Hörni ni som bloggar, hur brukar ni svara på elaka och/eller dumma kommentarer?
Kill them with kindness?
Ignorera?
Eliminera genom att radera dem?
Ge dem svar på tal?
Eller något annat?
Jag brukar vanligtvis köra på det första alternativet.
21 kommentarer:
Jag försöker ge svar på tal. Fast jag får sällan dumma kommentarer, inte ens när jag hade en lite större blogg. Det kanske krävs x antal läsare för att trollen ska hitta en?
Jag tror det nog är smartast att göra som du gör. Men igår när jag fick ett mail som jag trodde var jätte elakt ("Beklagar att du blev bedragen :)", inget annat) så blev jag så sur och ledsen och arg att jag bara skrev tillbaka "Och jag i min tur beklagar att det finns människor som du". Han skrev sen på nytt och sa att det inte alls var elakt menat och då skämdes jag lite. Men mystiskt formulerat var det i vilket fall som helst.
Med det här ville jag alltså säga att jag antagligen skulle försöka ge tillbaka.
Av någon anledning får jag inte elaka kommentarer på bloggen. Jag vet ju nog varför. Alltså orsaker skulle ju finnas om man vill läsa ordagrant det jag skriver, men de flesta förstår helt tydligt humor. Eller om man vill kalla det humor, men nåjaa.
Jag har aldrig fått elaka kommentarer som kommentar i bloggen, men nog som epost. Har hängt typen öppet och har inte blivit kontaktad av samma person på nytt.
Men det gäller nog även i vardagliga livet. Jag är inte kanske den som man väljer först som sitt offer. Jag måste tydligen vibrera något som får vissa att tiga. Inte är jag överdrivet stolt över den egenskapen i mig. Inte ska ju människor vara rädda för mig heller.
Jag tror att för att kunna utföra mitt yrke så måste jag ha lite street cred och kanske det överförs till min vardag också.
Tubbs e ju snellis egentligen.
Jag har nog aldrig fått en elak kommentar tror jag. Har bara snälla läsare. Tror tyvärr att jag inte är av typen vända andra kinden till så jag hade förmodligen bett dom dra åt helvete. Sen raderat om det hade varit för långt över gränsen.
Jag skulel nog använda första alternativet jag med. Eller resonera. Går det inte med diskussion och vänlighet så tar jag säkerligen steg nr. 2 och ignorerar, blir det riktigt otrevligt så gäller nog radera.
Har inte än behövt detta dock.
Jag försöker förvänta mig att alla utgår fån bästa möjliga (positiva) tolkning, för kommunikation i textform, särskilt utan emoticons, kan ibland blir iktigt besvärligt, och då brukar jag välja att fråga den andra vad den menar eller be den definiera det tydligare.
"Puss"
I princip alltid så.
E: du är lite tuffare än jag. Jag spelar bara dumsnäll.
Bedragen: jag förstår precis vad du menar, det är svårt att tolka folk i text om man projicerar ofta sin sinnesstämning på kommentaren. Ibland är folk inte ens ironiska..
Tubbs: och om man har dig som kaveri så vågar ingen bråka med en. Trots att du är så snäll inomobords. Kram!
Linn: jag har inga problem med att säga ifrån i riktiga livet, men orkar inte bråka med anonyma troll på bloggen (inte för att jag brukar ha såna heller, frågar mest av intresse).
DiZi: klok strategi och vettigt resonerat.
Eff: få jag citera dig där? *puss* är genialiskt.
Jag tycker det intressanta är att elaka kommentarer allt som oftast är av han dendär Anonym.. ingen skriver en skitkommentar och länkar till sin blogg så att man kan ge svar på tal liksom.
det är just det. folk som generellt är elaka är också sjukt fega. orka argumentera med spöken.
Jag roas av din snällhetsstrategi.
Idag använde vi oss av "svar på tal", det kändes så pass allvarligt och som det enda rätta.
Skulle jag satsa på en karriär som storbloggare skulle jag absolut anamma din strategi.
När jag fick in första elaka kommentar (och då bloggade jag lite mer intensivt) så skrev jag ett blogginlägg där jag sågade den kommenterande rejält!
Bara för att fira.
Därefter kör jag the silent treatment...
Hihihi, "puss" :D den var nog bra den! De där anonyma är nog värst sådär oftast sett, de är riktigt fega till på köpet.
Jag röstar på att radera. Orka ödsla energi, liksom.
Peppe: menade inte nåt elakt om dig. Alls! Mer att jag har svårt att reglera ilska. Ba såruvet. Pöss.
Alternativ ett om kommentaren inte är helt hysterisk, som när någon önskade att mina rumpa inte skulle synas på någo bilder, så förklarade jag vänligt att det är tyvärr inget kan lova. Men sen när kommentarerna är hysteriska och hatiska så ignorerar jag dem nog. Der är inte värt att ägna tid åt att svara på " SLYYYNAAA...." osv!
Jag har aldrig fått elaka kommentarer, vet inte hur jag skulle reagera heller. Beror ju kanske på vad de har kommenterat och vad om har skrivits i inlägget före.
Tycker själv att det är fegt att kommentera elakt och speciellt som anonym. Kan man inte stå för det man skriver skall man inte heller skriva.
Mia: jag beundrar svar på tal, är själv för lat för den strategin.
Kerstin: snyggt! och uppenbarligen effektivt, det ska jag också anamma om det kommer passande elakheter.
DiZI: precis!
Underlandet: ifall man inte vill att folk bajsar i ens blogg är det effektivaste att bara radera kommentarerna. Det torde ju trötta ut dem.
Linn: pöss!
Soufi: skrev någon faktiskt så? att du inte få vsia din rumpa? helt sjukt. borde de inte vara tacksamma istället?
Christina: word to the mother.
Jag ignorerar alltid. Men det är så sällan jag får elaka kommentarer, skulle det börja komma fler skulle jag nog kanske svara något. Eventuellt med alternativ 1.
Jag är inte tillräckligt populär (!) för att få elaka kommentarer men när jag ser andra som får det fattar jag inte varför de bemöter dem! Det är alldeles uppenbart att de elaka kommentarerna enbart-enbart-enbart är ute efter lite uppmärksamhet och trycka ner någon populär (!) person som bonus.
Varför-varför-varför ska man då tillfredsställa dem genom att svara? Varför ska man ge dem uppmärksamheten de så hett suktar efter? Varför ska man visa för dem och för alla andra att man tog åt sig, även om man själv tycker att man har svar på tal? Det sämsta sättet tror jag är vissa (snälla) bloggare som liksom går i försvarsställning, ska förklara att "nej, jag ÄR inte en bortskämd satmara som använder mitt barn som accessoar! Jag lovar!"
Nä, tig ihjäl dem bara!
Chattis: bra man ska inte uppmuntra dem.
Skrållan: jag håller helt med om ditt resonemang.
Jag har just börjat blogga så har inte ännu fått dumma kommentarer :)
Skicka en kommentar