Tietoa mainostajalle ›
Monthly Archives

november 2017

Resa

Yo Yosemite!

23 november 2017

Det doftar kalkon i hela huset och alla är lite trötta efter att vi satt uppe halva natten och spelade Cards Against Humanity och sedan utsattes för frisk luft hela dagen. Yosemite är ÄNNU vackrare än vad jag kunde föreställa sig. Jag har nog aldrig förr upplevt en så mäktig natur.

 

Ja men ni fattar. Otroliga träd, berg och vattenfall. Himmel så blå att den nästan ser fejk ut och en så ren luft att LA-lungorna jublar. Plus goda vänner! Jag är så glad över att vi åker iväg på utfärder med nya och gamla vänner. För tillfället är det familjen Blankens, Prydz och Illic som firar tillsammans. Vi ska såklart ta ut allt av traditionen och vid middagsbordet prata om vad vi är tacksamma över. 

 

Det blir mer imorgon. Nu ska jag sluta data och sluta upp med ett glas rödvin.

Resa

Mot Yosemite!

22 november 2017

Sitter vid matbordet och panikjobbar så att vi ska komma iväg före klockan nio på morgonen. Magnus och barnen ligger och myser i sängen och jag känner en lätt panik över allt som ännu ska göras. Igår sade ruttplaneraren att det bara tar knappt fem timmar att köra till nationalparken, men det känns väldigt optimistiskt. Drömmen är att komma fram innan det blir mörkt. Lovar att rapportera på Insta stories och om det finns ett fungerande wifi på stugan vi hyrt ska jag uppdatera med magiskt fina bilder. Tills dess! Det tog mig för övrigt ungefär fyra år innan jag kunde uttala Yosemite rätt.

PS har redan börjat fundera på vilken bok jag ska läsa på flyget nästa söndag. Kom gärna med förslag på en bok som är svinbra, jag kan tala om i Mellan raderna och som antagligen finns på LAX

via GIPHY

Hästar

Normkroppen får ryka

21 november 2017

Jag var på väg att fylla i Sevendays veckolista om kroppen, men sen slog det mig att jag har en frisk smalhetsnormkropp så det är kanske bara provocerande att läsa vad jag tycker om den. Eller inte ens provocerande, utan bara tråkigt. Det mest iögonfallande i den listan är kanske att jag en gång hade en pojkvän som sa att ingen kunde älska mig på riktigt på grund av mina fula fötter och en annan sa att han aldrig varit ihop med en så tjock tjej som jag. Jag skämdes jättemycket då, men fattar nu att det är folk som kommenterar andras kroppar som ska skämmas. Jaja, min kropp är frisk och samarbetsvillig, är lyckligt lottad och fattar att uppskatta det.

Det här talar vi också om i podden, men hur fan kan folk försöka ragga på Wordfeud. Random snubbe: ”hej, var bor du, hur gammal är du, har du familj, vad gör du, vad har du på dig, vore fint att se en bild :P?” Jag: ”USCH!”. Har genom åren tänkt att det nu bara är något en måste stå ut med, det är ju inte så farligt, men i och med #metoo har jag insett att folk som en tackar nej till ska acceptera det.

Magnus har jobbat som Youtube-regissör hela dagen. Det ledde såklart till en massa förseningar, vilket ledde till att jag missade min ridlektion. Efter att jag skrev att jag skulle åka till Etiopien (obs ej som volontär) känns alla mina vardagliga besvikelser och motgångar som petitesser, vilket de ju är, men blev ändå så ledsen att jag nästan grät en skvätt. Man får vara ledsen över småsaker också. En lätt utmattning kan också ha haft sitt finger med i spelet.

Ja och så börjar det arta sig med Majsans gående. Kolla så nöjd hon är.

via GIPHY

PS Jag blir såklart VÄLDIGT glad om ni gillar den här bloggen på Facebook och Bloglovin. <3

Podcast

Sluta skämta!

21 november 2017

Här är den! Podden!  Vi pratar om vad som hände med #metoo i Finland, om det är för tidigt att skämta (vi ser på er Mikko Leppilampi och David Hellenius), om Lena Dunhams white feminist privilegium och bråkar lite. Same old, men med nytt innehåll. Hoppas att ni gillar för jag gillar er!

Jobb

Mitt svåraste jobb hittills

20 november 2017

På onsdag morgon kör vi upp mot Yosemite för att fira Thanksgiving med några kompisar. Ser väldigt mycket fram emot det, men har också enormt mycket jobb att sköta innan vi åker. Jag vet att det är ungefär lika intressant att läsa om hur mycket jobb en person har som att höra detaljerade beskrivningar av hens drömmar, men jag vill bara säga att en av de svåraste sakerna jag gjort i hela mitt liv måste vara att skriva en bok på knappt fyra veckor med en ettåring, bokstavligen, på armen. Mitt eget privata NaNoWriMo. En ettåring som i tre dagar var magsjuk. Jag brukar låtsas att mitt jobb är ett spel och att jag är på ADVANCED LEVEL. Ni tänker ni att världens minsta fiol spelar en sorglig sång för mig. Och ni har rätt, det ÄR inte alls synd om mig, jag tigger bara beröm.

Efter att vi (=Magnus) tappade bort Vidar på Mandalay Bay tidigare i höst ville Vidars farmor köpa en telefon åt honom. Eftersom den här telefonen antagligen skulle försvinna eller slås i spillror på mindre än en vecka köpte Maggan en Tinitell åt Vidde. Obs helt osponsorerat, men det fattar ni ju eftersom jag alltid skriver ut samarbeten. Tintiell är en klocka och en telefon. Vi kan ringa Vid, han kan ringa oss. Noll spel, noll internet, men ganska snygg till utseendet.

Vill också passa på att tacka er som mailat mig på sistone, ni vet vem ni är. Betydde mycket. Blev glad.

Feminism

Tystnaden kring mansdagen

20 november 2017

På internationella kvinnodagen brukar det alltid dyka upp en och annan arg snubbe som förargar sig över att det inte finns någon internationell mansdag. Det finns det ju och den infaller om 364 dagar. Den 19 november firar man internationella mansdagen och jag tycker att det är lite synd att den inte får mer uppmärksamhet. Inte för att män får för lite uppmärksamhet i världen, men för att vi borde tala mer om den snäva och destruktiva mansrollen som skadar män och i förlängningen kvinnor och barn och icke cis-personer.

Om män fick vara mjuka och varma, lärde sig uttrycka sina känslor genom annat än våld, fick verktygen att skapa och upprätthålla sociala kontakter och det inte fanns någon prestige i att vara hård och skoningslös skulle alla må bättre. När jag ser hur papporna i Vidars klass behandlar sina söner, skäller ut dem när de gråter och uppmuntrar dem att sköta konflikter med knytnävarna, blir jag riktigt nedslagen. Jag tänker att vi måste göra berätta, lära Vidde kommunicera sina känslor och förklara att alla känslor är tillåtna, däremot är inte alla handlingar det.

Nån skrev att internationella mansdagen firar så lite eftersom män inte är vana att styra upp sånt. Kan stämma.

 

Bild härifrån.

Böcker

Vinnarna av anteckningsböckerna

19 november 2017

Hade glömt bort hur jobbigt det är att välja ut vinnare, jag vill att alla ska få en present! Men här kommer de slumpmässigt utvalda segrarna i anteckningsboksutlottningen:

Vem skulle ni vilja ge boken ”Livet & patriarkatet” och varför?

Mathilda: jag skulle vilja ge den till min mamma och pappa. först tänkte jag skriva pappa för det är han som behöver läsa den, men jag tror inte han kommer göra det om inte mamma säger åt honom att göra det. mamma behöver också läsa den eftersom hon går med på pappas patriarkala beteende och säger saker som ”men han bara är sån” om helt vansinniga saker.

MiaJag skulle gärna ge en till skolbibban på högstadiet där jag jobbar, för det finns så många smarta kids här som skulle läsa och förstå. Nu när jag tänker på saken ska jag faktiskt kolla om den finns eller om den borde köpas in…

L: Jag skulle ge boken till min man och be honom läsa den under julledigheten, så att vi när vi ibland diskuterar hamnar på en mer jämbördig diskussionsnivå. Han är inte dum på något sätt, han har bara inte tänkt igenom de här frågorna.
Anteckningsboken skulle bli en julklapp till mig själv. Den är snygg och citatet är klockrent. Vem vill inte ha en sådan i 

Sara: ”Åt mej själv, för jag är superupptagen som fyrabarnsmor och hinner aldrig köpa eller låna den. Anteckningshäftet skulle jag för den delen behöva för att skriva upp alla skrivideer i: konstigt nog är precis alla mina häften fullklottrade med traktorer och fantasimaskiner av alla de slag. Ett skrivhäfte exklusivt för mama -yes please!”

Maila: hedda.siren snabel-a sets.fi mer era adresser och kom ihåg att alltid delta i utlottningar på bloggar för chansen är stor att ni vinner. KRAM

Jobb Los Angeles

Intervjuade Anine Bing och åkte till Trader Joe’s

18 november 2017

Jaha, vad har vi hittat på i dag då? Åkte till Best Buy för att köpa en extern hårdskiva som Magnus behöver för ett projekt han gör med Rebecca Stella. Vidare till Trader Joe’s för att köpa några specifika ingredienser för middagen. Jag hade glömt bort hur mycket jag älskar att handla mat på Tradern, alla är glada, alla förpackningar snygga och all mat är ekologisk och god.

Efter det var det meningen att vi skulle testa på Impossible Food-kött, som alltså inte kommer från djurriket, på Umami Burger, men då gjorde Majlis en grej som tvingade oss att åka hem och sanera hela bilen. Stämningen sjönk. Resten av dagen jobbade jag på Hannah och Amanda-manuset och nu är klockan halv nio. Jag tycker att jag är värd ett glas vin. JA, jag belönar mig med alkohol!

Här är förresten en helgintervju med Anine Bing som jag gjorde för svenska Breakit.

Feminism

Patriarkatet kommer att falla inom min livstid

18 november 2017

Nu låter jag som ett eko av mig själv, men vad är grejen med #metoo och Finland? Varför händer ingenting. Sneglar jag mot Sverige kan jag på allvar tro att patriarkatet kommer att falla inom min livstid, men Finland?

Nu KAN det såklart vara att det jag som har dålig koll, jag sitter ju väldigt långt borta, men på basen av vad Yle har sänt blir jag bara nedslagen. Först Svenska Yles vinkling om det är fel att ”kollektivt skuldbelägga män” och sedan finska Yles diskussion om HUR män får flirta nuförtiden (tips: om du inte vet skillnaden mellan flirt och sexuella trakasserier ska du helt sluta flirta) och om hur illa till mods män blir av att som grupp. Beror det på dålig journalistik eller som någon kommenterade här, att finländare inte är lika medvetna som svenskar?

En annan sak: Jag tvivlar inte på att män inte utsatts för sexuella trakasserier och att personer med makt utnyttjat den makten och utsatt män. Jag tycker att det är viktigt att vi försöker lösa det problemet också, men just nu handlar det inte om just dem. Jag upplever, åtminstone än så länge #metoo som ett upprop för kvinnor, rasifierade, med funktionsvariation och andra som inte är CIS-män. #metoo är ett bevis på hur män tagit sig rätten att göra vad de vill med kvinnors kroppar. Magnituden på hashtaggen visar att så gott som alla kvinnor utsatts och att et därmed inte handlar om enskilda förövare och offer, utan ett helt samhälle som fram tills nu inte brytt sig så mycket om trakasserierna.

PS Det står INTE ”Wild Hoe” på min tröja