Efter förlagsmiddagen satt jag och talade med de otroligt trevliga författarna Robert Åsbacka och Claes Andersson. Konstigt nog var det inte jag som förde det på tal, men plötsligt diskuterade vi skrivmetoder. Claes sade att han brukar tvinga sig själv att skriva, oberoende av kvalitet. Sedan stryker han allt det dåliga, men hittar också alltid något bra.
Robert berättade att han läser igenom det han skrivit och så fort han blir uttråkad eller märker att han vill hoppa över ett stycke tvingar han sig själv att skriva om det.
5 kommentarer:
Klokt. Jag träfafde Robert Åsbacka i Göteborg för några år sedan, och blev helt betagen av hans ödmjukhet och fina värme.Klok och fin.Vi delade en taxi, jag mådde väldigt illa, öppnade dörren och slängde ut lite innehåll.Skämdes som en hund.
Robert sa ingenting, smålog hövligt. Vid trafikljusen sa han imponerad att han aldrig sett nån spy så snyggt..
Minna: vilken fin liten historia. Jag reagerade på samma sätt. Åsbacka var så trevlig och ödmjuk och verkligen intresserad av andra människor. Fin typ. Men det är du med.
Jag har också fått höra samma sak, att det är bara att köra på trots att man inte tycker att det blir det minsta bra. Att man alltid ska spara allt man skriver, för att det även i de sämsta texterna finns bra, fina och användbara meningar. "Ur komposten växer något vackert fram".
Du med.
jag tycker det var så komiskt och gulligt att vara hövlig och artig i en situation där nån är ganska äcklig...
Hm! Claes Anderssons tips använder jag sen tidigare. Åsbackas var nytt.
(får förresten känslan av att vara en robot för att jag faktiskt inte ser vad fasen det är för ord det är tänkt att jag ska skriva här nedanför nu)
Skicka en kommentar