Peppe, hur ser du på Linns funderingar och tankar?
Det skulle vara intressant att höra din åsikt bl.a. eftersom du ju
arbetar och har barn och verkar trivas bra med den ekvationen. Jag minns
inte att du skulle ha skrivit om det här förut?
Ja det är ju lätt eftersom jag inte älskar mitt barn så mycket (skoja! vihi älskar jag honom). Första veckan efter semestern trodde jag att jag var dödssjuk eftersom jag var så trött. Jag ba: SKA DET VARA SÅ HÄR? SKA VI ALDRIG TRÄFFAS? Sedan gick känslan över och jag institutionaliserades igen. Jag njuter såklart inte av att lämna ett gråtande barn, men vanligtvis tycker Vidster Ryhmes att det är ganska coolt med dagis och så vet jag ju att han har det roligt och bra där. Maggan och jag har också tur i att vi skaffat oss flexibla jobb som gör att vi lämnar efter nio och hämtar före fyra varje dag. Dagis ligger dessutom på vår gata.
Sen hjälper det såklart också om man lever jämställt och delar på lämning och hämtning. Och tycker om sitt jobb. Och friheten att ibland röra sig utan en tvååring i släptåg.
Det där som någon skrev på Linns blogg om att man inte kan vara en bra arbetstagare om man inte jobbar mellen 9-17 är förresten skitsnack. Folk levererar olika, är olika snabba och effektiva och ibland är man mycket nyttigare under sex timmar än under åtta. Andra gånger kommer man på en bra grej och skriver den på kvällen och går tidigare hem en annan dag. Det finns inget självändamål att sitta på sitt kontor exakt en viss tid (om man nu jobbar på kontor el dyl, sen finns det ju jobb där man verkligen måste avtjäna tid).
7 kommentarer:
Jag skrattade högt till första meningen. Älskar dig en smula tror jag. Är det inte annars väldigt fint att folk är olika? Att vissa vill jobba 9-17, att vissa vill vara hemma med sina barn och att vissa tycker att det är okej att skriva en grej på kvällen om man får inspiration. Och att vissa barn tcker dagis är livet och andra helst vill vara hemma med mamma. Tänk vad mycket bättre världen blir så.
Jamen halleluja, det där med fastställd arbetstid är ju världens dabbigaste grej. Om man är effektiv straffas man med död tid som bara är slöseri alternativt mer jobb, hur rättvist är det? Man får ju lön för att göra en viss uppgift, hur länge den tar är väl mindre vitkigt.
Jaaah! Men halleluhja! just så! Inget nine-to-five utan mera flexibilitet. Det hjälper också liveet om man har en hund. Tack!
Idalina: yes mam! olika människor med olika behov. Borde läras ut i grundskolan. kan du göra det?
Hannah: exaktamundo!
Cat: precis.
Det är lite hela min pedagogiska filosofi det så på nåt sätt ska jag väl nog få det inklämt undermedvetet i allt jag sysslar med (och i längden ta över världen förstås)
LYCKA TILL 1
Josef: TACK SÅ MYCKET 11
Skicka en kommentar