Och när jag ändå höll på att gräva i gamla minnen kom jag ihåg en sommar då jag träffade en rysk flicka som höll på att bli antastad av en gammal mysko gubbe i min trappa i Tölö. Jag panikbjöd hem flickan (hon var knapt tjugo och jag hade nyligen sett Lilja Forverer) och det slutade med att hon bodde hos mig hela sommaren. Vi hade inget gemensamt språk så än i denna dag vet jag inte så mycket om henne. Förutom att hon inte hade så mycket pengar och verkade snäll.
Här går man omkring och har levt ett halvspännande liv trots allt. Vem vet, plötsligt minns jag kanske att jag jobbat för FBI eller gjort en stöt som barnmorska i Sudan.
6 kommentarer:
Haha Peppe, du är rolig. Och extremt snäll! Kan pga födelsedagsfirande av vän inte närvara på Lillan, men lycka till! Ni kommer att vara suveräna, det vet jag! :)
Tack! och synd att du inte kan komma (och att vi missade söndagens burgare), men kanske Anne och jag får göra fler talkshowe på Lillans scen.
Du är både stark och modig. Skulle annars aldrig missa detta eminenta uppträdande, men har tyvärr ett möte just då (vem, vem planerar in möten på Konstens natt?). Ni kommer att vara strålande bra.
Wow, det var modigt gjort.. Att rädda flickan undan den mystiska mannen.
Det är ju helt sjukt cool - hur ofta vågar folk på riktigt bjuda in nån främmande i sitt hem sådär? Jag beundrar alltid människor som gör det (och hoppas innerligt att de inte ska bli illa lönta för det, fast oftast är nog människor ganska hyggliga om man är hygglig mot dem).
Men hur kan man glömma att man spelat teater? :-)
Smilla: tack för de fina orden! Det var inte alls meningen att vara ute med komplimanhåven, bara konstigt att man kan glömma sånt här. Hoppas att det blir flers chanser att se Annukka och mig i höst.
Christina: jag vet inte riktigt vad som hände.
Lurkeslurk: tack! Jag kände att det var nödvändigt och hon verkade trevlig. Jag försöker utgå från att folk är bra typer (precis som du).
Och angående teatern så var jag säkert bara så dålig att jag förträngt det :)
Skicka en kommentar