personen i ryggen mitt på stan eller? Borde kanske ha gjort det, med fegade ur.

12:59 em
Peppe sa...

Skrutte: det är nästan lika illa som att komma till skolan naken. EN återkommand dröm hos mig.

Nina: det värsta är att jag tänker så mycket på det att mitt undermedvetna antagligen kommer att "glömma bort" kjolen/byxorna en dag.

Syl: det är bara snyggt på Kate Moss, och knappt det. Av solidaritet borde man kanske säga till, eller så låter man bara darwinismen sköta sitt...

1:18 em

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)