söndag, mars 18, 2012

Den farliga färgen rosa

Jag ska recensera boken Den farliga färgen rosa och började läsa den i badet. Jag hann bara plöja igenom ett trettiotal sidor, men bubblar redan av lust att diskutera den. Ni visste antagligen redan att rosa fram till första och andra världskriget var en maskulin färg. Man klädde småpojkar i rosa eftersom det symboliserade den röda färgens styrka, medan blått var en svag och skör färg som småflickorna fick bära. Under kriget kom de blå uniformerna att göra blått maskulint och eftersom folk alltid vill att det ska finnas en motpol fick flickorna överta det rosa.

En grej som jag inte tänkt på förut är att det mest är kedjorna med billigare barnkläder som H&M, Lindex och Kappahl som mycket tydligt delar upp ungarna i rosa töser och blå gossar. De exklusiva småbutikerna med dyrare plagg kör med mer könsneutrala kläder. De och kedjan Polarn&Pyret, som marknadsför sig hårt med att göra kläder för barn, inte för pojkar och flickor. Innebär det här att förmögna människor klär sina barn mer liberalt än folk som shoppar på H&M? Det har aldrig slagit mig att det här är en klassfråga.

Det här blir himla långt, så vi måste fortsätta en annan dag när jag läst lite längre. Men visst är det intressant att den rosa färgen är så laddad? Bland män ska man vara gay eller överklass för att använda rosa och är man en vuxen kvinna i rosa symboliserar man gullighet (och inte precis makt).

Nåja, det var dages bokrekommendation.


19 kommentarer:

  1. Mer könsneutrala kläder på barn har blivit ett tecken på stil och klass. Och råsa har blivit lite white trash, tror jag. Jättesynd, jag gillar råsa (både på pojkar och flickor förstås!). Jag kan ibland bli irriterad på kvinnor som avskyr färgen. Fick de för mycket råsa som barn eller är det bara en så "smaklös" och trashig färg eller är det bara ännu ett tecken på det att allt som är typiskt flickigt anses lite pinsamt, svagt och dåligt.

    SvaraRadera
  2. det var exakt det jag tänkte! att man genom att undvika rosa och tycka att det är en trashig färg visar nåt slags kvinnoförakt-light?

    kan du inte blogga/analysera det?

    SvaraRadera
  3. Tycker hemskt mycket om rosa och polarn & pyret. Classy white trash jag, med andra ord.

    Har för övrigt tänkt på samma sak. De flesta barnklädesföretag som erbjuder ekologiskt, pk-könsneutralt och bra kvalitet är faktiskt väldigt o-rosa.

    SvaraRadera
  4. Jag såg en gång en historiedokumentär om Mesopotamien på tv där de sa att uppdelningen i rött för kvinnor och blått för män började då. Vissa juveler symboliserade kvinnlighet, ngt sånt.

    SvaraRadera
  5. som en av dedär kvinnorna som avskyr rosa: jag har - med undantag för en kort period i högstadiet som jag skyller på dendär viljan att passa in - aldrig gillat rosa. en del av det har säkert att göra med mellanbarnskomplex, att vilja hitta en egen nisch då storasyster redan har been there, done that (för att nu leka amatörpsykolog). att rosa skulle vara smaklöst eller trashigt kan jag dock inte påminna mig att jag nånsin tyckt.
    i princip gäller mitt avstånd mot rosa bara mig själv, ändå har jag när jag köpt presenter åt syskons och kompisars barn medvetet valt att inte köpa rosa. men det har mera med könsstereotyper att göra, och att barnet nog lär få sin dos av rosa utan att jag direkt bidrar.

    SvaraRadera
  6. Låter precis som någonting jag gärna skulle blogga/analysera! Ska se om det blir ett inlägg av det snart. Och boken verkar definitivt vara ett must-read.

    SvaraRadera
  7. Tack för boktipset. Våga rosa rosa. :)

    SvaraRadera
  8. Linkku: classy trashy, den bästa kombinationen!

    Fager dam: intressant! kan det vara en västerländsk grej och att man i vår kultur ändrade sig efter andra världskriget?

    Delpheena; jag tycker vanligtvis inte heller att rosa är så snyggt. Ljusrosa. Och så får man väl tycka. Färger är väl som allt annat en smaksak.

    Sockerkaka: do it! ser fram emot att läsa.

    Heidi: hehe, precis.

    SvaraRadera
  9. Rosa är ju en klassisk färg då det kommer till mäns skjortor, slipsar och näsdukar. Works like a charm med svart, grått, blått och brunt.

    Och ett av de bättre klassiska engelska klädmärkena heter faktiskt Thomas Pink...

    SvaraRadera
  10. Anonym7:42 em

    Är ingen höjdare på ekonomi men kanske är det så att H&M och andra billiga kedjor satsar mest på vinsten och massproducerat som tilltalar många medan mera exklusiva märken "har råd" att satsa på mera speciella färger och mönster? Eller att de mindre exklusiva kedjorna har speciella riktlinjer, som är mer speciella än H&M:s.

    Ehe, välformulerat som fan det där. Tycker det låter som en intressant bok du läser iaf. Själv är jag född att i princip avsky rosa och har ytterst sällan något rosa på mig. Tycker, rent ut sagt, att färgen är ful. Antar att jag är hjärntvättad, för annars gillar jag alla färger...

    SvaraRadera
  11. Osäker på om jag köper det där med billiga vs dyra kläder när det kommer till könsuppdelning. Kolla bara på Burberry, Armani, Petit Bateau - icke-neutralt så det skriker om det. Förutom PoP, vad finns det för märken med könsneutrala kläder? Tar gärna emot tips, novis i barnklädsdjungeln som jag är!

    SvaraRadera
  12. Basse: så sant. Fast mest hos övre medelklassen och överklassen.

    Anonym: det är så intressant det där med vad man vill och vad vi blir inskolade att vilja. Eller tycka om. Jag har inte nåt svar på det. Men boken blir bara mer intressanr ju längre man läser.

    Lisa: jag är inte superinsatt heller, men upplever nog att det finns tydligare skillnad mellan könen i billighetskedjorna än i de dyrare.

    SvaraRadera
  13. Anonym9:23 em

    Köper nog inte teorin om att dyrare märken skulle vara mera könsneutrala. Det är nog mest märken som kör med kläder i retrostil som är mer neutrala. Dyrare märken som Mini A Ture, Cupcake (Racoon), Ticket to Heaven Noa noa osv är ju nog väldigt könsstereotypa. Medan jag tycker H&M har ett rätt bra utbud på glada färger för både flickor och pojkar numera.
    -Lotta

    SvaraRadera
  14. Intressant! Det var alltså författaren som forskat i barnkläder och kommit fram till det här, själv har jag ganska dålig koll.

    SvaraRadera
  15. En intressant följdfråga är ju varför könsneutralt blivit likamed 70-talsfärgat och GLATT mönstrat? Tror vi att det var lättare att vara sin egen unika personlighet i en tid som vi knappt minns själva? Jag vet inte.

    Personligen tilltalas jag av en dovare färgskala och köper barnkläder från både billiga och dyrare märken. Drar mig inte för utpräglat flickiga kläder på min flicka heller.Tror inte smaken sitter i utbildning och/eller inkomst, utan i ögonen.

    SvaraRadera
  16. Anonym3:03 em

    Jag tror att de "billigare" (vem betalar det vi sparar in?) klädkedjornas strategi förutom massproduktion är att man tillverkar kläder som håller ett, max två barn (nåja, viss ekobomull är också urtvättad efter en tvätt) för du måste man, tadaaa, köpa nytt! Eller om man har en flicka och får en pojke, tadaaa, minst halva garderoben ska förnyas. Jag skulle gärna blanda från flick- och pojkavdelningen, men pojkkläder ser så arma aggressiva ut att jag inte vill se NÅN i, och flickkläder skurna för flickor och med spets och andra flickigheter klarar jag inte av att sätta min pojke i - men färgen rosa är inget problem.

    Medvetenhet och miljövänlighet är ju överlag ganska dyrt - tänk ekologisk och rättvisemärkt mat, då måste man också betala typ dubbla priset.

    SvaraRadera
  17. Ha, ha...där ser man på fan. Tänk att det visste jag inte. Håller med om att resten stämmer! :-)

    SvaraRadera
  18. Älskar boken (och alla andra böcker Ambjörnsson skrivit)! Minns inte om hon skriver om det, men ett begrepp som kan kopplas till rosa och makt är gurlesque. Att som vuxen vara väldigt rosa kan av en del typer upplevas som hotande. Överdrivet kvinnliga kvinnor som blir groteska.

    SvaraRadera
  19. Jag är lite inne på samma linje som Anonym några kommentarer ovanför: Kläder som är gjorda för att inte ärvas av flera barn kan ju kosta på sig att vara utpräglat flickiga eller pojkiga.

    Jag är en sån där kvinna som avskyr rosa. Jag är lite rabiat när det gäller färger. Nyansen måste vara precis rätt för att jag ska gilla färgen, och rosa är en sån där färg som nästan inte alls förekommer i nyanser som jag tycker om. Är en sån där som gärna vill ha varma och lite murriga färger, avskyr rosa, bleka pastellfärger och skrikiga neonfärger.
    Att jag tycker så illa om just rosa bottnar i att jag inte gillar själva färgen - men sedan blir det ett problem att jag som kvinna förväntas vilja ha alla mina prylar i den färgen. Jag blir alltså lite provocerad av att möta prylar riktade till kvinna som dessutom är rosa.

    SvaraRadera