Jag har ingen som helst erfarenhet från restaurangbranschen (om man bortser från sommaren jag jobbade på Robert's Coffe var olyckligt kär inte åt någonting och svimmade bakom disken stup i kvarten). Ni som vet, är det lika illa i Finland som i den här hemska, men välskrivna artikeln om svartjobb och klassamhälle inom restaurangbranschen.
Skumt att den är kategoriserad under kultur och nöje.
3 kommentarer:
Den svarta sida jag vet av gällande branschen är t.ex. inhopp.
Lagen säger att man inte får kalla in någon för mindre än 6 timmar arbete (om jag minns rätt).
Så om någon kallas in och behövs för 3 timmar så är det lättast för alla parter om man tar timlönen skattefritt rakt i hand.
I det exemplet jag ger så är båda parterna överens gällande arrangemanget.
Det som jag upplever som ganska vanligt är att krögarna börjar kvällen med lite personal, och först efter midnatt ringer de in fler anställda då de vet att stället blir fullt.
De anställda kan bara sitta och vänta på att telefonen eventuellt ska ringa.
Self promotion är inte exakt min grej men min roman som nyss kom ut på S&S tangerar det Johanna Karlsson skriver om Malmö. I romanen gäller det pizzerior, Åbo, tidigt 2000-tal.. inga skenäktenskap dock. Men nog romantik.
Jean: hur som helst verkar det råda lite skumma regler på sina ställen.
Sara: Roligt! SKa namedroppa den i Min Morgon nästa måndag.
Skicka en kommentar