I branschtidningen Journalisten pratar jag i dag om att man inte kan driva en kommersiell blogg om man samtidigt försöker vara en seriös journalist. Hur nu sen en oseriös journalist är. En sån som wikipediar allt? Nån som jobbar på Seiska?
Här på bloggen pratade vi ju redan tidigare om tidningar som visar upp produkter i (och nu syftar jag inte bara på damtidningar, King, Café, Icon och alla inrednings- och mattidningar består ju också av grejer). Ibland skulle jag också gärna tipsa om bra grejer jag köpt eller fått (och dissa sånt som är värdelöst), men blir alltid lite nervös över att falla i fällan av att vara en kommersiell liten skit. En sån som indirekt uppmanar till konsumtion och småningom är orsaken till att Jorden dör. För det vill jag inte.
Hur ställer ni er till grejer i bloggar?
19 kommentarer:
Jag prenumererar (bara) på Elle Mat och Vin men stör mig så på att de så ofta skriver om nya köksprodukter och så någon annanstans i tidningen ser man reklam för samma produkt. Det kan inte vara någon tillfällighet. Det blir så uppenbart, liksom.
Men: Som bloggare tycker jag bara att det är oseriöst om du får en kickback från den som säljer grejen, för att du ska säga något positivt om grejen (särskilt om du inte är uppriktig med det). Får du ingen kickback är det inte oseriöst. Klart att du ska kunna blogga och bra och dåliga produkter, liksom du bloggar om annat som är bra och dåligt. Tveklöst!
Mycket, mycket positivt ställer jag mig till sånt. För tänk om jag köper en pryl som visar sig vara riktigt skit. Sen måste jag kanske köpa en ny motsvarande pryl och den tidigare blir liggande i något hörn. Så onödigt! Om jag istället skulle ha läst om en dylik bra pryl på din eller någon annans blogg om genast köpt en bra sådan (eller tvärtom läst om nån dålig pryl och undvikit att köpa den) så har jag ju sparat på vår jord OCH mina pengar dessutom. Nu blev det råddigt men du förstår.
Håller med båda föregånde talare. Reklam sänker trovärdigheten när den kombineras fel eller är oseriös men är också nödvändigt (jag bokar själv annonser ibland). Samtidigt om någon blogg jag följer och som jag vet brukar ha omdöme, stolthet och god pressetik då är ju verkligen en rekommendation eller ett tips guld värt för mig. Om man förklarar fördelarna väl med en viss produkt eller tjänst eller bar eller fik men också tar upp nackdelar samt inte minst inte rekommenderar grejor stup i kvarten och uppmuntrar till köphysteri, ja då lyssnar jag. Annars slutar jag läsa och röstar med fötterna. Chefredaktören på DaisyBeauty brukar ha en god pressetisk linje i sådana här frågor (daisybeauty.com)
/Emm
Jag fick lära mig på Soc&kom att en seriös journalist jobbar med Nyheter och gärna gör Gräfvande Hjournalistik.
Så där på allvar, om man gör grejer som är kritiska och undersökande går det inte riktigt ihop med en tjosan hejsan blogg om nya läppstiftmärken. Fast vem skulle satsa på en sån kombination?
Journalist eller inte, varför skulle man inte ha rätt att lyfta fram prylar man tycker är bra och dåliga? Bara för att man är en Seriös Journalist behöver det ju absolut inte få likhetstecken med att man inte skulle få fundera på vilket läppstift som är bra eller skräp. Så länge man vill att bloggen också ska bestå av Människan bakom den ska man absolut skriva om det som känns rätt för en själv och det egna jaget. Att dessutom tipsa om prylar som är av god kvalitet (eller varna för sådana som är av dålig sådan) kan ju just vara ett led i ens egen lilla kamp för hållbar utveckling. Bara för att man inte visar prylen på bloggen tar det ju heller inte bort det faktum att man faktiskt har köpt den. Då kan man ju lika bra tipsa om den var bra, dålig eller medioker - ifall det är något man känner för att göra. Personligen gör saker mig glad men jag vill köpa mer sällan till förmån för kvalitet. Jag kallar mig en minimalistisk materialist: jag vill inte hetsshoppa men jag skulle heller aldrig sticka under stol med att bra och kvalitativa grejer kan skänka mig äkta glädje, särskilt om det är något jag behöver eller jobbat ihop pengar för en längre tid.
Det där med att säga saker om en produkt som företag x vill att du skall visa i din blogg är jag inte så överens med. Men att från hjärtat säga saker om en produkt du själv skaffat är annorlunda. Jag har fått tips om massor av bra produkter från bloggar som har skrivit om dem. Fast sen igen tycker jag också att man kan skriva ut om det är så att man på något vis får "betalt" för att skriva om produkten.
Själv så påverkas jag mera av produkter jag läst om i bloggar än av riktad reklam i tv eller tidningar.Som exempel,jag följer med olika löp- och träningsbloggar och kollar gärna igenom vad någon skrivit om en viss produkt som jag är intresserad av. Flera av mina köpbeslut har kommit till efter att någon bloggat positivt om en produkt. Ibland har jag märkt att texten är en direkt marknadsföring av en produkt, men ännu har jag inte behövt ångra att jag fallit för en viss produkt via en blogg. Däremot har jag flera gånger gjort onödiga köp och felköp genom att falla för reklam direktgjorda av ett en PR-byrå via ex. tv eller tidning. "Bloggreklamen" känns mera ärlig då den är skriven av en vanlig konsument.
Såhär kort: en seriös journalist måste kunna analysera, vilket få gör nuförtiden. Att intervjua nån och skriva om till löpande text är inte fasligt svårt liksom, men att ta steget vidare är det inte alla som kan. Och gällande bloggar: reklam och tips känns hanska lättsamt.
H. jenny
Jag litar på att jag själv kan bestämma vilka rekommendationer och reklamer jag faller för så rekommendera på du bara (ur min synvinkel).
Men, jag undrar, nog betalar du väl skatt på de gratisprodukter du tar emot av PR-företag och dylika. Eller, tar du kallt emot alla freebies som kommer din väg (tex lådan vin du skrev om nyss), utan att skatta för dem. Jag menar, de kommer ju som en direkt följd av din yrkesutövning även om du inte skulle skriva om dem. Din blogg är ju knappast en amatörblogg längre.
Jag önskar att jag fick så mycket stuff att det skulle vara beskattningsbart. Nu bjuder jag på vinet på personalfesten och fortsätter att blogga gratis.
Jag tackade just nej till en relativt hyfsad summa pengar (i förhållande till min rätt småskaliga fritidshobby till blogg) jag skulle ha fått för att skriva ett inlägg med ett par reklamlänkar. De ville nämligen inte gå med på mitt krav om att jag skulle skriva ut att inlägget var sponsorerat.
Jag tycker att det är dålig stil av annonsören eller pr-firman att insistera på att man ska insinuera att man betalat för produkten. skulle inte heller gå med på det. inte heller på att göra reklam för snabblån eller pokerspel.
Integritet är lätt att behålla så länge du betalar själv för allt. Det finns inga gratis luncher, och inget gratis vin heller. Du kan alltid säga nej tack, eller be byråerna hämta tillbaka grejerna de skickat.
Är det svenska Journalisten du är med i? Vem intervjuade dig? Lyckas inte hitta det på nätet. (Min bästis jobbar där, därför jag bidde nyfiken.)
http://www.journalistiliitto.fi/journalisti/lehti/2012/13/artikkelit/journalisten-kan-aldrig-bli-komm/
Måste bara berätta att J hade lämnat fram artikeln om dig och frågade: "Eiks toi oo sun nörttikavereita?"(he means it in a good way).
Jag skulle utan tvekan kunna blogga om en bra produkt, har gjort det flera gånger om hudkrämer för män.
Utan ersättning dock.
Grejen är att 95% av hudprodukterna för män verkar vara nån form av hund-tass-lotion som de bara kombinerat med en bild av Ryan Reynolds i hopp om att alla kvinnor ska köpa den till sina män.
Så det är lite av en skyldighet att sprida kunskapen.
Men som svar på ditt ursprungliga dilemma så skulle jag kunna blogga om produkter jag fått, men jag skulle aldrig ljuga och säga att den är bra ifall jag själv var av annan åsikt.
Vad är en oseriös journalist?
I min värld är ni alla pirayor, no offence.
nej, men skämt och sido.
Nåt jag verkligen avskyr är vad jag brukar kalla "köpta artiklar". IDG.se består till stor del av sådana.
Google har en som de pushar ut i olika tidningar med några månaders mellanrum, brukar heta något i stil med "En lyckad nödlösning".
Ett "reportage" om en firma vars email-system gick under, men så var det nån som tipsade om Google apps, och nu är det regnbågar och enhörningar över hela stället.
Bra stuff kan jag blogga om, saker och företag som inte endast är ute efter att utnyttja mig.
Det lite roliga är att jag den senaste tiden faktiskt har fått endel skräperbjudanden från diverse webshops (fast jag har en liten pytteblogg) där de velat ge mig rabatt-koder att ge till mina läsare eller att jag skulle få ordna en tävling genom att få folk att gilla dem på FB osv. Eller casino-företag, fast de har jag bara struntat i, iallafall. De andra.
De vet att min blogg är liten, därav skräperbjudanden. Men istället för att ignorera dem som jag oftast brukar så har jag snällt mailat tillbaka och skrivit att jag gärna samarbetar med dem , eftersom de nu verkar så hiskeligt intresserade av min blogg, (ok, jag har inte använt de orden kanske men, men..) men i sånafall på annat sätt än vad de hade erbjudit i första hand. Gett ett motbud, inga konstigheter eller så, en billig annons eller dyl. Verkligen billig, några tior typ, men inte gratis, så som de ville ha det i första hand.
Hehe, ännu har inte en endaste av dem hört av sig tillbaka, de har inte ens tackat för mitt mail.
Det lustiga i det här är även att det endast är Svenska företag som hört av sig. I Sverige har ju marknadsföring på bloggar redan kommit en bra bit på vägen och har fått ett pris. Vi i svenskfinland har inte nått dit ännu. Har de svenska marknadsföringsbolagen siktat in sig på oss nu för att uttnyttja vår okunskap om vårt egna värde eftersom det vid det här laget har blivit så stor business i Sverige.
Det irriterar mig lite iallafall.
Marica: intressant! jag är för trött för att svara vettigt, men jag nickar och funderar och känner igen.
Skicka en kommentar