Tietoa mainostajalle ›
Monthly Archives

november 2013

Okategoriserade

Fest i Marina del Rey

30 november 2013

Eftersom det är svindyrt och komplicerat med barnvakt tackar vi alldeles för ofta nej till fester i Los Angeles. Men i kväll ska vi gå på kalas! Magnus är så nervös att han drömt stressdrömmar hela natten. Jag är coolio som vanligt.

Okategoriserade

Finlandssvenska journalister

30 november 2013

Det finns en öppen Facebook-grupp som heter Finlandssvenska journalister och jag får lite ont i magen när jag tänker på att någon som inte har så bra koll på finlandssvenska journalister kanske snubblar in på sidan och läser debatterna som pågår där. Jag har för mig att de aktivaste debattörerna är pensionerade eller inte alls journalister, men det är en klen tröst.

Just nu är många på forumet arga på alla radikalfeminister. Någon länkar till Genusnytt och Pelle Billings bok Jämstäldhetsbluffen, en annan tycker att jämställdhet är ett onödigt ord och ingen verkar vilja ge konkreta exempel på radikalfeminism förutom att dessa ultrafeminister redan landstigit i Finland (föreställer mig inledningsscenen i Saving Private Ryan). En farbror kallar folk för könstalibaner och när en radiojournalist frågar efter konkreta exempel på radikalfeminister får hon höra att hon kan googla det. Sen slänger en annan in begreppet tokfeminist och jag surfar vidare.

”Att låtsas som tokfeminismen inte existerar är intellektuellt oärligt.”

I fall jag en dag får för mig att söka jobb i till exempel Sverige och en potentiell arbetsgivare undrar vad finlandssvenska journalister egentligen sysslar med vet jag inte riktigt hur jag ska förklara den här gruppen.

Gubbslem.

Okategoriserade

Sveland, dokumentärfilm och mormoner

30 november 2013

Lyssnade på Värvet med Maria Sveland som gäst medan jag var ute och sprang. Sveland sade bland annat att hon inte tittar på porr eftersom 90 procent av alla kvinnor som medverkar har blivit utnyttjade som barn eller på annat sätt haft det psykiskt tungt. Dessutom är porr sexistiskt, menade Sveland (nu citerar jag ur minnet, lyssna själva så får ni hennes exakta ord).

Jag har själv pinsamt dålig koll på porr så jag beslöt mig för att kolla på dokumentären After Porn Ends som handlar om vad man gör som porrstjärna efter att ens karriär tagit slut. Ingen av dem hade aktivt beslutat sig för att jobba med porr. Många av kvinnorna i dokumentären hade blivit utnyttjade och känt sig oälskade som barn, ett par av dem ville bli skådespelare men landat i porrbranschen. Alla vittnade om att ha knarkat onödigt mycket.

Enligt After Porn Ends är det för övrigt en myt att kvinnliga porrstjärnor skulle tjäna massvis med pengar, ingen av de intervjuade hade kvar några pengar kvar efter att karriären tagit slut.

Dokumentärteamet pratade också med forskare som menar att porrbranschen fortfarande är så stigmatiserad att livet efteråt blir komplicerat. En av kvinnorna berättade att hon flyttat till Utah för att porr är förbjudet där och risken att nån skulle ha sett henne i en film var mindre än till exempel Kalifornien. Å andra sidan är det bara att googla, vilket hennes dotters förskolelärare hade gjort.

Det känns farligt att kommentera sånt jag vet så lite om men, jag kände mig nere efter att ha sett dokumentären och lutar mig allt mer mot Svelands håll. Rättvisemärkt porr kanske?

EDIT: Och i dag skriver Jenny Strömstedt i sin Expressenkrönika om porr och Paradise Hotel.

Och när vi ändå pratar om dokumentärer så såg jag också Duck Beach to Eternity. En film om mormoner som åker på ett slags alkohol- och knarkfri Spring break för folk som ännu inte hittat sig en partner att tillbringa evigheten med.

Okategoriserade

Tacksägelsedagen i Santa Monica

29 november 2013

Magnus slängde ihop lite aubergine i tomatsås och Vidar plockade med sin en robot som avec. Sedan åkte vi några kvarter österut och åt en vansinnigt god Thanksgivingmåltid hos några nya vänner.

”Maggie, kan du fota mig?”

Satte mig ner med en kastrull i famnen och kissade lite.

Vi kom vår vana trogen lite sent och fick själva hitta platser på gården.

Det enda på min tallrik jag med säkerhet kunde identifiera var potatismoset, resten var främmande vegetariska röror. Samtliga vansinnigt goda. Bästa jag ätit på hela veckan. Eller månaden!

Vidar hittade en trädkoja och klättrade upp i den. Det finns en massa trädkojor i området. Sånt gläder en naturligtvis.

Vi befann som sagt på en lummig innergård och hängde med folk från New York, Tyskland, New Zealand och naturligtvis Los Angeles. En kvinna var på väg att flytta till Stockholm och en annan familj till Costa Rica. En tredje höll ett långt föredag om grodor man kan slicka på och aliens. Maggie ba: Mhm.

Träffade också en kelig katt. Fotade den mest för Karins skull. Tänkte att hon gärna skulle ha gosat med den.

Okategoriserade

Hen: hur man kan använda det

28 november 2013

Det var Maria som först kommenterade detta på Twitter:

När Ksf Media söker ny VD och gemensam ansvarig utgivare för koncernens tidningar talar Konstsamfundets direktör KG Berg konskvent om den nya tidningschefen som ‘han‘. Nu kan det ju vara att ett av kraven för att bli inkvoterad som chef är att man ska ha en penis eller att Bergh redan valt ny VD och att det är en snubbe, men ifall vem som helst får söka kunde man i det här sammanhanget tala om den nya chefen som ‘hen‘.

Okategoriserade

Thanksgiving turkey

28 november 2013

Inför Thanksgiving beslöt vi oss för att som vanligt go all in och lajva riktiga amerikaner. Vi åkte till en av världens bästa mataffärer, Trader Joe’s, köpte en ekologisk kalkon och tillredde den. Eller JAG tillredde den. Magnus var mycket skeptisk. Generellt har han väldigt lite förtroende för mina matlagningskonster, men jag klarade det.

Måste för vrigt säga att en naken fem kilogram tung kalkon inte skiljer sig jättemycket från ett spädbarn. Och att jag i framtiden måste ha mer kläder på mig när jag spelar huvudrollen i mina egna filmer (och andras).

Musiken är Robyns Jack you off. Tack för lånet!


IMG 4313 from peppe öhman on Vimeo.

Okategoriserade

A woman without children doesn‘t know what love is

27 november 2013

Jag fick antologin Ingens Mamma häromdagen och trots att jag borde läsa och skriva för mina finals började jag läsa i boken. Och den är så sjukt intressant och bra. Texterna är skrivna av kvinnor som valt att leva utan barn. De skriver om hur obehagligt många tycker att deras beslut är och hur stark barnnormen är i Sverige. Tydligen är det väldigt provocerande med en kvinna som väljer bort att försöka sig. Micko Soncks Utan tangerade samma ämne, men med både kvinnor som inte kunde och inte ville få barn. Ingens mamma är radikalare. Augustvinnaren Lena Andersson säger bland annat:

För mig har det varit en frihetshandling att inte föröka mig.”  

och i förordet frågar sig Josefine Adolfsson:  


”Varför är det så provocerande att påstå att det på många sätt är antifeministiskt, bakåtsträvande, kortsiktigt, cementerande, normerande, irrationellt och omoraliskt att skaffa barn?” 
Om alla alltid gör på samma sätt kan man ta det lugnt. Då vet man att man antagligen gjort rätt eftersom andra alternativ aldrig visualiseras. Men så fort någon bryter sig ut blir man själv tvungen att inse att det finns alternativ och att det också är ett beslut att inte fatta någon beslut alls.

”Att säga att jag inte vill ha barn går inte eftersom alla vet att alla kvinnor egentligen innerst inne vill ha barn. Att säga att jag inte kan få barn fungerar inte heller eftersom alla kvinnor numera kan få barn.” 

Jag har bara läst de första texterna av tolv, men känner att jag vill prata mer om barnfrihet. Varför är det så fruktansvärt provocerande med kvinnor som inte vill föröka sig?
Citatet i rubriken är för övrigt ett amerikanskt/italiensk ordspråk. Både osant och obehagligt.
Okategoriserade

Människokännaren

27 november 2013

Gick omkring och oroade mig över kurskamrat som såg sliten och ledsen ut. Var bomsäker på att hans flickvän hade dumpat honom och kom överens om att träffas så att han skulle få tala ut om sin sorg.

Det visade sig att han inte hade fått sitt hjärta krossat, men däremot vägglöss.

Sign. Människokännaren

Okategoriserade

Tjockis

27 november 2013

Under den nästsista föreläsningen i Entrepreneurship and the New Media pitchade folk sina affärsidéer. Min kollega Marcy pratade om att göra smycken för stora kvinnor. Ett problem jag aldrig tänkt på, men tydligen är många halsband för korta, ringar för små och armband omöjliga att dra över handen.

Drygt 64% av USA:s befolkning är överviktig och samtidigt som många verkar vara sky nakna kroppar har de samtidigt en väldigt avslappnad inställning till övervikt. Marcy är en tjockis och snygg och rolig. Hon jobbar med mode och har sin egen Youtube-kanal och en massa följare på Instagram.

Här tycker jag att det finns en skillnad mellan Norden och USA. Medan jag upplever Norden som väldigt sträng mot att folk ska ha samma slanka kroppsform finns det mer spelutrymme här på Västkusten. Det är inte så farligt om man är stor. Vissa är tjocka, andra smala och de flesta nånstans mittemellan. Nu menar jag naturligtvis inte, att det inte skulle finnas diskriminering i Amerikat. Uppenbarligen är det svårt att få tag på snygga smycken och kläder om man är överviktig, men jag gillar ändå den avslappnade attityden. Och jag tycker att Marcy är en så sjukt bra och inspirerande typ.

Lästips: Julia Skott skrev ju en hel bok och ännu mera blogg om kroppspanik.
Tv-tips: Super Fun Night med Rebel Wilson.

Okategoriserade

Bloggtips: Chez Helena

27 november 2013

Jag har aldrig träffat Helena, men vi har mailats mycket, har gemensamma vänner och ett gemensamt yrke. Helena gjorde samma Specialized Journalism-program på USC förra året som jag gör nu. Sedan lämnade hon Kalifornien för Frankrike där hon födde ett andra barn (vanligtvis jobbar hon på Mtv3 i Finland). Vi bor för övrigt i lägenheten Helena och hennes man Frank bodde i förra året. Helena har nu börjat blogga och skriver (på finska) bland annat om hur det är att vara nybliven mamma i södra Frankrike och om hur imponerade folk är över att hon ammar sin bébé. Men också annat. Se det som ett tips.