Tietoa mainostajalle › Tietosuojaseloste ›
Okategoriserade

Frågor kring jämställdhet och feminism

12 juni 2015

Hörni, tack för era frågor på det här inlägget, jag håller på att svara på dem alla. Ni får gärna skicka in fler. Allt som har med feminism att göra eller bara efterlysa ett bra svar på tal när folk kommer med utlåtanden i stil med: ”Visste du att hen är höna på engelska?

Frågelådan är öppen också för andra frågor om livet.


Förresten, plötsligt gav jag mig in i en Twitterdiskussion om delad föräldraledighet. Så onödigt att debattera med en total främling som tycker ”att staten inte ska blanda sig i hur familjer delar sin föräldraledighet” och man ba: ”Men du får dela PRECIS som du vill. Vill du att staten ska blanda sig i din familj genom att betala den borde väl de mest logiska vara för att staten understöder en jämställd fördelning.”
Kvinnor som stannar hemma är fattigare än kvinnor som jobbar. Kvinnliga pensionärer är fattigare än manliga. Äh, Charlotte förklarar det bättre än jag.  

Folket Underdog
Så gick en onsdag kväll

You Might Also Like

15 Comments

  • Reply Anna 12 juni 2015 at 06:37

    Både du och den totala främlingen har rätt. Det beror på hur man ser på föräldraledigheten. Ifall man ser den som en förmån för barnet är det bättre att familjerna får bestämma själva, ifall man ser den som en förmån för föräldern är det enda rätta att dela lika. Själv är jag väldigt kluven i denna fråga, Egetligen tycker jag att alla familjeförmåner borde utgå från barnet (borde t.ex. vara babyförpackning, inte moderskapsförpackning, dvs. alla nyfödda skulle få den oberoende av om det är mamman eller pappan som hör till FPA), MEN det finns större fördelar med att föräldrarna delar familjeledigheterna, både ur barnens synvinkel, föräldrarnas synvinkel och samhällets synvinkel (t.ex. slutar kvinnor diskrimineras i arbetssökningssituationer då de är i fertil ålder ifall pappor också är mycket tjänstlediga då de får barn), så därför är jag för en delad föräldraledighet.

    Kvinnor som stannar hemma är fattigare än kvinnor som jobbar. Kvinnliga pensionärer är fattigare än manliga.

    Detta beror på vad du värderar högre. Jag värderar en nära kontakt till barnen högre än pengar, vilket betyder att jag som har stannat hemma längre med barnen är rikare än pappan. Pengar går dessutom att flytta lättare än tid, vilket gör att enbart kan vara en fördel att stanna hemma med barnen, om den jobbande föräldern t.ex. pensionssparar åt den som är hemma. Att ena föräldern är hemma mera än den andra är inget jämställdhetsproblem ifall man inte gör så pga. strukturer "för att det gjorts så i alla tider" eller för att t.ex. mamman förbjuder pappan att stanna hemma.

  • Reply Choklad tack! 12 juni 2015 at 10:30

    Detta är kanske utanför ämnet, men såg Aladdin filmen med mina barn och vi reagerade på att Aladdin inte har några bröstvårtor då han sprang omkring barbystad! Intressant att de antagligen tyckte detta var för häftigt! Eller kanske bara de satt vääääldigt åt sidan…

  • Reply Anonym 12 juni 2015 at 12:46

    Alltså jag måste säga så här; Peppe, du är min idol när det gäller jämställdhet.
    Så himla klokt sagt! "Men du får dela PRECIS som du vill. Vill du att staten ska blanda sig i din familj genom att betala den borde väl de mest logiska vara för att staten understöder en jämställd fördelning" WORD! 🙂

    Anna: Menar du att män automatiskt är programerade till att värna mer om pengar än om familj? Jag tycker det låter så sjukt. Själv har jag delat 50% med min man och han var hemma 12 månader precis som jag. Och jag tror rent krasst att den perioden hjälper även män, precis som vi mödrar för öva på moderskap när vi är hemma med våra barn.
    Utan detta så tror jag det är svårt att värdesätta för man har aldrig upplevt det, och oftast ökar ju empatin för situationer man själv gått igenom.
    Äh, vet inte. Jag tycker ditt resonemang haltar, Varför tror du själv att det är som det är liksom? Är det inte just pga att kvinnor oftast varit hemma och detta därför blivit en norm?

    /Lisa

  • Reply Johanna 12 juni 2015 at 15:58

    "Men du får dela PRECIS som du vill."

    Riktigt så är det väl inte. Om man får max 3 år ledighet för ett barn, och staten säger att den ska delas lika mellan föräldrarna, så blir det ju 1,5 år per förälder. Om man då har en familj där man av någon anledning inte kan dela, så blir det ju i värsta fall så att man är tvungen att sätta ungen på dagis efter 1,5 år (om nu den ena har ett eget företag och ledighet skulle innebära att företaget går i konkurs eller nåt sånt). För en sån familj innebär tvånget i praktiken en förkortning av föräldraledigheten med 50%, och det är väldigt mycket. För de flesta är kanske en delad ledighet bra, men om man gör lag på det så finns det en liten minoritet som får det mycket svårare än andra. Finns det faktiskt ingen annan väg att gå för att uppnå en jämnare fördelning av ledigheten? Och jo, visst kan man sätta 1,5-åringar i dagis, för det mesta är det ingen katastrof, men alla vill inte göra det och vissa barn har en kraftig separationsångest ännu i den åldern.

    Feminister säger att alla ska få vara precis sådana de är oberoende av kön och hudfärg osv., men ändå förespråkar man regler och kvoter i en massa sammanhang. (Kanske jag har fel, men så känns det.) Visst skulle det vara trevligt med en värld där alla känner sig lika värda och alla har samma möjligheter, men jag ställer mig lite tvivlande till att man kan uppnå en sån värld med hjälp av regler hit och dit.

  • Reply Basse 12 juni 2015 at 18:22

    Många oroar sig för specialfallen men glömmer bort majoriteten som nu kunde dela jämlikare utan problem, men ändå inte gör det. Intressant.

  • Reply Anonym 12 juni 2015 at 18:31

    Är det inte i barnets förmån att ha en nära relation till båda föräldrarna, dvs en jämn delad föräldraledighet? Och varför värderar pappan så sällan tid med barnet högre än pengar?

  • Reply Anna 12 juni 2015 at 19:29

    Jag skrev att det finns större fördelar med att föräldrarna delar familjeledigheterna, t.ex. ur barnets synvinkel, där är vi överens. Men att pappan skulle värdera tid med barnet lägre än pengar tror jag inte är särskilt allmänt, känner du till någon studie som undersökt detta?

  • Reply Anna 12 juni 2015 at 19:32

    Nej… var skriver jag det? Jag skriver ju att det ur både barnets och föräldrnas synvikel är bättre att dela. Men alltid går det inte att dela, av olika orsaker. Trots att både jag och barnen hör till FPA hör min man inte dit, vilket gör att jag ifall vi nu skulle få ett barn till skulle jag vara mera hemma.

  • Reply Anna 12 juni 2015 at 19:38

    För att ännu klargöra, så skrev jag att jag är för en lagändring som tvingar till delning. Trots att det skulle vara ofördelaktigt för vår familj, som då skulle gå miste om andra förälderns del iom att bara ena föräldern hör till FPA.

  • Reply Johanna 12 juni 2015 at 21:17

    Stiftar man lagar måste man nog tänka igenom alla möjliga specialfall och minoriteter, samma lagar gäller ju för alla. Vad gäller delandet av föräldraledigheten är det en avvägning mellan den jämlikhet som kunde uppnås och de problem som uppstår för vissa grupper. Är det alltså viktigare att uppnå jämlikhet, eller är det viktigare att värna om olika familjers ekonomiska möjlighet att ta hand om barn hemma upp till 3 års ålder?

  • Reply Peppe 12 juni 2015 at 21:25

    Jag resonerar så här: om man delar lika på föräldraledigheten kommer följande generation att bli mer jämställd och se att både pappor och mammor kan ta hand om barn (ha lika lön för lika arbete). Det är kanske värt att jobba för en bättre värld för sina barn trots att de kanske måste börja på dagis lite tidigare som små. Jämställdhet handlar om minskade inkomstflyftor.

    Och OBS: man måste inte ta emot statens pengar om man vill vara hemma länge.

  • Reply Anonym 12 juni 2015 at 21:29

    Vad ska man svara när någon säger att "kvinnor kanske helt enkelt nu bara VILL vara hemma med sina barn!"??

  • Reply Anonym 12 juni 2015 at 21:30

    Hur ska man förklara dethär med kvinnans euro på ett enkelt sätt?

  • Reply Johanna 13 juni 2015 at 09:50

    Förstås behöver man inte ta emot statens pengar, men statens stöd kan vara det som överhuvudtaget gör det möjligt att vara hemma.

    Men så måste jag medge att jag alltid trott att jämställdhet inte har så hemskt mycket med inkomstskillnader att göra. Jag har tänkt att det till nästan 100% handlar om att alla ska ha lika möjligheter, t.ex. att man kan välja vilken utbildning man vill. Olika val leder till olika inkomster, och helt kan man inte skilja de här aspekterna åt för ju mera pengar man har, desto fler möjligheter har man ju att göra vad man vill. Jag har tänkt att det är okej att vara fattig om det är ett fritt val. Inte är väl kvinnor så dumma att de inte fattar att man inte blir rik av att vara vårdledig?

  • Reply Anna 13 juni 2015 at 20:26

    Lika lön för lika arbete har vi ju redan. Enligt Miljongranskningen hade endast 0,7% av löntagarna oförklarad löneskillnad pga. kön. Men Sverige är ju alltid före med allt, så om vi gissar att situationen i Finland är sämre och till och med dubbelt så många blir diskriminerade pga. lönen, dvs. att 1,4% har fel lön här, har 98,6% av människorna lika lön för lika arbete i Finland. Visst ska också det lilla problemet bort, men det finns mycket värre jämställdhetsproblem i Finland, t.ex. värnplikten.

    Johanna, håller helt med dig – jämställdhet handlar om att könet ska kvitta! Jämställdhet handlar inte om att man ska tvinga män till låglönebranscher och kvinnor till höglönebranscher, utan att alla ska få välja det som passar bäst. Själv har jag valt en kvinnodominerad låglönebransch för att verkligen vill göra det jobb jag gör, jag älskar mitt jobb. Jag blir rik på upplevelser, inte pengar. Jag skulle bli förbannad om de skulle kvotera in män i min bransch för då skulle lämpliga kvinnor som söker jobb bli diskriminerade.

  • Leave a Reply