Jag kanske har fel, men jag har länge haft en uppfattning om att kvinnor läser böcker av män och kvinnor (alltså författare och kvinnliga författare), medan män främst läser böcker skrivna av män. I går hade jag med mig ungefär tio böcker till Min Morgon. Några hade jag läst på sommaren, andra skulle jag läsa i höst. Utan att jag själv tänkt på det var alla utom en av böckerna skrivna av kvinnor. Den sista, som jag ska diskutera om med Kaj Korkea-aho nästa månad, var Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar.
Det fick mig att tänka på Smilla som enbart spelade musik gjord av kvinnor när hon sommarpratade för några månader sedan. Lite för att balansera upp könsfördelningen.
Antingen balanserar jag ut könsfördelningen och lyfter upp kvinnor. Eller så är jag mannen som bara läser böcker av män. Fast tvärtom. Måste nog hålla ett öga på mig själv.
PS Amanda Svenssons bok Välkommen till den här världen och hennes sommarprat i Sveriges Radio är dagens rekommendationer.
21 kommentarer:
Jag har tänkt på det där också. Kanske är kvinnor lite bättre på att läsa och lyssna på kvinnor men tyvärr tror jag att det är lika lätt för oss att männen dominerar. De har gjort det för mig iaf ända tills jag medvetet bytte spår och valde att balansera upp det. Du hade ju bara intressanta och bra boktips! Att det enbart var kvinnor bakom var extra kul.
Har märkt att få lägger märke till mansdominans men när kvinnor dominerar då uppmärksammas det och kan ses som problematiskt. Vad beror det på, kan man undra.
Det där har jag också märkt. Att mansdominans är normen, men att man höjer på ögonbrynen och uppmärksammar kvinnodominans. Funderade faktiskt en stund om jag alls skulle blogga om det eller bara låta det vara så världen naturligaste sak att jag bara puffade författare med vagina.
Din inledande uppfattning är helt riktig, så ser det ut. Mannen och hans erfarenher universell, kvinnan är särarten och der kan ju inte män känna sig hemma med va (ironin!). Ser man på barn- och ungdomsböcker som riktar sig till båda könen blir det väldigt tydligt att visst kan man ha med tjejer (Hermione) men för att inte killarna ska backa måste killarnas dominans, till en början åtminstone i antal, vara oifrågasatt (Harry, Ron). Tänk ett varv och kom gärna på böcker i den genren som bryter mönstret.
Mm-m tänkte på det där efter att jag skickat min kommentar också, att det kanske är det att man liksom vill poängtera (kanske t.o.m ursäkta sig) när man valt bara kvinnor. För man är så medveten om det. Annars hade det inte varit bara kvinnor. Usch, vad sorgligt.
Peppe, jag har letat och letat i måndagens Min Morgon men hittar inte dig i programmet! Var i arena-klippet kan jag hitta dig?
Anna: JAG VET! så sorgligt.
Mariaa: typ kvart över åtta. Helt i slutet. Men nu hittar jag inte alls programmet på Arenan. Bara kvällsbiten på 30 minuter. Skumt.
JK Rowling heter just JK istället för Joanne för att förlaget inte trodde att någon skulle köpa en fantasybok skriven av en kvinna. Jag läser böcker av både kvinnor och män, för det mesta noterar jag inte ens vilket kön författaren har. Min man som börjat läsa böcker för ett par år sedan läser också både och, tror inte heller att han funderar så mycket på könet. Viktigast är att boken är bra.
Intressant det där att det kan bli att man läser mest kvinnliga författare. Så är det för mig nu också och det är inte alls något medvetet val. Dessutom tror jag att kvinnodominansen i deckargenren också har gjort att allt fler män läser kvinnliga författare nuförtiden.
Du har säkert rätt. Jag vill minnas att jag under litteraturstudierna fick lära mig under en barnbokskurs att pojkar enbart identifierar sig med pojkar i böcker de läser, medan flickor kan identifiera sig med både manliga och kvinnliga karaktärer. Och att det handlar om övning.
Eftersom jag tycker det är en rikedom att kunna identifiera sig så brett som möjligt försöker jag så ofta som möjligt läsa böcker med flickor i huvudrollen för sjuåringen. Hoppas det funkar.
Du har nog ganska rätt. Det här diskuteras rätt flitigt hemma hos oss. Jag passar nog in på det tyvärr men det är liksom inte ett medvetet val. Men det har fått mig att tänka på det och aktivt välja böcker av kvinnliga författarre. Nu senast Jennifer Egans a visit from the goonsquad.
Jag är så smart jag, såg på fel klipp...
Liza marklund är ju ganska pop men överlag läser väl män mera sällan fiktiva berättelser än vad kvinnor gör, undantag är väl fantasy som ofta är skrivet av män. Jag tror att kvinnor läser fler genrer än män.
jag har också tänkt mycket på det där, speciellt med mitt ex som är litteraturvetare. det gäller också väldigt mycket vilken litteratur som har status - kvinnor uppskattar både män, margaret atwood och franska kvinnliga postmodernister, typ, medan män håller sig till män.
och musik! kvinnor lyssnar på tom waits, män lyssnar inte på tori amos. ja, jag generaliserar nu, klart detta inte gäller alla, men jag menar liksom att jag gissar att det finns en medeltalsskillnad.
undrar vad det beror på? good ol' könsmaktsordningen, såklart, men det där med förmåga att identifiera sig med båda könen eller mest sitt egna är megaintressant också. hm.
Jill: du har så rätt. Kvinnliga författare har gömt sig bakom initialer och pseudonym för att locka också andra än kvinnor att läsa.
Fridolina: bra poäng med kvinnliga deckarförfattare skulle vara roligt att se statistik.
Karin: heja du! och intressant (som Monica kommenterar lite längre ner) att pojkar identifierar sig med pojkar och flickor med flickor och pojkar. Kommer du ihåg Wahlströms böcker med röd och grön pärm så att barnen/ungdomarna skulle veta vilka de skulle läsa?
Mikebike: är Jennifer Egans nåt jag också borde läsa? Och så tänker jag på Helenas kommentar. Läser du mer fakta och fantasy? Eller alla genrer men mer män?
Maria: hehe...
Helena S: bra poäng med genrer. Skulle vara intressant att veta varför.
Monica: oj, oj, oj så jag skulle vilja sätta mig ner och diskutera det här med dig.
jag med dig! kan vi snart bara säga ett datum och så ses vi då, basta? är tillbaka hemma nästa vecka, buhuu och jee.
joo! hörs på facebook!
Oj hjälp, jag känner igen det där! Jag har gått och planerat en konstutställning med tre kvinnliga konstnärer, och i förrgår sände jag in ett utställningskoncept med fem kvinnliga konstnärer. Det bara blev så! Men, faktiskt tycker en manlig kollega också att kvinnliga bildkonstnärer ofta har lite mera humor och bredare referenser. Är det tvärtom än i litteraturen?
Själv väljer jag böcker där jag är intresserad av innehållet, kan relatera till eller utforska något specifikt koncept eller tankesätt.
Författarens kön är det sista jag skulle tänka på.
Tillägg -
Och det gör jag inte för att vara "jämställd" utan för att alternativet (att välja böcker på basis av författarens kön) aldrig ens har slagit mig.
Nela: roligt! Jag är inte så insatt i konstnärsvärlden, men finns det en dominans av det ena könet där eller visas det lika mycket konst av kvinnor och män?
Serpens: jag tror inte att folk gör det medvetet, massor av små beslut fattar vi på basen av bakgrund, känsla och miljö.
Hmm. Det är ungefär jämnt skulle jag säga. Kanske fler kvinnor visas rentav? (Jag bidrar i så fall...) Det intressanta är att det inte går att visa bara män i en utställning med samtidskonst och låtsas att det är neutralt. Jag har verkligen svårt att tänka mig det. Försöker gå igenom exempel, men kommer bara på något enstaka fall där tematiken har motiverat det...
Bildkonsten förebådar ju ofta det som sker i mainstreamkulturen. Ironi fanns redan på 1990-talet, och nu när alla hipsters är ironiska går bildkonsten mot en större grad av uppriktigthet ("Jag tycker rosor är LJUVLIGA och jag står för det.") Såtillvida är jag hoppfull när det gäller detta med mannen som norm. ;)
Skicka en kommentar