tisdag, april 03, 2012

Smal, snygg och lycklig?

Jag funderar mycket på era kommentarer angående längd och vikt och blev så ledsen när nån av er skrev att hon inte mår så bra.

Vi måste jobba oss bort från lögnen är att smal=snygg=lycklig för det är inte en absolut sanning. Man mår bra av att röra på sig och äta hälsosamt, men man mår också bra av att äta choklad och söndagspizza. Om man ska vara lite konspiratorisk och en smula paranoid så tror jag att den här smal=snygg=lycklig-myten finns till för att vi ska konsumera mera. Är man aldrig riktigt nöjd med hur man ser ut är det en ganska enkel lösning att shoppa sig till vad man tror är ett snyggare och därmed lyckligare jag.

13 kommentarer:

  1. Anne K.10:09 fm

    Amen Peppe!
    Det är tråkigt att man jämt ska gå omkring och jämra sig över sin kroppsuppfattning. Men ändå är det så svårt att släppa (också för mig själv).

    Tycker att de här orden passar bra in här och försöker tänka i dessa banor när man får ett sjukt ha-begär eller har en fuldag: "Too many people spend money they haven't earned, to buy things they don't want, to impress people they don't like" -Will Smith

    SvaraRadera
  2. Så är det! På hösten tränade jag som en dåre för att komma i form och skippade ibland roliga grejer med chill och gottande för att träna. Galet egentligen. Sen när jag började göra tvärtom, skippa träning för roliga grejer, inte fundera så noga på vad jag stoppade i mig osv, märkte jag efter en tid att shit så bra jag mår! Både psykiskt och fysiskt.

    Men lätt är det inte alla gånger att hitta den rätta balansen för en själv..

    SvaraRadera
  3. AnnaK: utmärkt citat! det ska jag förvara.

    Chniil: så sant! man mår bra av att träna och man mår bra av att njuta av god mat och umgås med vänner och göra roliga saker. som du säger är det den där balansen man måste leta rätt på.

    SvaraRadera
  4. Anonym11:33 fm

    Fint skrivet! Jag tror också att detta smal = snygg = lycklig ideal har uppstått genom materialismen. Det är enkelt att sälja påståendet "när du är snygg blir du lycklig" och för att vara snygg behöver du bla bla bla,och göra blä blä blä. Det är väldigt konkreta handlingar som leder till lycka -enligt påståendet. Men vad gör en på riktigt (sådär riktigt) lycklig? Det är väl olika för varenda en. Det borde vara målet, att leva och uppleva och sedan fortsätta med det som på riktigt gör Dig lycklig. Tror bara att det är mycket abstraktare än att göra si och köpa så. -Mia

    SvaraRadera
  5. På sommaren '08 vägde jag under 50 kilo, hade snygga daisare (jag ammade) och en riktigt fin solbränna. Jag var äntligen i de mått som jag hade drömt om i typ sju års tid - men fan heller var jag lycklig för det.

    Nu väger jag 54 (längd 156), har inga daisare kvar och är ungefär askgrå till hudtonen, men nog lycklig. Ibland märker jag dock att jag tänker "om jag bara ännu hade den där platta magen..." men nu är jag realistisk i mina drömmar - jag vet att en platt mage inte gör mig lyckligare. Det blir bara lite lättare att hitta passliga byxor.

    Hmm, måste ännu påpeka, att även om jag är helt 'nöjd' med mig själv som jag är, vill jag nog bli starkare. Vikten skiter jag i, men muskler, det diggar jag. Det är säkert fåfängt, men jag gillar att se hur hård träning ändrar på kroppen.

    Jag tycker förresten att trenden börjar överlag gå mot "strong is the new thin". Tyvärr så kan man enkelt gå till överdrift även på den fronten.

    SvaraRadera
  6. Anonym2:50 em

    Känns som att den här filmen/föreläsningen http://www.youtube.com/watch?v=1ujySz-_NFQ kan "göra nytta" i sammanhanget...

    SvaraRadera
  7. Anonym3:13 em

    Jag tycker vi ska jobba oss bort från alla "kroppslögner" - tycker också att det är jävligt irriterande när det hela tiden ska tjatas så mycket om utseende, och då speciellt kvinnors. Så mycket tjafs hit och dit och både att vara nöjd och missnöjd tycker jag är tröttsamt att höra om. WHO CARES. Din kropp skiter förmodligen i om du tycker den är snygg eller inte, den är fullt upptagen med att försöka fungera som den ska!

    Konsumtionsgrejen tror jag också stenhårt på. Har man inte mycket att göra, är missnöjd med sitt liv, så vad är då enklast att ta itu med? Jo shopping. Enkla lösningar. Gah!! Önskar att folk skulle skaffa sig vettiga intressen.

    SvaraRadera
  8. Anonym4:25 em

    "I've got a perfect body, though sometimes I forget
    I've got a perfect body cause my eyelashes catch my sweat" -Regina Spektor

    SvaraRadera
  9. Mig stör lite det där hycklandet. Först säger person A: "Jag är 170cm lång och väger 65kg, jag är inte så nöjd och försöker gå ner fem kilo." Sedan säger person B: "Oj, jag väger 70kg och är bara 167cm... jag är nog lite tjock." Då tycker person A: "NEJ!! Du är jättesmal! Du får absoluuut inte banta du är fantastiskt snygg och om du blev smalare skulle du ju herregud bara va skinn och ben!!"

    Alltså. Is it just me eller felar logiken någonstans? Sounds like högstadiet to me. Ibland får jag lust att svara åt folk: Nej, jag är inte smal och jag vill inte höra att jag är det heller! Särskilt inte efter att du har klagat över hur tjock du är... Det får du gärna tycka, men var konsistent isf och medge att jag är tjockare. ;)

    SvaraRadera
  10. Anonym5:43 em

    ganska intressant hur alla som anser att dethär är upprörande väger mellan 50-60kg...inte så många kraftigt överviktiga människor som kommenterar. Själv har jag vägt nästan 100kg och hamnat operera mig föratt lyckas komma till normalvikt, kan berätta att det låter ganska annorlunda när man sitter på den sidan av argumentet.

    SvaraRadera
  11. Anonym: så sant! köpt lycka är sällan långvarig.

    Östermyran: två saker. Älskar att du snackar om daisare och 2 Magnus går också omkring och snackar om att strong är the new thin.

    Anonym: ska kolla så fort jag lagt Vidur.

    Sockerkaka: kan det vara för att folk tror att alla som de uppfattar som tjocka är missnöjda med sin kropp och att de försöker vara överslätande och tröstande genom att säga Nej du är inte allas tjock!

    Anonym: det är klart att man hellre är frisk än sjukligt överviktig, men visst är det skumt när alldeles normalviktiga människor går omkring och dagligen funderar på sin vikt.

    SvaraRadera
  12. so true. och allt sitter i huvu på en anyways. när jag var 20 vägde jag 50 kilo och trodde att jag var fetast i världen, nu är jag 33 och väger 80 kilo och tycker att jag är hur bra som helst. dessutom är jag antagligen mycket hälsosammare nu fastän jag är fetare; äter bra mat, rör på mig och dokar ganska sällan och så. suck, det är jobbigt det här med ideal och skit.

    SvaraRadera
  13. Anonym12:13 em

    Tycker nog inte man skall vara alltför nöjd med ett BMI som visar fetma. Det är att lura sej själv. Senare i livet kommer lätt problem som högt blodtryck, problem med höfter o knän för att inte tala för stor risk för diabetes 2.

    SvaraRadera