Tietoa mainostajalle ›
Gravid

Hur jobbig kan en baby vara?

28 september 2016

Nu när det är så här nära att Majlis ska komma känner jag allt oftare lätta panikkänslor. Inte så mycket för förlossningen (trots att alla mina sociala media-flöden svämmar över av berättelser om förlossningsskador som blivit totalt ignorerade av vården. Allt som händer med kvinnokroppen är tydligen ”normalt”), men för att det ska bli skitjobbigt med en baby. Alltså, på ett rationellt plan fattar jag ju att vi kommer att älska henne lika mycket som vi älskar Vidar och att man aldrig ångrar ett barn, men för en lat person som undertecknad tänker jag ofta på hur lätt och smidigt vi har det nu och om det verkligen var ett smart beslut att bjuda in en baby att fucka upp allt. Ja, ja som man bäddar får man ligga. Eller i det här fallet: ligger man får man ta konsekvenserna.

img_1565

Uppfostra era söner som döttrar
Föda barn i bilen
0

You Might Also Like

29 Comments

  • Reply Eeva 28 september 2016 at 10:23

    Vilket bra inlägg! Du får jättegärna reflektera mer när bebisen har kommit. Har nämligen funderat precis samma sak att hur skulle man ”våga” skaffa mer barn och paja allt igen.

    • Reply Peppe Öhman 29 september 2016 at 08:30

      Jag lovar att skriva mer om detta när Majlis väl är ute!

  • Reply Linda 28 september 2016 at 12:55

    Har ett barn (2 år) och vet inte heller om vi vågar/orkar oss på en till…så gärna mer om dina tankar gällande detta. Läste Livet & Barnet o nickande igenkännande större delen av boken.

    • Reply Peppe Öhman 29 september 2016 at 08:31

      Så roligt att du läst Livet & barnet. Och ja lovar att skriva mer om hur jobbigt det är när ungen är ute.

  • Reply Linnéa R 28 september 2016 at 13:17

    Säkert JÄTTEjobbig. Men en kan ju få ett lugnt exemplar också. Så att en kan ligga i soffan och läsa bloggar såhär på kvällskvisten. Se det som ett väldigt långt parti rysk roulette!
    Ville för övrigt bara säga
    1. Jag har just köpt Livet&Patriarkatet
    2. Min finska mormor hette Maj-Lis

    All lycka!

    • Reply Peppe Öhman 29 september 2016 at 08:32

      Haha, exakt så är det. Rysk roulette. 1) så roligt! 2) min också!

  • Reply Mia S. 28 september 2016 at 13:48

    Har just fått tvåan och var precis rädd för samma sak! Nej! alla nätter och skrik och hela fadirullan, men fick världens nöjdaste bebis och kan inte klaga, alls! Ni kommer att fixa det med vänstern, no worries. Och lycka till med förlossningen, det fixar sig också! ! Massor kramar och goda tankar <3

    • Reply Peppe Öhman 29 september 2016 at 08:32

      Grattis till bébé och att det dessutom är ett lugnt exemplar. Och tack för peppen!

  • Reply Pia 28 september 2016 at 23:24

    Tänkte samma tankar inför tvåan. Och första året var verkligen inte härligt (bebisar kan vara rätt jobbiga faktiskt), men de är så små och jobbiga endast en kort tid (typ ett år, så det orkar man alltid) och sedan blir de underbara individer, som även kan vara jobbiga, men inte alls på samma sätt. Men skriv gärna om dina tankar sen när hon varit där med er en tid. Och lycka till med förlossningen! Jag har älskat mina båda förlossningar och drömmer om att få föda nån gång igen (men liksom då utan att vara gravid före eller att efteråt hamna ta hand om barnet).

    • Reply Peppe Öhman 29 september 2016 at 08:33

      Fint att höra att du älskat dina förlossningar. Just sånt behöver jag nu!

  • Reply Tormenta 28 september 2016 at 23:39

    Ja, jag vet inte jag. Jag ångrar mina barn minst en gång om dan. 😀 (Och ja, ja innan alla går i taket, jag ångrar dem inte resten av tiden)

    • Reply Frida 29 september 2016 at 02:38

      Haha. Ja men så är det!

    • Reply Peppe Öhman 29 september 2016 at 08:33

      Hehe, vem gör inte det.

  • Reply Frida 29 september 2016 at 02:37

    Ja ibland undrar man ju vad man ger sig in på. Jag väntar min trea, tvåan var en liten pralin som jag fortfarande mest njuter av.
    Jag väntar som du en flicka efter två grabbar och det skrämmer mig faktiskt. Hur uppfostrar jag en stark modig kvinna i denna skit till patriarkal sörja? Killarna kan jag på någe vis. I donno. Glad iaf att det finns inspirerande kvinnor som du själv! PS. Var inte rädd för förlossningsskador, var tydlig. Jag kan inte vården i USA men jag kan den svenska. Titta på ditt underliv efter förlosssningen. Känn och klämm. Ser det konstigt ut? Känns det inte bra? Ställ krav, var din egen advokat. Man har rätt till en hel och fungerande kropp och som barnmorska vet jag dessutom att medlen finns att få oerhört god vård. Tyvärr måste ibland kvinnan själv kräva den vården.

    • Reply Peppe Öhman 29 september 2016 at 08:35

      Jag funderar på exakt samma sak. Tänker att det handlar lika mycket om att uppfostra sina söner till empatiska och fina feminister och på så sätt krossa patriarkatet. Och tack för de fina och uppmuntrande orden kring förlossningsskador. Känns tryggt att höra dem från ett proffs. Ja och GRATTIS till babyn!

  • Reply Maria Little 29 september 2016 at 11:24

    Peppe, man klarar ett barn, två, tre, fyra……. Din integrititet kommer aldrig att försvinna och som du säger som man bäddar får man ligga. Du/ni kommer att att få Majlis att passa in i ert liv. Ni fixar det på ert sätt. Precis som med nr 1 så anpassar man sig och man störs och ”perklar” sig kanske när man inte har tillräckligt egen tid eller man ger upp mer av sig själv än vad man sku vilja i stunden men då fixar man till det igen och med barn ångrar man ju inget. Vi är funtade så att vi bara älskar och ger. Åren går fort och snabbt har vi ”vårt eget liv” tillbaka igen. Det finns ju inget rätt eller fel. Va härligt för er att ni har stor ålders skillnad mellan dom två, store bror kommer att vara till stor hjälp och det kommer förhoppningsvis vara ett syskon förhållande fullt av kärlek. Skriver detta medan jag har barn nr fyra hängande över min hals, nr 1 ute och cyklar fast det redan mörknat och nr två och tre suttit och tittat på tv alltför länge. Men jag gillar att skrolla på telefonen och läsa intressanta inlägg så då blir det så ibland. Oj då….. Nu har dom rusat in i köket och invaderat kex skåpet. Ups 😳

    • Reply Peppe Öhman 30 september 2016 at 09:51

      Så fint skrivet. och sant. blev lite fuktig i ögonvrån.

  • Reply Uppochhoppa 29 september 2016 at 11:57

    Det blir ju onekligen en tvåbarmschock men jag tror den blir mindre med lite mer avstånd i ålder. Ni kan ju resonera med Vidde och han kanske inte klättrar i bokhyllor medan du ammar om du tänker amma eller byter blöja eller så. Det kommer nog underlätta cirka SKITMYCKET. Men intressant. Heja dig!

    • Reply Peppe Öhman 30 september 2016 at 09:52

      Ja, Vidde får bli vår aupair 😉

  • Reply Helena_ess 30 september 2016 at 00:24

    Det är skitjobbigt. Och de fuckar nog upp allt. Livet, kroppen etc. Har ”ångrat” vårt beslut att frångå vår enbarnspolicy många gånger. Men. Härregud vad fint att man har skapat kärlek och trygghet och en varm famn i det syskon som kommer att vara där och trösta och dela glädje och sorg med. Dessutom får man som förälder sjukt mycket kärlek och många goda skratt. Hur bra som helst! xx

    • Reply Peppe Öhman 30 september 2016 at 09:53

      ja och nu är det väl för sent att ångra sig. xxx

  • Reply Hanna 30 september 2016 at 00:58

    Baby känns hur lätt som helst nu med en 1-åring i huset (så mycket vilja men inget förstånd)! 😊 Hade precis samma oro som du inför andra barnet. Trots att det skulle vara en lögn att säga att allt alltid går som en dans måste jag nog säga att det ÄR lättare med det andra barnet. Speciellt har jag släppt alla nojor kring hur man borde göra och kör fullt ut mitt eget race. Med självförtroende klarar man också de tunga perioderna mycket bättre.

    • Reply Peppe Öhman 30 september 2016 at 09:54

      Hehe, har helt förträngt ettåringen.

  • Reply emma 30 september 2016 at 03:34

    Precis de där tankarna går jag omkring och funderar på, är inte gravid utan funderar bara på hur det skulle vara att få en till. Är sugen fast ändå inte.. Jag är en förhållandevis lat person som fick en riktig kalldusch av det första barnet. Det var inte bara omställningen av att få ett barn och att bli förälder, kärleken och oron utan även insikten av vilken bekväm och egoistisk person jag själv är. Vi fick dessutom ett nöjt barn som typ jämt sovit bra och nästan alltid gillat läget. Ska jag nu förstöra detta genom att skaffa ett till eller borde jag bara kasta mig ut i ovissheten och återigen få hålla i en liten knodd och få ta del av allt det där omvälvande ännu en gång för att jag någonstans inom mig vet om att det är värt det? Fasiken, lång kommentar, vill egentligen bara säga all lycka till er!

    • Reply Peppe Öhman 30 september 2016 at 09:55

      Jag tänker så här: det blir bra hur du än väljer att göra. bra på olika sätt bara. Och tack för lyckönskningarna!

  • Reply Walopää 1 oktober 2016 at 05:40

    Men tajmingen är bra i alla fall, är inte Vidar ca 7 år? Det är precis den åldersskillnaden som är idealisk. Storis är tillräckligt stor för att inte smyga på lillis med saxen, och skillnaden mellan dem är tillräcklig för att ingendera ska jämföra sig med den andra i prestationer, åtminstone i barndomen. Men under barndomen läggs ju grunden för förhållandet dem emellan, så.
    Och 7-åringar kan just gilla att vara lite au pair i länpliga doser, och känna sig duktiga.
    Lycka till!

    • Reply Peppe Öhman 1 oktober 2016 at 10:25

      Ja, är mycket nöjd med åldersskillnaden som blir exakt 6 1/2 år. TACK!

  • Reply Sara 4 oktober 2016 at 22:05

    Gammalt inlägg men jag svarar ändå. Vi har fem år mellan våra barn och ärligt talat var jag lite förvånad över hur lätt nr två var. Då har jag iof en väldigt närvarande pappa till barnen men ändå. Man är helt enkelt en lite mer tränad förälder med tvåan. Man är lite lugnare och stressar inte upp sig för konstiga prickar som med första barnet. Man har ett annat perspektiv på tiden med baby. Med första barnet undrar man om det alltid ska vara så här jobbigt men med andra vet man att allt är faser och allt går över. Nu var iof min etta jobbig och min två lättare men ändå. Bebistiden med tvåan gick så mycket snabbare. Dessutom med några år mellan barnen uppskattar man bebisgoset på ett annat sätt än om man har typ två år mellan. Nu är det liksom inte du och Magnus som får en bebis utan du, Magnus och Vidar.

    • Reply Peppe Öhman 5 oktober 2016 at 06:58

      Åh vad skönt att höra. Behöver precis såna här kommentarer just nu. KRAM

    Leave a Reply