Tietoa mainostajalle ›
Feminism

Gubbar – Call their bluff

2 april 2016

I veckan, på en gubbsida på Facebook, skrev jag nåt i stil med att det är värre att utsättas för rasism än att bli kallad rasist och ifall någon påpekar att ens kommentarer är rasistiska kanske man ska se över dem först, innan man blir kränkt och ropar häxjakt. Den ursprungliga texten handlade, som de ofta gör, om den kulturella bakgrunden på en våldtäktsman. Vem som är svensk/finsk och vem som är utlänning. Jag vet, ni har läst TUSEN såna här diskussioner där den som inleder är noga med att säga att hen respekterar alla människor, fast de som är födda i hens hemland är liiiite moraliskt överlägsna.

Jag kommenterade och plötsligt slog det mig att jag inte är rädd för gubbar längre. Förr har jag tvingat mig själv att spela tuff, men nu bryr jag mig verkligen inte om hur farbröder med sexistiska och rasistiska åsikter reagerar. Jag har insett att de sällan blir förbannade, oftast bara sårande och direkt kränkta för själva vet de ju att de alltid har rätt och vanligtvis brukar folk bekräfta dem.Ett universitet här i USA gjorde en undersökning som visade att killarna och tjejerna mycket oftare trodde att killarna hade rätt och var mer begåvade -oberoende av studieresultat. Redan som små lär vi oss att män har rätt. Det i sin tur leder till att snubbarna själva blir allt säkrare på att deras åsikter är de korrekta. Självsäkerheten får folk att lite på dem ännu mer och cirkeln är sluten.

Nu menar jag såklart inte att alla män har fel hela tiden, jag antar att de har det ungefär lika ofta som kvinnor (och alla andra kön), men medan kvinnor oftare lägger fram sina argument i formen av en fråga eller åtminstone som ett ganska öppet påstående är gubbarna vanligtvis tvärsäkra. Och det är klart att man gärna vill tro på någon som är så bombsäker på sin sak.

Min personliga lärdom är att det är fruktansvärt befriande att utan rädsla kunna ifrågasätta männen.

Tävling: Vem är först med att skriva ”Inte alla män!”

 

 

Sju tips för att leva jämställt
Grisar och kärlekskrig

You Might Also Like

11 Comments

  • Reply Kugge 2 april 2016 at 09:29

    Det här är nu lite off point, men i torsdags när jag var på ett seminarium för frilansjournalister var det inte enda manlig deltagare. INTE EN ENDA. Uppenbarligen har manliga frilansare koll på allt och behöver ingen hjälp. Däremot måste jag ge en eloge till journalistförbundet som ordnade semit, 4 av 5 talare var kvinnor (alla inbjudna gäster var kvinnor, mannen var journalistförbundets jurist).

    • Reply Peppe Öhman 2 april 2016 at 12:23

      Haha, måste ändå vara skönt att ha ett sånt självförtroende. Fast tänk allt man går miste om ifall man går omkring och tror att man är fullärd?

      PS jag vill att du bloggar MINST en gång om dagen, helst två.

      • Reply Kugge 2 april 2016 at 12:58

        Åh vad glad jag nu blev för bloggpeppen! Siktar på ca 5-6 inlägg i veckan, det känns rimligt att hinna med. Men kanske jag borde sänka kraven lite och slänga in lite kortare inlägg ibland. H: maratonskrivarn

    • Reply Anna 3 april 2016 at 08:59

      Haha! Så komiskt och tragiskt att inga män var på plats. Får de jobb lättare än kvinnor och bättre betalt än kvinnor så blir det väl ett bevis på att fortbildning är överflödigt.

  • Reply Cecilia 2 april 2016 at 12:35

    Apropå: Var i SF-bokhandeln i dag på ett event, min kollega hade sin sexåriga dotter med. Hon undrade varför det fanns så få tjejer som var superhjältar i alla böcker som fanns i bokhandeln. Hon sa: ”Om det var lika många tjejer så skulle det vara mycket bättre.” Så självklart, så enkelt. (Det fanns inga gubbar i närheten som kunde protestera.)

    • Reply Peppe Öhman 2 april 2016 at 14:13

      Fasiken så klokt och så enkelt. Smart barn.

  • Reply Anna 3 april 2016 at 01:36

    Intressant. Jag tror och hoppas att jag inte är rädd för män i facebooktrådar men nog rädd för all den tid och energi det tar att ge sig in i en sån diskussion. Därför blir mina inlägg ofta oskrivna där. Men däremot kom jag på mig själv med att vara rädd för hur en enskild man reagerar nu när jag sagt ifrån då han verkligen gick över gränsen på ett sexistiskt vis mot mig höstas. Den här mannen har alltid varit ”snäll” men sliskig och nu när jag sagt ifrån för att han passerade en gräns vet jag inte hur han kommer reagera nästa gång vi råkar på varandra. Är han arg? Hur kommer han isf att visa det? Kommer han utnyttja sitt övertag, som man och erkänd expert på samma område som jag nu jobbar, mot mig? Åhhhgrr vad jag hatar att hans övertramp inte läggs på HANS jävla axlar. Varför ska jag behöva oroa mig för att han inte har koll på läget?!

    • Reply Peppe Öhman 3 april 2016 at 07:58

      Jag tog i det här fallet FB som exempel (träffar så sällan arroganta medelåldersmän i natura här i LA), men det är en skön känsla att verkligen inte bry sig. Sen minns jag incidenten från i höstas och förstår ditt obehag eftersom ni rör er i samma genre liksom. Men innerst inne vet du ju att du hade all rätt att säga ifrån (och det kanske fick honom att hålla sig från att vara sliskig med andra kvinnor). Försök stöda dig på den tanken. Kram!

      • Reply Anna 3 april 2016 at 08:57

        Ja förhoppningsvis ska det löna sig i längden att säga ifrån. Obehagligt ändå att det ska kännas jobbigt när jag väl egentligen bara borde vara nöjd med mig själv och som du säger tänka att jag fått honom att skippa framtida övertramp. Kram

  • Reply L 6 april 2016 at 23:46

    Så jävla sant som det är sagt. Jag märker själv att jag ofta säger ”jag är ganska säker på att…” även om jag är helt hundra på att jag har rätt, men man vill inte låta som en besserwisser…. (?!) Däremot verkar det vara just så som du skriver, att många män (INTE ALLA MÄN!) uttalar sig supersjälvsäkert och då tror de flesta på allt som sägs utan att kolla fakta eller ifrågasätta.
    Jag har dock märkt att det finns män som ”lärt sig att tala självsäkert”, ändå tar emot andras åsikter på ett bra sätt. Har varit med om många bra diskussioner efter att ha ”vågat” öppnat munnen. Jag menar; hans sätt att ”berätta sanningen” (=hans sätt att tala överlag) och hans sätt att sedan fortsätta diskussionen, kan vara ganska olika. Kanske han inte är van vid att ngn fortsätter diskussionen, även om han skulle vilja och han har aldrig fattat varför = han låter omedvetet så självsäker att alla tror att det är sanningen och ingen ifrågasätter… hhmm.. who knows?

    • Reply Peppe Öhman 7 april 2016 at 07:03

      Ja, du har säkert helt rätt. Att vi bara kommunicerar på olika sätt.

    Leave a Reply