Tietoa mainostajalle ›
Los Angeles Personligt Stockholm

Träffa vänner svårare i Norden

16 augusti 2017

Ibland i Los Angeles sitter jag och drömmer om Stockholm och Helsingfors där alla mina vänner träffar varandra och äter middag, dricker vin, går på konserter och teater och liksom bara hänger stup i kvarten. Men så är jag här en sommar och jag fattar ju att det är sommar och folk reser och har sig, men det är banne mig skitsvårt att få till en spontan träff. Min kompis Anitha bor ett kvarter ifrån vårt Östermalmshem, men vi har bara träffats en handfull gånger. Nu finns såklart risken att det är jag. Folk är kanske inte så sugna på att träffa just mig, men samtidigt verkar svenskar och finländare (ursäkta generaliseringen) leva så himla upptagna liv att man är tvungen att boka in en träff flera veckor i förväg. Det känns som LA-borna är spontanare, det är inte ovanligt att middagar eller strandhäng eller annat ordnas kvällen före eller samma dag.

Min fråga är således: Hur ofta träffar ni era vänner och vad gör ni då?

Chips'n'dip.
Höstens projekt och unnar mig lyxprodukter
1

You Might Also Like

24 Comments

  • Reply AlandsPetra 16 augusti 2017 at 12:18

    Det jag avskyr med Helsingfors är att ingen kan vara spontan utan det är precis som du säger man måste boka upp sig flera dagar/veckor i förväg. Under fem år har jag varit på promenad efter jobbet med en väninna mindre än fem gånger. Alla lever på i sin egen stadsdel. Sen tycker jag d e så konstigt att folk väldigt ofta föreslår en restaurang å träffas på. Det är trevligt ibland, absolut, men jag förstår inte hur folk alltid har råd ett äta ute, min plånbok har verkligen gråtit sen jag flyttade hit ren av bostadspriserna å sen förväntas man åxå ha råd att gå ut om man vill träffa vänner… Kan man inte laga mat ihop å hänga hos nån istället…? Å varför umgås man aldrig som par i Helsingfors utan alltid enskilt dvs jag träffar alltid bara mina kompisar och aldrig (väldigt få gånger) deras partner. En kulturskillnad mellan Helsingfors och Åland!

    • Reply AlandsPetra 20 augusti 2017 at 22:05

      Jag låter som värsta surkärringen:-)! Mycket bra med Helsingfors också å många fina vänner :-)!

      • Reply Peppe Öhman 21 augusti 2017 at 07:29

        Inte alls surkäring! Känner långt igen mig (och såklart finns det massor av fina vänner i Helsingfors)

  • Reply Lou 16 augusti 2017 at 13:04

    På sommarn träffar jag vissa vänner mer medan andra om vintern. Men de är segare nu än för några år sen beror det på ålder, arbetslivet eller some? Vi brukar ”gå på kaffe”, teater, lunch, loppisrunda, ibland ut och äta, spela minigolf, shoppa och också träffas hos varandra o ha knytis. Mycket sällan helmiddag…typ bara om ngn fyller år! Oftast träffas tjejerna (tanterna snart 50 😂) ibland hela slurven med man o barn oftast då någon som inte bor i stan kmr ”hem”. Med kaffe shopping loppis lunch är vi spontana resten kräver planering. Jag skulle gärna träffa mina vänner oftare men de blir inte…trist. Folk är tröga. Då jag bodde i Danmark för många år sen var folk spontana o gjorde ofta middag ihop. Tog en pils o hygge. Utan stora åthävor. De var lätt att umgås o man blev medbjuden fastän man knappt träffat dem man skulle till. Folk är tröga här i närmare eftertanke… kanske era vänver i LA har frilansjobb / företagare utan strikta arbetstider då är delättare att vara fexibel. Här jobbar de flesta jättemycket.

  • Reply Sofia 16 augusti 2017 at 13:47

    Jag har också helt samma känsla. Vad sysslar mina kompisar med undrar jag ibland. Därför har jag försökt och försöker fortfarande hela tiden lära känna nya människor så att jag inte skulle behöva vara ensam när jag inte vill och öka sannolikheten att ha någon som också spontant kan komma ut på äventyr.

  • Reply Jill 16 augusti 2017 at 23:16

    Mmina allra närmaste vänner träffar jag ofta spontant, och hemma hos endera oss eller dem. Ibland äter vi tillsammans, ibland pratar vi bara, vi träffas åtminstone en gång i veckan. Sällan planerar mer än någon dag i förväg. De vänner som man måste planera med flera veckor i förväg för träffar vi sällan. Det är förstås lättare att vara spontan nu när jag är mammaledig. Jag har egentligen inte så många vänner, men det stör inte mig. Hellre några få fina vänner en hel drös 🙂

  • Reply Cecilia 16 augusti 2017 at 23:38

    Vänner med familj (typ alla nuförtiden) är lite hopplösa att boka med. Man hamnar lätt flera månader framåt. Men har upptäckt att om man hör av sig och säger ska vi ses ikväll eller imorgon, då är det mycket enklare. Jag träffar mina vänner alldeles för sällan, gissar dels att det beror på att alla har så mycket med sitt, och alla jobbar skitmycket och orkar inte, men också att man tror att det måste vara så himla speciellt. Det räcker ju att ses en stund över en kaffe. Att man har sina nära överallt i sociala medier, och att man därmed hela tiden är uppdaterad, tror jag också bidrar, man har liksom koll utan att ses. Trist, men troligen lite sant.

    • Reply Peppe Öhman 19 augusti 2017 at 07:09

      Så sant, man borde sänka sina krav och hellre ses över en kaffe än inte alls.

  • Reply Jessica 17 augusti 2017 at 00:36

    Jag tycker att vännerna försvann när man kom i 30-årsåldern och de flesta utom jag har barn. Känns som att alla lever i en strid ström av jobb, dagislämningar, läxläsningar, skjutsande till fotbollsträningar, egen träning, städning, familjeåtaganden, husbyggande/renoveringar m.m. m.m. Vännerna från studieåren träffar jag bara på större tillställningar inplanerade månader i förväg, kollegor träffar jag efter jobb endast på planerade avdelningsaktiviteter. Tror inte att det beror på mig heller, eftersom ingen annan verkar träffa varandra heller. Har funderat jättemycket på vad det beror på och tror att det är vår strävan efter perfektion. Barnen ska ha massor med planerade aktiviteter, maten ska vara hemlagad, man själv ska vara tränad, huset (för alla måste ha ett eget hus) måste vara i toppskick….
    Är lite fascinerad av att ni trots att ni har barn verkar ha ett socialt och spontant liv.

    • Reply Peppe Öhman 19 augusti 2017 at 07:08

      Tänker (hoppas) att det blir annorlunda när småbarnsåren är över och folk får lite mer tid över. Och skriver verkligen under din teori om perfektion, lite sorgligt eftersom perfektion ofta är ganska tråkigt.

  • Reply Jeanette 17 augusti 2017 at 11:57

    Jag gillar verkligen att vara spontan, och hitta på någonting just då när det känns som att man har lust/behov/möjlighet osv. Men precis som du säger så blir det färre och färre som ”tillåter” det mera. Skall man försöka boka in en brunch eller annat roligt, så krävs det veckor av planering och synkande av kalendrar. Mera spontana dejter till Finland också!

    • Reply Peppe Öhman 19 augusti 2017 at 07:07

      Mer spontana dejter får bli höstens tema.

  • Reply emma 17 augusti 2017 at 12:38

    Jag träffar nära vänner väldigt ofta, dvs de som bor i samma stad, typ en gång i veckan. Antingen käkar vi hemma hos varandra, tar en snabb fika eller en aw. Jag och min partner hatar att vara uppbokade så vi är väldigt spontana och kan nästan alltid när någon frågar om häng. Håller med om att vissa är uppbokade månader i förväg, skulle få stress påslag direkt. Dessa vänner träffar vi inte så ofta då de aldrig kan eftersom vi oftast har en veckas framförhållning. I och med att vi har småbarn går vi ut/hänger med vänner på egen hand ganska ofta vilket passar mig då jag gillar att få prata och umgås utan att bli störd hehe. Annars blir det mycket hemmamiddagar då det är lättare när de flesta har barn.

    • Reply Peppe Öhman 19 augusti 2017 at 07:07

      Fint att du och din partner har samma inställning till att vara uppbokad (jag är där med er). Magnus och jag gör som ni, hänger ute med vänner på egen hand.

  • Reply Frusnygg 17 augusti 2017 at 13:04

    Träffar sällan våra vänner men när vi gör det så åker vi oftast bort och är borta några dagar tillsammans. Planerar långt i förväg, resa, boende och restauranger. Hemma ses vi bara när nån fyller jämna år, nåns barn tar studenten eller på nyår. Sällan annars. Mina vänner träffar jag oftare, på frukost eller lunch, tidigare sågs vi ibland efter jobbet. Det händer inte så ofta numera. Ingen orkar eller har tid. Jag tränar och lagar mat på kvällen, varje dag samma rutin. Älskar sedan att sitta och prata med de barn som är hemma.

    • Reply Peppe Öhman 19 augusti 2017 at 07:06

      ÄLSKAR att resa bort med vänner. Vi har ganska ofta besök från Finland och Sverige och har märkt att det blir en djupare vänskap när man lever så tätt inpå folk under några dagar.

  • Reply Ylva 17 augusti 2017 at 13:37

    Det är absolut så! Mycket ospontant i stockholm förutom med grannarna. Jo lite är nog för att folk jobbar mycket, har barn, aktiviteter och nordbor är ju generellt så perfekta i allt att ingen skulle bjuda en på pasta med enbart zucchinini ( vilket en italienare en gång gjorde utan att alls ursäkta sig) Men det finns något ängsligt över finländare och svenskar, man är rädd att bli ensam och sitta en lördagkväll om man inte planerar, för inte mycket överraskningar på gatan om man går ut. Jag älskar nog därför sydamerika, där överraskningar och möten ligger bakom hörnet och man blir aningen lite mera sorglös. Men såklart, jag älskar mina trogna vänner i stockholm och helsingfors och träffar dem tyvärr inte ens en handfull gånger. Lever man expat liv så inbillar jag mig att man inte har samlat på sig en massa spridda bekantskaper heller, lite som när man var utbytesstudent. Men mitt heta tips är att gå på kulturfestivalen som nu är i stockholm så träffar man spontant bekanta och kan hänga och dansa bollywood!

    • Reply Peppe Öhman 19 augusti 2017 at 07:05

      Fint att ni hänger med grannarna! Jag sällskapade en tid (för läääänge sedan) med en italienare som hade för vana att bjuda in en massa folk på middag vare sig vi hade mat eller inte. Både gulligt och stundvis lite irriterande.

  • Reply Anna 17 augusti 2017 at 21:56

    Precis så är det. Efter flera år utomlands känns nog det som en av se största sakerna att bli van med igen tillbaka i Finland. Vill man ens gå på en kaffe med någon måste det bestämmas långt i förväg… vad kan det bero på?

    • Reply Peppe Öhman 19 augusti 2017 at 07:04

      Tänker att, som nån skrev hör, det delvis har att göra med mörkret och att folk har så inrutade liv. kanske?

  • Reply Malena 17 augusti 2017 at 23:56

    Håller helt med! När vi bodde i Shanghai i två år var alla väldigt spontana och umgicks mycket. Ofta kom det även med någon som var på besök eller precis hade flyttat till staden, så det var mera ”öppen” inbjudan när man gick ut och åt (dom flesta restauranger var inte så noga med antalet personer på bordsbokningen heller, det trollades alltid fram en eller fem extra stolar om det behövdes). Eftersom ingen hade sina gamla vänner där och dom flesta ingen familj heller, så blev ju expatvännerna den nya familjen. Sedan kostade en taxi ca 15kr, så transporten var aldrig en issue. Att ta sej runt här i stockholm är ett projekt i sej…. Så både vi och flera av dom som bodde i Shanghai har flyttat tillbaka till stockholm nu, men sättet vi umgås på är helt annat. Som du beskrev, mindre spontant och mera mera sällan.

    • Reply Peppe Öhman 19 augusti 2017 at 07:02

      så sant, det är kanske lättare att träffa folk som inte är uppvuxna i staden man bor i. I USA flyttar ju folk härs och tvärs över landet och är kanske annars också lite mer öppna för nya bekantskaper.

  • Reply Sofia 18 augusti 2017 at 06:47

    Som mammaledig tycker jag det är lättare att vara spontan. Då båda föräldrarna jobbar känns det väl som att man inte riktigt har tid eller ork.. Det är hämta barnen, laga mat, äta, leka, natta, sova.. Sen blir väl helgerna mera heliga, men samtidigt tycker jag att det är lättare då ändå att vara spontan än att planera. Att vara uppbokad hela tiden är ju super stressigt. Men är man flera kompisar som ska träffas en kväll blir det nog enklast med doodle då det är olika arbetstider och barnvakter so ska passa ihop. Men kanske har det men ljuset att göra. Folk är kanske tröttare här i Norden än i andra delar av världen.

    • Reply Peppe Öhman 19 augusti 2017 at 06:59

      som någon skrev här underlättar säkert vårt frilansliv spontaniteten, livet är ekonomiskt fattigare, men mindre inrutat. Och absolut på din teori om ljuset. Minns själv hur man knappt orkade byta film på Netflix när det var mörkt dygnets alla timmar.

    Leave a Reply