Ibland ser jag ner på mina sällsynt fula fötter och känner en djup lättnad över att jag är gift. Jag vet inte hur jag skulle kunna presentera de här monstren för en ny pojkvän.
Ja vet du, en annan med fula fötter är ju ännu singel så du ska skatta dig lycklig som är gift! Tänk att jag inte insett tidigare att det är DETTA som är orsaken!!! Ve och fasa!
Jag är med Evis på denna. Mina fötter är fulare än fulast. Du kan skatta dig lycklig som genomlidit momentet!
(ni verkar för övrigt ha det jättefint där, har tänkt kommentera flera gånger. Jag hade liksom missat att ni var på väg och har lite dåligt samvete att jag inte önskade dig "Trevlig resa" när vi sms-korresponderade innan ni reste.. Jag ska önska dig "Välkommen hem" med stor entusiasm när du återvänder istället.)
Jag menade inte att man aldrig får klaga. Till exempel sitter jag just nu här och skriver med trollhår (behöver tvättas). Men jag tror att negartiva tankar föder mera negativa tankar, och vi kvinnor behöver ju generellt mera positivt tänkande (vi är redan alldeles för bra på att kritisera oss själva för allt).
Jag vet att många hatar sina fötter av nån konstig anledning. Det tycker jag är så underligt. Fötter är ju fina. Bara man håller naglarna klippta och huden någotsånär insmord och mjuk.
Som en parentes: När jag var tonåring hade jag hemska komplex för min långa knöliga näsa. Kan inte påstå att jag direkt älskar den nu heller, men jag har lärt mig tycka om den. Tänker att sen när jag är gammal och resten av ansiktet sjunker ihop i ett rynk och lös hudhav har jag i alla fall ett distinkt ansiktsdrag kvar!
jag fattar vad ni menar. och en bra sak med att bli så gammal som 35 är (åtminstone i mitt fall) att jag nuförtiden är mycket snällare mot mig själv. också mycket tolerantare när det kommer till kroppsskavanker.
Nu fick jag lite ångest av min kommentar. Hoppas att du läste in alla smileys som fanns där i min kommentar! :) Jag som så länge förlitat mig på smileys blir ofta rädd att folk tar mig på allvar "på fel sätt" då jag lämnar bort dem! :)
Äsch, jag fick också lite dåligt samvete nu. Jag trodde inte att någon på riktigt kunde ha ångest över sina fötter. De är lite småfula, ,men inget jag på allvar skulle beklaga mig över. Tog det också med humor. Det förstod säkert du också.
Det som först skulle bli en rolig liten dagbok på internet muterade långsamt till någonting helt annat. Nuförtiden handlar det mer om jobbet som journalist, föreläsare, om jämställdhet och böcker och resor, och om Magnus, om Vidar och världen som jag ser den.
Dessutom kan jag jonglera.
Maila mej på: jeanette.ohman ät gmail . com
om du vill.
12 kommentarer:
Ja vet du, en annan med fula fötter är ju ännu singel så du ska skatta dig lycklig som är gift! Tänk att jag inte insett tidigare att det är DETTA som är orsaken!!! Ve och fasa!
Jag är med Evis på denna. Mina fötter är fulare än fulast. Du kan skatta dig lycklig som genomlidit momentet!
(ni verkar för övrigt ha det jättefint där, har tänkt kommentera flera gånger. Jag hade liksom missat att ni var på väg och har lite dåligt samvete att jag inte önskade dig "Trevlig resa" när vi sms-korresponderade innan ni reste.. Jag ska önska dig "Välkommen hem" med stor entusiasm när du återvänder istället.)
Historien förtäljer, att min moffa Viktor jämt skröt om sina vackra tår. Dina är säkert också helt fina, Peppe. Ändamålsenliga iallafall. H.B.
Oj, det här känner jag kusligt igen mig i. Men jag kan nog medge att jag tycker de flesta fötter är lite otäcka :)
Ja för det är ju ett välkänt faktum att fötterna är just den kroppdel männen tittar noggrannast på hos kvinnor. (Eller, alltså, tvärtom.)
Kan vi nu inta alla bara kollektivt sluta klaga på hur vi ser ut. Vi är nog inte ens hälften så fula som vi ibland tror.
Varför klaga på småsaker? Vi ska vara lyckliga istället för det vi har! ;)
Jag menade inte att man aldrig får klaga. Till exempel sitter jag just nu här och skriver med trollhår (behöver tvättas). Men jag tror att negartiva tankar föder mera negativa tankar, och vi kvinnor behöver ju generellt mera positivt tänkande (vi är redan alldeles för bra på att kritisera oss själva för allt).
Jag vet att många hatar sina fötter av nån konstig anledning. Det tycker jag är så underligt. Fötter är ju fina. Bara man håller naglarna klippta och huden någotsånär insmord och mjuk.
Som en parentes: När jag var tonåring hade jag hemska komplex för min långa knöliga näsa. Kan inte påstå att jag direkt älskar den nu heller, men jag har lärt mig tycka om den. Tänker att sen när jag är gammal och resten av ansiktet sjunker ihop i ett rynk och lös hudhav har jag i alla fall ett distinkt ansiktsdrag kvar!
jag fattar vad ni menar. och en bra sak med att bli så gammal som 35 är (åtminstone i mitt fall) att jag nuförtiden är mycket snällare mot mig själv. också mycket tolerantare när det kommer till kroppsskavanker.
Nu fick jag lite ångest av min kommentar. Hoppas att du läste in alla smileys som fanns där i min kommentar! :) Jag som så länge förlitat mig på smileys blir ofta rädd att folk tar mig på allvar "på fel sätt" då jag lämnar bort dem! :)
Evis: jag fattar dig alltid
Äsch, jag fick också lite dåligt samvete nu. Jag trodde inte att någon på riktigt kunde ha ångest över sina fötter. De är lite småfula, ,men inget jag på allvar skulle beklaga mig över. Tog det också med humor. Det förstod säkert du också.
Tack! Kram
Skicka en kommentar