Jag vet ju att det finns ju en viss skillnad mellan att bo i Sverige och här. På andra sidan viken marineras man i sitt eget modersmål vart man sig än vänder. I Helsingfors sker en stor del av livet på finska. Här får man kämpa lite extra för att hålla sitt modersmål potent.
I morse frågade Magnus mig om jag kände till uttrycket "Polletten faller ner". Jag svarade med att fråga om han länge gått omkring och misstänkt att jag är en döv analfabet. Magnus sade allvarligt att det finns många som tycker att han svänger sig med onödigt komplicerade uttryck. Om det här verkligen stämmer måste vi finlandssvenskar ta och skärpa oss. Det hjälper att läsa böcker.
Här kommer några nyutkomna tips. Fortsätt gärna listan med bra böcker ni läst på sistone.
Kaj Korkea-aho Gräset är alltid mörkare på den andra sidan
Karolina Ramqvist Alltings början
Nina Hemmingsson Det var jag som kom hem till dig
Monika Fagerholm Lola uppochner
9 kommentarer:
Det är så spännande att du nämner det, för är det nånting som jag som rikssvensk kan störa mig på så är det finlandssvensk radio där språket inte flyter. Det kommer svenska ord liksom, men inget flow (sa hon och svängde sig med engelska...). Jag vet inte alls om det är så på riktigt, men jag får för mig att det är mer accepterat för vuxna att använda utfyllnadsord på svenska här i Finland än i Sverige. Här hör man från alla håll "den dä", "va va de nu" och liknande utan att de alls fyller någon funktion, till och med på radio.
Och så pratar finlandssvenskar ofta mycket snabbare än vad åtminstone jag gör.
En bok som jag tycker har ett fantastiskt språk är Peter Fröberg-Idlings Sång till den storm som ska komma (och förvisso även Pol Pots leende som är hans första bok). Den tycker jag att du ska unna dig!
Jag funderar mest på att jag borde börja läsa finsk skönlitteratur. För på finska saknar jag de där extra nyanserna. Eller är det bättre att bara satsa på ett språk? Jag läste så enormt mycket som barn att jag känner mig rätt så säker på svenskan. Fördelen med att inte ha ett liv.
Alltså Sigge ja. Och alla de andra också. Jag vill bara gräva ner mig i en grop.
Alltså den är ju jättegammal, men P O Enquists "Nedstörtad ängel". Jag tror aldrig mitt språk påverkats så mycket av en bok som av den. Jag kan inte ens sätta fingret på vad det var. Den är bara så hemskt, hemskt fin. Jonas Karlssons novellsamling "Spelreglerna" läste jag ganska nyligen och den gillade jag också massor, både språkkligt och innehållsmässigt.
Ulla-Lena Lundbergs Is (Gråter lite om hon inte blir Finlandianominerad för den.)
Och Fager Dams kommentar fick mig att undra om jag inte borde börja läsa finsk skönlitteratur jag också. Gissar att serier inte gills - de är typ det enda jag läser på finska.
Efter att ha bott i Svedala i ca 4 år nu, har jag dels märkt att jag är mer o mer irriterad på finlandssvenska. Just för att det är ett så "orent" språk med massor av finska inblandat. Dels irriterar det mej att jag själv inte kan uttrycka mej lika nyanserat som svenskarna. Deras språkbruk är så fantastiskt, nyanserat, fint, rätt. Det är säkert dels därför jag är helt hooked på en del podcasts. Får omkring o lyssnar på dem med ett leende på läpparna. Samtidigt som jag är oerhört koncentrerad för att jag skall snappa upp fina uttryck och lära mej ett lika fint språkbruk...
Ja alltså fördelen med att komma från Österbotten och aldrig ha hört eller använt finska under barndomsåren är ju att man pratar en väldigt ren svenska. Nackdelen är då att man är helt jäkla handikappad i det här landet. Win some lose some.
Jag är själv finskspråkig i grunden men bott i Sverige länge och tycker tvärtom än alla andra här. Jag älskar finlandssvenskan men det kan också bero på att det just är en blandning av mitt modersmål och svenskan som jag lärt mig senare i livet. Jag fascineras av blandningarna och sättet att kunna ta det bästa av två språk...
Skicka en kommentar