Suomen Blogimedia

Mainosyhteistyö

tisdag, november 22, 2011

Självcensur

På sistone har jag censurerat mig själv en del när det kommer till blogginlägg. Det pratas så mycket om att bloggarna bara skriver om trevliga saker, marknadsför sig själva och inte har något djup. Jag vill inte bli påverkad av det är snacket, men jag kommer ändå på mig själv med att fundera om mina inlägg eventuellt kan verka skrytiga eller för trevliga. Och när jag skrivit nåt jag efteråt är osäker på får jag alltid lust att skriva om mina fasansfult fula och krokiga tår eller hur töntig jag är som inte vågar föreläsa på finska.

13 kommentarer:

  1. jag förstår dig, samtidigt som jag tycker det är synd om snacket om hur bloggar är och bör vara börjar hämma folk som bloggar. det är ju trots allt inte doktorsavhandlingar utan små glimtar av ett liv som bloggläsare får ta del av. jag skulle gärna läsa om varför du inte vågar föreläsa på finska! och så skulle jag fråga om jag kunde vara till nån hjälp på den punkten.

    SvaraRadera
  2. (snygg header!)

    SvaraRadera
  3. Men kör bara på med trevlighet och marknadsföring! Visst kan det vara bra att nångång påminna läsarna om att jå-en-mänska-skriver-bloggen-allt-är-int-perfekt.

    Men inte hela tiden. Jag har bättre saker att göra än att läsa om krokiga tår. Kan skaffa mig småtråkiga facebook-vänner om jag blir sugen på vardagsrealism(jag har överraskande roliga och instinktsfulla fb-vänner just nu).

    SvaraRadera
  4. snygg ny header!! snygg-peppe!

    SvaraRadera
  5. Ja o jag censurera mig ganska mycket, så mycket att jag oftast inte skriver alls, för min kära mor ringer gärna upp mig o kritiserar mina texter om jag skrivit något (vad som helst) som hon anser vara olämpligt (allt).

    SvaraRadera
  6. Funderade just på detta och trots att jag ockå själv deltagit i debatten tycker jag den igen fått vissa lite ledsamma drag.

    Diskussion i all ära, men när diskussionen börjar till delar bestå av kommentarer som bara tycks vilja vara elaka mot existerande bloggaren, äntligen få ge uttryck åt ens tankar om dumma bloggaren som fotar sin frukost och bara skriver "fantastiskt" och "ljuvligt" - då blir det lite för tryckande atmosfär.

    Jag blir till och med lite provocerad och undertrycker en lust att skriva prickiga inlägg om cupcakes, enhörningar och moln. Trots att jag håller med vissa vettiga delar av denna diskussion, klart jag hellre ser att folk går på opera än ser på Big Brother och alla borde läsa mera. Detta till trots måste ändringen ske på andra sätt än att klanka ner på andra (diclamimer: jag tycker till exempel inte att Kaj klankat ner alls, det är ett riktigt tänkvärt inlägg).

    Jag tror att bloggen som fenomen väcker så mycket debatt på grund av att det är ett forum som speciellt unga kvinnor behärskar och härskar över. Och när har sådana maktmedel gärna setts i kvinnohänder, utan kritik som försöker ta bort dess udd och egg?

    SvaraRadera
  7. jag tror inlägg om den jävliga sidan av livet ibland är bra för att närma skribenten och läsare, jag tänker på för några dar sen när nån hade skrivit "... du trots allt är ganska priviligierad" och du svarade att du blev "lite provocerad".

    en mänska som bara vill skriva om allt som är trevligt riskerar att upplevas som "ganska priviligierad" - och antingen är ditt liv så lyckligt (och då kanske vissa känner sig lite främmande för dig) eller så är det inte så utan du väljer bort de tråkigare delarna (och då kanske dehär mänskorna helt i onödan känner sig främmande för dig).

    men, vem är nu jag att säga nåt. jag skriver ju själv en blogg där jag endast lyfter upp de jävliga sidorna av livet.

    SvaraRadera
  8. Puva: det skulle vara jättesnällt om du kunde hjälpa mig! Och tack för headerkommentaren.

    Fager Dam: bra val av facebook-vänner och tack för peppen.

    Kiri: kiitos! Och din mor är nog lite för sträng mot dig.

    Smilla: jag tycker också att Kajs inlägg var både kloka och nyttiga. Jag tog inte alls till mig av dem. jag håller också helt med det du skrev i sista stycket. det är lite tråkigt att man hör folk nuförtiden säga att de bloggar, men att bloggar inte alls bara är unga kvinnor som visar upp sina kläder. som om detta var det lägsta av det längsta.

    Den elaka: jag svarar dig i ett inlägg.

    SvaraRadera
  9. Äh men Peppe, vi läser ju DIG för att vi vill höra hur DU låter! Skit i resten!

    SvaraRadera
  10. Att skriva om otrevliga saker har alltid en baksida. Skrev om negativt prat vid sandlådan och blev upptäckt. En granne hade sagt åt en annan granne och plötsligt var en tredje granne bakom min dörr och fundera vem som sagt vad eftersom jag skrivit så på min blogg. Tydligen ska man inte skriva om annat än trevliga saker... Eller så ska man bara skriva om hur jävla misslyckad man själv är... Jag vet inte!

    SvaraRadera
  11. Mammaspring: usch så obehagligt. ett säkert kort är ju att bara skriva om sig själv och hur misslyckad man är som människa...

    SvaraRadera
  12. Jag är alltid rädd för att låta för glad/mysig/skrytig.

    Oftast blir det bara glada, "fantastiska" och mysiga inlägg för jag har ingen lust att dela med mig om ledsna och jobbiga stunder med mina 1000 så gott som okända läsaren. Känns för privat.

    Därför har jag vänner, men dem pratar jag djupa saker och diskuterar. I bloggen skrapar jag bara lite på ytan och uppfattas säkert som jätte ytlig av många. Men det skiter jag i :) Det är ju bara min lilla blogg jag skriver, inte mina memoarer.

    SvaraRadera