Tietoa mainostajalle ›
Personligt

Vad jag ångrar

10 september 2017

Jag tycker inte att man ska ångra så mycket i livet, såtillvida att man inte har en tidsmaskin till sitt förfogande och kan resa tillbaka i tiden och göra om och göra rätt. Däremot kan man lära sig av sina dumheter och göra bättre ifrån sig följande gång motsvarande situation uppstår. Utan att bli en präktig självhjälpsbok: se framåt istället för bakåt.

Det sagt, OM jag skulle ångra nåt i livet vore det på rak arm följande: att jag i tiderna tackade nej till praktikplatsen i Bryssel, att jag varit så dålig på att göra slut med alla jag gjort slut med, att jag firade jul på Kuba istället för hemma den sista julen min mormor var med oss, när jag satte mig i bilen med den stupfulla svensken som chaufför i Holland för en massa år sedan, alla gånger jag som yngre solade utan solkräm och en vänskap jag slarvade bort (okej, han också) för drygt åtta år sedan. Det finns såklart en massa andra saker jag kunde ha skött med lite större stil och elegans, men nu är jag nyfiken på om det finns nåt ni ångrar?

Blogglistan
Mina 5 bästa livsvisdomar
8

You Might Also Like

21 Comments

  • Reply AlandsPetra 11 september 2017 at 02:24

    Jag ångrar att jag inte backpacka ännu mer under studietiden! PS: Vilket i-landsproblem :-)!

    • Reply Peppe Öhman 12 september 2017 at 08:05

      Det är aldrig försent! (It’s not too late and you’re not too old)

  • Reply M 11 september 2017 at 02:51

    Jag är som du, tror inte riktigt på ånger pga vad ska en göra åt det liksom. MEN hade jag kunnat tipsa mig själv om något som ung tjugoåring så hade det varit att höja blicken. Strunta i det där halvdåliga jobbet, rätt usla snubben och våga se mer och längre, att det fanns mer. Nu gjorde hon ju det ändå tillslut och kanske behövde hon tid men vad mycket mer hon haft sett och upplevt. Och kanske kommit (ännu) längre, tidigare.

    • Reply Peppe Öhman 12 september 2017 at 08:06

      Precis så! För hade en inte gjort allt en gjort hade en ju varit en annorlunda person i dag eller i alla fall på ett annat ställe.

  • Reply Helena 11 september 2017 at 07:53

    En klassiker: allt jag inte gjort för att jag inte vågat/trott att jag klarar av det/tänkt att jag inte har tid för det.

    Försöker att inte bry mig, men ibland hugger ångersmärtan tag i en. ”När man ville något så himla mycket, men bara inte vågade”

    • Reply J 11 september 2017 at 08:08

      Helena, det där var så bra skrivet! Det är just jag! Ångersmärtan, hatar den, men den kommer ibland, fast jag försöker strunta i den. Just det där med att man ville något så hemskt mycket, men inte vågade. Och känslan av att det är för sent, vad det än var man ville göra:(

    • Reply Peppe Öhman 12 september 2017 at 08:07

      Det är ej försent! Tänker mycket på att man inte får åldersdiskriminera sig själv.

  • Reply Ylva 11 september 2017 at 12:43

    Ångrar att jag trott för mycket på att hårt arbete lönar sig, skulle ha tagit sommarjobbet på ett museum i italien i stället för en tråkig praktikplats på en tråkig ort, ja hur tänkte man då? Ångrar att jag inte vågat stanna längre på platser jag trivts på, levt livet i några månader i stället för att åka hem och jobba. Ja sammantaget ångrar jag mest allt jobb jag gjort och jag har sällan ångrat någon ledighet. Obs detta är hur mitt liv sett ut, naturligtvis är påtvingad arbetslöshet inte njutningsfullt. Vad jag är nöjd över är hur jag på gymnasiet fick jättedåligt betyg i några ämnen så att jag hann göra annat än plugga, det tycker jag i efterhand var smart, man ska prioritera rätt i livet. Det handlar kanske inte bara om mod när man inte vågat göra ett val, utan osäkerhet kring konsekvenser och avsaknad av stöttning. Om jag nu tänker förnuftigt så var det säkert bra att man gjort vissa tråkiga val också. Kul ämne nu när det viskas om 40-årskriser i vrårna.

    • Reply Peppe Öhman 12 september 2017 at 08:09

      Den där präktigheten och skaffa jobb har jag också tampats med. Tror att det var för att mina föräldrar (mamma) tyckte det var så viktigt att jag hade ”riktiga” jobb. och som 40-åring kan jag faktiskt känna igen min mammas tankar. det sagt tror jag att livet kan bli bra på så många sätt.

  • Reply Anna 11 september 2017 at 14:20

    Vilket bra ämne, det fick mig verkligen att tänka till lite. Tror inte jag tänkt riktigt i de banorna förut, utan mer tänkt på att om jag fick välja på nytt, men med samma förutsättningar som då (bakgrund, kulturellt kapital, osv), så hade jag nog inte kunnat göra några annorlunda val utan det hade blivit samma sak om igen. Allt det som man inte visste då, den livserfarenhet man inte hade, och kanske yrken och utbildningar man inte visste något om, det är inte så lätt att förbise det.
    Men, om jag tänker i banorna för detta inlägg, så skulle jag kanske säga att jag ibland kan ångra att jag inte gav upp tidigare, att jag fortsatte kämpa på tex jobb, eller platser, som inte passade mig, osv, att jag försökte så mycket. Att jag kanske inte valde helt baserat på intresse, men, igen, hur kunde jag göra det utan något att backa upp mig ifall det gick åt skogen? Nu på sistone har jag kommit på mig själv med att undra hur livet hade blivit om jag helt enkelt valt den lättare vägen, så oändligt mycket energi (och tid) man kunde sparat och använt till annat… Visst är det väl lustigt hur gräset alltid ser grönare ut på andra sidan?! Vad man än valde bort, så tror man att just det kanske skulle varit bättre.

    • Reply Peppe Öhman 12 september 2017 at 08:10

      Tack för den här kommentaren. Läste den flera gånger.

      • Reply Anna 18 september 2017 at 08:44

        Hej Peppe, jag såg inte att du svarat på min kommentar förrän nu. Tycker att det är så roligt när du skriver svar och uppmuntrar till dialog!
        Ville bara skriva lite mer om kulturellt kapital, klass, osv… Lyssnade precis på ert senaste Mellan raderna-avsnitt, där ni ju nämnde klass-skillnaderna i Westös bok, och även lite senare i podden tror jag. Ville lägga till att det är lätt att glömma att även i Sverige så är det ju otroligt stora skillnader mellan den som växer upp i en mindre stad eller storstad, den som har högutbildade föräldrar eller lägre, den som blir exponerad för olika yrken och utbildningar, kultur, politik, mångfald, mm mm tidigt i livet, vars familj har kontakter, pengar, den som vet att den måste klara sig själv eller den som vet att den alltid kan få support (och kanske en lägenhet eller jobb!) från föräldrarna. Jag tror att mycket av detta sätter sig som en i det närmaste omedveten information i ens hjärna och kan göra det lättare eller svårare att slå in på vissa banor, göra vissa saker, osv. Att det kanske sätter sig som ett omedvetet glastak, typ hit men inte längre, och när man frågar sig varför gjorde jag inte xxx så kanske det är något av detta som ligger bakom, Förstås inte alltid, men kanske ofta nog att det är värt att tänka på. Ja, det var allt jag ville lägga till, blev visst en mindre utläggning..

        • Reply Peppe Öhman 18 september 2017 at 10:39

          Tycker att kommentarerna står MINST hälften av kvaliteten på den här bloggen! Tack för att du orkar kommentera. Och så BRA poäng med storstad versus småstad och kulturellt kapital och vad man ser i sin framtid. Du satte huvudet på spiken där. Spelade precis in Magnus och Peppes podcast där vi talade om hur mycket språket och orden vi använder skapar förutsättningar kring vad vi tror är möjligt. Tänker att dessa är lite besläktade. Att vi sannerligen inte är vita ark, utan påverkas av omgivning och egen position och språk hela tiden.

  • Reply Emma 12 september 2017 at 11:18

    Håller med om att det inte är så mycket vits med att gå och ångra sig. Antingen kör man på med det man valt, eller så väljer man om (om det går). Men det är klart att det är oundvikligt att inte åtminstone ibland fundera över det. Jag ångrar alla de gånger man kanske gjort människor illa av oaktsamhet och varit för feg för att be om ursäkt (och istället typ hoppats att de inte märkte det), samt att jag inte tackade ja till ett journalistsommarjobb jag erbjöds som 14-åring för att jag var lat tonåring som inte orkade jobba hela sommaren, och inte blev journalist förrän tio år senare. Ett helt årtionde borta! Men man vet ju aldrig hur det skulle blivit istället, så om man är en lycklig människa i allmänhet är det som sagt inte så mycket vits med att gå runt och ångra sig.

    • Reply Peppe Öhman 13 september 2017 at 08:56

      Jag kunde skriva +1 på allt det du just skrev.

  • Reply Emma 12 september 2017 at 12:48

    jag ångrar att jag inte har haft en passionerad relation med en fransk konstnär… men det kanske kommer i framtiden om man blir singel igen!

    • Reply Peppe Öhman 13 september 2017 at 08:57

      JA! Livet är långt, den franska konstnären finns det ännu tid för.

  • Reply Joanna 15 september 2017 at 04:07

    Jag måste säga.. att det behövs nog inte ens att man själv hunnit göra något att ångra för att lära sig inför senare situationer. Det räcker kanske att läsa om andras beslut för att komma till insikt!
    Jag är just nu utomlands och planerade fram till igår, innan jag läste ditt inlägg, att vara det även över jul. Har känt att det blir alldeles för dyrt med flygbiljetten eftersom jag verkligen behöver spara pengar. Men så läste jag ditt inlägg och en mening stack ut: ”att jag firade jul på Kuba istället för hemma den sista julen mormor var med oss” och jag kom att tänka på min farmor. Vi står väldigt nära varandra och om det är någon jag saknar i Sverige så är det just hon. Nu är hon visserligen väldigt pigg och frisk för sin ålder men ja, man vet aldrig. Och det är inte värt att ångra resten av livet att jag avstod från en jul med henne bara för att snålheten skulle sättas främst. Nej, aldrig! Så tack för inlägget Peppe, nu ser jag lite mer klarsynt på mina värderingar.

    • Reply Peppe Öhman 15 september 2017 at 07:18

      Åh vad fint! Din farmor kommer att bli så glad. <3

  • Reply Linnea 18 september 2017 at 23:46

    Jag ångrar, verkligen ångrar ett beslut. Jag var på en utbytestermin i Melbourne och hade det osannolikt bra. Aldrig varit lyckligare då och jag hade allt jag ville och trivdes så bra. Fick erbjudande om att stanna en termin till. Men valde att åka hem av mer eller mindre bra anledningar. För första gången i mitt liv lider jag nu sedan dess av (hem)dit-längtan och skulle göra vadsomhelst för att skruva tillbaka tiden till valet. Det positiva är att jag lärde mig en hel del av beslutet och Melbourne kommer alltid ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Tiden och platsen då allt var perfekt!

    • Reply Peppe Öhman 19 september 2017 at 07:19

      Melbourne finns kvar! Universitetet finns kvar! Andra alternativ än plugga finns! Det är inte för sent! Mycket fin egenskap du har att försöka lära dig av dina misstag (fast kanske det när tio år har gått inte alls känns som ett felbeslut 🙂

    Leave a Reply