Info
x

Tämä blogi on yhteistyössä Imagen ja Suomen Blogimedian kanssa

Image › A-lehdet mediamyynti › Suomen Blogimedia ›

Vad livet lärt mig

Ni vet den där rekommendationsleken vi leker ibland? Här är en ny version. Bland annat detta har livet lärt mig:

1) allt tar vanligtvis mycket längre tid än beräknat.

2) folk som är äldre, har en längre utbildning och/eller har en högre befattning än jag är inte nödvändigtvis alltid smartare (hann fylla trettio innan jag insåg det. mycket chockerande).

23 kommentarer:

  1. 1. Att jag inte alltid kan göra allt själv, ibland måste man förlita sig på andra och deras kompetens.

    2. Mat blir inte nödvändigtvis gammalt bara för att bäst före datumet visar på igår.

    SvaraRadera
  2. JAAA! Precis de två saker som jag har tjatat om i veckan. Speciellt det där med att äldre/mer erfaren inte alltid behöver veta bättre. Säg, bara för att någon har gjort en viss typ av projekt innan jag gör det behöver det inte betyda att den personen är BRA på det eller ens har rätt. Mitt projekt blir nödvändigtvis inte BRA om jag frågar den personen och kopierar jobbet. Man kan alltid fråga andra som gjort förut, men då är ju risken att man fastnar i deras hjulspår.

    SvaraRadera
  3. 1. Cheesyt kanske, men var själv förändringen du vill se i andra (Gandhi?). För mig gäller det småsaker, t.ex. att svara på mail som behöver svar inom en god tid och att inte cykla som en idiot samt att inte gnälla och stressa om småsaker.

    2. Pick your battles. Man behöver inte alltid säga sin ocensurerade åsikt, speciellt om man bara gör det för att såra eller orsaka bråk eller dålig stämning. Vet inte om detta stämmer på arbetsplatsen, men åtminstone på det privata planet.

    SvaraRadera
  4. Att katasrfofer och hemskheter oh pinsamhwter som man målar upp för sin inre syn ytterst sällan inträffar.

    Att folk i allmänhet har fokus på sina egna tillkortakommanden och skiter i mina.

    Att dagarna är långa men åren går fort. Sensmoral: Fånga vardagen. En dag står du där och ser barnen i backspegeln.

    SvaraRadera
  5. Anonym11:52 fm

    Man kan aldrig veta vad folk tänker innerst inne. Den där ytliga människan var nog inte så ytlig ändå.


    Att uppnå ett vanligt liv är nog så utmanande. Det kan vara enklare att vinna Nobelpriset än att leva ett bra och enkelt liv med goda människorelationer osv. (nu har jag ju inte vunnit Nobelpriset, men så tänker jag...)

    Jag kommer aldrig att bli den samlade, förutseende och kompetenta kvinna jag skulle vilja vara.

    SvaraRadera
  6. 1) Man kan ha vilka principer man vill, men man ska vara ekonomisk oberoende för att få igenom dem.

    2) Ingen gör något utan att det gynnar dem själva.

    3) Tro aldrig att du vet hur en annan människa resonerar och tänker. Alla har en egen bakgrund, världsbild och egen uppfattning om hur allt ligger till i världen som ligger till grund för hur vi fattar våra beslut.

    SvaraRadera
  7. Fast jag gör grejer som inte gynnar mig det minsta. Om inte att skapa bra fiilis åt sig själv räknas som att gynnas.

    SvaraRadera
  8. Det gör det :)
    Samma sak med att t.ex. skänka pengar till hjälporganisationer.
    Min teori är att den där självbelåtenheten man får efteråt egentligen är ett förklätt gudkomplex med inslag av narcissism.

    SvaraRadera
  9. Så är man egentligen en bättre människa om man inte hjälper folk ?

    SvaraRadera
  10. 1) Att allt som händer har en mening, fast man inte nödvändigtvis inser meningen genast.

    2) Att det bara finns en sak man måste tro på - sig själv.

    SvaraRadera
  11. Nej, men man bör förkasta illusionen att man gör det enbart för att man är en bra människa.

    SvaraRadera
  12. Anonym5:20 em

    Jean, jag tror precis som du att de allra flesta välgörare tyvärr gör det för sin lilla ego-odlings skull.

    MEN tycker det finns ändå en hel del som sliter en massa för andras skull och inte tar credit för det. Lever själv i en liten Robin Hood-bubbla och försöker hålla kvar tron på att människan faktiskt kan vara god. Gillar såna människor och tänker fortsätta med det! :)

    SvaraRadera
  13. Anonym6:16 em

    Om man gillar känslan att hjälpa folk kanske man helt enkelt är en bra människa?

    SvaraRadera
  14. 1. Hur gärna jag än skulle vilja så kan man inte vara som hand i handske med alla människor.

    2. Att det ibland känns som om man borde vara relativt ung, ha åtminstone 8-10 års arbetserfarenhet, helst ha familj redan och då inte småbarn och allt sitt på det torra för att det lättast skall lyckas med att få de jobb man söker. Fast mest stör jag mig på den där höga åldern av arbetserfarenhet. Varifrån får man erfarenhet om man inte får jobba? Det har livet inte svarat på än.

    SvaraRadera
  15. So true!! Och det där som cruella skrev om andras tillkortakommanden - man bryr ju sig inte när man har så många egna! Tänk att det tog så länge att fatta! ;)

    Jean: Eeh. Med den definitionen KAN man inte göra någonting enbart för att man är en bra människa. Isf är din punkt 2 på listan en självklarhet, eller hur? Istället för något du lärt dig menar jag.

    Annars är jag helt med på att man gör allt för sin egen skull. Of course. Jag väljer vem och vad jag är beredd att göra saker för och så gör jag det och så mår jag bra. Inget konstigt med det.

    SvaraRadera
  16. Anonym8:33 em

    Att jag kan vara den jag vill. Personlighetsmässigt. Fram tills för några år sedan så trodde jag att jag var den jag var, det går inte att ändra på det. Men det är ju bara både korkat och fel. Så istället för att vara en tillbakadragen blyg viol med inneboende vild avundsjuka på andras framgång så har jag (med en hel del jobb) valt att bli en stark individ med egna åsikter, en rar kvinna med ett drös med vänner. Jag är den jag vill vara. Det var jag inte för sisådär tio år sedan.

    Ida

    SvaraRadera
  17. 1) Att man inte ska säga att man aldrig skulle göra det ena eller det andra och inte heller hacka ner på andra för deras handlande. Man kan tro att man aldrig skulle göra något, men sen kommer en unik situation som gör att man ändå gör just det man sa att man aldrig skulle göra. Man är bara människa. Det är alla andra också. Man kan inte veta vad som ligger bakom folks handlande, och saker är sällan som de ser ut att vara. Man läser in sina egna erfarenheter i det som andra gör trots att deras erfarenhetsvärld är en annan och saker ter sig annorlunda för dem.

    2) Att man inte behöver tycka om alla och att alla inte behöver tycka om en. Det enda man behöver är att vara artig mot folk. Man måste inte vilja ta varma duschar med alla. Man är inte en sämre människa för att man tycker mer om vissa än andra. Det är naturligt. Alla passar inte ihop. Så är det bara.

    SvaraRadera
  18. Folk som alltid tänker på sig själv säger att alla gör det för att få alibi för sin egen egoism.

    SvaraRadera
  19. Anonym2:20 em

    Livet har lärt mig att om man har en bestämd tid att passa och man måste förlita sig på SJ så tar man tåget dagen innan!

    Livet har också lärt mig att det faktiskt finns människor som delar med sig av sin matsäck. Fortfarande.. // Anne

    SvaraRadera
  20. Karin L3:42 em

    1) Allting händer av en orsak, men ibland är orsaken dåliga beslut och dumhet.

    2) Livet blir inte som man tänkt sig.

    3) Man skall vara snäll.

    SvaraRadera
  21. Karin L3:42 em

    1) Allting händer av en orsak, men ibland är orsaken dåliga beslut och dumhet.

    2) Livet blir inte som man tänkt sig.

    3) Man skall vara snäll.

    SvaraRadera
  22. Anonym4:26 em

    JA!! Att vara snäll är det viktigaste som finns, trots allt. Det betyder inte att man är mesig. Behandla andra med respekt, välja sina fighter och kunna skaka av sig onödig skit. Att visa dem du älskar att du älskar dem. Och: som
    Pippi säger: är man stark måste man vara snäll. Jätteviktigt.

    SvaraRadera