Skulle skriva ut en grej. Printern vägrade. Min första reaktion var att hämta hjälp. Besinnade mig. Bra kvinna reder sig själv. Fyllde på papper i det tomma facket. Printhelvetet vägrade fortfarande samarbeta. Tryckte lite på måfå på knapparna. Hörde ingen röst som sade: this device will selfdestruct in 5.. 4.. 3.. tryckte lite till. Ingenting. Suckade djupt tog av mig hatten och gick ödmjukt in i rummet där it-snubbarna sitter. Bad om hjälp med liten röst.
En av dem följde med mig till printern. Tryckte på den gröna knappen. Tog min urskrift och överräckte den till mig.
Förnedringen.
13 kommentarer:
Printers. De är byggda för förnedring. Det är de och de där blå plasttossorna man måste sätta på skorna tex hos tandläkaren, och som man sedan alltid glömmer att ta av.
Jag vet, det är hemskt pinsamt sånt där. Jag har en gång gått till adb-service med en (lånad! det är min enda, klena, ursäkt) bärbar dator där det trådlösa nätet helt enkelt inte funkade. För det går att stänga av, vilket jag inte insåg... :-o
Jag är den där typen som kommer och trycker på gröna knappen och frågar Och?
Jag är vän med tekniska prylar och jag brukar önska dom i vissa situationer att det är bättre att dom ger sig eftersom jag ändå kommer att vinna dom. Fungerar varje gång.
Men jag tänker som så, att vi kan alla olika saker. Du kan skriva böcker, jag kan tala med tekniska apparater.
lisakristin: I knoooow! När man står och balanserar och faller och ändå inte kan trä på dem ordentligt.
lurk: det var inte ditt fel!
Tubbs: men det är jag också! jag brukar på riktigt vinna över tekniken. jag kämpar av ren princip för att inte vara en liten tant som inte kan programmera VHS-spelaren. Men idag misslyckades jag. Därav den STORA förnedringen.
Jag skäms inte. Tycker att jag inte behöver kunna allting.
Ja men i så fall! Sådana här grejer kommer vi inte ens ihåg. Skitmaskin! Inte ditt fel!
Det intressanta är att alla människor idag förväntar sig att kunna allt om datorer, trots att de inte har någon skolning. För inte alltför många år sedan skulle man gå en månads datakurs innan man ens tänkte tanken på att flytta sig ur bekvämlighetszonen.
Datorerna och printrarna är ju de samma som för10 år sedan. Enda skillnaden är att vi flyttat vardagsanvändningen till webbläsaren.
Jag hör dig, syster. Så här gick det för mig:
http://www.linaelisabet.blogspot.fi/2012_01_01_archive.html
Dom där jävla fucking printrarna! Jag har pratat med många människor mer datorkunniga än jag och alla är överens, printrar är från helvete! Är du techsupport på ett företag upptar printrar säkert 75% av din arbetstid. Jag blev trött en gång på att konfa printrar så firman lejde ut det till ett företag som specialiserade sig på printrar, och dom hade en kille som dom kallade in när dom andra gav upp, nån printer-jesus. En gång fick tom. han ge upp hos oss och dom bara beställde en ny printer åt oss. Jag skulle kunna prata en hel kväll om printrar...
Fager Dam: det är bra.
Tubbs: JA!
Jean: sant.
Lina: hahaha!
Tommix: tack för det här. På ett personligt plan känns det uppmuntrande på ett företagsplan mycket deprimerande.
http://www.youtube.com/watch?v=g_hF_RhD-xE
Boris, innan jag klickar på länken vill jag bara säga att jag hoppas innerligt att det är scenen från Office Space där de bär ut printern på en äng och slår ihjäl den.
Jag brukar också göra det där... Nu har jag börjat med att maila IT först i besvärliga situationer, då får jag ibland nyttiga tips (typ gårdagens - "kolla att alla kablar sitter fast..."), utan att be dem komma och fixa nåt som sen visar sig vara busenkelt..
Skicka en kommentar