Tietoa mainostajalle ›
baby Feminism Los Angeles

Det finaste hon kan vara är smal

22 augusti 2017

I dag fyller Majlis tio månader. När vi tar henne på rutinkontroll till barnläkaren ligger hon alltid högst upp på alla kurvor. Majsan är både längre och tyngre än sina amerikanska babykolleger. Barnläkaren brukar försynt fråga oss hur mycket vi matar henne, påpeka att hon inte behöver dricka mjölk på natten längre och sedan ge oss en dokument där det står att det är bra för barnet att äta grönsaker, men inte socker. Jag tror att läkaren misstänker att vi tvångsmatar ungen med choklad och chips. Det gör vi inte. Majmaj råkar nu bara vara en trind bebis. När Vidar var baby i Finland var han minst lika tjock, men det struntade rådgivningspersonalen om. Maggy och jag fick istället fylla i blanketter om hur mycket alkohol vi dricker och ta med oss hem en broschyr om alkoholmissbruk. Här i Los Angeles yppas inte ett pip om spriten (eller gräset heller för den delen). Jag säger inte att fettföraktet är mindre i Finland, men där insinuerar man i alla fall inte att babyn borde banta.

Det värsta man kan vara, gammal som ung, är uppenbarligen överviktig. På Viddes skola klagar mammor öppet över sina post-graviditetskilon och stoltserar med att de stigit upp klockan fem på morgonen för att gå på spinning. I Kalifornien råder det ju strandsäsong nästan året om. Bikinin vilar aldrig! Papporna skojar om hur feta deras fruar var när de väntade barn och skrattar sen åt sina egna skämt. Mammorna pratar om specifika dieter och ger sig själva bannor för att de ätit glass flera gånger veckan innan. När de ser Majlu utbrister de ”Oj, det var en stor baby! Men var inte orolig, när hon börjar gå rinner nog babyfettet av henne” Jag vill hålla för både Viddes och Majlis öron och fräsa att jag faktiskt struntar i om mina barn är tjocka, smala eller mittemellan så länge de är lyckliga och friska.

Sen vill mammorna vara kompensationssnälla mot mig och säger ”You’re so skinny!”. Jag brukar le vänligt och tänka att om man nu absolut ska ge varandra komplimanger baserade på utseende kan man väl vara lite mer kreativ än att bara säga: ”Du är så smal!” och förvänta sig att mottagaren ska bli jätteglad och därmed bekräfta att det finaste man kan vara är smal. Varje gång smal är en komplimang blir nämligen tjock det motsatta.

Smalhetsnormen hålls stadigt på plats i USA samtidigt som två tredjedelar av alla amerikaner överviktiga (om man nu ens kan använda begreppet ”överviktig” utan att bekräfta smalhetsnormen). Det innebär att fler än hälften, kanske till och med två tredjedelar av befolkningen, går omkring och är missnöjda med sina kroppar och dessutom blir utsatta för fettförakt. Herregud så sorgligt. Man behöver inte vara ett geni för att räkna ut att det inte är speciellt konstruktivt att ständigt värdera sig själv och andra på basen av vikt och storlek. Och sannerligen inte att börja med det så fort ett barn föds.

Ibland får jag panik av det här landet.

 

Varför kvinnan tjänar mindre än mannen
Vi återförenas med bilen
0

You Might Also Like

33 Comments

  • Reply Matilda 22 augusti 2017 at 23:11

    Halleluja! (Vissa bloggar har en hjärtknapp, jag önskar en sån till din blogg)

    • Reply Peppe Öhman 23 augusti 2017 at 07:05

      Tack! Ska se om det går att fixa.

  • Reply Evelin H. 23 augusti 2017 at 00:18

    Får inte ens bebisar vara ifred?! Man borde kanske inte bli förvånad, MEN ÄNDÅ. Herregud. Tror du förresten att det är någon skillnad mellan pojk- och flickbebisar i det här fallet? Skulle du få samma kommentarer om Majlis var en pojke? Kanske hos läkaren men inte i lika stor utsträckning hos andra mammor? (Killgissar för fullt här.) Fettförakt finns i och för sig mot både män och kvinnor, men det känns som om smalhetsnormen fortfarande är betydligt starkare hos kvinnor och flickor.

    • Reply Peppe Öhman 23 augusti 2017 at 07:04

      Bra fråga! Vet inte, men tror att trycket på att vara fin är större på flickbebisar. Killgissar jag också.

  • Reply Jenn 23 augusti 2017 at 00:21

    Gud, fattar verkligen att det här ger en panik. Tar du en diskussion någon gång? Eller bara nickar och ler du och bubblar inombords istället? Jag tänker mig att det är svårt att stå upp för sina åsikter i ett land där motsatsen är så accepterad.

    • Reply Peppe Öhman 23 augusti 2017 at 07:03

      Jag brukar vänligt men bestämt säga att folk får vara hur tjocka de vill.

  • Reply Mimmi 23 augusti 2017 at 00:44

    Goes on hemma i Svedala med. Min snart 14 månaders tjej är också lång och trind för sin ålder, precis som hennes storebror var. BVC har inte sagt pip, ungen mår ju toppen, men det går knappt en dag utan att andra känner ett behov av att påpeka det. Helst förklätt i termer av ”men så gosiga lår, mitt barn har alltid varit så mager” med mycket nöjt tonfall. Till och med barnets mormor har en tendens att påpeka att det nog är därför hon inte går utan att hålla någon i handen än, trots att hon kryper med blixtens hastighet och inte en enda av hennes egna ungar (däribland jag naturligtvis) har gått före ca 13-14 månader och inte heller på pappans sida, där alla dessutom är väldigt långa och bredaxlade. Det sorgligaste är nästan min egen reaktion, att jag liksom vill försvara henne genom att redogöra för att hon faktiskt äter väldigt bra och rör sig massor., istället för att bara be folk hålla sina åsikter om hennes – och andras – storlek för sig själva. Naturligtvis hade ingen något annat att säga om hennes bror än ”vilken rejäl och söt pojke”.

    • Reply Peppe Öhman 23 augusti 2017 at 07:02

      HUR många gånger har jag inte hört exakt ”men så gosiga lår, mitt barn har alltid varit så mager”. Jag försöker att se det som välvilliga kommentarer, MEN det är ju egentligen bara en del av en kultur där vi kommenterar storlek och delar in folk i tjocka och icke-tjocka. Tänker att folk kanske själva borde öva på att låta bli att tänka på andra människors kroppsstorlek.

    • Reply Hanna 23 augusti 2017 at 09:42

      Åh gud jag är nog själv skyldig till detta, Juni var så smal när hon var liten. Men jag blev också så glad när vi fick Arve som hade såna tjocka bebislår för det är ju så extremt gosigt! Är tokig i runda bebisar, otroligt gulligt är det!

      • Reply Peppe Öhman 23 augusti 2017 at 09:46

        alltså jag också. Bebislår är ju oemotståndliga.

  • Reply Marie H 23 augusti 2017 at 01:04

    Tyvärr inte så stor skillnad mot Sverige. En vän blev så arg på sin BVC så hon fick byta till slut då sköterskan fokuserade outhärdligt på dotterns vikt. Efter en abort var jag på uppföljande kontroll där samtalet inte kom att handla det minsta om aborten utan barnmorskan valde att helt fokusera på min vikt. Då är jag ändå 100% frisk och hade redan fått p-piller utskrivna av en läkare. Nu har jag ont i mitt enda ben, troligtvis någon slags ischias men vågar inte söka vård förrän jag gått ner i vikt pga är så övertygad om att vården inte kommer hjälpa mig annars.

    • Reply Peppe Öhman 23 augusti 2017 at 07:00

      Skämtar du? ELler det fattar jag ju att du inte gör. Efter en abort började sköterskan tala om din vikt? Herregud. Och så sorgligt att det är lika lilla med bemötandet av tjocka bebisar i Sverige. 🙁

  • Reply When the Cat is Away 23 augusti 2017 at 01:07

    Och vilken tur att åtminstone du är smal om du har en fet bäbis…. Inte säkert på vad du mener med ”kompensationssnälla”, men jag kan tänka mig att de tänker ”fast hon e ju skinny, då är det säkert bara frågan om babyfett och inte för en vårdlös mamma (för det är aldrig pappornas fel såklart)”.

    Kan förstå din frustration! Kan inte jämföra med USA (har inte varit tillräckligt länge där), men jag är så störd på Tyskland och avsmaken för övervikt där. Det tok mig många år i Finland innan jag vågade mig gå till stranden. Du har sagt det här för, och jag är av samma åsikt: nakenhetskulturen och Georgsgatans simhall är bra för själen – efter att jag såg att också ”tjockisar” får simma naken, gjorde jag det också. Så befriande!

    I Tyskland känner jag mig fortfarande obekväm med min vikt. Och jag får hela tiden vibes om detta också. Min 11-åriga brorsson berättade att hans lärare är så himla roligt. Jag frågade varför. Hon hade tydligen berättat roliga historier från hennes barndom, bland annat att hon frågade som småbarn sin mamma ”Varför är den där tanten i kassan så tjock?” Min brorsson höll på att kissa på sig då han berättade det för att han tyckte det var så roligt.

    Jag försökte föra en konstruktiv samtal av detta. Att frågan inte var konstigt (småbarn! De ser världen och undrar. Om tanten i kassan är tjock. Varför himlen är blå.). Och att det finns många svar till frågan. Hon kan vara tjock för att hon tycker om att äta (utan att döma). Pga en sjukdom. Pga medikamenter. Pga en psykisk sjukdom. Pga generna.

    Önskade mig att jag vore smal då jag förde denna diskussionen med min brorsson. För att jag hade som tjockis ingen autoritet att säga något om temat.

    • Reply Peppe Öhman 23 augusti 2017 at 06:58

      Så fruktansvärt att man i SKOLAN lär barn att skratta åt andra människor. Så hemskt och spå sorgligt. Och så bra att du försökte prata med brorsonen. Jag tycker att kroppsacceptansen får allt mer stöd i både USA och NORDEN. Andra har skrivit bättre om detta, men jag tror att sociala medier hjälper en del. Stor kram!!

  • Reply KarinM 23 augusti 2017 at 01:17

    Ljuvlig bild, minst sagt!

    • Reply Peppe Öhman 23 augusti 2017 at 06:51

      TACK!

  • Reply Jill 23 augusti 2017 at 01:32

    Jag blir riktigt gråtfärdig när jag läser detta. Hur kan man inte annat än älska bebisvalkar? Jag lyssnade på Rachels Brathens (yoga girl) senast podavsnitt om hur hon kände sig snygg och glad i Aruba men när hon reste till Sverige började hon genast känna sig tjock och jämföra sig med andra nyblivna mammor. Jag blir så ledsen, och arg på mig själv eftersom jag också bryr mig. Jag har betydligt mer fett runt magen nu efter andra barnet och först blir jag stressad pga det och sen blir jag stressad för att jag bryr mig då jag inte borde. Aargh!

    • Reply Peppe Öhman 23 augusti 2017 at 06:50

      Jag hör dig! Det är så troligt svårt att inte själv bli påverkad av sin omgivning/kulturen man lever i. Vi får lov att träna oss själva i att vi är FINA, skit samma i fettet.

  • Reply Emm 23 augusti 2017 at 03:39

    Ledsamt med den kroppsfokuserade enfalden. Stackars barn och ungdomar som får den vägledningen.
    Jag vill sprida budskapet att respektera andra men inte behaga.
    Ska jag vara återhållsam med min uppfattning när ett i släkten nytillkommet bonusbarn verkar ha fått en uppfostran där det görs stor skillnad på pojkar och flickor? Eller ska jag aktivt försöka påverka?

    • Reply Peppe Öhman 23 augusti 2017 at 06:49

      Svår fråga, här hemma är Viddes bästis mamma nästan besatt av, vad hon tror är, skillnaden mellan pojkar och flickor. Jag försöker vänligt med bestämt ifrågasätta den. Oftast når man ju samförstånd lättare om man inte genast tar fighten, utan försöker närma sig den andra. KRAM

      • Reply Emm 25 augusti 2017 at 02:07

        Mm… jo har kommit fram till att jag inte kan eller ska omvända andra men påverka och stötta genom att visa på möjligheter. Och så att högt och tydligt ifrågasätta eller rentav sätta stopp när andra gör övertramp mot andra och dessutom tror att det är roligt.
        På ett kalas satt en kille och berättade om hur obehagligt det var när han blev förföljd av några killar och hur han då uppsökte ett ställe med folk och stannade där ett tag. Den högljudda, kackliga killen i sällskapet på kalaset utbrast nåt om att detta var det roligaste han hört och kunde berättaren ta det en gång till. Då höjde jag rösten och utbrast att jag verkligen inte såg något roligt i det som berättades. Varken att bli jagad eller hur ledsen och upprörd berättaren blev av det.
        Jepp, den där kacklige killen är också far till 10-åringen som verkar rädd för att bli tjock och som allmänt verkar något hämmad. Trots detta mobbarbeteende som visar sig emellanåt hos den där pappan så har han beskrivits som… RAR!
        Nåja, jag tar ditt råd om att välja strid ibland och kommer så klart försöka göra om det när det så krävs. Förhoppningsvis med fin tajming och stark röst.

        • Reply Peppe Öhman 25 augusti 2017 at 06:51

          Du är så klok. Precis som du du säger är det: Man kan inte omvända andra, men nog påverka dem. <3

          • Emm 29 augusti 2017 at 01:04

            Tack för fina ord! Ibland beror tyvärr just den här klokheten på alltför många tillfällen att öva att stå upp mot dumheter och övertramp. Tänk så mycket ilska som destillerats ner till bra-att-ha-kommentarer.!
            Kanske vill du skriva en bok som jag och många andra kan ha som ”Kommentar-bank”?

          • Peppe Öhman 29 augusti 2017 at 07:01

            Haha, det ska jag! KRAM

  • Reply Hanna 23 augusti 2017 at 09:43

    Älskar att åtminstone en (1) smal person lyfter ämnet <3

  • Reply Lotta K. 23 augusti 2017 at 13:11

    HERREGUD. nu säger ju alla att det är likadant i sverige, annars hade jag gissat att västkustamerikaner är ovana vid rejäla nordiska bebisar. jag är 173cm och känner mig ofta som en riktigt JÄTTE. detsamma borde kunna gälla majlis, tänkte jag…

    • Reply Peppe Öhman 23 augusti 2017 at 14:30

      Jag hör dig. Jag är 172 och vanligtvis längst av alla. (men ja, jag trodde också att det var HELT annorlunda i Sverige)

  • Reply Jooles 25 augusti 2017 at 04:12

    Lite sen i den här diskussionen, men min son var MITT på kurvan och vi fick konstant höra att han var så stor av folk omkring. Det gjorde mig och gör mig lite ledsen för hur stressigt är det inte då för dem som ligger i övre kurvan. Jag vet inte om folks ”välvilliga” oro berodde något på icke-smal mamma och projicerade det på sonen? Jag tror att jag någon gång sa ”tack det samma” åt en ingift släkting som tyckte att sonen såg stor ut. Kasta sten i glashus och what not. På samma fest sades det också åt en (normal) ettåring att hon blivit fetare sen de senast såg, alltså åt ungen. Om nån säger det åt mina barn så att jag hör det så kommer det inte att vara nådigt för hen.

    • Reply Peppe Öhman 25 augusti 2017 at 06:43

      Haha! Förlåt att jag skrattar, men ditt ”tack det samma” var lite roligt. Tänker att folk måste vänja av sig vid (= sluta) att kommentera andra människors vikt, vare sig det handlar om vuxna eller babyn.

  • Reply Sara 25 augusti 2017 at 05:59

    Men alltså, jag har alltid trott att man är ansågs vara en bra mamma om man har en tjock och gosig bebis? De ska liksom gå upp i vikt första året. Det finns liksom inte så många andra sätt att visa att man är en bra mamma än att se till att barnen växer och frodas. Jag har stressat över att mina från början ganska tjocka barn dippat från sin viktkurvor. Sedan är jag lite stressad över att de inte får vara överviktiga när de fyller fyra efter att ha läst att om man är överviktig vid den åldern är risken stor att man är det resten av livet. Man kan förstås fråga sig varför jag är stressad över att ha överviktiga barn men jag gissar att jag insett att man bedöms utifrån sin vikt också i Sverige.

    • Reply Peppe Öhman 25 augusti 2017 at 06:41

      DET TRODDE JAG OCKSÅ! Men ska vi säga att du och jag har rätt och USA fel.

  • Reply Catharina 26 augusti 2017 at 03:47

    Såå lätt att falla i den fällan, att råka säga något om tjocka och gosiga bebisar!! Våra bebisar har speedat iväg på viktkurvan och jag blir mer förvånad när jag ser små finlemmade bebisar, eftersom vi haft små bollar! BVC har aldrig kommenterat negativt och andra har förstås påpekat men jag har också skojat om det och aldrig uppfattat det som negativt (eller oj, har förträngt, på svärmors jobb uttryckte en av hennes kollegor att ”ja det ser man ju, att han äter hela tiden”. Aha, undrar hur fikadiskussionerna lät innan?).

    Anyway, har du läst boken Epidemin av Åsa Eriksdotter (lite osäker på efternamnet). Såå vidrig! Apropå förakt mot överviktiga!! Kan tyvärr inte sudda ut läsupplevelsen och mina illamåendekänslor!

    • Reply Peppe Öhman 26 augusti 2017 at 07:24

      Håller med om att det är lätt att gå i den fällan. Men tänker att det kanske finns olika sätt att säga det på. fast ja, då kommenterar man ju ändå vikten. men såhär då: Det är kanske inte så farligt att genuint tycka att en baby har gosiga lår. problemet är kanske att/om man tar med sin bedömningen av andras kroppar också upp i andra åldrar? Äh, jag vet inte. och ja, jag hade också svårt att släppa Epidemin.

    Leave a Reply