Karins bilder från Stockholm

Mitt ständiga resesällskap Karkki (tror faktiskt att jag rest mer med Karin än med Magnus) har lagt upp bilder från modeveckan och annat häng i Stockholm.

Tankar om jobb

Peppe, hur ser du på Linns funderingar och tankar? Det skulle vara intressant att höra din åsikt bl.a. eftersom du ju arbetar och har barn och verkar trivas bra med den ekvationen. Jag minns inte att du skulle ha skrivit om det här förut?

Ja det är ju lätt eftersom jag inte älskar mitt barn så mycket (skoja! vihi älskar jag honom). Första veckan efter semestern trodde jag att jag var dödssjuk eftersom jag var så trött. Jag ba: SKA DET VARA SÅ HÄR? SKA VI ALDRIG TRÄFFAS? Sedan gick känslan över och jag institutionaliserades igen. Jag njuter såklart inte av att lämna ett gråtande barn, men vanligtvis tycker Vidster Ryhmes att det är ganska coolt med dagis och så vet jag ju att han har det roligt och bra där. Maggan och jag har också tur i att vi skaffat oss flexibla jobb som gör att vi lämnar efter nio och hämtar före fyra varje dag. Dagis ligger dessutom på vår gata.

Sen hjälper det såklart också om man lever jämställt och delar på lämning och hämtning. Och tycker om sitt jobb. Och friheten att ibland röra sig utan en tvååring i släptåg.

Det där som någon skrev på Linns blogg om att man inte kan vara en bra arbetstagare om man inte jobbar mellen 9-17 är förresten skitsnack. Folk levererar olika, är olika snabba och effektiva och ibland är man mycket nyttigare under sex timmar än under åtta. Andra gånger kommer man på en bra grej och skriver den på kvällen och går tidigare hem en annan dag. Det finns inget självändamål att sitta på sitt kontor exakt en viss tid (om man nu jobbar på kontor el dyl, sen finns det ju jobb där man verkligen måste avtjäna tid).

Rekommendation

Så här inför helgen vill jag skapa bra fiilis med att först tipsa om en bok som Friman lånade mig. Den heter Gone Girl och är skriven av Gillian Flynn. Mycket bra.

Och när vi ändå pratar böcker träffade Karin och jag vår polare Desirée i Stockholm. Desirée är en av grundarna till Booked som erbjuder smygläsning av nyutkomna böcker. Bara att anmäla sig om man är sugen på sånt.

Ni då?

Jag gör en Catariina och en Linda och frågar er.

1) Vad ser du mest fram emot i höst?
2) Din favoritlåt just nu?
3) Vilken hemlighet vill du att jag ska berätta?
4) Vilken fråga vill du jag ska svara på?
5) När grät/skrattade du senast?


(Linda, jag svarar på din snart)

För- och nackdelar med att ha familj

Linn Jung är alltid brilliant, men henne lista med plus och minus i familjelivet är brilliantare än vanligt.

Spurtaren

I dag fick jag morgonkaffesällskap av Sonja. Det var oerhört trevligt, men det gjorde också att tiden jag planerat för spring förkortades avsevärt. Jag beslöt mig ändå för att hinna med knappa sex kilometer och eftersom jag visste att jag hade så bråttom sprang jag så fort jag kunde.

När jag susade fram genom de södra stadsdelarna försökte jag diskret spana efter bekanta som kunde se mig och säga högt för sig själva (eller till varandra och sedan nicka menande):
"Shit vad den där Peppe är spänstig och snabb!" 

Men ingen såg mig och jag fick istället dras med eftersvett resten av dagen.

Detta har hänt:

Hoppas på att då tillbaka min dator i morgon. Då blir det mer text. Tills dess:

Ungdomarna som delade ut trend-Coca Cola frös.

Hattricket! (observera hur jag passar ihop med mannen i bakgrunden)

Karin featuring Marimekko.

Kölistan på Urban Deli. Det gick jättefort att få mat.

Vi intervjuade Johanna och Daniel om nya boken.

Hängde på Berns bland the beautiful people.

Och med the beautiful people Ida-Lina och Hannah.

Och med Ida Sjöstedt. Fast på avstånd.

Och gick på visningar.

Rekommenderad litteratur för folk som funderar på det här med feminism.

Hej, vi har det bra!

Karin och jag har anlänt och betraktar nu de vackra människorna i och omkring Berns. Bra genpool de kommit över de där svenskarna.

Mobilbloggar nu, svarar på era kommentarer så fort jag får tillbaka min dator.

Hej Stockholm!

Hej Stockholm, står en läcker stad som du här alldeles ensam här och hänger? Kanske jag får bjuda damen på något? Mitt sällskap till exempel. Höhö.

Mobilbloggen

Min dator mår illa och måste ses över. Därav blir det moblibloggande (och lindrig ångest, men den behöver ni inte bry er om). Kommer att vara usel på att svara på kommentarer. Håll nu tummarna för att MacBook Pro återuppstår från sin koma.

Den nya generationens helsingforsare

I dagens tidning står det om den nyutkomna boken Mun stadi där unga invandrare berättar om sitt Helsingfors. Det här är en del av ett större projekt om hur unga invandrare ser på sig själva och sin stad. Det är Migrationsverket som gett ut boken. De intervjuade säger bland annat att rasismen minskat och att Helsingfors ligger öde mellan 16.00 och 06.00. Att de är helsingforsare, men inte finländare. Det är en bok jag absolut vill läsa.

Det enda som jag upplever lite konstigt är att man haft som mål att intervjua unga invandrare och landat på sju unga män. Inte en enda av kvinnligt kön har fått vara med och berätta om hur hon som ung och invandrare upplever hemstaden. Skulle det vara sju kvinnor som berättar om sin stad skulle antagligen boken marknadsföras som historier om hur unga invandrarkvinnor lever i Helsingfors. Inte invandrarungdomar.

Det här irriterar mig lite.

Skamlöst utnyttjande

En läsare undrar om hen skamlöst får utnyttja min blogg och fråga om ni kan tipsa om någon slags sportutövning på svenska i Helsingfors? Kampsport, innebandy eller liknande. Saknar mitt idrottande och funderar sätta igång i höst, men hittar ingenting vettigt...

Årets bästa torsdag

I går kan sannolikt ha varit årets bästa torsdag. Jag är fortfarande mycket lycklig.

TACK för att ni kom och var en snäll publik! Nästa gång blir det ännu roligare och bättre och Anne lovar att visa ÄNNU mer hud.

Inledde morgonen med Succémorgon på Radio Extrem.

Kissade.

Klippte och klistrade på Annes rum.

Pratade manus med Friman. God stämning.

Gästspelade i Magnus & Petskis tv-program.

Övade att sitta på Lilla Teaterns scen.  

Vi fick en egen loge!

Fotade i smyg publiken.

Gick till Ysi där bland annat Karin sällade sig till gänget. Drack öl.

I kväll på Lillan

I kväll är ju kvällen då Anne och jag ska talkshowa på Lilla Teaterns scen med Claes Andersson som gäst. Jag ska försöka att inte få en blackout av nervositet, men tröstar mig att det bara blir roligare för publiken om Anne och jag gör någonting oväntat.

Puff: Anne kommer att berätta en historia med sensmoral om hur det är att gå på dejt med en norsk arkitekt och jag berättar om en av de mest idiotiska manövrar jag gjort i förälskelsens tecken. Hoppas också på att Clasu ska dela med sig av sina erfarenheter inom det här området.

Livet är en skola

Jag är usel på att gå på föreläsningar. Vid två olika tillfällen har det hänt att jag somnat (det här var före Twitter) och föreläsaren sagt: Du där bak i salen, sover du? SKAMMEN! Under min studietid på statsvetenskapliga gav jag upp det passiva lyssnandet. Jag lånade helt enkelt böckerna, skrev tenten och höll tummarna. I morse gick jag på en seminarium som ordnades av Bestseller och där bland annat Magnus Lindqvist pratade om framtiden. Lindqvist var så rolig, engagerande och bra att jag fick tillbaka tron på föreläsningar.

Samma morgon intervjuade jag Roope Mokka från tankesmedjan Demos som pratade om Koulu/School där vanligt folk lär varandra precis vad de vill. Också mycket intressant och inspirerande. Finns en juttu om det i fredagens Hbl (och nej, jag får inte extra betalt för att göra reklam för min arbetsplats. Eller får jag? Jens?).

Lindrig ansiktsblindhet

Jag inbillar mig att jag lider av en lindrig form av ansiktsblindhet och hälsade därför för säkerhets skull på alla män* mellan 25 och 35 som steg in på Delicato. Det tog ungefär fyra snubbar innan mitt intervjuobjekt anlände. Samtliga mötte mina välkomnande heeej med en blandning av misstänksamhet och försiktig glädje.

När intervjuobjektet till slut steg in på cafét kände jag naturligtvis genast igen honom.


*Anders, dig kände jag igen på riktigt.

Ett halvspännande liv

Härom dan tog Karin några bilder av mig och Anne inför torsdagens show på Lilla Teatern. Vi började prata om att stå på scen och jag sade att jag aldrig stått på en teaterscen. När jag kom hem slog det mig att jag ljög. Jag sysslade ju med amatörteater både i högstadiet och gymnasiet! Och för några år sedan läste jag Vaginamonologerna på en scen.

Och när jag ändå höll på att gräva i gamla minnen kom jag ihåg en sommar då jag träffade en rysk flicka som höll på att bli antastad av en gammal mysko gubbe i min trappa i Tölö. Jag panikbjöd hem flickan (hon var knapt tjugo och jag hade nyligen sett Lilja Forverer) och det slutade med att hon bodde hos mig hela sommaren. Vi hade inget gemensamt språk så än i denna dag vet jag inte så mycket om henne. Förutom att hon inte hade så mycket pengar och verkade snäll.

Här går man omkring och har levt ett halvspännande liv trots allt. Vem vet, plötsligt minns jag kanske att jag jobbat för FBI eller gjort en stöt som barnmorska i Sudan.

Amstörpsykologen levererar

Jag har funderat mycket på inlägget Sluta kämpa och mest av allt på era kommentarer. Kan det vara så här: När man skriver att man gjort något duktigt (synd att ordet duktig ska kännas så besudlat) får man beröm och bekräftelse och alla tycker beröm och bekräftelse? Lotta Lundgren pratar lite om bekräftelse i sitt sommarprat och undrar varför det anses vara så fult att sträva efter det.

Själv ser jag det så här: Alla vill bli sedda. Om vi tar bloggen som exempel så finns det kanske någon enstaka typ som bloggar som en öppen dagbok för sig själv, medan de allra flesta tycker att det är roligt att någon läser och kommenterar. Jag tror att behovet att bli sedd är lika starkt utanför internet. Att man som förälder, polare, chef eller bara medmänniska gör en bra sak om man visar att man verkligen ser sina medmänniskor. Det kan bara vara ett hej eller kommentar på bloggen om att man diggar personens pioner (inte eufemism för bröst).

En annan gång kan vi prata om den mörka sidan av bekräftelse. Att man om man lyssnar för mycket på beröm kanske också bli mer mottaglig för kritik. 


Edit: hehe, hur ironiskt blir det om ingen kommenterar det här inlägget?

Ännu en EDIT: så här tycker våra svenska grannar om den här diskussionen.

Kvinnliga författare

Jag kanske har fel, men jag har länge haft en uppfattning om att kvinnor läser böcker av män och kvinnor (alltså författare och kvinnliga författare), medan män främst läser böcker skrivna av män. I går hade jag med mig ungefär tio böcker till Min Morgon. Några hade jag läst på sommaren, andra skulle jag läsa i höst. Utan att jag själv tänkt på det var alla utom en av böckerna skrivna av kvinnor. Den sista, som jag ska diskutera om med Kaj Korkea-aho nästa månad, var Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar.

Det fick mig att tänka på Smilla som enbart spelade musik gjord av kvinnor när hon sommarpratade för några månader sedan. Lite för att balansera upp könsfördelningen.

Antingen balanserar jag ut könsfördelningen och lyfter upp kvinnor. Eller så är jag mannen som bara läser böcker av män. Fast tvärtom. Måste nog hålla ett öga på mig själv.

PS Amanda Svenssons bok Välkommen till den här världen och hennes sommarprat i Sveriges Radio är dagens rekommendationer.

Lindex och Missioni

Jag förbereder mig inför nästa vecka i Modestockholm genom att heja på Missionis samarbete med Lindex. Det här tycker jag är fina byxor.

Dagens bästa bild (personligt val)

PS Basse har uppdaterat sin serieblogg.

Sluta kämpa!

I lördags hade jag äran att sitta ner över några glas vin med Fua. Vi pratade om fasaden och om hur man lätt surfar från en blogg till en annan, läser om folk som springer 15 kilometer på en dryg timme, får sina barn att äta ostron till middag, reser till New York över helgen och renoverar köket för hand. Och sen slår man i sitt lilla huvud ihop alla dessa inlägg och tror att man är en latmask för att man inte själv gör allt detta. Läs själva Fuas inlägg.

Min lärdom från diskussion var: Alla springer inte maraton på ungefär fyra timmar. Jag trodde nämligen ungefär det. Och tror nog att jag skulle kirra det. Men så tror jag alltid att jag får alla jobb och stipendier jag söker. Det får jag alltså inte.

Eftersom great minds think alike (great minds eller så är man bara medlem av en sekt som framgångsrikt hjärntvättat en) talade jag om motsvarande sak med Anne härom dan. Vi beslöt oss för att grunda rörelsen: Sluta kämpa! (med att prestera så mycket hela tiden). Vi pratar mera om det här på torsdagen.


EDIT: det här inlägget handlar inte om att man måste börja publicera bilder på sina smutsiga hem eller lovehandles på bloggen (om man nu inte vill det, då får man det). Mer om att Anne och jag alltför ofta hör om folk som mår dåligt på olika sätt och känner enorm press att vara perfekta hela tiden. Man behöver inte vara det. Det är till och med intressantare och roligare med folk som inte är perfekta.

Det är naturligtvis Karin Lindroos som tagit bilden.

I morgon börjar tv:n

Glömde nästan säga. I morgon kör Min Morgon igång igen och om jag kommer rätt ihåg sade Sonja att alla programledare kommer att vara med i säsongens första sändning. Och så jag som pratar om böcker jag läst i somras, böcker som kommer ut den här hösten och vem som kommer att läsa nästa månads bok med mig.

Bra poddsändningar

Det här är min högt subjektiva favoritlista på min högst subjektiva blogg. Ni får gärna tipsa om egna favoriter:

Sommar i P1: 

Så gott som alla är oerhört bra. Dramaturgiskt välfungerande och spännande, men vissa är såklart bättre än andra.

John Ajvide Linqvist (extrabra om man läst han böcker. Och jag avundas er som ännu inte läst dem utan har det framför er).
Malin Bayard (bonus om man är en hästmänniska)
Josephine Bornebusch (rolig kvinna)
Anna Carrfors Bråkenhielm (om bråkiga kvinnor och tv-program)
Karl Ove Knausgård 
Ville Virtanen (en personlig favorit. Om bland annat svenska i Finland)
Mark Levengood (rolig snubbe)
Maria Wetterstrand (om bland annat barnuppfostran och att vara politiker)
Clara Lindström (om jämställdhet och religion och för trånga jeans)
Anna Odell
Monika Fagerholm
Johanna Koljonen
Pija Lindenbaum (barnboksförfattare)
Eva Dahlgren
Klara Zimmergren (om barnlöshet. Mycket rolig dessutom)
Sara Bergmark Elfgren
Soran Ismail
Märta Tikkanen
Lotta Lundgren
Ison Glasgow (om bl.a. att vara barn och hemlös)
och imorgon ska jag lyssna på Amanda Svensson.

andra program jag gillar:

Värvet
Alex & Sigges podcast
Jättestora frågor
Tankesmedjan
Allvarligt talat (där Märta Tikkanen är med)
Kropp och själ
Oförnuft och känsla
Plånboken
Heliga familjen (lyssna, lyssna!)
P3 Populär

Och såklart Anne Hietanens och Karin Hautamäkis sommarprat på Vega.

Tror ni att ni kommer igång med de här?

Kontenplation

Karin sade härom dagen att bloggen förvandlats från det snabbaste sättet att nå ut till folk till ett mycket mer eftertänksamt och långsamt medium. Twitter och Instagram är nu för tiden de snabba medierna. Bloggen är med kontenplativ (fast hon använde inte just det ordet).

Nåja, jag erbjuder eder härmed helgen i bilder. Senare i dag ska jag göra en lista på podcasts jag gillat extramycket. Stay tuned!

Vidar samspråkade med en katt.

Vi åt belgiska våfflor på Restaurangdagen.

Vid och Mag på väg att köpa fruostbröd.

Våfflorna vi snackade om. 

Utomhusmiddag i en trädgård mitt i stan.

Mat, kärlek och podcast

Lyssnade på Lotta Lundgrens sommarprat och skulle vilja hajpa det supermycket och tvinga er alla att lyssna på det, men eftersom man uppskattar grejer man själv upptäckt mer än då någon tvångsmatar en insinuerar jag bara lite att det var ganska bra.

Lundgren refererade bland annat till statistik som visade att svenska kvinnor år 2010 gjorde 87% av det oavlönade hushållsarbetet*, hon lärde lyssnarna rensa en gös och bjöd på ett mandelricottalasagne-recept. Hon sade också att mat är kärlek och inte sex som reklamvärlden stundvis vill få oss att tro (Lundgren jobbade själv länge som copywriter). Och filosoferade om varför folk tycker att det är så fult att längta efter bekräftselse.

Det viktigaste i hela pratet var kanske att kärlek inte är en osynlig känsla man strålar ut mot sin partner. Det är snarare att man vill typen man lever med väl och visar det genom att tömma diskmaskinen, plocka grejer, stiga upp på natten då barnet gråter och förstår att den andras tid är minst lika viktig som ens egen.

Sisådär, nu har jag förstört det genom att refererat hela pratet. Ber om ursäkt. Lyssna ändå.


*det ligger jävligt långt borta från jämställdhet.

Kvällen

Nu är jag äntligen hemma. Efter radio, mat och design, Amos Andersson och snabb Friman på Förlaget blev det intervju med Roller Derby-kvinnor och test av sport. Jag uppskattar ju idrott där en gnutta våld och fart är inblandade och blev lite sugen på att börja åka själv. För övrigt var dessa kvinnor de trevligaste och mest välkomnande människor jag stött på på länge.

Sedan cyklade jag hemåt genom den varma sensommarkvällen och gjorde en avstickare till en fest bland lyftkranar, urbana äppelträd, röda tegelväggar och hipsters som skulle ha gjort Nio till fem-Sandra avundsjuk.

Det var ungefär den torsdagen i mitt liv.

Dagens tips

Nästa torsdag pratar som sagt Anne Hietanen och jag om bland annat förälskelse och skrivande med Claes Andersson på Lilla Teaterns scen. Inträdet är gratis, men om man vill säkra sig en plats lönar det sig att svänga in via biljettkassan på Eriksgatan 2.

På Amos Andersons konstmuseum har utställningen Boutique precis haft vernissage. Kollade in det med Karin i dag. Hon lägger upp finare bilder senare. Och i slutet av den här månaden (antagligen den 20.8) ordnar Hbl ett nytt mediacafé med temat Ren mat.

Nu cyklar jag österut för att göra en intervju med ett gäng Roller Derby-brudar. De sade att jag fick prova på att åka rullskrinnsko. I så fall vill jag vara Juliette Lewis i Whip it. 

Så här suddig var jag i morse när vi pratade om talkshowen i radio.

Riktigt bra utställning av massor av unga finska konstnärer och formgivare.

Så här såg Anne ut i morse när vi besökte Morgonöppet

Gör det ont?

Det är inte ovanligt med blåmärken i den här familjen. Har man ett måste man vara noga med att hemlighålla det, annars trycker Magnus hårt på märket. Samma sak gäller småsår, visar man upp ett blödande snitt på sin kropp är han omedelbart där och petar. Sedan frågar han med kännarmin:

"Gör det ont om jag gör så här?"

och man ba:

"Men klart i helvete att det gör ont, idiot! Det är ju ett blåmärke/sår!"

Jag har utan framgång försökt förklara att infektionsrisken är skyhög då man vrider in smutsiga fingrar i öppna sår och att både Vidar och jag skulle vara döda om det här till exempel var Krimkriget. Men då hävdar Magnus bara att hans föräldrar jobbat inom vården de senaste fyrtio åren.

Är detta ett vanligt beteende? Trycker ni också på blåmärken/petar i sår?

Safkaa

I dag kom Hannas och Alexanders bok Safkaa äntligen ut. Det blev utgivningskalas på Rafla. Fin bok, fina människor och på fredagen lagar jag chokladfondant.

Man kan för övrigt köpa boken för nedsatt pris på Rafla.

Hotell i Amsterdam

Har ni tips på trevliga?

Dumhetsförälskelse

Jag skulle vilja skriva något klokt och roligt, men i dag är jag trött i huvudet av allt skrivande, jobbade, skojande och presterande. Fick en flaska rödvin i födelsedagspresent av Anne Hietanen. Och i går en flaska champagne av Kiri. Presenter som man kan äta och dricka är mycket bra presenter. Skrev en kolumn om hur det egentligen är ointressant om det är okej att man är tjock, smal, ful, snygg, gammal eller ung. Det är först när man slutar fokusera så fruktansvärt hårt på hur kvinnor ser ut som det är okej.

Nästa torsdag, den 23 augusti, kommer Anne Hietanen och jag att sitta som programvärdar i en live talkshow på Lilla Teaterns scen. Vår gäst är Claes Andersson. Det är gratis och ni måste komma. Man får gå ut om vi är riktigt usla (men fejka gärna att det är nåt annat ni vill se under Konstens natt och det är därför ni fejdar mitt i). Som puff kan jag lova er att Anne Hietanen och jag kommer att avslöja det dummaste vi gjort i förälskelsens tecken.

Det var allt. God natt.

Den mörka sidan av blogen

Försökte som sagt vara lite roligt i går och skriva njuter omringad av varsin asterisk. Hälften av er fnissade och resten tyckte att jag var en tönt. Eller hur? Sprang förresten in på Stadium och köpte ett par Nike-byxor. Det var verkligen skönt och tight att springa i dem. Tack för alla tips! Snart ska vi prata om springskor, mina Addun håller nämligen på att gå i bitar. 

Lunchade härom dan med Friman. Hon tyckte att episoderna där Magnus gömmer sig i lägenheten är den mörka sidan av bloggen. Hon var tveksam till hur hon skulle förhålla sig till det. Jag tog tillfället i akt och berättade om hur jag på söndag kväll steg ur badrummet in i en kolmörk lägenhet och liksom kände på mig att allt inte stod rätt till. Någonstans i mörkret stod det en man alldeles stilla. En man med evigt tålamod. Jag fumlade nervöst med telefonen och fick till slut på ficklampefunktionen. Medan jag med andan i halsen lät den tunna ljusstrålen svepa över vardagsrummet slog det mig att jag skulle vara så gott som död ifall det här var en skräckfilm. Eller ens vanlig thriller. Hittade ingenting utöver det normala. Smög in i sovrummet. Han fanns inte heller i klädskåpet. Lade mig ner i sängen då jag såg ett vitt ben sticka fram från sidan av sängen. Kastade mig över det.

Den här gången blev jägaren bytet.

Restauranger på Restaurangdagen

Bring it on! Jag har redan en bra lista, men för att inte missa något guldkorn uppmanar jag er nu att tipsa mig om något ni själva ordnar eller bara en ni rekommenderar.

*Njuter*

*Njuter* i soffan med Nanna Johanssons Välkommen till din psykos.

Försökte vara lite rolig med varsin asterisk runt njuter. Gick sådär.

Två frågor

Jag börjar småningom känna mig som en riktig joggare och planerar därav att köpa ett par löparbyxor. Hittills har gamla mjukisbyxor eller shorts fått göra jobbet, men efter alla dessa år tycker jag att jag är värd lite proffsutstyrsel. Vad ska jag köpa?

Två. Ordnar någon av er restaurang eller vill ni tipsa om en vi borde skriva om/jag borde äta på på lördagens Restaurangdag?

EDIT: SÖNDAGENS restaurangdag som Kugge rättade mig.

Fin födelsedag

Tack för alla lyckönskningar! Jag tycker att man alltid ska fira sin födelsedag. Det finns inte för många festligheter i världen. Och så är det fint att man klarat av ytterligare ett år och hittills har ju livet bara blivit roligare.

I år hade Magnus jobbat ihop en dag full av överraskningsmoment. Temat för årets födelsedag var upplevelser framför saker.

Födelsedagsbarnet

Det är jag!

Överraskningsfrukost

I morse föreslog Magnus att vi skulle äta frukost på Moko. Döm om min förvåning då en massa goda vänner dök upp och joinade oss! Inte nog med det, när vi kom hem visade det sig att alla de som inte haft möjlighet att komma hade skrivit dikter åt mig som Magnus högläste i soffan. Och då är det min födelsedag först imorgon!

Vegetarianism på festival

I dag hade jag tänkt skriva ett inlägg om den svenska festivalen Way Out Wests val att endast servera vegetarisk mat.

I den forskning vi gjort är maten den enskilt största faktor på vår miljöpåverkan och köttet är allra värst. Allt för många tror att köttindustrin bara handlar om djurens livsvillkor och om människors hälsa. Faktum är att det handlar lika mycket om resursslöseri och miljöförstöring. Den mat vi äter och den vi slänger står för 25% av medelsvenskens miljöpåverkan. Vi måste göra något, det är vi själva som bestämmer vad bi äter.

Tydligen har en massa köttälskare uttryckt sin vrede över detta. Trots att jag inte själv ska gå på WoW kan jag inte låta bli att känna att det måste vara skönt för alla vegetarianer att för en gångs skull inte vara i minoritet och bli serverade sojafyllda paprikor i ugn. Kött är kanske gott, men tänk om man såg det som lördagsgodis eller festmat och bara åt det vid speciella tillfällen.

Men istället gick jag till Death or liberty på Skillnadsgatan och drack ett par öl med Anne Hietanen.

Tre saker om Anne Hietanen

1. Hon sommarpratar i morgon på Radio Vega.

2. På lördagen ordnar hon århundradets lopptorg i Borgå.

3. Hon kommer att dricka öl med mig i morgon (vi betalar för det själva).

Ny dagvård

På Vidars nya dagis råder det ordning och reda.

Och hörni, TUSEN TACK för alla filmrekommendationer. Ni är helt fantastiska! Och när ni skriver: Jag tror att du skulle gilla den här blir jag varm om hjärtat.

Konsumentupplysning

I branschtidningen Journalisten pratar jag i dag om att man inte kan driva en kommersiell blogg om man samtidigt försöker vara en seriös journalist. Hur nu sen en oseriös journalist är. En sån som wikipediar allt? Nån som jobbar på Seiska?

Här på bloggen pratade vi ju redan tidigare om tidningar som visar upp produkter i (och nu syftar jag inte bara på damtidningar, King, Café, Icon och alla inrednings- och mattidningar består ju också av grejer). Ibland skulle jag också gärna tipsa om bra grejer jag köpt eller fått (och dissa sånt som är värdelöst), men blir alltid lite nervös över att falla i fällan av att vara en kommersiell liten skit. En sån som indirekt uppmanar till konsumtion och småningom är orsaken till att Jorden dör. För det vill jag inte.

Hur ställer ni er till grejer i bloggar?

Filmtips

Kan ni tipsa mig om era favoritfilmer? Det känns som som jag redan sett allt bra i hela världen.

Initiativtagerskan Hanna

Jag måste tipsa om Hanna och hennes blogg Hannasvirrvarr. Den här kvinnan är så imponerande. Ni får läsa er igenom bloggen själva (hon skriver bland annat om loppisfynd, hållbart leverne och hur det är att jobba som brevbärare). Nyligen grundade hon sitt eget företag och om man till exempel behöver en brudklänning kan Hanna fixa det. Hon syr också alldeles vanliga klänningar, fållar, syr upp, syr in, lappar jeans, fixar gardiner och så vidare. Dessutom föreläser hon och ordnar workshops.

Blixen

Eller Blixten som jag trodde att han hette tills jag blev rättad på Twitter. Den lilla röda bilden Blixen McQueen är Vidars finaste leksak. Ända sedan han såg bilen i handen på en ettåring i lekparken i maj har han älskat den mer än livet. Han fick en egen liten röd bil (för i vår familj får man tydligen allt man pekar på) och har sovit med den i handen sedan dess.

I fredags hände det som inte fick hända! Vidar tappat bort Blixen i Koffparken. Stort drama och skallgång. Gråt och tandagnisslan. Vi hade redan gett upp hoppet då vi två dagar senare sneddade genom parken för att komma till Sandvikens lopptorg då Magnus såg någonting rött i gräsen. DET VAR BLIXEN!

Allt är bra nu.

En solskenshistoria.

Länk: Om speciella band

Författaren Mara Turtschaninoff skriver om det där speciella bandet mellan mor och barn och far och hur amning och att bära barnet under sitt hjärta haft ganska lite att göra med saken i den här lilla familjen. Äsch läs själva.

Döden

Jag är så trött att jag nästan kunde vara död. Eller åtminstone ligga i en lätt koma. Kontrasten mellan att jobba och semestra har aldrig varit så här stor. Försökte bota mig med att springa, sedan bada, sedan leka och läsa för med/för min son, sedan äta middag och sedan dricka ett glas vin. Ingenting hjälpte. Senare i kväll ska jag testa sömn.

Till råga på allt är kvällarna nu tillräckligt mörka för att Magnus ska kunna smyga in i sovrummet, ställa sig vid sängen och tyst vid sängen och stirra på mig tills jag upptäcker honom.

Sist ute, men iallafall

Tack ska ni ha ni som tipsat mig om Klara Zimmergrens sommarprat. Och skäms! Ni kunde ha utlyst en varning. På de femton minuter det tar mig att promenera till min arbetsplats hann jag både gråta en skvätt och fusta av skratt.

Sveriges Radio lyckas gång på gång producera sommarpratare jag vill bli bästis med. För en stund sedan gick jag och funderade hur roligt Zimmergren och jag skulle ha det tillsammans. Kanske man borde ringa henne och kolla vad hon har för sig i helgen, tänkte jag. Sedan insåg jag att människan naturligtvis inte har någon aning om vem jag är och antagligen skulle se mig som en smått obehaglig stalker som fick henne osökt att tänka på Mumintrollen eller Mark Levengood.

Och på tal om finlandssvenska stalkers så fick jag äntligen se Basse igår efter en evighetslång semester. Han häckade som vanligt på sin cykel utanför vår lägenhet.

Ja och Zimmergrens sommarprat handlade om barnlöshet.

Nej vet ni vad

Prydheten slog till. Jag måste ta bort den översta bilden på vagninlägget under. Det kändes lite för naket att ha en närbild på mig som skuffar barnvagn i bara shorts och bikiniövredel. Vem vet, någon kunde ta bilden och montera in den i en porrfilm*.


*det är en vanlig fråga jag får när jag föreläser om sociala medier: Tänk om någon tar min bild och monterar in den i en porrfilm. Eller åtminstone porrsammanhang. Och det KAN ju hända, men ärligt talat känns det inte så sannolikt.

Vin och kondomer

Ibland anländer det grejer som PR-byråer skickat ut för att man ska skriva om dem. Medan jag var på semester hade jag fått två lådor vin och två paket (ultratunna!) kondomer.

Var det ett meddelande?

Vagn och vagn eller är det en kärra?

Ni som inte har barn kan hoppa över det här inlägget. På allvar, move along folks, nothing to see here.

Jag är lite osäker på terminologin. Heter det kärra, vagn eller nåt helt annat? Sulky?  Hur som, vi fick låna en Stokke att transportera vårt barn i. Bra vagn, snygg färg och dios mio så lättmanövrerad! Jag är ju van vid den stora, tröga blå vagnen med tre hjul vi köpte begagnad när Darth Vidar föddes, en enkel resekärra min mamma införskaffat och en superliten teleskopvagn vi köpte i Bangkok när vi insåg att det inte gick att bära omkring ungen i bärsele. Vagnar är lika med svordomar och tunga lyft i min värld. Eftersom jag aldrig haft intresse nog att undersöka andra vagnmöjligheter kom det som en chock för mig att man också kan ha det så här.

Stokken kom med en egen resepåse och blev visserligen stor som en liten ponny när man vek ihop den. Men vad gör det när den ändå ska åka på specialbagagebandet (vi fick dessutom ta med den till planet i Spanien). Annat bra: Har man långa rasben som jag slår man inte foten i balken mellan bakhjulen.

Synd att vi nu ska returnera den. Vidar är så pass gammal att det inte känns meningsfullt att köpa en egen. Jag har för lite erfarenhet av barnvagnar för att kunna uppmana er att köpa en viss sort, men som sagt finns det lättare och tyngre.

Och justera ungefär allt.

Trött kvinna i hett klimat. Med barnvagn.

Första vagnen. (Det är inte en cigarett).

Vagnen jag själv skuffades omkring i för 200 år sedan.

Första vagnen Vidar sov i som bebé.

Teleskopvagnen i Nerja 2011.

Teleskopvagnen på väg till fösta dagen på dagis.

Vagnen min mor äger. Här på den thailändska östkusten.

Samma vagn. Vit kvinna.

Det här inlägget är tillägnat barnvagnsgurun Linn Jung.