Tietoa mainostajalle ›
baby Los Angeles Skriva

Våga vara dålig

17 november 2016

På Facebook var det någon (Helena?) som delat en intervju med en universitetsprofessor som sade att han de senaste tjugo åren uppmanat sina studenter att nöja sig med att skriva en halvdålig magisteravhandling. Att strävan efter att vara duktig och helst bäst ofta leder till att avhandlingen (läs: en massa andra saker i livet) blir ogjorda. Dessutom frågar ingen i arbetslivet efter ditt pro vitsord (förutsatt att du inte tänker doktorera). Släpp det perfekta, nöj dig med good enough.

dscf7692

Jag tycker att detta är så klokt. Att göra istället för att våndas och hålla tillbaka ifall det man försöker sig på inte blir perfekt. Jag försöker påminna mig själv om detta. Som frilansande journalist känns det ofta som om jag aldrig är bättre än min senaste text. Och det kanske stämmer lite grann, men samtidigt kan en inte hela tiden vara på topp. Jag försöker trösta mig med att min lägsta nivå ändå måste vara någorlunda hög. Eller åtminstone medelmåttlig. Att bara släppa texten ifrån mig istället för att under en sämre dag sitta och tänka på hur folk kommer att skratta åt mig efter att de läst den.

dscf7710
Men tillbaka till vardagen: Magnus, Majlis och jag åkte in till Venice för att jobba några timmar på förmiddagen (alltså jag jobbade och Magnus surfade på Amazon). Vi satte oss på superhipstercafét Intelligentsia. Alla som kom in för att köpa kaffe såg för övrigt ut som om de var på väg att bli streetstyle-fotograferade på New York Fashion Week.

Här är monterar Maggan ihop vår vagn. Fick den av Stokke när Vidar var liten och är otroligt nöjd med den. Funkar perfekt på gatorna här hos oss, plus att den är hög och passar långa människor som Maggan och mig.

dscf7697
tiOch andra nyheter är väl att jag har jeans på mig igen för första gången på minst sex månader. Bytte givetvis ändå till mjukisbyxor så fort vi kom hem.

dscf7688

ps. Min kompis Cissan säljer svinsnygga och ekologiska vinterstövlar på rabatt. Kolla in dem här.

 

Ett inlägg fullt av svar
Jobba med bébé i famnen
0

You Might Also Like

10 Comments

  • Reply Johanna 17 november 2016 at 16:17

    Det där låter ju å ena sidan som en sympatisk professor. Å andra sidan tycker jag att han agerar helt inkompetent. Som handledare är ens jobb att pusha studenten till att skriva den bästa text hen är kapabel till. Det är _inte_ professorns uppgift att se till att studenten är en fullkomlig och lycklig människa på det privata planet. Jag är helt med på att många skulle må bra av att tagga ner (jag är väl en av dem), men frågan är vad det kostar? Har jag som ensamstående råd att chilla och kanske sumpa en forskartjänst? Jag kan tycka att det finns en rätt nedlåtande attityd mot människor som jobbar hårt just för att det inte finns något val; att folk tror att den tunga arbetsbördan är ett resultat av att man är helt oansvarig med sin lön och inte klarar av att hushålla. Min erfarenhet är att det nästan uteslutande är människor med fast anställning och rätt säkra villkor som uppvisar fullständig okunnighet inför den osäkra frilans- och/eller forskartillvaron.

    • Reply Peppe Öhman 17 november 2016 at 17:02

      Du har helt rätt. Det är kanske den priviligerades fördel att inte behöva bry sig så himla mycket tack vare ständigt skyddsnät. Tack för tankeväckande kommentar!

    • Reply Hanna 18 november 2016 at 02:12

      Nja, som arbetande inom universitetsvärlden håller jag nog inte med om att professorn agerar inkompetent. Det är ett reellt problem inom universitetsvärlden att den del studenter har avklarat allt annat förutom pro gradu avhandlingen (som är alltså är mera omfattande än C uppsatsen, i fall du är från Sverige) eftersom ångesten och prestationskraven växer sig stora som Mårran, Professorn har då en skyldighet gentemot studenten, universitetet (som annars går miste om statsmedel) och samhället att stöda studenten i att sänka hens prestationskrav och få gradun samt utbildningen färdig. Bland mina kollegor ser jag också enormt stora problem bland dem vars prestationskrav leder till att de inte klarar av att avsluta t.ex. sin doktorsavhandling. Och vad är egentligen ”den bästa text hen är kapabel till”? För högpresterande finns det inga gränser för hur bra en text kan bli, och då är det mycket välkommet att ha en handledare/professor/chef som stöder en i att sätta dem.

  • Reply Hara 17 november 2016 at 16:53

    Det bästa får inte bli det godas fiende sägs det. Men hur tillämpa detta om man lever i en ”tävlingskultur” där det bästa blir valt och får genomslagskraft?
    Ännu värre när man känner sig tvingad att ge sken av att detta är det bästa i sammanhanget?

    • Reply Peppe Öhman 17 november 2016 at 17:06

      Bra poäng. Du har rätt i att att vi lever i en tävlingskultur. Det är väl därför folk blir utbrända och ger upp för att pressen blir så hård. Kanske hemligheten ligger i att inte alltid sträva efter att vinna? Jag vet inte.

    • Reply Hara 17 november 2016 at 17:11

      korrigerar ovanstående….”känner sig tvingad”…. skulle vara: ”känner sig pressad”
      hm….ganska mänskligt behov att få det bättre sagt ja 🙂

  • Reply Marie 17 november 2016 at 23:33

    Intressant ämne! Min graduprofessor sa också att ”dethär är redovisning, du behöver inte uppfinna hjulet pånytt”. Dvs, viktigast att nånting blir gjort. Sådär övrigt i livet lever jag också efter mottot ”hellre gjort än perfekt”. Men det beror ju förstås lite på vad det är fråga om för prestation.

  • Reply Johanna 17 november 2016 at 23:55

    Heja den professorn! 🙂
    Appropå nåt helt annat, jag är gravid för första gången och skulle vilja ha boktips på vad det lönar sig att läsa. Givetvis din bok Livet&barnet men nåt annat också? Var får man förresten tag på Livet&barnet ? Jag har läst den men gav bort mitt exemplar till en vän när hon var gravid och nu skulle jag gärna skaffa ett eget ex.

  • Reply Susanna 21 november 2016 at 08:56

    Så himla viktigt det där med good enough – och att ha koll på man kan köra det tankesättet och sedan switcha till perfekt när det behövs. Jag jobbar bland annat som programledare för Arbetsförmedlingens jobbpodd och vårt splitternyaste avsnitt handlar just om hur en kan tänka kring good enough (får man ens det?) när en söker jobb: http://arbetsformedlingen.podbean.com/e/avsnitt-42/

    Din blogg äger för övrigt – alltid så himla intressant, inspirerande och angeläget, tack för det!

    • Reply Peppe Öhman 21 november 2016 at 16:51

      Ja men jag är ju ett fan av dig och jobbpodden! Tack för den! och tack för de snälla orden om bloggen <3

    Leave a Reply