Tietoa mainostajalle ›
Monthly Archives

januari 2015

Okategoriserade

Hej kamera! Hejdå kamera!

31 januari 2015

De två sista bilderna innan Magnus mördade min kamera genom att tappa den i marken. Det var roligt så länge det varade (alltså i två veckor). 


A view from above.

Tommy är här! Vidar har sovit i bilen och precis vaknat! The Grove!

Jag säger inte att mitt liv är förstört, men ni får gärna plocka upp mig ur besvikelsessvackan.

PS Här är en jättebra text om hur tjocka människor inte får vara lyckliga. För ifall de är det är vi tvungna att ifrågasätta den smala normkroppen.

Okategoriserade

Helgläsning

30 januari 2015

Här kommer några tänkvärda texter inför helgen. Vill också påminna er om att vi varje vecka publicerar länkar till texter vi snackat om i podden på Vad har Peppe lärt sig under veckan som gåtts Facebooksida.

The Atlantic om varför det är bra för oss att förlåta och glömma.

Politism om vikten av att aldrig hålla käften.

The best spots in the world to be naked i Huff Post (själv skulle jag säga Sibbo).

New York Times om varför man ska springa så man får blodsmak i munnen.

Anita Sarkeesian berättar om det massiva hat hon utsätts för efter att hon började diskutera spel. #gamergate Och Mother Jones listar ännu fler hatiska tweets.

Vice om kopplingen mellan bagerier och jämlika äktenskap.

Skejtande kvinnor i Afghanistan (Vice igen).

Och detta tyckte jag var veckans roligaste gif. Sammanhanget är Guldbaggegalan och bilden kommer från Politism.


Okategoriserade

Så många problem och så många bra saker

29 januari 2015

Mia sa: Vad roligt med frågestund! Jag har en annan. Jag har ju fått en helt annan bild av Finland sen du började berätta allt här men hur ser du på USA? Du verkar så himla lycklig där men precis som i Finland finns väl en ganska mycket som känns ruttet? Som rasism, segregation, utrikespolitik, jämställdheten – eller bristen därav m.m. Påverkar den dig där också eller märker man inte av det som skandinav? Jag har ju inte bott där så permanent som du men när jag bodde där en sommar märkte jag enorma skillnader i värderingar av andra kulturer mellan mig som skandinav och jänkare. Man var inte intresserad av något utan för USA och hade ingen kunskap om det heller rent generellt och som sagt kvinnosynen var verkligen annorlunda. Nu älskar jag USA och är vad de flesta skulle kalla pro-usa men det var ändå något som störde mig. Skulle vara intressant hur du jämför de två länderna?

USA är spännande för folk har ofta så starka känslor kring det. Antingen älskar man det eller så avskyr man det.
För nån vecka sedan intervjuade jag Mikko Setälä som är Rovios (alltså Angry Birds) USA VD. Han sa att det här landet är så stort att allt man påstår om det är både sant och falsk. Tyckte att det var en bra beskrivning, här finns verkligen allt.

När jag började på USC hösten 2013 brukade jag för säkerhets skull säga att jag kom från Finland, Europe eftersom jag utgick från att ingen hade nån koll på geografin utanför USA:s gränser. Mina föreläsare och kurskamrater tyckte att jag var lite dum i huvudet. Klart att alla visste var Finland låg. Alla där var kritiska till USA:s utrikespolitik, den bristfälliga jämställdheten och rasismen. Jag har alltså mest rört mig bland folk som är högutbildade och intresserade av världen utanför. Min upplevelse skulle antagligen vara helt annorlunda om jag landat i en liten stad i Texas.


Det betyder inte att universitetsvärlden är perfekt, jag skrev min thesis om hur sexistiskt sorority- och fraternitykulturen är och på HBL har jag skrivit lite om bristande jämställdhet och att USA är det enda landet i västvärlden som inte har någon som helst betald föräldraledighet. Har också skrivit om det i en kolumn i Marthabladet, men den kommer ut först senare i år. Samtidigt skrivs det otroligt bra feministiska analyser här och amerikanerna är på inga sett omedvetna om problematiken med sexism (lyssnade igår på ett avsnitt av podcasten This American Life som handlade om problematiken med den enorma mängd hot och hat kvinnor som hörs och syns på internet får).
Gällande rasismen här så är den mycket tydlig och annorlunda än den i Finland (vi talar förresten ganska ofta om rasism i podcasten). Vissa stadsdelar är helvita och kollar man på fängelserna (som är privata) sitter det mest rasifierade där. USA har förresten fler fler personer i fängelse än Nordkorea. Latinos jobbar som plockare på restauranger och som trädgårdsmästare och white privilege är så tydligt att man kan ta på det. Men samtidigt pratar man också om rasism på ett annat sätt här än hemma, tycker att det är ett öppnare diskussionsklimat här. 
Ber om ursäkt för att det blev så långt.


Okategoriserade

Hur kläder blir till

28 januari 2015

Har ni sett den här? Tidningen Aftenposten skickade tre modeintresserad unga bloggare till Kambodja för att prova  på att jobba inom klädindustrin i en månad. Detta dokumenterades i realityserien Sweatshop -Deadly fashion. Här kan man läsa mer och här på TV Dags (som är en sjukt bra sida om man vill läsa om film och TV).

Det är nästan konstigt att det först nu kommer en realityserie om hur våra kläder tillverkas. Jag hoppas så att den här serien får en en massa publicitet och folk som slentrianshoppar billiga kläder får en inblick i varför partylinnet är så billigt. Att köpa billiga kläder är väl lite som att äta kött eller flyga, innerst inne vet man att det inte är rätt, men de flesta väljer ändå  att ignorer den där skavande känslan och gör ändå det. Eller hur resonerar ni?

Tydligen får H&M; en hel del kritik i avsnitten. Sveriges TV4:s Kalla fakta gjorde förresten ett reportage där de anklagar H&M; för att utnyttja arbetskraft i sweatshops i Etiopien. Nu är H&M; givetvis inte den enda boven, alla kläder vi köper som har ett lite för bra pris ligger i farozonen.

Okategoriserade

Leva och jobba i LA

27 januari 2015

Caroline frågade: Vad roligt! Jag har en fråga som tangerar det här lite, i er podd (tack för den, finns mycket klokt där!) diskuterade ni en gång amerikansk dagvård och då konstaterade du att dagvårdssystemet inte är så bra i USA jämfört med Finland, men att det ju finns så mycket annat bra med USA. Då är jag nyfiken på vad exakt som är så bra med USA? Sku vara roligt att höra från någon som faktiskt bott där, när det mesta jag hör om USA i allmänhet är negativt.

Vad roligt att du lyssnar på och gillar podden! Innan jag flyttade hit första gången sommaren 2013 brukade jag säga: ”Ah, jag är inte så intresserad av USA. Kunde kanske tänka mig att bo i New York eller San Francisco, men ärligt talat så finns det andra ställen i världen som intresserar mig mycket mer”. Det här landet är så himla stort att allt man påstår är både sant och falskt, men ur mitt högst subjektiva perspektiv här i Los Angeles är det bästa att folk är så glada och öppna. Människor ser varandra på ett helt annat sätt än hemma i Finland. Jag har en känsla av att allt verkligen är möjligt här. Jag känner mig också fri på ett helt annat sätt jämfört med Finland. Ja och så är det ju storleken på staden, diversiteten, Stilla havet och de perfekta avokadofrukterna.

Anonym: Funderar på om det är så att ni jobbar betydligt mindre då ni är i LA att det är mera som semester med sol uteliv utemat och lyckliga gatan. Att ni delvis kan leva på sparade slantar o bara jobbar för ”fickpengar” eller jobbar ni 8h / dag ? Den uppfattningen har jag fått att amerikaner över lag jobbar massor mer än 8h o har mästan ingen semester. Men de kanske har annan typ av jobb? Berätta mer om hur ni kan leva så lättsamt liv där med resor gäster strandhäng!? Skulle ni klara er i längden??? 

Jag tjänar som tur är mer här i LA än hemma i Finland. Hur mycket jag jobbar syns ju sällan på bloggen eftersom det inte blir så bra inlägg med en person som bara sitter framför datorn och skriver. Brunchar, resor och strandhäng är mer fotogeniska, om vi säger så. Att jobba för ett amerikanskt företag verkar jobbigt eftersom de har så lite semester, hierarkierna är stelare och facetimen är så viktig (obs generalisering). Försöker att inte alls tulla på  våra besparingar. 



PS Nån frågade om att hyra bil här. Om det är billigare eller dyrare att göra det hemifrån. Vi köpte vår egen bil, så jag har ganska dålig koll. På det stora hela är det i alla fall avsevärt billigare än hemma i Norden.

Okategoriserade

Lite tur, lite skicklighet

27 januari 2015

Egoistiska Egon sa: En sak jag alltid funderar över när andra flyttar utomlands: umgänget. Jag tycker många bloggar liksom bara visar sidan då man ”hänger med ett gäng folk” ungefär som att man redan hade en stor bekantskapskrets innan man flyttade dit. Sen kan vissa i andra forum berätta om hur jobbigt och ensamt det varit, men att det blir bättre osv. Lång utläggning, men summa summarum: funderar över hur umgänget är för er? Hur uppstod det, och känns det bra? 

Bra fråga! Vi hade ju lite tur som flyttade till en stad som alla verkar hänga i just nu. Maggan och jag kände en handfull människor, sen gick jag ju i skola och träffade fina typer där, och genom bloggen lärde jag känna ett gång fantastiskt roliga personer som redan bodde här och så verkar halva vår bekantskapskrets hälsa på. Med handen på hjärtat har jag inte känt mig ensam en sekund. Mycket nöjd också med vänskapen här. Men, som sagt handlar det antagligen delvis om att LA är så populärt just nu. Känns som alla är här. 

Och ja, ja allt är så där äckligt rosenrött och ljuuuvligt. Måste påminna mig om vad min första redaktör sa när jag skrev Livet & barnet. Skuggorna Peppe, skriv om skuggorna.

Okategoriserade

Här finns allt jag behöver

26 januari 2015

Precis innan vi skulle flytta kände jag av det där motståndet jag alltid känner inför en resa. Orka ta sig till flyget, ordna all byråkrati, packa upp och tampas med jetlaggen. Är vi oansvariga och helt sjuka i huvudet som säger upp oss från våra fasta journalisttjänster och emigrerar? Men vet ni, jag vet inte om man får säga detta högt, men jag är så lycklig här. Varje dag utbrister jag minst en gång: Jag älskar den här stan! Här finns allt jag behöver och får jag minsta lilla hemlängtan så verkar ju ändå de flesta jag tycker om komma hit på besök. För det är ju inte precis det finländska klimatet jag saknar.

Okategoriserade

Strukturer och könsroller

26 januari 2015

Victor säger: Traditionellt sett är det mannen som jobbar mera, och kvinnan som arbetar mer hemma. Det är så idag, för att det var så förr. Om man inte är nöjd med att hämta barnen och sätta på spisen istället för att sitta vid kontoret en timme extra om dagen, så kan man säkert komma överens med sin man om att byta roller. Det finns inget problem. Om det finns problem, är de äktenskapliga, inte samhälleliga. 

Som du själv identifierat finns det olika förväntningar på kvinnor och män. Det handlar om kultur, tradition och vad vi kallar samhälleliga strukturer. En patriarkal struktur innebär att mannen uppfattas som ledaren (se bara på politiker, företagslivets ledare och varför inte på folks första association när man säger kirurg, pilot eller kapten). Inom sociologi och antropologi pratar man om mäns institutionaliserade makt över kvinnor och barn och handlar till stor del om privilegier. Ett privilegium kan vara att vara vit, att komma från en viss klass och att vara man (att vara vit och kvinna är också ett privilegium över att vara rasifierad, men det är en annan diskussion).

En struktur är en samling normer, värderingar och kanske till och med fördomar som skapar ett mönster som påverkar individer. Kvinnor förväntas ha bra koll på barn och hushåll och män förväntas dra hem pengar och försörja familjen. Visst har alla en fri vilja, vi kan säga att vi från och med i dag lever jämställt med lika mycket ansvar över hushåll och barn och ekonomisk försörjning av familjen, men vi påverkas av de värderingar och normer som flödar i samhället. Ingen är en ensam ö. Allas val påverkar våra val, hur unika och viljestarka vi än tror att vi är. Att säga att kvinnor väljer att få sämre betalt och sköta merparten av det oavlönade hushållsarbetet eller att de får skylla sig själv som gör det kallas dubbelbestraffning.

Jämför resonemanget med rasism. Skulle du säga åt en rasifierad person att rasismen hen utsätts för är ett individuellt problem? 

Okategoriserade

Ingen träning en lördag i januari

25 januari 2015

I natt vakande vi av att grannhunden skällde hysteriskt och en man kastade sig över staketet från grannbalkongen (som är kopplad till vår), ner i gränden bakom huset. Magnus kastade sig hjältemodigt ut på balkongen, men då försvann snubben redan bakom ett hörn. Hade lite svårt att somna om så jag sövde mig med podcasten Invisibilia, som är så jäkla bra att ni bara måååste lyssna på den. Nåja, detta ledde till att vi sov till klockan nio och drog iväg på brunch nästan genast.


Riikka och Matias joinade oss och senare också Karin, Ola och Sami som skulle resa hem till Sverige samma dag.




Plötsligt fick vi jättebråttom till ett födelsedagskalas i Topanga. Skön hippekänsla där uppe i bergen, förresten. Gör inte så mycket om man kör lite vilse eftersom det finns så mycket att titta på där.


Sen kom vi fram till parken. Vidar spelade cool inför sina amerikanska vänner.

Magnus gled in i havet av föräldrar smooth like something that is really really smooth.

Jag fokuserade på det jag gör bäst. Att äta.








Och tydligen posera bland träd. 

I sann amerikansk anda spelade barnen baseball och Vidar var till Maggans och min förvåning ganska bra på det.

Ja och sen åkte vi hem till en galet fin solnedgång. Nu ska jag skriva ut en intervju och runt nio kommer min kompis Mike från New York och då ska vi väl äta en liten bit mat i hoodsen. Varsågoda för ett gammaldagsinlägg där bloggaren bara räknar upp vad hen gjort.