Vagn och vagn eller är det en kärra?

Ni som inte har barn kan hoppa över det här inlägget. På allvar, move along folks, nothing to see here.

Jag är lite osäker på terminologin. Heter det kärra, vagn eller nåt helt annat? Sulky?  Hur som, vi fick låna en Stokke att transportera vårt barn i. Bra vagn, snygg färg och dios mio så lättmanövrerad! Jag är ju van vid den stora, tröga blå vagnen med tre hjul vi köpte begagnad när Darth Vidar föddes, en enkel resekärra min mamma införskaffat och en superliten teleskopvagn vi köpte i Bangkok när vi insåg att det inte gick att bära omkring ungen i bärsele. Vagnar är lika med svordomar och tunga lyft i min värld. Eftersom jag aldrig haft intresse nog att undersöka andra vagnmöjligheter kom det som en chock för mig att man också kan ha det så här.

Stokken kom med en egen resepåse och blev visserligen stor som en liten ponny när man vek ihop den. Men vad gör det när den ändå ska åka på specialbagagebandet (vi fick dessutom ta med den till planet i Spanien). Annat bra: Har man långa rasben som jag slår man inte foten i balken mellan bakhjulen.

Synd att vi nu ska returnera den. Vidar är så pass gammal att det inte känns meningsfullt att köpa en egen. Jag har för lite erfarenhet av barnvagnar för att kunna uppmana er att köpa en viss sort, men som sagt finns det lättare och tyngre.

Och justera ungefär allt.

Trött kvinna i hett klimat. Med barnvagn.

Första vagnen. (Det är inte en cigarett).

Vagnen jag själv skuffades omkring i för 200 år sedan.

Första vagnen Vidar sov i som bebé.

Teleskopvagnen i Nerja 2011.

Teleskopvagnen på väg till fösta dagen på dagis.

Vagnen min mor äger. Här på den thailändska östkusten.

Samma vagn. Vit kvinna.

Det här inlägget är tillägnat barnvagnsgurun Linn Jung.