Tietoa mainostajalle ›
Monthly Archives

november 2016

Personligt Träning

Nu är det Tony och jag

30 november 2016

Jaja så har också den här dagen susat förbi. Jag har skrivit en massa, svängt förbi Farmer’s Marker och köpt bröd samt en julstjärna, för sånt gör vuxna människor med två barn. Jag har också lunchat med min man i Brentwood (för er som läser den här bloggen slarvigt vill jag påminna om att det var här Anthony Hopkins satt i bordet bredvid mig för en tid sedan). Jag har också visat upp Majlis för spegeln och varit med om att hon fått ögonkontakt med sig själv och gapskrattat. Okej, lett brett, men ni fattar. Och så har jag ridit! Återförenades med Tony. Var lite nervös, men så fort jag satt upp kändes det som att komma hem. Det var så otroligt fint att jag nästan ville gråta en skvätt. Nu är jag dock så trött att jag håller på att börja gråta av det också (man sover ju som sagt inte FÖR mycket med en spädis i huset). Lämnar er här med Tony. Varsågoda.

img_2648

Los Angeles Skriva Stockholm

Måste vi verkligen jobba så mycket?

29 november 2016

Handen upp alla som inte har jättemycket att göra. Jobb att jobba, folk att träffa, barn att ta hand om, träningspass att utföra, resor att planera och så vidare ut i det oändliga. SVT:s Kobra hade ett superbra avsnitt om prestationsmänniskan och om hur allt ska kunna mätas i prestationer, om Tone Schunnesson och boken ”Tripprapporter” som handlar om att inte jobba och hur provocerande det är och om hur träning blir ett sätt att tydligt visa att man verkligen jobbar hårt -också på kroppen. Bara att lägga ut resultat och bilder på sociala medier. Kolla på min kropps utveckling, liksom! Förr räckte det med att klippa sig och ha ett jobb, nu ska man vara så jäkla upptagen med projekt som innefattar varje liten smula i ens liv. USCH!

Själv är jag totalt lurad av systemet. Jag presterar så det ryker om det och eftersom jag är så hjärntvättad blir jag otroligt provocerad av livsnjutaren Magnus som ligger oacceptabelt länge i badet, tar tupplurar, kollar på Netflix och dricker ett glas vin mitt på tisdagen. Själv är jag den lutheranska arbetsmyran som går omkring och suckar demonstrativt högt medan jag tömmer diskmaskinen och hyschar de andra när jag skriver nåt viktigt. ALLT ÄR VIKTIGT. För om det är viktigt är jag också viktig. Och jag fattar ju att vi utan min lutheranska arbetsmoral inte skulle ha möjlighet att bo här, men jag önskar att jag skulle ha lite av Maggans slackermentalitet i mig. Tagga ner lite istället för att vara så himla lydigt inkorporerad i det moderna samhället. Lite mer rebellisk än så.

Hur är ni, livsnjutarna eller arbetsmyrorna?

PS bilden ovan har Anne Hietanen tagit på Scandic Grand Central. Vi drog till Stockholm en helg och skrev tillsammans. Vill göra om det. ANNE, LÄSER DU DETTA?

Nu pruttade Majlis så högt att hon väckte sig själv, blev skräckslagen och började gråta.

Podcast

Kuken och muren

28 november 2016

Ja och så spelade vi också in ett avsnitt av podden: Kuken och muren. Vi pratar om hur kvinnor i USA bunkrar upp med preventivmedel, om killen i Georgien som skriver falska nyheter, om tv4 är sexistiskt och såklart en massa annat (som vem är en bättre förälder). Jag vill som vanligt tacka er som betalat för podcasten (PayPal här till höger eller på Facebook Magnus och Peppes podcast). TACK! Det kostar bara 86 cent per avsnitt, men om ni är urpanka eller är vuxna och fortfarande bor hemma hos era föräldrar ska ni såklart prioritera att spara ihop till ett eget boende.

Okategoriserade

I got this, baby

28 november 2016

Igår somnade jag runt tio och när Majlis vaknade två timmar senare hade jag precis glidit in i nåt slags djupsömn för jag var så trött att jag bara ville gråta. Lyckligtvis hade Maggan precis avslutat kvällens jobb (att klippa Mellan raderna), tog ungen och matade henne. Jag var extremt mycket piggare vid följande matning runt klockan tre. Nu menar jag inte att Maggie gjorde mig en tjänst som tog hand om sitt eget barn, men att det finns nåt fint i att rädda varandra. Att vara den som säger ”I got this, baby” när den andra är trött, eller sur, eller överarbetad. Att verkligen vilja att den andra ska ha det bra. Det är så lätt att glömma bort sånt när man sover för lite och jobbar för mycket. Eller åtminstone är det lätt att glömma bort det om man är jag.

Jag tänker ibland på att Nina Åkestam (tyvärr bloggar hon inte längre, men skriver krönikor för Metro gör hon) skrev nåt i stil med att om man lever i tvåsamhet och vill att det ska hålla är ett tips att försöka svälja den beska kommentaren nittionio av hundra gånger man stör sig på sin partner. Nu menar jag (och hon) såklart inte att man ska stå ut med att bli illa behandlad, men att man inte måste påpeka precis ALLA fel den man lever med gör. Ja, ja ni fattar.

Varför Magnus har smetat läppstift på Majlis är en fråga jag inte kan svara på.

Böcker Podcast

Nu får man röka broccoli igen

28 november 2016

Jag vill att ni lyssnar på det senaste avsnittet av Mellan raderna. Tycker nämligen själv att det blev riktigt bra och informativt. Jag pudlar, vi snackar om droger, om böcker, Maria Turtschaninoff, Mats Strandberg och Helena Dahlberg ger sina bästa julklappstips. Ja eller som Karin skrev:

Öhman får revidera sin syn på Niceville via läsare som citerat Bad Feminist av Roxane Gay, medan Jihde tänker på knark i litteraturen. Och hur skaffar framtida författare sig ett eget rum – med hjälp av smart drugs eller flytt till obygden? Så gör jag av Bodil Malmsten, Tripprapporter av Tone Schunnesson, Finland hundraårnånting av Alfred Backa. Julklappstips för unga läsare från Mats Strandberg, Maria Turtschaninoff och Helena Dahlgren, samt S&S vårkatalog och Karin och Peppes önskeklappar.

Helsingfors Jobb Los Angeles Personligt

Advent i LA

27 november 2016

Vi (alltså jag) jobbade hela förmiddagen och kring två åkte vi österut hem till Cissan och Per för att fira advent. Jag antar att sånt firande blir lite viktigare när man bor utomlands. Eller så är det bar jag som är så gammal att jag börjat uppskatta traditioner. Hur som helst är det väldigt mysigt med advent. LA-vädret hjälpte dessutom myset genom att vara stormigt och lite mulet. På sistone har jag verkligen uppskattat att få använda långärmat. Inte så att jag saknar fyra årstider eller vintern, men ibland får temperaturen ligga mellan 15-20.

dscf7919

Här bakas det givetvis lussebullar. Gör ni österbottningar det? För mig som kommer från Helsingfors är det en obekant tradition. Alltså jag hr hört talas om bullarna, men aldrig själv idkat dem.

Jag är förresten så jäkla glad över att ha lärt känna Cissan. Så rolig, generös och smart person. OCH kan baka lussebullar.

dscf7916

Sen drack vi lite vin, pratade om historiska och framtida resemål (problemet med att bo i LA är att man tror att man är på semester på grund av palmer och solsken, men egentligen jobbar man som ett djur istället för att semestra). Och om podcaster som någon borde göra. Det hela slutade med att en person spydde och vi åkte hem. Men det var ändå läggdags så det gjorde inte så mycket.

dscf7929dscf7936-2

Vet ej vad som händer i bakgrunden. En dansande vålnad?

Los Angeles

En snabb roadtrip

26 november 2016

Hörni, tack för era kommentarer på inlägget under! Jag läser och ska försöka svara på dem alla. Just nu är det bara så tight med tid mellan manus, podcast, babymatning och äh ni fattar. Tydligen Joshua Tree också. Igår kring lunch fick vi för oss att åka till nationalparken Joshua Tree för att ta några bilder för reseguiden jag skriver, sagt och gjort. Tömde köket på snacks och satte oss i bilen. Körde i tre timmar.

dscf7896

 

Joshua Tree är alltid värt ett besök. Magiskt vackert. Så vi tog några bilder för reseguiden. Suckade över SKÖNHETEN och hur det här konstiga landet kan innehålla så mycket tokigheter och samtidigt sån magisk natur. Vi pratade också om hur vi ville finkamma oss igenom hela USA. Undersöka små städer, äta oss igenom olika kök och prata med folk. På vägen hem besannade nästan den fantasin då Maggan svängde fel på motorvägen och vi blev misstänksamma först då Phoenix-skyltarna blev allt vanligare. Eftersom det inte var läge för Arizona gjorde vi en 180 och åkte till Santa Monica istället.

dscf7893

dscf7911dscf7896 dscf7894

Ber om ursäkt för den massiva mängden naturbilder. Vet att det i nio fall av tio är skittråkigt att kolla på, men det var så vackert att jag inte kunde hålla mig. Nåja, eftersom livet är fullt av kontraster belönade vi Vidar med ett besök på Mickey D när solen hade gått ner och det inte gick att ta bilder.

Feminism

Myten om avundsjuka kvinnor

25 november 2016

En av Svenskfinlands bästa bloggare Linn råkar också vara en av mina favoritvänner (jag vet: skryt skryt). Hon mailade och frågade var jag tyckte om den här insändaren: ”När ska kvinnorna börja lyfta fram varandra?” Den gjorde mig först full i skratt, sedan trött, sedan sur och nu känner jag mer än någonsin att jag lever i en bubbla. Nelly Sax skriver nämligen:

”Jag vill jag lyfta ett fenomen som i allra högsta grad är nära besläktat med mansplaining. Kvinnors härskartekniker mot varandra. Det talas ytterst lite om detta ämne, medan det finns en uppsjö med artiklar som behandlar ojämställdheten mellan könen, mäns förakt och förtryck mot kvinnor. Men min erfarenhet är att många kvinnor är minst lika kvinnoföraktande som män”

Det talas ytterst lite om detta? Really? I min värld är det fortfarande tröttsamt vanligt att folk säger att kvinnor är avundsjuka på varandra, att kvinnor snackar skit om varandra, att det inte går att jobba på en arbetsplats med bara kvinnor för det blir så dålig stämning, att kvinnor bara kan umgås två och två och så vidare. Och för varje gång någon yttrar dessa oskrivna sanningar blir de lite mer grundmurade. Ni vet: Upprepar man någonting tillräckligt många gånger blir det en sanning.

Det finns ett ord som jag sett skrivet om så många gånger, men sällan stött på i praktiken: systerskapet. 1970-talets gamla slagdänga. Att som kvinna värna om andra kvinnor. Att finna en gemenskap i att vara just kvinna. Att vilja lyfta fram varandra. Finns det? Borde det inte finnas? Istället för denna evighetslånga tradition  av att pika, anklaga och utsätta medsystrar för tjuvnyp.”

Eh? Är det bara jag som lever mjukt inbäddad i ett starkt systerskap? Är det bloggsfären som är extra trevlig? Under de senaste säg fem åren har systerskapet blomstrat. Artister, författare, journalister och ja så många andra har lyft upp och banat väg för andra kvinnor. Är det bara i min feministbubbla man stöter på systerskapet dagligen? Min erfarenhet är att de som skrivit peppande och snälla saker, de som hjälpt mig med uppdrag och tipsat om jobb nio gånger av tio är kvinnor. Jag vet att mina manliga vänner gillar mig som fan, men det är YTTERST sällan jag får samma uttalade kärlek, för att inte tala om offentliga bekräftelse (okej aldrig) av dem som av mina kvinnliga vänner. Min erfarenhet är att kvinnor generellt är skitbra på att lyfta varandra.

I detta håller jag ändå med Sox. Det är patriarkatet som gjort att det manliga fortfarande har högre status än det kvinnliga. Att också kvinnor blir påverkade av detta är självklart. Ingen människa är en oberoende ö. Vi påverkas av kulturen vi lever i tycker därför automatiskt att det manliga okejandet är finare än det kvinnliga. Tänker vi till vet vi såklart att det inte är så, men det är svårt att vara en perfekt feminist i en patriarkal värld.

”…Jo, för att vi kvinnor är indoktrinerade med att den manliga bekräftelsen är den ultimata. Att bli okejad av en man, det är större än att bli okejad av en kvinna.”

Det som stör mig i såna här texter är att det vid första anblick är lätt att hålla med skribenten. ”JA! Kvinnor borde bli mer stöttande mot varandra!” Det är svårt att inte hålla med om det. Men då har man redan gått med på den underförstådda lögnen om att det finns ett strukturellt problem med att kvinnor INTE stöttar varandra. Genom att skriva det hon gör befäster Sox bara uppfattningen om att kvinnor är avundsjuka jävlar som hugger varandra i ryggen så fort chansen ger. Jag skulle hellre läsa en text om hur fantastiskt systerskapet är. Och kanske en vidare analys av det som Sox faktiskt nuddar vid, att patriarkatet övertygat oss om att mäns åsikter och acceptans är viktigare än kvinnors och den konstiga uppfattningen om att ”there can be only one” kvinna i maktens övre skikt.

En annan dag kan vi prata om det amerikanska presidentvalet och att mer än 50 procent av de vita kvinnorna röstade på Trump.

Träning

Upp på hästryggen igen

23 november 2016

Besökte min barnmorska i dag, hon kände på mina magmuskler och gav mig tummen upp för ridning. Jag får inte göra några hardcore magmuskelövningar, men sitta på en häst går bra. (Ja ba: ”HURRAA!” Medan Magnus dubbelkollade med barnmorskan: ”Alltså du vet ju att man använder jättemycket magmuskler om man kan rida? Har du ridit själv?” Barnmorskan svarade ja och Magnus tryckte ihop ögonbrynen men accepterade svaret).

Kan tyckas att jag borde vara mer källkritisk, jag har hört så många skräckhistorier om folk som börjat träna för tidigt, men jag vill verkligen börja rida. Och det är nu. Kan ni fatta hur lycklig detta gör mig! Jag var så glad att jag smygmessade min ridpartner Frida medan barnmorskan vägde Majlis. Ja och så bokade jag in två ridlektioner nästa vecka. Muskelvärken kommer att vara bedövande och jag kommer antagligen att vara ganska dålig, men LYCKAN!

_mg_5568

img_8136

img_9242

Okategoriserade

”Kolla barn, det regnar!”

23 november 2016

Lever man i en stad där regniga dagar är ungefär lika vanliga som jordbävningar får dessa två fenomen ungefär lika mycket uppmärksamhet när de inträffar. I söndags tog vi bilen via Silver Lake till Downtown LA för att fota ett träd iklätt trettio kristallkronor och plötsligt började det regna. Kom på mig själv med att upphetsat utropa: ”Kolla barn, det regnar!”. Ungarna brydde sig inte nämnvärt.

dscf7737

Jag insåg senare att vi borde ha fotat trädjäveln i skymningen. Men fint var det ändå. Magnus tyckte att Downtown LA i regn såg ut ungefär som Stockholm, men jag vet inte om jag håller med honom.

dscf7797

dscf7792

regn-dtla


dscf7779

Vi parkerade och skyndade in i vad som visade sig vara en mörk, men supermysig restaurang vid namn Bäco Mercat. De hade mackor av pitabröd med olika sorters fyllning. Maggan och Vidde åt nåt med friterade räkor och jag klämde i mig en med olika sorters grönsaker. Sjukt gott var det.

dscf7782 dscf7753