Tietoa mainostajalle ›
Monthly Archives

september 2017

Personligt

Är kattmänniska nuförtiden

29 september 2017

Känner mig som Winona Ryder i ”Reality Bites” när jag nyser och ingen här i Stockholm säger prosit. I L.A. är folk nästan besatta av att ropa BLESS YOU om man nyser minsta lilla. I veckan promenerade Magnus och jag hem efter att ha lämnat av Vidar på skolan, ur ett öppet fönster hördes en ordentlig nysning och både Maggan och jag ropade: ”Bless you” varav personen i fönstret ropade ”Thank you”. Fnissade på grund av att det var så gulligt.

Har ni sett tv-serien ”The Good Place”? Skruvad och väldigt rolig. Kan föreställa mig att den inte är för alla, men tycker själv att den är mycket underhållande. När man ligger vaken på natten hinner man se väldigt mycket på tv. Såg också ”What the health” på Netflix och hoppas nu på att alla slentrianätare av kött blir rädda för cancern och slutar äta så mycket kött. Om man bortser från cancerrisken med korv och bacon kändes den ärligt talat så där halv-trovärdig.

Här i Stockholm bor jag hos Maggie mamma Diana (älskar henne!) och hon råkar vara kattvakt den här veckan. Det har lett till att jag nu är kattmänniska. Maken till kelsjuk katt får man leta efter.

En av mina allra bästa vänner Karine hälsade på i Stockholm igår (tog bilder med systemkameran, lägger upp senare). Hon ville besöka slottet och eftersom Karine alltid får som hon vill gjorde vi det. Det var första gången för mig och måste väl erkänna att det är en ganska pampig byggnad. Hittade också ett vykort på någon som måste vara en förfader till en kille jag var kär i en gång i tiden.

Nu får det ändå räcka med Stockholm. Ska luncha med Swanberg och drar sedan till Göteborg för lite bokmässeri.

 

Podcast

Barngubbar, barntanter och en hamsterpenis

29 september 2017

Kulturjournalisternas förakt, män som skriver om sina snoppar och snubbar som skriver en bok där huvudpersonen skriver en bok. Män som beställer stor snoppkorv av hårdrockare. Patrik Lundberg lär oss skriva krönikör, Johannes Ekholm splittrar Karins och mina åsikter med sin generationsroman ”Kärlek liksom”. Är det ett mästerverk eller kejsarens nya kläder? Bosse Hellsten försöker med Jökel förföra mig med sin isländska saga, det eviga kuktjatet kvarstår ändå. I samarbete med förlaget Förlaget.

Förresten, om ni har vägarna förbi Förlagets monter på bokmässan ska ni passa på att köpa t-shirten med Tove Janssons illustration där Hitler gapar efter mer kaka.

 

Feminism

Systerskapet: Skäringer versus Löwengrip

27 september 2017

Jag har varit vaken sen klockan tre imorse så jag kanske inte kommer med den smartaste analysen, men kan inte hålla mig. Får väl pudla om det blir fel. Förresten, det är så underskattat att pudla och be om ursäkt! Alla borde lära sig att göra det istället för att tro att man lättast tar sig ur ett misstag genom att förneka det.

Detta har hänt: Mia Skäringer gör en parodi på Isabella Löwengrips reklam för barnvagnar. Allt detta utspelar sig på Instagram. Allt utspelar sig nuförtiden på Insta Löwengrip blir sårad och tycker att Skäringer pissar på systerskapet. Skäringen svarar att riktigt jämställdhet handlar om att få skoja om både kvinnor och män. Jag tycker att det blir lite pojken som ropade på varg om man varje gång man blir kritiserad av en annan kvinna kallar det antifeminism eller att skita i systerskapet (lex Hannah och Amanda). Systerskapet handlar om att man ska få kritisera andra kvinnors handlingar, ge sina systrar dåliga recensioner och säga till på skarpen när man tycker att de gör fel. OCKSÅ! Alla kvinnor måste inte ständigt hylla och krama varandra. Läs mer om detta på Cissi Wallins Insta (såklart Insta).

I senaste podden talar Magnus och jag om makten som influencers har. Att de indirekt säljer det som följarna uppfattar som privatliv och personlighet. Följarna uppfattar influencern som en kompis och klart som fan att man hellre köper en grej som en kompis tipsat om än något från en random reklam. Frågan är bara, när är influencern ett varumärke och när är hen en privatperson. Om privatlivet och varumärket fått ett kapitalistiskt kärleksbarn, heter hen då Influencer?

Just detta, Skäringer och Löwengrip,  talar vi om i senaste podden. LYSSNA!

I evigheternas evighet kan vi debattera om VAD man får skämta om (välkomna alla vita komikermän som svarar: ALLT! eftersom den största diskrimineringen de utsatts för är handlar om kvinnor som inte haft lust att ligga med dem), men så här tycker jag: Det är roligt när man sparkar uppåt och skämtar om sånt som kniper till lite, som till exempel konsumtionssamhället och att sälja en barnvagn för varje tillfälle, men det är inte lika roligt att skoja om kvinnors kroppar. Hanna skriver om just detta här.

Vad som är att sparka uppåt i just Löwengrip/Skäringer-affären är lite oklart för mig, men jag lutar nog mot att Skäringen är på vippen att sparka neråt. Hennes kulturella kapital är skyhögt, skådespelare, komiker, skribent, programledare och what not. Det går visserligen bra för Löwengrip, Nordens största blogg läste jag nånstans, men att ha byggt upp ett företag på sina influencerskills räknas inte ännu som högt kulturellt kapital.

Eller vad tycker ni? Jag ska nu duscha av mig den här vidriga vakennatten och träffa Karin J för att planera våra uppträdanden på bokmässan.

Okategoriserade

Bluffen i loungen

27 september 2017

Tio timmar i ett flyg UTAN barn och I premium gör en människa mycket fräschare, eller fräsch är nog inte ordet som bäst beskriver mig just nu, än med barn och utan premium. Att det dessutom tog en halvtimme för mig från att vi landat till jag steg på röda linjen på Centralen och en kvart senare var framme på Östermalm är snarast ett mirakel. Kommer en igenom tullen på LAX på mindre än två timmar är det great success.

Kan ju inte påstå att det var lätt att lämna en gråtande Vidar tillsammans med resten av familjen och ensam gå in på flygplatsen. Rak i ryggen, Öhman! Inte gråta! Sen släppte ångesten lite när jag fick mig ett glas vin i loungen. Känner mig alltid som en bluff när jag får besöka flygplanslounger. Som om alla andra är superkända filmstjärnor som VET att jag bluffat in mig.

Textade med Magnus som mest tyckte jag var bortskämd och han hade kanske en liten poäng i det, men det hjälpte min ångest. Nu ligger jag på min svärmors säng i Stockholm med magen full av rådbrödsmackor. Det känns som om jag borde jobba för att liksom kompensera att jag har det så bra, men känner också hur jetlaggen långsamt kryper på mig. Catariina skriver om den där skavande känslan av att man borde prestera hela tiden. Har hög igenkänning på den.

 

 

Tack förresten för alla era svar på inlägget under! Jag har fnissat för att ni är så roliga, skrivit ner podcaster ni tipsat om och glatt mig åt att flera av er hittat hit via Mellan raderna. Så glad över att ni svarat på frågorna!

Podcast

Att säga förlåt

26 september 2017

I veckans podd talar vi om min ångest över att åka till Stockholm utan familjen, om Kanye West och Kim Kardashians surrogatbarn, om Trumps krigsförklaring gentemot Nordkorea, om vad som är värre: att förlora San Francisco eller Los Angeles (svar: Los Angeles), om Mia Skäringens skämt som gjorde Isabella Löwengrip sur, och om idrottsmän som går ner på knä för att protestera mot polisvåld. Ett riktigt bra avsnitt om jag får säga det själv.

Okategoriserade

Blir extra glad när jag surfar in och bloggen handlar om…

26 september 2017

Medan jag flyger över Atlanten kan ni väl vara gulliga och berätta vem ni är som läser här? Jag är så nyfiken på er. Älskar att det här forumet så ofta känns som en dialog, snarare än en monolog. Och om ni råkar vara i Göteborg i helgen kan ni väl komma fram och säga hej om ni ser mig?

  1. Ålder:
  2. Bor:
  3. Läst Livet & LA sedan år:
  4. Bloggar själv på/finns på Instagram på:
  5. Favoritserie/podcast:
  6. Blir extra glad då jag surfar in och bloggen handlar om:

Personligt Stockholm

Ni vet inte hur bra ni har det

25 september 2017

Imorgon flyger jag till Stockholm och bär med mig en lista på grejer jag ska ta med mig tillbaka in i USA. För eget bruk blir det givetvis rågbröd, men andra har lagt in beställningar på kexchoklad, salt lakrits, Fisherman’s Friend, välling och gärna nån form av magasin på svenska (tänker Elle, Styleby eller kanske Damernas Värld). Själv gottar jag mig åt att kunna använda höstkläder och riktigt mysa i Septembersverige. Blir det för mycket att klä sig i en fuskpäls jag fick av H&M för många herrans år sedan? Hursom, ni har det inte så illa ni heller.

För att mildra ångesten inför att flyga passade jag också på att uppgradera mig själv. Eller jag gav ett skambud på uppgradering och fick idag veta att det gick igenom. Var MYCKET nöjd, om vi säger så. Så nöjd att jag bjussar på den här bilden från ett stekhett Las Vegas. Scenariot är följande: Jag har en kort skjortklänning, Vidar orkar inte röra sig i hettan, jag bär honom på ryggen och för varje steg jag tar hasar min klänning upp en centimeter. Ingenting som Las Vegas inte skulle ha sett förut, men föredrar ändå att inte visa trosorna för hela Strippen.

Okategoriserade

Strömavbrott numero dos

25 september 2017

I dag slussas vi tillbaka in i medeltiden igen på grund av strömavbrott. Jag hoppas att Magnus kommer med ett lika bra lunchförslag som senast så vi bara sitta och jobba på en takterrass och/eller vid en pool. Annars blir det väl Starbucks. På tal om Starbucks så har de börjat med sina Halloween-kaffen som smakar minst lika äckligt som det vanliga. Fråga: Är Starbucks lika hajpat i Sverige som i Finland?

Bilden förresten, älskar att man ser ut NÖJD Majlis är. Största flinet.

Personligt

Meditera på hästryggen

24 september 2017

Jag är så glad över att ha fått Cissan att börja rida (igen). Hon är ju precis som Frida och jag, gammal hästtjej, och passade genast in i stallmiljön och på hästryggen. Det sitter väl i muskelminnet. När andra finner det meditativt att syssla med ansiktsvård, laga mat eller kanske spela ett instrument är hästar samma sak för mig. Det går inte att tänka på annat än nuet när man sitter på hästryggen. Före och efter lektionen kan man dessutom fylla på sitt eget välmående genom att gosa lite med sin favorithäst, bjussa på en morot eller två. Viska några hemligheter i hästörat. Jag har kommit på mig själv med att prata med hästar med samma ton som jag använder när jag pratar med Majlis. En dålig ridlektion är ändå alltid en bra ridlektion. Häst är alltid bäst om man får rimma lite här på bloggen.

Är så glad över att mina föräldrar övertalade mig att fortsätta rida efter nybörjarkursen då jag föll av och tyckte att det var mest läskigt med hästar. De är ju ganska stora djur som, om de vill, kan göra precis vad de vill med en. Att jag stannade i stallet var en sån självförtroendeboost. Att våga rykta den sura hästen som nafsade efter en, eller att rida barbacka på en busiga ponnyn, att hoppa hinder och falla av och sitta upp igen. Den största lärdomen är kanske ändå att alla hästar har sina egna personligheter och att det inte går att tvinga en häst att göra något, man måste börja med att vara dens kompis. En bestämd kompis, men också en vänlig sådan.

Podcast

Tv-program om sociala medier och podd

24 september 2017

Just det, här kommer senaste poddavsnittet inbäddat i inlägget. Vi pratar bland annat med Anitha som har ett sprillans nytt tv-program på Aftonbladet om sociala medier . Och som vanligt, ni som lyssnar genom Acast får alla länkar automatiskt i spelaren när vi pratar om just dem. Stort tack alla ni som recenserat, tipsat om oss och dessutom betalat för podden. Jag tycker så mycket om er.

Off topic, har någon av er sett Lady Gaga-dokumentären på Netflix? Har hört mycket bra om den på sistone.