Suomen Blogimedia

Mainosyhteistyö

onsdag, juli 18, 2012

Eremiterna

I dag länkar en massa folk till Underbara Claras text Eremiten i mig. Clara skriver om hur hon ständigt längtar efter att ha mera tid för sig själv och hur hon nästan aldrig kontaktar sina vänner för att boka träffar:

"Det händer nästan aldrig att jag ringer och vill träffa en kompis. I alla fall är jag dålig på att självmant prioritera det. Ringer vänner till mig vill jag gärna ses, men jag måste bli påmind om deras existens, för själv påminner jag mig inte."


Precis som nästan alla som kommenterat känns det som om jag själv skulle ha skrivit den här texten. Jag gillar folk, är social, men längtar i ständigt efter att få vara helt ensam. Och om det verkligen är så här, att det flesta av oss drömmer om lite mera tid för sig själv, borde vi då inte bara lita på att vänskap håller trots att man inte träffas hela tiden? Mer ensamhet till folket! Liksom. Min goda vän Anne Hietanen brukar säga att man säger ja till sig själv när man tackar nej till någon/något annan/t

7 kommentarer:

  1. Snabbt ser man ju också vilka som är ens riktiga vänner fast man inte har så flitig kontakt.

    SvaraRadera
  2. Känner ungefär lika, men för mig räknas tid med familjen också som en sorts ensamtid då jag tankar energi. Speciellt tumistid med maken då barnen lagt sig. Han har dock inte alls samma behov och umgås gärna med så många som möjligt och så ofta som möjligt!

    SvaraRadera
  3. monica11:21 em

    är jag den enda som inte känner igen mig alls? jag tror ibland att jag behöver egen tid och tystnad, men får alltid hepuli då jag försöker. typ, jag sa åt alla att det skulle bli skönt med två månader i north carolina efter min minst sagt hektiska vår, men sen när jag satt där ensam i skogen började jag ju snyfta och sakna sällskap efter en kvart, varje kväll. undrar vad som är rädsla för ensamhet och vad som helt enkelt är personlighetsskillnader. hm.

    SvaraRadera
  4. Jag har absolut ingra krav på hur ofta jag skall hålla kontakten med mina vänner, eller hur ofta jag vill att de ska ringa mig. Huvudsaken är att man har kul de gångerna man träffas och hör av sig.

    SvaraRadera
  5. Christina: så sant. och så finns det bekanta som man bara springer på ibland och nya vänner som man plötsligt lär känna.

    Malin: du är en socialare kvinna än jag :)

    Monica: jag tror att ensamheten är bäst då man genast kan råda bot på den. tror att jag som du skulle få panik i en avskild stuga ute i skogen.


    Sabrina: det är för att du är cool.

    SvaraRadera
  6. Anonym9:13 fm

    Jag älskade Claras text (och den hon länkade till). Kände SÅ igen mig.

    De gånger jag haft vänner som jag umgåtts med jämt och ständigt har det aldrig hållit i längden. Snarare totalkraschat. De som jag inte behöver träffa så ofta är i allmänhet bättre vänner.

    Men kanske det bara är en slags stil. Som vissa har.

    SvaraRadera
  7. Anonym9:48 em

    Jag önskar jag hade vänner som skulle ringa och vilja träffa mig.

    SvaraRadera