Tietoa mainostajalle ›
Monthly Archives

januari 2016

Los Angeles

Söndag då vi äter och hänger med vänner

31 januari 2016

Vi pressade ut det sista av Sofias snabba visit och åt brunch på Sunny Spot. Det ösregnade och över hela stan låg en lätt panik. När det regnar i L.A. är det precis som när den första snön kommer till Helsingfors. Folk agerar som om de aldrig upplevt nederbörd.

DSC_0241

Till vår stora lycka var vår kompis Lasse också i stan. Och så hängde såklart Johis och Antti på. Det är så mycket enklare att träffa sina kompisar i ett klimat som Kaliforniens. Hemma i Finland ville jag inte gå ut alls på vintern. Här är det bara att glida ner i sandalerna och traska iväg. Så där som det är på sommaren i Norden.

DSC_0235
Jag hade explicit reserverat ett bord utomhus för att Sofia, som snart ska återvända till de snötäckta vidderna, skulle få suga i sig det sista av Kaliforniens sol. Men som sagt öste Kalifornienregnet ner över oss.

DSC_0256
Vi fick i alla fall en liten turkos kapsel att sitta i. Beställde in guacamole, i dag också.

DSC_0249DSC_0248

DSC_0244Till min stora besvikelse hade de gjort om menyn och jag, som ätit exakt samma sak i två och ett halvt år (Hangover Plate, sunny side up på äggen), var tvungen att fatta ett nytt beslut kring val av mat.

DSC_0245

Sen pratade vi såklart om Finland och Kalifornien och övertalade Lasse att flytta hit (ej svårt).

DSC_0260

IMG_7211

Avslutningsvis tvingade jag en annan gäst fota oss utanför restaurangen. Jag: försök att se ut som om ni haft en bra brunch. Ansträng er!

Podcast

När ska barnen få mobiltelefon?

31 januari 2016

I veckans podcast diskuterar vi om det är okej att skriva ut namnet på hen som trakasserat oss sexuellt, om när det är dags att ge barnet en egen mobiltelefon (Magnus tror att han blixtsnabbt kommer att googla fram en avrättning) och om hur roligt/sugigt det är att vara frilansare. Länka, tipsa en vän och skriv hemskt gärna en recension på itunes (det hjälper oss nämligen att få lite mer synlighet).

Feminism Los Angeles

36 timmar i L.A. Yao!

30 januari 2016

Jag har som vanligt blivit mest irriterad på att *folk* inte förstår att kritiken mot de som ropar om att asylsökande kommer hit (alltså Finland och Sverige. Inte hit LA) och våldtar våra kvinnor inte handlar om att det inte skulle finns olika sorters sexuella trakasserier och att olika kulturer, kön och åldersgrupper har olika stor tendens att begå dylika brott. Kritiken handlar om alla dessa snubbar som aldrig förr knystat ett ord i kampen mot sexuella trakasserier plötsligt ställer sig på barrikaderna och ska försvara kvinnorna.

Nåja, det var inte alls det jag skulle skriva om. Tvärtom handlade den här dagen om en traditionell turistdag med Sofia som är här och hälsar på över helgen. Vi började med en promenad längs med stranden. Plockade lite stenar och hoppade efter vågor.

DSC_0083

 

 

DSC_0068 DSC_0074 DSC_0098

DSCF5317

När vi kom fram till piren tjatade Vidar till sig en hamburgare. Han åt såklart bara pommes frites och drack cola. Maggan fick äta resterna när han plockade upp oss efteråt.

DSCF5322
Efter en snabb pitstop hemma bytte vi kläder och åkte på en tur runt stan. Det är mer eller mindre omöjligt att förstå Los Angeles på en dag, mest tycker man att det bara är vägar, bilar och människor. Jag ba: Men när du kommer hit nästa gång så ska vi äta picknick i Echo Park, gå på stan up i WeHo, dricka drinckar på Ace Hotel och Perch, hajka i Franklin Canyon och så vidare.

DSC_0124

Efter att vi pekat ut de mysigaste ställena och åt vi en sen lunch på Gracias Madre.

DSCF5329

DSC_0164 DSCF5334 DSC_0169
Mätta och belåtna på fruktansvärt god hipster/veganmat körde vi ännu ett varv längs med Hollywood Boulevard för att visa Sofia Chinese Theater och stjärnorna (man behöver inte stanna) och susade sedan hem till Santa Monica.

DSCF5369

DSC_0191 DSC_0192

PS det är Sofia som tagit de flesta bilderna.

Länkar Skriva

Frilansarens slavkontrakt och andra länkar

29 januari 2016

Jag kan inte påstå att jag saknar en fast tjänst trots att jag verkligen ser fördelarna med det. Som frilansare måste man ha en ganska hög tröskel för osäkerhet och en stark tro på att man kommer att klara biffen. Ska man ta ut semester blir det en månad utan lön och gud vet vad man ska leva på när man är gammal en dag. Uppdragsgivare tycker att man ska vara tacksam för att de överhuvudtaget betalar en och när de gör det är det ofta löjligt låga arvoden. Tydligen är det svårt att förstå att frilansaren betalar skatt, inte har sjukvård eller den där semesterpenningen eller andra förmåner som en fast tjänst vanligen kommer med. Men jag älskar det ändå. Friheten, friheten, friheten. Att få jobba med olika sorters projekt och skicka ut fakturor. Här är en bra krönika om Bonniers nya frilansavtal och rädslan, som många av oss känner, att vara besvärliga och ställa krav.

Läs också:

En så otroligt bra och lång text om vita män Donald Trump och Bernie Sanders.

Kolla på Saturday Night Lives sketch om hur vita Oscarsnomineringarna är.

The Ideal Marriage, according to novels.

Också Los Angeles Times skriver om problematiken med att folk i allt mindre utsträckning har fasta tjänster.

Hur jobbar frilansaren Ann Friedman?

En intervju med forskaren Karin Creutz om hur hatretoriken normaliserats.

Varför vi kanske ändå borde läsa kommentarerna.

Också The Newyorker diskuterar paniken kring könsneutrala badrum.

Ja och så tycker jag att ni ska läsa Charlottes blogg. Hon reder bland annat ut begrepp kring genusforskning.

Los Angeles

Årets första dopp

28 januari 2016

Den senaste veckan har jag befunnit mig i den välbekanta fasen ”vad fan håller jag på med” när jag tagit fram mitt bokmanus. Natten mellan onsdag och torsdag vaknade jag till att en kvinna blev misshandlad i gränden bakom vårt hus (jag skrev utförligare om det på min blogg på hbl.fi). Otroligt ångestfyllt, men efter det kände jag mig lite säkrare på boken. Satt och funderade på att visst fan får en del killar stryk av sina tjejer (fast det här vill män bara tala om när någon lyfter upp mäns våld mot kvinnor), men nog är det jävligt sällan som två tjejer står och pucklar på en kille i en gränd och ingen vågar hjälpa henne får männen kan mycket väl ha vapen på sig (Welcome to America). Jävla snubbar som sprider ångest och rädsla. (Varsågoda att börja fylla i INTE ALLA MÄN! i kommentarsfältet)

I dag har jag skrivit två artiklar, en krönika samt skickat ut fakturor. Belönade mig själv och familjen med årets första dopp hemma hos vår kompis Johis i Marina Del Rey (vår egen pool är kallare än Östersjön den här tiden på året). En gammal dam kom ut på balkongen och tyckte att vi skulle vara tysta trots att vi bara pratade i normalt tonläge. Vi tyckte att hon skulle skärpa sig.

Är medveten om att det här inlägget strider mot bloggregeln att bara ha ett tema per inlägg, men ni får ha överseende med mig i dag.

_MG_1047

_MG_1044 _MG_1024 _MG_1027 _MG_1016

Podcast

Googla inte den här boken!

27 januari 2016

Veckans Mellan raderna är ute. Karin pratar om de fem element en bok ska ha för att få bra recensioner och tipsar om en massa bra barnböcker. Jag berättar om min bästa läsupplevelse på länge ”We are all Completely besides ourselves” , men lova att ni inte googlar vad som händer i den!

 

 

Feminism Okategoriserade

Rakar du dig under armarna?

27 januari 2016

Medan min blogg låg nere hann ni diskutera bröstförstoringar, som vanligt håller jag med Linn. Folk ska få göra vad de vill med sina kroppar vare sig det handlar om att sminka sig, förstora brösten, vara tjocka eller raka sig under armarna. Det är självklart, kvinnors (och mäns) rätt till sina egna kroppar är en av grundpelarna i jämställdhetskampen.

När man kritiserar skönhetsingrepp handlar det inte om att lägga skuld på individer, utan om att diskutera varför vi väljer att göra estetiska ingrepp på våra kroppar. Att tro att vi bara en dag kommit på att det är snyggare med runda fasta bröst, renrakade ramhålor och ben (och kön), fransförlängningar, läppstift, höga klackar etc är lite naivt. Varje dag utsätts vi för budskap i media, reklam och andra människor om hur det rådande skönhetsidealet är. Män påverkas såklart också av detta, men inte i lika hög grad som kvinnor (ännu). Poängen är att det praktiskt taget är omöjligt att leva med en helt objektiv inställning till hur kroppen ska se ut för att duga.

Ta till exempel kvinnors renrakade armhålor. På 1950-talet i USA ville Gillette sälja fler rakblad och gjorde således en kampanj där kvinnor med hår under armarna var maskulint, ohygieniskt och fult. De passade samtidigt på att hylla renrakade silkeslena ben. Gissa om försäljningen gick upp? Dessutom passade Gillette på att göra rakdon för kvinnor lite dyrare än de för män (de var de visserligen inte ensamma om). Före första världskriget rakade ingen sina armhålor och ben, efter 1964 (då en undersökning gjordes) rakade 98 procent av alla amerikanska kvinnor sig.

I dag försvarar folk sina rakade armhålor med att det är deras personliga val och att det är det mest hygieniska (bullshit!) fastän det egentligen bara var Gillette som ville göra en större ekonomisk vinst. Det är klart att man kan vara feminist och raka sig och att alla har rätt att göra vad de vill med sina kroppar, men det är också intressant att veta hur det kommer sig att man vill göra det. Och vem som tjänar pengar på det.

Podcast

Krama Kristoffer triumf

25 januari 2016

I morse spelade vi in avsnitt 102 av Magnus och Peppes podcast. Vi pratade om tv-programmet Vegorätt och om kritiken varit befogad, om hur vita årets Oscars är (igen), om kramkultur och hur det är att krama Kristoffer Triumf och så diskuterar vi pressjunkets. Riktigt bra stämning OCH ny vinjettlåt.

Feminism

Kultur och etnicitet

25 januari 2016

Här kommer ännu en kommentar kring ”inte alla män”. Signaturen Nisse skrev:

”Men det är okej att säga samma saker om t.ex. arabisk kultur som du här sade om den finländska, och kalla den för en våldtäktskultur? Eller säga:

”När någon säger ”araber är grovt överrepresenterade i våldtäktsstatistiken” blir jag inte förbannad och säger ”inte alla araber!”, för jag förstår att ett problem bland araber kan existera utan att det handlar om mina vänner. Men jag diskuterar gärna en lösning på arabiska mäns våldtäksbenägenhet…”

För det första finns det ingenting som heter ”arabisk kultur”. Arabien existerar inte. Det geografiska område som Nisse antagligen syftar på är ett stort område med massor av olika kulturer, religioner, normer och språk. En annan felaktig slutsats är att blanda ihop kultur med etnicitet. Att påstå att ett/en visst folkslag/hudfärg/nationalitet är till exempel ”våldtäktsbenäget” (för att låna Nisses uttryck) är rasistiskt, däremot finns det olika kulturer och normer inom ett land, dessa kan respektera kvinnor olika mycket eller lite. Sen håller jag med om att vi absolut borde försöka förstå varför vissa grupper är överrepresenterade bland våldsförövare.

Tankeexempel: Jämför finländska ungdomar som åker på charter till Ibiza där de super, härjar och svinar sig. Eller finländska män som åker till Thailand och köper sex. Är de typiska exempel på finländsk kultur? Är de exempel på vår kvinnosyn?

De unga män som nu anklagas för sexuella trakasserier kommer ofta från länder som är mindre jämställda än Norden, många har också vuxit på flykt utan trygghet eller fostran från en familj. Det här är inga ursäkter för vidrigt beteende, snarare än förklaring. De här männens agerande representerar inte en viss etnicitet, nationalitet eller hudfärgs, men nog en (sub)kultur som accepterar sexuella trakasserier. Folk som begår brott ska givetvis bli bestraffade, det är ingen mildrande omständighet om de kommer från en kultur som inte respekterar kvinnor, men att tro att handlingarna härrör sig från en viss etnicitet är direkt felaktigt.

För dem som vill höra en filosofisk diskussion på det här temat rekommenderar jag Filosofiska rummet i P1. Själv höll jag inte med om precis allt i samtalet, men lärde mig också mycket.

 

 

Okategoriserade

Snyggaste och bekvämaste skorna

24 januari 2016

I julklapp fick jag ett par svarta pumps av märket Blankens av Maggan. Jag har suktat efter de här skorna i snart ett år. De är så fina och trots att de har en viss klack är de ändå bekväma. Blankens designas ju av min goda vän Cecilia och är tillverkade av miljömässigt hållbara material och av så få mellanhänder som möjligt. De flesta produceras i Italien. Jag tycker själv att alla modeller är fruktansvärt snygga och det här säger jag inte bara för att jag tycker så himla mycket om Cissan, utan för att de verkligen är det. Kolla själva. Har tjatat på Helsingforsbutiker att ta in Blankens, tycker verkligen det är dags.

Det jag ville säga är: I dag börjar vinterrean. In med er och shoppa!

_MG_1011

_MG_1015