Jag inbillar mig att jag lider av en lindrig form av ansiktsblindhet och hälsade därför för säkerhets skull på alla män* mellan 25 och 35 som steg in på Delicato. Det tog ungefär fyra snubbar innan mitt intervjuobjekt anlände. Samtliga mötte mina välkomnande heeej med en blandning av misstänksamhet och försiktig glädje.
När intervjuobjektet till slut steg in på cafét kände jag naturligtvis genast igen honom.
*Anders, dig kände jag igen på riktigt.
8 kommentarer:
Har en kompis som lider av det.
Nu tror jag att hon kompenserar med att vara en fena på att småprata och vara rolig. Eller vad är hönan resp. ägget...
Och apropå att glatt se människor i ögonen minns jag plötsligt hur panikslagen jag var den kvällen jag visste att min nätdejt, som nu är min man, befann sig på samma konsert&klubb som jag. Aldrig har jag undvikit ögonkontakt med män som den gången. Nu kompenserar jag med att glo ofta och mycket på honom, fast inte smygande i mörkret.
/Emm
Jag vet inte om det är det jag lider av eller av dumhet. I helgen tittade jag förvånat på en liten man och tänkte: Hmmm... Honom känner jag nog men varifrån? Nåväl efter en del tittande hejade mannen artigt. Jag hälsade tillbaka. Så dök hans kvinna upp och jag knuffade min man i sidan och sa: har du sett så lika de är Prins Daniels föräldrar. När deras dotter också dök upp insåg jag att de faktiskt var familjen Westling. Sen ägnade jag resten av kvällen åt att försöka se åt andra hållet..
(Min man hade jag naturligtvis ingen hjälp av han visste inte hur de ser ut..) //Anne
Hahaa, av andra kommentaren kom jag att tänka på när jag bodde i Stockholm och firade min födis på baren Tidlös i Söder år 2000. Nästan alla mitt sällskap hade hälsat på DJn, men ingen kom på varifrån de kände honom. Tills någon kom på: "Nämen det e ju Robinson-Claes! (från Expedition Robinson)", teeveestä tuttu alltså.
Bättre att hälsa en gång för mycket än för litet... :)
Fasst, de som blir kändisar via media anser folk att plötsligt är de "allas" bekanta! :) Bla den svenska filmen "Känd från tv" handlar om detta fenomen! :)
Jag är också lindrigt ansiktsblind, det är ställvis oerhört jobbigt:-/ Och pinsamt!
Och när jag nån gång känner igen nån och hälsar glatt så är det förstås just nån kändis. Suck. Som t.ex. M. A. Numminen på en liten teatergrupps uppsättning av Beckett.
(Fast det var inte jag som avfärdade honom när han skulle köpa teaterbiljett till pjäsen med "jåå jåå, sure, vem är det egentligen" :-) )
Emm: jag är din kompis! och mycket gullig historia om din blivande man.
Anne: hahaha! tack för den historien.
Catta: Robinson-Claes! Haha! Jag träffade för övrigt Peter Nyman en halvtimme senare och pratade lite halv starstruck med honom en stund. Han sade mitt namn högt så jag litar på att han kände igen mig och inte bara var artig.
Yvonne: så tänker jag också.
I bilen genom hembyn.
Jag: Åhå, vem var det där som kom cyklande, han såg så bekant ut!
Maken: Du vet inte vem det var?
Jag: Nää, säg!
Maken: Nå, eh, han bor ju rätt nära oss...
Jag: Nåmen säg då, jag vet inte!
Maken: Det var vår närmaste granne. Du har varit granne med honom i elva år...
(Till mitt försvar: Det ingår flera personer i grannfamiljen och de andra känner jag igen, oftast!)
På större tillställningar (finlandssvenska, där det alltid finns bekanta och släktingar) brukar maken peka ut mina mer avlägsna släktingar för mig. Behöver jag säga att jag är klistrad vid hans sida tills jag har full koll på vilka som är där. Det är i sådana situationer jag får känslan att maken skulle kunna göra nästan vad som helst, jag kommer aldrig att lämna en man som känner igen alla mina släktingar och berättar för mig vilka de är och var vi setts senast.
Detta annars med att hälsa på folk. Tycker det är av god sed att säga ens "Hej!" eller "Godmorrgon!" åt ex sina arbetskompisar på morrgonen när man går förbi varandra! Fast man ej är världens bästa vänner eller känner varandra så kostar det inget att ens ngt säga! Kommer ihåg en episod när jag sade Hej åt en tjej så fick jag ett spydiskt svar... Känner vi varandra??? Hah.. Svarade, int på det viset men nog har vi pratat ngngång tidigare... Efter det när hon sett mej så har vi alltid hälsat och ev bytt ngra ord i förbifarten! :D
Skicka en kommentar