I går fick jag den där obehagligt spända rösten jag bara får när jag säger: "
Alltså MAMMAledigheten är tre månader lång i Finland, sedan kan den ena föräldern (också PAPPAN!) dela på sex månader. PAPPAmånaden är en till tjugofyradagar extra ledighet öronmärkt för pappan förutsatt att han utnyttjar de tolv sista dagarna av den föräldraledigheten."
Folk tror nämligen ofta att mammaledigheten är nio månader lång och att fadern först efter det kan ta ut en månad. Jag tror tydligen ofta att det är min personliga uppgift att informera folk om att detta antagande är helt fel.
 |
| Stadsdirektören till vänster har ingenting med inlägget att göra. |
13 kommentarer:
Ja det är förvånansvärt hur många som blir förvånade över att mammaledigheten är så kort. Många pappor verkar tyvärr inte känna till sina rättigheter. Ännu fler tar förgivet att deras chefer kommer att förhålla sig negativt till en föräldraledighet. Bah, humbug!
så himla, himla synd.
Skamligt hur lite pappaledighet som tas ut. Stackars pappor som går miste om sina barn.
Nå det är bra att budskapet sprids. Detta antagande säger väl tyvärr en hel del om normen i vårt samhälle.
Också en av orsakerna till att jag tycker att nån form av 4+4+4/6+6+6 skulle kunna implementeras i Finland. Då skulle det vara mer jämlikt och dessutom leda till mindre förvirring.
Kanske nån mer påläst person kan förklara till mig vad det negativa i de modellerna är för jag tycker det generellt sett verkar väldigt vettigt.
Min man har nu tagit chansen till pappamånad och lämnar sen också på vårdledigt med våra barn. Vi tycker om alternativen och att själv få välja vem som ska få vara hemma när med våra barn. Däremot är jag starkt emot att staten ska välja åt oss: 4+4+4 eller 6+6+6 kan slå så fel. Efter tre barn kan jag konstatera att jag ibland behövt ha mycket längre tid på mig innan jag själv varit redo för arbetsliv än t.ex. 4 månader eller 6 månader. Då ska väl ändå familjen själv kunna pussla och välja så att det blir en bra helhet? Inga fler tvång, tack. Däremot verkar t.ex. pappamånaden tas ut av enormt många pappor här i Österbotten. Många av våra familjebekanta väljer den möjligheten - sen är det kanske lättare att välja att fortsätta att vara hemma när man testar på den "light"-versionen först.
// Eva
Jag diggar din blick på bilden. Som Lucy Liu i Kill Bill sekunden innan hon drar fram svärdet. "You said WHAT?"
Tycker att det är lite synd att pappamånaden som den nu är, egentligen är mera av en fyra veckors betald semester för papporna medan mamman ännu är hemma med barnet. Hur många pappor är hemma ensamma med barnen under sin pappamånad? Tycker att lite tvång verkar behövas i det här fallet. Varför prisas pappor till skyarna som stannar hemma en månad med sitt barn, medan en mamma som bara tar en månad ledigt tjäras och fjädras?
Håller med Fua om att det är stor skillnad på att vara ensam hemma med ett barn, eller att vara två vuxna hemma (och på semester) med ett barn.
Eva: tvivlar inte alls på att ni inte skulle leva jämställt, men jag förstår inte på vilket sätt 6+6+6 är mindre val än tre månader mamma, sex månader förälder och sex veckor pappa.
6+6 månader. Delar man lika på den får man DESSUTOM 6 månader extra. Men även om man bara tar ut det första året är det ändå längre än den föräldraledighet vi har i Finland i dag.
Vet att jag har läst något för inte alls så länge sen om den Isländska tre-delade modellen som brukar hyllas. Men nu hittar jag såklart inte igen länken. MEN jag tror att kritiken som framkommit är att männen tenderar att med denna modell inte ta ut någon längre sammanhängande tid, utan att de isländska männen tar ut sin föräldraledighet i strödagar. Vet att jag reagerade på det när jag läste det. Det är trist att makten/patriarkatet tyvärr alltid verkar hitta nya vägar för att överleva. Bekkengen (svensk genusforskare) har ju också skrivit att hon tyvärr tror att vid en indvidualisering av fp så kommer normerna för vad som är barns bästa bara att förflyttas och barn kommer att börja tidigare på dagis. Men det vet man ju såklart ingenting om i dagsläget. Men just normerna kring barns bästa kan man om man ser det ur ett historsikt perspektiv ganska lätt se hur de har följt behovet av kvinnors arbetskraft. Man vill ju gärna tro att utveckligen är linjär och ständigt går framåt men tyvärr är ser det inte ut så i ett historiskt perspektiv.
En annan sak som jag hörde från en isländsk forskare på detta område är att de på Island inte har nån riktigt utbyggd förskola (eller om det var praxis/normer) som barn kan gå på innan två års ålder vilket gör att kvinnor efter den tredelade föräldraförsäkringen som varar i 9 månader stannar hemma fram till 2-årsdagen. Plus att den isländska fp på nåt sätt betalas ut och påverkas av nån arbetslöshetspenning (systemen är sammankopplade på nåt sätt som jag inte kommer ihåg) så iom finanskrisen så sjönk ersättningen rejält. Så att framhålla islands tredelade modell funkar inte riktigt längre som jag trott :-(.
Men, vill jag tillägga, trots mitt neggiga inlägg ovan så är jag ändå för en indvidualiserad föräldraförsäkring. Tror inte att det finns något annat sätt som är bättre. Och indvidualisering har ju i Sverige visat sig vara det ända sättet att få män att stanna hemma (lite). Men jag tror dock inte att det kommer att lösa massor med jämställdhetsproblem. Dock tror jag att synen på kvinnor och män som arbetskraft kan förändras och det är väl gott nog tänker jag.
Bra att du informerar, mina kompisar med barn har felinformerat mig!
Hanna: åh så nedslagen jag blir nu, MEN vi ska göra det bättre!
Anonym: glad att den här bloggen åtminstone kommer till någon liten nytta.
Skicka en kommentar