Tietoa mainostajalle ›
Feminism

Feminismen ligger i handlingarna

12 september 2017

För några år sedan tyckte jag att The Mindy Project var en ganska irriterande tv-serie eftersom Mindy stort sett bara fokuserade på att få den snygga läkaren Danny Castellano. Castellano var butterkonservativ och hade en ganska unken uppfattning om hur ett parförhållande ska vara. Speciellt säsong tre var riktigt obekväm att kolla. Jag fortsatte ändå och i säsong fyra lyfte serien. Mindy lämnar det hon trodde var den ultimata drömmen och blir ensamstående mamma. Här är en bra text kring det, jag gillar speciellt det sista stycket:

”Nu för tiden verkar feminism så himla enkelt. En tar på sig en t-shirt med texten ”The future is female”. En lyssnar på Beyoncé och Taylor. En skriver ”en”. I all den här symboltätheten tycks vi ofta glömma att de verkliga utmaningarna fortfarande finns på helt andra plan. Jag kan måla hur många plakat som helst, men jag sätts inte på allvar på prov förrän jag börjar leva. Möter kärlek. Mina egna underliggande idéer om vad som borde vara min plats, min roll, mina drömmar. The Mindy Project klarar av att visa båda de här perspektiven på en och samma gång. Läppglans OCH varannan vecka.”

Jag tänker ofta på just detta. Hur jag själv lever feministiskt, det är en sak att skriva och prata om det, men en helt annan att göra feministiska handlingar. Jag försöker till exempel granska mitt eget heteroförhållande, hur medvetna Magnus och jag än är påverkas vi såklart hela tiden av omvärldens massiva tyngd av könsstereotyper. Så fort vi inte har koll slinker patriarkatet in. När Majlis ännu är så här liten och kräver ganska mycket omsorg funderar jag mycket på hur vi delar upp matandet, nattvaknandet och blöjbytandet (måste fråga Maggan om han alls tänker på det ur ett feministiskt perspektiv). Finns det en underliggande, om än väldigt osynlig, uppfattning om att det är liiiiite mer min uppgift än Maggans eftersom jag är kvinna. Och är Magnus uppoffring liiiite större än min när vi delar lika eftersom han är man.  Jag vet inte, men tror att det är dumt att tro att vi inte är påverkade av kulturen vi lever i. Check yourself, hela jäkla tiden (och samtidigt inse att det inte går att leva att felfritt feministiskt liv i ett patriarkat).

Förresten, ett annat tips på en SJUKT BRA tv-serie med en icke-vit huvudperson är Insecure. Plus filmat i ett Los Angeles utanför de vanliga Los Angeles-vyerna.

 

Delad föräldraledighet: Okunskap och konservativa värderingar
Varför kvinnan tjänar mindre än mannen
1

You Might Also Like

14 Comments

  • Reply Liljan 12 september 2017 at 10:10

    Jaaa Insecure!! Har precis kollat båda säsongerna på tre dagar (vilket är en prestation som heter duga, då jag är ensam med ett barn) – all tid utanför barnavård och jobb (okej, smygtittade kanske lite på jobbet också, hehe) har gått åt till Insecure. Älskade det!

    • Reply Peppe Öhman 13 september 2017 at 08:55

      Visst är den BRA! Alldeles för korta säsonger dock.

  • Reply Liljan 12 september 2017 at 10:15

    Nu blev jag så uppslukad av Insecure att jag glömde det andra jag skulle skriva: en orsak till att jag inte tagit in en ny man i mitt liv är nog just jämställdhetsproblemet. Jag har helt enkelt inte hittat nån som ser på världen som jag gör, och jag har inte lust att bli mamma till en vuxen karl (för o dra det till det extrema)! Och är knappt intresserad av att kompromissa i mina feministiska ideal heller. Eller kämpa på så jävla mycket, för att det ska vara jämt.

    • Reply Peppe Öhman 13 september 2017 at 08:55

      Jag fattar verkligen. Har flera vänner som efter att de skilt sig valt att leva som särbos med ny man, om man har råd känns inte det som den sämsta idén.

  • Reply Bea 12 september 2017 at 14:58

    Önskar att jag var lika bra och avslappnad på att posera som Majlis 🙂

    • Reply Peppe Öhman 13 september 2017 at 08:57

      haha, jag också!

  • Reply Anna 12 september 2017 at 21:14

    https://yle.fi/uutiset/3-9828471

    ”äideistä vain joka viides oli valmis lisäämään isän vapaata.

    – Moni äiti ajattelee, että se on nimenomaan se äiti, jonka kuuluu olla kotona, kertoo erikoistutkija Närvi.”

    Helt klart att vi är påverkade av kulturen, men det förvånar mig att kvinnor inte är mer kritiska till detta. Det är svårt att öka jämställdheten om 80% av kvinnorna VILL diskriminera pappor

    • Reply Liljan 12 september 2017 at 22:11

      Ja men visst är det så! Jag har funderat på det där också. Att vi (mammor) behöver var redo att ”uppoffra” av vår barn-tid och kontroll, om vi vill att vi ska vara mer jämställda: att mamman återvänder till arbetet då barnet är X antal månader och så får pappan ta lika många månader vårdledigt som mamman. Nu ställdes jag aldrig inför det dilemmat eftersom jag tagit hand om mitt barn själv, men jag skulle nog ha fått kämpa med tanken att återvända till jobb då barnet var 9mån och ge över ansvaret till pappan för 9mån.

      • Reply Peppe Öhman 13 september 2017 at 08:58

        Bra med detta perspektiv också. Tack!

    • Reply Peppe Öhman 13 september 2017 at 08:57

      Gudars vad intressant, det här ska jag blogga om. TACK!

  • Reply Linda 13 september 2017 at 23:53

    Så skönt att känna att vi är många som tänker och känner samma. Nu måste jag ju se både The Mindy Project och Insecure. Hoppas du inte missat Master of none?

    • Reply Peppe Öhman 14 september 2017 at 07:26

      ALDRIG i livet att jag skulle missa Master of None. Så jäkla bra!

      • Reply Linda 14 september 2017 at 12:32

        Ja det är tomt nu. Och vi lär få vänta på säsong tre. Jag tycker liksom den har allt; normkritik, värme, humor, känslor, nyskapande, charm och allt annat som är bra. Känns svårt att hitta vidare nu. Först sorg efter SKAM och nu detta 🙂 Är Mindy en värdig efterföljare?

        • Reply Peppe Öhman 14 september 2017 at 21:31

          Håller verkligen med. Alltså Mindy är inte riktigt där. Men en liten tröst är kanske Broad City?

    Leave a Reply