Tietoa mainostajalle ›
Monthly Archives

augusti 2015

Okategoriserade

Hur man kan fria

31 augusti 2015

Hej Peppe! Jag har en fråga som inte har nåt med det här inlägget att göra alls. Det är så att jag i smyg planerar att fråga min kille om han vill gifta sig med mig och jag har läst att du gjorde det samma med Magnus. Så nu undrar jag, hur gjorde ni med ringarna, köpte du dem på förhand? Hur visste du i så fall storleken? Och var i tusan skall man köpa dem? Haha sådant, tack på förhand!


Åh vad roligt att du ska fria! Grattis! Att gifta sig är så sjukt roligt. Jag spontanfriade en söndag i februari. Kom på idén dagen innan, men då var det Alla hjärtans dag och det kändes för ostigt till och med för mig. Jag ställde frågan, Maggan svarade (”Eru full, eller?) och så gifte vi oss ett halvår senare. Jag överraskade inte Maggie med en ring, det skötte vi efteråt i en liten affär på Kalevagatan i Helsingfors. Däremot tror jag att jag betalade för hans NIO diamanter som han insisterade att skulle finnas på ringen. Själv har jag bara en.



Sen fick vi Vidar ungefär åtta månader senare.


Okategoriserade

Studio HBL: ”Ironisk knorr”

31 augusti 2015

Jag vet inte om ”ironisk knorr” är det sexigaste eller mest lockande sättet att beskriva nya Studio HBL, men bra är det i alla fall. Min kollega Janne går hårt åt rasistiska politiker och andra som förtjänar en besk kommentar, på ett roligt sätt. Medan jag gör några hälsningar från USA. I dag spelade vi in klipp för höstens andra avsnitt och här kan man kolla på det första.

Vi började spela in i parken Palisades, men det blåste för mycket så vi fick förflytta oss till en sidogatan. 

Magnus var som vanligt regissör, ljud- och kameraman. 

Jag var allt annat.

Okategoriserade

Koffeinets inverkan och gemensamma intressen

30 augusti 2015

Köpte ett nytt sorts kaffe förra veckan. Har druckit det hela veckan och vid flera tillfällen påpekat hur gott det är. I dag märkte jag att det är koffeinfritt. Jag ba: ”HAH! Jag är alltså inte det minsta beroende av koffein!”

En halvtimme senare kom Maggan in med en kopp vanligt koffeinkaffe från Primo Passo uppe på gatan. Drack upp det och kände energin och glädjen återvända till min kropp. Det KAN ju såklart ha orsakats på min mans generositet, men en liten möjlighet är också att koffein visst påverkar mig.



Nåja, sedan gick vi ner till poolen och gjorde oss av med energin. Vidar har för övrigt blivit ett proffs på att dyka efter grejer på botten av bassängen (ursäkta för vad som kan uppfattas som skryt om eget barn. Det är verkligen fullständigt ointressant och ovidkommande vad folks barn kan och inte kan). Men roligt att hela familjen har ett gemensamt intresse.

Okategoriserade

Alla är vanliga människor

30 augusti 2015

Läste en text om hur vi sprider bilder på döda barn för att få folk att reagera på flyktingkrisen. Om hur vi aldrig skulle dela bilder på vita anonyma barn på samma sätt. Om att det är respektlöst mot människor som genomlidit detta och är tvungna att konfronteras med samma trauman genom att se bilderna. Att rasifierade barn är objekt, medan vita alltid är subjekt. 

Sprider ni bilder på Lisa Holms döda kropp? NEJ. För att hon är VIT och därför indirekt blir upphöjd till subjekt. Man pratar om hennes intressen, hur hon var som person och hur hennes vänner uppfattade henne. Sorgen efter hennes bortgång.

Ni skulle aldrig någonsin se vita kroppar på samma sätt som ni nu sprider bilder på döda bruna barn. Hade barnen varit vita så hade det sådant extremt stort ramaskri att mediaväsendet hade kollapsat totalt.

Gör barnen till subjekt. Berätta om deras liv. Deras familj. Deras vänner. Deras drömmar. Deras mardrömmar. Skrik deras namn så högt ni kan och låt ingen komma undan vetskapen om att detta var vilka de var. Vad de skulle kunnat bli om de fick leva i trygghet. För de var barn. De var barn som vilka andra barn som helst. De ville leka. Och de ville framför allt leva.”

Här finns hela inlägget. 

Jag vet att alla som delar bilderna vill väl. De vill ruska om andra priviligerade och få dem att reagera. Göra någonting så inga barn (eller vuxna) ska behöva drunkna eller kvävas ihjäl i en lastbil. Men vi kan inte fortsätta att betrakta dessa människor som objekt, människor som inte är ”vanliga människor” som du och jag. För det kunde vara du och jag. Det går att påvisa människovärde på andra sätt.

Okategoriserade

En så otroligt vanlig lördag

30 augusti 2015

Tråkigt att ni var så oimponerade av mina ninjarörelser igår när jag bröt mig in i mitt eget hem. Nåja, vi går vidare i livet. 

Den här lördagen har varit lugn på alla sätt. Vaknade och gick på morgondopp med Vidar. Det råder världens värmebölja här så den svala poolen är sannerligen en gudagåva. Plaskade omkring i säkert en timme innan vi gick in och åt frukost.

Efteråt gick vi till parken utanför och lekte Spegel och att jag var ett vidrigt troll. Utmattande att leka med barn, men försökte själv ha roligt så att det skulle smitta av sig på Vidar och han skulle få en bra barndom. Och så är det ju lite roligare för en själv om man låtsas att det inte fanns någonting man hellre gjorde än spelade troll.


Alltså palmerna. Gillar dem. Har antagligen tusen palmbilder på min telefon.



Vid tolv gick vi hem, badade lite till, åt lunch och så läste jag slut en bok och började på Millenium-trilogons fjärde del. Rycktes genast med i historien. Passade också på att visa upp min avocadoplanta. Detta, förutom Vidar, är det enda levande jag klarat av att hålla vid liv. Allt började med en avocadokärna för kvällens guacamole och ett par månader senare är vi här. Enormt nöjd, om jag får säga det själv. Men det får man väl inte längre i det här landet.


Sedan sprang jag en runda. Det var runt trettio grader varmt och jag svettades så det bildades en små spår efter mig. Men fy fasiken så skön jag känner mig i kroppen efter den turen (obs: EFTER). Nu ska vi äta middag och sedan sitta ute på terrassen (ja, det skrivs med TVÅ R) och bingekolla på en serie. Avslutade nämligen The Fall i förrgår och behöver nu någonting nytt och BRA. Rekommendera gärna. 
Okategoriserade

Hur jag bryter mig in i mitt eget hem

29 augusti 2015

I går åt jag middag på The Fig med några goda vänner. Kring elva började vi promenera hemåt i den ljumma sommarnatten. Här nere vid havet brukar kvällarna vara om inte kyliga så inte heller varma, men under de senaste dagarna har det varit kortärmat väder hela dygnet. 

Utanför ingången till vårt hus märkte jag att jag glömt att ta med hemnycklarna. ”No problemo!” tänkte jag för mig själv och ringde Magnus. Han svarade inte. Ringde igen. Ringde på Viber och Whatsup. Inget svar. Väntade på att någon av grannarna skulle komma hem och samtidigt släppa in mig. No such luck.

Till slut svängde jag ner via simbassängen och fram till den höga och låsta grinden bakom huset. Gjorde som i filmerna och kastade först min handväska in på den andra sidan för att sedan häva mig själv över. Det är en ganska hög grind, vill jag påpeka. Höll samtidigt tummarna för att ingen skulle se mig och ringa polisen eller bara skjuta mig. Var tacksam för att vi inte bodde i Texas. 

När jag likt den ninja jag är smög upp på vår terrass satt Maggan där i allsköns ro och kollade på en film. Han verkade inte ens överraskad över min entré.

Så här fint var det sjutiden när jag promenerade mot The Fairmont hotel där The Fig ligger.

Okategoriserade

Slänga bort nya grejer

28 augusti 2015

Under inlägget om hur vidrig den snabba modeindustrin är skrev Sarah så här:

Intressant, ska kolla. En sak som gör mig fruktansvärt illa till mods är att gå till mitt hus soprum och se hur mycket saker (NYA! HELA! RENA) folk slänger. Ok om det är trasiga kläder, möbler, elektronik men hela, nästan nya, saker? Varför? Varje gång jag går in här hittar jag allt från barnkläder och leksaker till inredningsprylar och skor som fortfarande är i sin kartong. Jag blir så illamående av detta att jag börjat ta upp saker ur soporna, sorterar dem och lämnar dem hos Stadsmissionen. Har tänkt på att man skulle kunna göra business av detta; gå igenom Stockholms grovsopor, samla upp, göra rent och sälja vidare för en liten slant. Känner mig dock småkriminell. Är det helt ok att ta andras sopor? Hoppas inte internetpolisen ser denna kommentar och sätter mig i finkan.”

Förlåt Sarah att jag outar dig, men tycker att din kommentar var värd ett eget inlägg (tror inte polisen nappar på det här inlägget). För visst är det vansinnigt att så många av oss slänger bort fult fungerande grejer? När min syrra med familj bodde i Köpenhamn brukade de fynda möbler och barnvagnar i grovsoporna. Att vi slänger tyder på att vi inte uppskattar det vi köpt eller att vi betalat så lite för det att vi inte bryr oss om att bli av med det. Att shoppa är någonting helt annat än att skaffa sig saker man verkligen behöver. 


Okategoriserade

Reglerna för Instagram

27 augusti 2015

En kompis länkade till en superrolig och mycket sträng text på Vouge om Instagramregler. Bryter tydligen själv mot dem varje vecka. Här kommer en sammanfattning för er som inte orkar klicka på länken:

Om du inte är en matbloggare, var aktsam med hur ofta du publicerar mat. Babyn och hundvalpar får alltid många likes, men mata inte på för mycket. Fler än två-tre i veckan blir för mycket. Publicera aldrig cirkeln av fötter (eller händer).


Selfiestickan är bara okej om du är en Kardashian och ifall du inte tränar med Jay Z och Beyonce vill ingen se dina gymbilder. Videoklipp får färre likes än bilder. Femton sekunder är en för lång tid för scrollarna. Just so you know.


Det finns stunder i livet när inget filter behövs, men vanligtvis är Valcenia att rekommendera. Kelvin faller ALLTID bort som alternativ.



Den mycket enkla regeln är hastaggar är max tre stycken och aldrig hashtaggen #blessed annat än i ironiska sammanhang.



Och sist, men inte utan betydelse: 
Publicera aldrig fler än tre bilder om dagen (undantag: Modevecka eller födelsedag). 

Okategoriserade

Lista på bloggare?

27 augusti 2015

Listor är ju populära i Finland i dessa dagar. Själv tog jag av misstag bort hela min länklista häromdagen. Kan ni påminne mig om vem jag absolut borde ha med där så lägger jag in en ny.

En grej till: Saga tipsade mig om den här kvinnan som lägger upp sina feministiska Tinder-dialoger på Instagram.


Okategoriserade

Män som förstör

26 augusti 2015

Hanna skriver om hur obehagligt hon tycker det är att springa längs med skogs- och sjövägar efter att det blivit mörkt. Att dessutom springa med hörlurar blir helt otänkbart. Och jag känner så väl igen mig. Springa när det är ljust och där det finns folk. Och trots att jag VET att de flesta våldsdåd sker hemma i folks kök av en bekant finns ändå alltid risken där på den mörka, ödsliga sandvägen.

Jag blir vansinnig på att mäns våld mot kvinnor begränsar vårt rörelseutrymme.

Vid 20-tiden ikväll gick jag ut och sprang, men efter drygt två kilometer var det nästan mörkt ute. Jag sprang längs sjön, på strandpromenaden med lummiga snår runtom, men vågade inte fortsätta utan vek av upp på en cykelväg så rundan blev jättekonstig och kort. Men man vill ju inte “utsätta sig för farliga situationer”, springa med lurar på ödsliga vägar. Jag kunde liksom se mig själv utifrån, flåsande med den ödsliga sjön i bakgrunden. Så trött på att behöva vara rädd, att det liksom är ett naturligt inslag om man som tjej rör sig ute ensam efter mörkrets inbrott. Jag vet att många killar är rädda för att bli rånade och sånt, men att de skulle avbryta en löprunda för det? Knappast va. ”