Nu är jag äntligen hemma. Efter radio, mat och design, Amos Andersson och snabb Friman på Förlaget blev det intervju med Roller Derby-kvinnor och test av sport. Jag uppskattar ju idrott där en gnutta våld och fart är inblandade och blev lite sugen på att börja åka själv. För övrigt var dessa kvinnor de trevligaste och mest välkomnande människor jag stött på på länge.
Sedan cyklade jag hemåt genom den varma sensommarkvällen och gjorde en avstickare till en fest bland lyftkranar, urbana äppelträd, röda tegelväggar och hipsters som skulle ha gjort Nio till fem-Sandra avundsjuk.
Det var ungefär den torsdagen i mitt liv.
5 kommentarer:
Too cool!
Åh, låter som världens bästa torsdag. Speciellt det där med lyftkranarna. De är så häftiga. ;)
Jag skulle också behöva en snabb Friman.
Cruella: och mycket mycket roligt.
maggie: jag vet! älskar dem intensivt,
Situationsdiktaren: eller ännu bättre: en långsam och utdragen.
Jep.
Skicka en kommentar