Tietoa mainostajalle ›
Monthly Archives

januari 2017

Podcast

Exekutiv order

31 januari 2017

Det blir podd igen! I dag pratar Magnus och jag om vad en exekutiv order egentligen är, om ett befruktat ägg borde ha mänskliga rättigheter, om Game of Thrones-kändis på West Hollywood-restaurang, om konservativa väljer lidande och ideologi i större utsträckning än liberala, om varför vi raderar våra Uber-konton och en massa annat.

Ett stort tack till alla er som betalat för podden! Nu kan ni också prenumerera. Ynka 2, 80 € i månaden kostar det. Bara att klicka på symbolen i högerbalken. Är ni fattiga som kyrkråttor kan ni betala genom att ge oss en recension och stjärnor på iTunes och sprida podden i sociala medier. Ett stort tack och mycket kärlek!

Okategoriserade

Två problem: Vana och snålhet

30 januari 2017

Tack för alla kommentarer på det här inlägget om att äta djur! Ett speciellt stort tack till er som berättade att ni äter kött trots att ni kanske känner att ni inte borde. Så ofta åtminstone. Det skulle vara så lätt att ljuga och ba: ”Jag är vegan. Gratulera mig.” Men ni ba: ”Jag väljer att inte föra fram alternativa fakta!”.

Så här tänker jag: De allra flesta av oss kunde äta mindre av animaliska produkter, men för att få folk att göra det tror jag mer på uppmuntran än skammande. Att komma med bra alternativ och inte vara på folk att byta ut hela sin diet över en natt. Mat är ju en sån vanesak.

Förr när jag sa att jag var vegetarian kände jag ett behov av att förklara att det främst var av miljömässiga skäl. Inte för att jag tyckte djur var söta. Att tycka djur är varelser med känslor var liksom lite godhetspatetiskt (som Ann Heberlein kanske skulle uttrycka det). Det kändes mer rationellt att säga att en var vegetarian för koldioxidutsläppens skull. Faktiskt lite mer manligt att inte tycka synd om djuren, utan istället hänvisa till vetenskap. Och alla vet ju att det manliga har högre status. Men nu förtiden erkänner jag att jag tycker synd om djuren, om kalvar och lamm som äts upp utan att ens blivit vuxna, om svin i massanläggningar, kossor som aldrig få gå ut och så vidare. Det sagt fattar jag att det finns en skillnad mellan djur som vuxit upp på mindre gårdar med omsorg och djur som fått leva fria hela livet och som man jagat.

Jag tror att de två största problemen är 1) lättja och vana. Vi tillreder det vi är vana vid att tillreda och äta 2) priset. Vi betalar hellre mindre än mer och betalar därför för lite för att djuren ska få leva under rimliga förutsättningar

PS. Jag är verkligen inget praktexempel. Precis som för många av er är mitt största problem osten, men jag försöker äta mindre ost eller veganost, men det slinker ändå ner en del.

Los Angeles Resa

Öknen, how I love you

30 januari 2017

Eftersom det var fredag tog det oss drygt fem timmar att komma ut ur stan och köra till Josua Tree, en resa som utan trafik skulle ta runt tre timmar. Men det gick bra. Vidar och Majlis sov medan Maggan och jag lyssnade på podcaster och gjorde carpool karaokes. Sen kom vi fram till Vilda västern.

Vi hade hyrt ett hus mitt i öknen. Det var tyst, kallt, kolmörkt och så mycket stjärnor på natten att man blev yr av att kolla upp. Mycket skönt för en nyhetsstressad hjärna. Älskar att man bara kan köra iväg på en liten helgresa och komma till ett helt nytt sorts landskap.

På lördagen gjorde jag misstaget att skriva på Facebook skrev jag att jag var intresserad av protesten på LAX, det ledde till att hela mitt flöde bara handlade om folk som protesterade mot att presidenten förbjudit folk från vissa länder att flyga in i landet. Jag blir så illa berörd av rasismen och samtidigt så berörd av hur människor står upp för varandra. De protesterar och donerar och demonstrerar och hjälper. Snyft. Går omkring med tårar i ögonen. Därför var det lite skönt att befinna sig en bit ifrån allt.


Vi hängde i den inhägnade trädgården, som för övrigt var ett paradis för leksugna barn och hundar, åkte in i parken och hajkade lite. Höll tummarna för att ingen av ungarna skulle bryta något ben när de klättrade omkring på klipporna. Önskar att bilderna gjorde rättvisa åt hur otroligt vackert det är i den här nationalparken, men ni får arbeta med det ni får här.



På kvällen åt vi pizza eller fisktacos och drack lite vin, kollade på film, spelade fussball och pingis, tog filtar och lade oss i solstolar och kollade på stjärnorna, lyssnade på prärievargarna och skrattade åt enkla skämt. Så fruktansvärt välgörande.


Sista dagen, det kändes som om vi varit bortresta i ungefär en vecka, samlade vi ihop alla matrester och gjorde en picknick av dem. Sedan satte vi oss i bilarna och åkte ut till en utkikspost i parken. Där kunde man se ner över Coachella Valley, Palm Springs och några snötäckta bergstoppar. Det blåste som fan, men vi lyckades lokalisera ett vindskydd där vi åt vår matsäck.


Nu är vi tillbaka i Los Angeles och det verkar bli lite varmare här. Jag är väldigt illa berörd av regimen i det här landet, ska prata mer om det i podden. Bilden ovan: Sa jag att det var blåsigt?

Okategoriserade

Det trygga kollektivet

29 januari 2017

Tillsammans med några goda vänner hyrde vi ett hus i Joshua Tree. Medan den nya presidenten blev allt mer skrämmande, folk demonstrerade på flygplatser och utanför hotell, befann vi oss ute i öknen, hajkade i nationalpark, drack öl, somnade framför en film och åt frukost tillsammans. Det kändes nödvändigt att släppa ångesten inför världsläget och bara umgås med folk man kan skratta med. Nu ska jag sova en stund, men återkommer med längre inlägg imorrn. Ni kan kanske kolla på Majlis kinder tills dess.

Podcast

Journalistiken ska vara besvärlig och obekväm

27 januari 2017

Maggans och min podcast kostar som bekant nuförtiden 86 cent per avsnitt och i de senaste avsnitten har vi bett folk höra av sig och berätta om varför de betalar. Vid första anblicken kan detta tyckas som om vi bara vill samla in snälla kommentarer om podden, men de som svarat har också förklarat att de tycker att det är viktigare att själva betala än att bli utsatta för mer eller mindre smygreklam, att de tycker det är viktigt för journalister att få betalt för sitt jobb och helt enkelt för att vi bett dem betala.

Häromdagen fick vi en så bra kommentar där en lyssnare skrev att efter att hon betalat också kände att hon vill kontakta oss och säga till när det är någonting som stör henne i podden. Detta istället för att bara sluta lyssna och välja en annan podcast. Just detta är ju enormt viktigt för oss eftersom vi då kan syna oss själva och anstränga oss för att göra bättre innehåll.

Efter att ha jobbat som tidningsjournalist (jag) och radiojournalist (Magnus) tycker jag också att man som bloggare och poddare har en helt annan inställning till läsare och lyssnare än som traditionell journalist. Antagligen för att många av dem som hörde av sig till mig i egenskap av gammalmediajournalist gjorde det med hat i hjärtat och mer eller mindre avsiktliga missförstånd, medan de som läser och lyssnar på bloggen och podden har valt att göra det eftersom de känner nåt slags gemenskap med oss. De lyssnar och läser med vänligt kritiska öron och ögon. Säg till om jag har fel. Avståndet mellan producent och konsument (gillar inte just dessa begrepp i det här fallet) är så mycket kortare på bloggen och podden. I tidnings- och radiojournalistiken blir det lätt envägskommunikation, men på blogg och podd för vi en dialog.

Det sagt, är den så kallade traditionella journalistiken viktigare än någonsin just nu. USA föll ner från att vara en full demokrati till att bli en ”flawed democray” enligt Economist Intelligence Unit och dess 2016 Democracy Index rapport. I dag behövs folk som får betalt för att undersöka, ifrågasätta och beskriva makten och kapitalet mer än någonsin. Journalister behöver också tid för att kunna göra ett bra jobb. Media ska alltid vara i opposition till makten. Så prenumerera på en tidning, betala public service-avgiften utan att knorra, sätt ner lite pengar på en podcast ni gillar eller motsvarande. Allt enligt förmåga och ekonomi. Välj ett brett mediautbud och var jättenoga med avsändaren när ni läser och delar nåt.  Bra journalistisk och en fungerande demokrati går hand i hand och är viktigare än en take away-kaffe varje dag eller en ny tröja.

Ber om ursäkt för att jag blev så allvarlig och glädjedödande så här en fredag då bloggen egentligen bara borde handla om lätta och roliga saker.

Los Angeles Okategoriserade

Gårdagens skräckupplevelse

26 januari 2017

Trots att Los Angeles är en storstad är naturens makt över dess invånare hela tiden närvarande. Nu syftar jag inte bara på jordbävningen som en dag kommer att sluka oss alla, utan också de senaste fem åren av torka, som nu inte längre är alarmerande tack vare regnen i december och januari. Som i sin tur orsakat att delar av bergen rasat ner på vägarna. Vilket resulterat i utmaningar i trafiken i en redan trafikerad stad.

I går skulle jag köra till stallet, men kom inte upp från PCH eftersom Topanga Canyon Road var avstängd. Jag funderade på att avboka och åka hem igen, men skam den som ger sig så jag ringde min ridkumpan Frida och sen stallet. Båda övertygade mig om att jag skulle hinna om jag körde över bergen och liksom kom i till stallet från öst istället för väst.


Så jag gjorde det. Fortsatte vidare längs med PCH och Stilla havet, genom Malibu och sen upp i bergen. Vad jag inte tänkte på i allt fokus kring att hinna i tid till hästen Tony var att små bergsvägar med branta stup ner mot döden gör mig skräckslagen. Jag har hoppat fallskärm, bungy, paraglidat och kiteglideat utan att kissa på mig av rädsla, till och med älskat det, men fordon som åker längs med smala bergsvägar är en mardröm för mig. Men en u-sväng kändes ej aktuell så jag fortsatte trycka på gasen och klättrade med kallsvettiga händer allt högre upp. På toppen sneglade jag högerut och såg Stilla havet breda ut sig, skymtade Hawaii vid horisonten. Vill gråta. Sen sprang ett gäng präriehundar över vägen och det var så absurt att jag fnissade lite. Naturen alltså.


Två minuter före lektionen skulle börja var jag framme. Någon hade sadlat min häst så jag satte upp och försökte lugna ner mig. Hästarna gjorde det motsatta till att lugna ner sig. Det hade nämligen regnat så mycket att alla lektioner blivit inställa och med prärievargarna som ylade i bakgrunden var stämningen minst sagt spattig i paddocken. Min ridtränare skrattade rått och sa att de säert fått tag på en liten hund. Small dogs are snacks.

Sen köra jag via The Valley och tog tre olika motorvägar tillbaka hem. Kanske inte helt rationellt, men jag är mindre rädd för att krasch bland dårarna på 405:an än av misstag styra fel och falla nån kilometer ner i ett stup. Snipp, snapp, snaut så var sagan slaut.

Okategoriserade

Ni, alltså.

26 januari 2017

Hörni TACK för alla bra kommentarer ni skriver på den här bloggen! Fy fasiken så bra och tankeväckande och smarta ni är. Senast den där om att äta djur. Och det är så roligt att ni fortfarande kommenterar trots att er tid nuförtiden också fyllas av Instagram, Snapchat, poddar och whatnot (ej en app). Tack också för era tips! Lyssnade på både A1 och OnBeing igår (körde mycket bil, ska återkomma till det). Ja, det var allt för den här gången. XOXO.

Podcast

Ett ego större än Zlatans

25 januari 2017

Karin  förklarar varför Björn Ranelid är hiphop, vi talar om HUR bra Söndagsintervjun egentligen är, om de ”Polyglotta älskarna”, om att jag ska bli elakare, om saknaden efter Ferrante, om Youtube-fenomenet Therese Lindgren och hennes bok och att luras på sociala medier och om ”Mamma är bara lite trött”.

Det här avsnittet är vi sponsorlösa, men om ni vill gillar det ni hör och vill stöda oss på nåt sätt blir vi jätteglada och tacksamma om ni går in på Itunes och prenumererar, ger oss en recension och/eller delar vår podd på sociala medier. STORT TACK och puss!

Okategoriserade

Äta djur

24 januari 2017

Detta har kanske att göra med att jag nyligen fött barn, men jag blir så illa till mods över så mycket. Häromdagen låg Magnus i sängen och slökollade på nåt matprogram med Anthony Bourdain. Alla vet ju hur otroligt avslappnande det är med matlagningsprogram, men jag fick panik när Bourdain besökte den där stora fiskmarknaden i Tokyo. Alla döda och halvdöda djur som blödde och ryckte. Sen kokade de ålar levande på nån restaurang. Och då ska vi inte ens börja tala om däggdjur som föds upp en masse. Eric Schlossers bok ”Fast Food Nation” satte för evigt djupa sår i mig. Och såklart Jonathan Safran Foers ”Eating Animals” och filmerna ”Forks over knifes”, ”Cowspiracy” och ja ni fattar.

Nu behöver vi inte bråka om att det faktiskt finns jättebra djurhushållning, för det finns det säkert. Men eftersom de flestas om äter kött aldrig skulle komma på tanken att äta hund finns det ändå nåt ologiskt i vår relation till djur. Ja, ja jag som ibland äter fisk ska inte komma med några pekpinnar. Glashus och så vidare. Ville bara prata lite om min känslighet inför människors och djur lidande på sistone. Och att jag ska försöka vara vegan så ofta jag kan.

Hur äter ni? Är det bara jag eller känns det old school att äta kött i någon form varje dag? (Detta inlägg är ej sponsorerat, men rekommenderar jättemycket Cissan och Kristins ”Nyfiken grön” och Lisas ”Mera vego”.)

Podcast

Vad jag lyssnar på

24 januari 2017

I dag fick jag ett så otroligt fint och peppande mail från en person som gillar det jag skriver och pratar om. Jag har inte sovit så mycket inatt, kände mig allmän skruttig och blev så himla glad. Tack Stella! Det fick mig att skriva ett beundrarmail till en person som alltid är smart, generös och peppande mot andra kvinnor. Ska försöka skicka iväg ett ”Du är så BRA!”-mail med förklaring varför i veckan hela 2017. Också inspirerad av min vän Minna som alltid är uppmuntrande och sprider god feelis.

Och så över till en helt annan sak. På tal om podcaster vill jag tipsa om Martin Wicklins Söndagsintervjun. Wicklin är alltid så påläst och vågar ställa också obekväma frågor utan att det någonsin blir dålig stämning. Inatt lyssnade jag till exempel på hans intervju med poddstjärnan Puma Swede och Karin sa att hon lyssnat på den med Björn Ranelid och fått så blandade känslor. På ett bra sätt! TIPS!

Annat podcasttips är The Gunillas Podcast som Magnus producerat. Korta avsnitt med Gunilla Persson som kommenterar samtiden.

Ja och bland annat dessa lyssnar jag själv på. Vissa mer regelbundet än andra. Plus random poddar på Soundcloud. Min telefon lider av ständigt fullt minne så jag prenumererar typ bara på This American Life och Radio Lab. Märker nu att jag inte har Magnus och Peppes podcast eller Bakom raderna här, men jag lyssnar faktiskt ofta igenom mina egna poddar för att försöka bli lite bättre till följande inspelning.

Jag har också märkt att det dykt upp en massa finlandssvenska poddar på sistone och känner mig lite osolidarisk som inte har så bra koll på dem. Ni får gärna tipsa mig om vad jag MÅSTE lyssna på.