Tietoa mainostajalle ›
Resa

3000 meter över havet jobbar småflickor

30 november 2017

Imorse vaknade vi kvart över fem och drog sedan iväg för att följa med fyra tioåriga flickor som en gång i veckan vandrar upp i bergen, 3000 meter över havet, för att samla ihop kvistar som deras arbetsgivare kan sälja i staden. Flickorna fick skjuts upp med oss och för en del var det första gången de satt i en bil. De berättade att de måste gå tillsammans på grund av att det innan solen gått upp ännu kan finnas livsfarliga hyenor i skogen. De här tjejerna får tack vare Läkarmissionen nuförtiden gå i skola och drömmer om att bli lärare och soldater.

Vi hjälpte dem såklart så mycket vi kunde med jobbet och lovade att skicka ett tack till alla ni som stöder Läkarmissionen. Är man månadsgivare och betalar 100 kronor varje månad får ett barn i Addis gå i skola, skoluniform, frukost och lunch, skolmaterial och hälsovård. Någonting helt avgörande för barnens framtid. Nästa steg är att helt eliminera barnarbetet.

Efter lunch åkte vi till ett hem för före detta sexarbetare och traffickingoffer. Här får de en trygg bostad och hjälp att plugga antingen till ett yrke eller på universitetet. En del kommer direkt från red light district, medan andra rymt från att praktiskt taget varit sexslavar. Vi fick höra Lilja 4-ever historier och samtliga grät en skvätt. Samtidigt var det upplyftande att se så mycket framtid och jävlar anamma i kvinnorna. Ja, förutom en av kvinnorna som verkade helt nedbruten. Under de senaste dagarna har jag funderat mycket på vad som får män att göra så vidriga saker mot kvinnor.

Eftersom detta inte är en semester åkte vi vidare till en fattig by och fick höra hur Gezachew (i mitten på bilden med barnen), som leder Läkarmissionens partner i Addis, pratade feminism med byborna. Gezachew själv växte upp under liknande förhållanden och fick sina första skor när han var sju år gammal. Nu leder han en organisation som jobbar för att barn ska få gå i skola och kvinnor hälsovård. Alla vi mött har varit så varma och välkomnande och så många har gått rakt in i hjärtat på mig.

Jag har varit för trött, jetlaggad och förkyld för att ha energi över att vid sidan om alla människor vi träffat också sakna hem, men när jag i byn fick leka lite med småbarn kände jag ett litet hack i hjärtat av längtan efter Majlis.

SMS-litteratur
Alla barn har rätt till utbildning
2

You Might Also Like

12 Comments

  • Reply Liljan 30 november 2017 at 11:13

    Precis så är det: vissa (många!) man möter går rakt in i hjärtat på en. Jag bodde i Tanzania en sväng, och trots att det nu är flera år sedan tänker jag fortfarande ofta på en hel hög med människor… Älskar att du får göra denna resa och delar med dej av den!

    • Reply Peppe Öhman 3 december 2017 at 19:24

      Jag är så TACKSAM för att ha fått göra den här resan. Ska skriva mer om den bara jag kommer hem. Så fint med Tanzania förresten. Mycket fint också att det finns kvar i dig <3

  • Reply Elin 30 november 2017 at 13:33

    Bra att ni fick komma till Debora! Och gästfrihet är verkligen Etiopiens starkaste gren. Det är intressant att läsa om allt från ditt perspektiv, det blir en liten ögonöppnare för mig då det är så mycket vardag kring alla problem och projekt.

    • Reply Peppe Öhman 30 november 2017 at 18:53

      Vilka historier! Vi satt allihopa och grät och sen åt vi middag tillsammans och skrattade så vi kiknade. Gezachew blev förresten jätteglad när jag hälsade och hälsade så mycket tillbaka. Sa att du skulle hälsa på nästa år.

      • Reply Elin 2 december 2017 at 02:21

        Ja, jag och min son kommer vara där en månad januari-februari. Ska bli så fint!

        • Reply Peppe Öhman 3 december 2017 at 19:28

          ÅH! När då åker är det du som får hälsa så mycket från mig.

    • Reply Peppe Öhman 3 december 2017 at 19:25

      Jag ska skriva en längre text om Debora när jag kommer hem. Så otroligt omskakande och rörande. Så starka och också så nedslagna kvinnor. Vilket imponerande arbete Bright Star gör.

  • Reply Ylva 30 november 2017 at 13:40

    Förmodar att män med sadistisk läggning behandlar kvinnor dåligt för att de fått det hemifrån och för att kvinnan är mindre värd i samhället. Jag läste nyss om kristallnatten och undrade hur grymma tyskarna kunde vara, så jag antar att det finns människor som är sadistiska i grunden och det får gro under de rätta förhållandena.

    • Reply Peppe Öhman 3 december 2017 at 19:26

      Du har säkert rätt. Jag undrar om vi föds med olika sadistiska anlag, eller om det är kulturellt.

  • Reply M 4 december 2017 at 02:12

    Har fått tvinga mig själv att läsa det här inlägget, först skummande med ena ögat och sen med båda. Jag har etiopiskt ursprung och det är så jäkla tramsigt att andras lidande plötsligt blir ännu svårare att se (det borde naturligtvis alltid vara LIKA hemskt att se) när man kan identifiera sig med det men..det är ju så. Jag tänkte på dina tankar om white savior complex, jag har ju samma tankar (trots inte ens vit men supersvenne på insidan) men i slutändan så kan jag ändå inte låta bli att känna att allt hjälper. Vi i den rika västvärlden ska inte diktera villkoren föredras försörjning på det stora hela men hur ska man kunna argumentera mot att dina inlägg kan skapa klick till Läkarmissionen som i sin tur hjälper riktiga människor, barn. I alla fall jag ska nu genast gå in dit och bli månadsgivare, vilket jag naturligtvis borde gjort för länge sen.

    • Reply Peppe Öhman 4 december 2017 at 15:19

      Tack för att du skrev detta. Mycket bra formulerat. Jag är lite rädd för att folk ska tröttna på mina inlägg från Etiopien, men känner att jag måste berätta dem ändå. De som berättade dem för mig förtjänar att få dem vidareberättade och jag vill själv också minnas.

      • Reply M 5 december 2017 at 05:47

        Tack själv, fortsätt skriv!

    Leave a Reply