tisdag, augusti 07, 2012

Sist ute, men iallafall

Tack ska ni ha ni som tipsat mig om Klara Zimmergrens sommarprat. Och skäms! Ni kunde ha utlyst en varning. På de femton minuter det tar mig att promenera till min arbetsplats hann jag både gråta en skvätt och fusta av skratt.

Sveriges Radio lyckas gång på gång producera sommarpratare jag vill bli bästis med. För en stund sedan gick jag och funderade hur roligt Zimmergren och jag skulle ha det tillsammans. Kanske man borde ringa henne och kolla vad hon har för sig i helgen, tänkte jag. Sedan insåg jag att människan naturligtvis inte har någon aning om vem jag är och antagligen skulle se mig som en smått obehaglig stalker som fick henne osökt att tänka på Mumintrollen eller Mark Levengood.

Och på tal om finlandssvenska stalkers så fick jag äntligen se Basse igår efter en evighetslång semester. Han häckade som vanligt på sin cykel utanför vår lägenhet.

Ja och Zimmergrens sommarprat handlade om barnlöshet.

9 kommentarer:

Katarina sa...

Tack för tipset, skall lyssna!

Anonym sa...

Lyssnade på det och lyssnade igen. Mycket fint och en del kunde jag identifiera mig i och lite annat fick jag ny vinkel på. Skrattade och grät lite jag med.
En sommarpratare som jag ser fram emot är Lotta Lundgren (väl?) 14/8 (osäker på datumet också). Hyser respekt och fina tankar om henne.
Annars allt bra här och mest av allt rullar livet på som det gör ibland. Semester har det varit skralt med. Knappt en vecka. Men jag har kunnat frossa i andras semesterbilder och konstigt nog har det varit tillräckligt ...än så länge.
Kram och ha det fint!
/Emm

johanna sa...

Roligt att du skriver att du vill bli bästis med sommarpratarna, för jag har sen jag började följa dig för knappt två år sen velat bli bästis med dig. Sant!

Cat sa...

Eller hur? Hon var bara så bra!:-)

Peppe sa...

Katarina: jag kan nästan lova att du inte kommer att bli besviken.

Emm: Roligt att höra att det rullar på bra hos er! Har tänkt på dig. Hörde du Lotta Lundberg i Värvet? Också där var hon mycket inspirerande och rolig.

Johanna: herregud så gulligt! det är ju bara jag. Nu måste vi bli vänner.

Cat: tack för tipset (för visst var det ju du?)

Katarina sa...

Har lyssnat och blev inte besviken. Kanske jag lyssnar på det igen när jag behöver känna igen mig i vissa tankar jag kämpar på att våga berätta för någon...på riktigt, men hittills har modet svikit mig och jag skjuter upp det till ännu en annan dag.

skrutte sa...

nu är du nästsist! ;) tack för tipset, jag har lyssnat nästan hela idag. gillar hennes närvaro o språk! o saken i sig är ju grymt viktig.

Peppe sa...

Katarina: roligt att du gillade och uppskattade!

Skrutte: håller med!

Cat sa...

Vassågod :-) Jo det var jag