Run, Peppe run!

Vidar fick en panikattack när jag sade att jag skulle springa en liten tur. Eftersom vi uppenbarligen fostrar vår son att alltid få exakt det han vill slutade dramat med att Magnus slängde upp Vidar på cykeln och trampade bredvid mig medan jag sprang. Vid ropade: "Spring Peppe! Spring!" och jag sprang så fort att jag tappade en tånagel. Den sista biten, ner längs med Fabriksgatan, ville den unge mannen springa jämte mig. Han var förvånandsvärt uthållig och jag noterade att han selektivt hälsade på folk vi mötte med ett artigt "Moi!". Bortskämd, men hövlig alltså.

För övrigt sa min kontakt på förlaget att min bok för hens del är färdig. Nu återstår bara idogt redigerande.

2 kommentarer:

  1. Vill bara säga att jag verkligen gillar din blogg, blir glad av att läsa den. Du skriver så klokt, roligt och fint. Lycka till med flytten!

    SvaraRadera
  2. Åh vad glad jag blir! Tack tack tack och kram!

    SvaraRadera