Tietoa mainostajalle ›
Monthly Archives

december 2017

Feminism

Föräldrarna var inte bättre förr

13 december 2017

Malin Wollin skriver om hur Barnhälsovården och BVC har genom statens medieråd fått kortet ovan att använda som diskussionsunderlag för barnfamiljer. Wollin skriver att det inte finns någon enhetlig forskning kring en familjs skärmvanor och barnens utveckling (lika lite som det finns bevis på att strålningen från mobiltelefoner leder till hjärntumörer) Staten får gärna komma med goda, faktabaserade råd och vara stöttande, men däremot vänder Wollin sig emot moraliserandet kring skärmanvändande. Och jag håller såklart med.

Det finns barn som mår dåligt och som växer upp i allt annat än goda förhållanden. Det visar inte minst stjärnan som BRIS hängt upp i Katarinahissen i Stockholm och som lyser varje gång ett barn ringer dem. Att däremot indirekt skamma föräldrar för att de kollar på telefonen och låter sina barn leka med plattor är en helt annan sak. För det första finns det riktigt bra, pedagogiska spel, pussel och pyssel som appar. Det går inte att säga: Skärm dålig! och därmed dra allt över en kam.

För det andra anstränger sig pappor och mammor (okej, generellt med mammor) för att ge sina barn den perfekta uppväxten. Om jag får tjejgissa så är vår generations föräldrar enormt mycket mer engagerade i sina barns uppväxt än min generations föräldrar var. Jag säger inte att våra föräldrar älskade oss mindre, men kraven på föräldraskapet var mer hel, mätt och ren på den tiden.

Som läsare, författare och bokpoddare tycker jag såklart att alla barn ska ha någon som läser högt för dem och som själva lär sig älska böcker, men det ena utesluter inte det andra. Livet är annorlunda nu än för tjugo, trettio och fyrtio år sedan. Mobiler och sociala medier är en del av vardagen. Det var inte bättre förr. Föräldrarna var inte bättre förr. Jag är säker på att alla mammor (och pappor) älskar och gör sitt allra bästa för att barnen ska ha det så bra som möjligt.

Jag har för övrigt noterat att Magnus, och pappor överlag, är enormt mycket mer obrydda gällande skärmar, rutiner, extra tröjor och gemensamma måltider. Man kunde kanske mötas nånstans på mitten.

Hästar Los Angeles

Den ekonomiska ångesten är kanske bara pms

13 december 2017

Jaha, vad händer här då? Jo, jag  har ridit en bra ridlektion på Popcorn som vanligtvis är en trygg nybörjarhäst, men i hemlighet har mest skills av alla hästarna i stallet. Där ser man. Tycker att det är hälsosamt att rida olika hästar. Det krävs att man själv är följsam och tvungen att snabbt analysera vad som krävs av just den hästpersonligheten. Jag tror att jag blivit mjukare och mer samarbetsinriktad i ridningen. När jag var yngre var jag mer dominant på hästryggen. Tänker att det är livet, att man blir mjukare och mer förstående ju äldre och klokare man blir. Eller det hoppas jag i alla fall. Sen finns det såklart folk som vägrar förändras, men det får stå för dem.

Annars då? Steg upp kvar i sex på grund av baby och trampade sedan omkring i månadens ekonomiska ångest. En dag i månaden slår den till. Då är jag arg på uppdragsgivare som inte fattar hur mycket arbete som ligger bakom ett reportage. Sen glider ekonomiångestmolnet förbi och jag är tillbaka i LaLaLand där solen skiner, palmerna vajar och Stilla haver brusar in. Månadens ekonomiska ångest är min kropps svar på pms. Eller VÄNTA! Kanske det ÄR pms!

Nu blir det inspelning av Mellan raderna, sedan lite byråkrati och vid lunch tar jag min kompis Paulina, som är här på besök, till Koreatown på spa.

Samarbete

Julklappstips: 30 procent på hudvård

12 december 2017

Detta är ett kommersiellt samarbete mellan Swiss Clinic och Livet & LA

Här kommer en påminnelse på inlägget med Swiss Clinic och att ni får 30 procent rabatt på hela shoppingen om ni handlar för minst 50 euro. En utmärkt julklapp till dig själv eller någon fin person du vill skämma bort. Så här ser det lyxiga hudvårdspaket ut. När jag skrev om rollern på Insta hörde förresten flera olika personer av sig och hyllade den som bästa hudvårdsprodukten på länge. Måste hålla med.

Jag tar mig an en hudvårdsrutin

Personligt

15 frågor åt Magnus

11 december 2017

Den här fina lilla listan stal jag rakt av Ellen, som inte bara har en väldigt smart och rolig blogg, utan också romandebuterar i höst. Följ henne, vetja! Magnus tyckte för övrigt att det var svinkul att svara.

  1. Hur träffades ni?
    Jag var, vid tidpunkten, en superpopulär programledare på morgonradion i Helsingfors. Peppe hade precis blivit chefred. för tidningen Papper, så det var naturligt att hon skulle intervjuas av mig och min kollega Peter ”Petski” Westerholm. Jag var den som ansvarade för intervjun den gången och hade därför råpluggat Peppes blogg. Tänk vad annorlunda det hade kunnat gå om det varit Petskis uppgift den gången, att läsa på om Peppe. Efter den gången råkade vi ”springa på varandra” på tillställningar etc etc och sen gifte vi oss ett par år senare.
  2. Hon sitter framför tv:n, vad tittar hon på?
    Något skit om en ung kvinna som typ åker buss i en liten regnig stad utanför Paris. Allt utspelas i realtid och filmen blir plötsligt svartvit i mitten.
  3. Hurdan musik lyssnar hon helst på?
    Gärna svensk hiphop
  4. Vilken är hennes sämsta egenskap?
    Förutom hennes uppenbara tv- och filmsmak så är hon ohyggligt obrydd av praktiska detaljer. Till exempel har denna fullvuxna och världsvana kvinna fortfarande inte förstått vikten av att förboka ett bord då hon och hennes sju vänner dyker upp till restaurangen en fredagskväll.. Hon tänker att det löser sig och om det inte gör det så går man vidare. Sällskapet tänker: Varför har du inte bokat bord, ditt pulver?
  5. Vem är hennes bästa vän/vänner?
    Jag är hennes bästa vän, precis som hon är min. Sedan har hon en knapp handfull samling människor i Finland och i USA/Sverige som står henne oerhört nära. Ni vet vilka ni är.

  6. Nämn något du brukar göra som hon inte tycker om?
    Meddela henne om att det är dags för mig att gå på toaletten och bajsa. Listan kan säkert göras längre med att jag inte ställer in saker i diskmaskinen, lämnar kläder, stökar, säger att jag bara ska ta en öl och kommer hem en vecka senare aspackad etc etc.
  7. Hur går hon klädd hemma?
    Som hon går klädd ute. Oftast i något skönt klädesplagg som det ungefär tar tre år för mig att se skönheten i. Alltså skönheten i dem ser jag ju alltid, alltså Peppe, men själva klädesplagget kan för mig ta lite längre att uppskatta. Till exempel de vit-svart-randiga tajtsen hon har, som hon dessutom gärna kombinerar med en fejk-päls-väst. Idag ser det ut som en zebra har fastnat i slutet av en isbjörn, men troligtvis kommer jag se storheten i detta mode om ett par tre år.
  8. Beskriv henne med tre ord?
    Stark, vacker, smart.
  9. Berätta något om henne de flesta inte vet?
    Hon är också rolig!
  10. Vad brukar ni oftast gräla om?
    Att Peppe gör mer än jag. Vilket är helt sjukt att gräla om, för det är vi ju båda överens om.
  11. Vad är hon bra på?

    Att snabbt plocka ut det väsentliga i ett stycke. Tråkigt bara när det stycket är något som sägs och Peppe redan tappat intresset efter halva monologen.
  12. Vad är hon dålig på?
    Att ha tålamod.
  13. Nämn några saker som gör henne glad?
    Att rida. Att ta nya vägar hem. Att äta gott.
  14. Hurudan är hon som fru?
    Bästa jag har.
  15. Hur ser er framtid ut?
    En resa handlar inte allt bara om målet, det handlar också om resan i sig. Därför kompletterar vi varandra perfekt. Hon är piloten och jag är flygvärdinnan. Så angående vår framtid så vet jag bara att vi garanterat kommer att komma dit och vi kommer att ha så jäkla roligt på vägen!

De snygga bilderna har Karin tagit på en överraskningsfest Magnus ordnade för mig förra augusti när jag var höggravid med Majlis.

Jobb

Det omöjliga blir möjligt när någon gör det

11 december 2017

Ja, så har ytterligare en dag i Santa Monica passerat. Vaknade av att Majlis gnydde kring tre, gjorde misstaget att kolla min telefon, hade fått några stressmeddelanden och kunde inte somna om. Lyssnade på slutet av en ljudbok och Pod Save America. Halv sex beslöt jag mig för att ge upp och steg upp. Kokade etiopiskt kaffe och läste dagens mailskörd. Fördelen med att ligga ett halvt dygn efter Norden är att en får alla mail på morgonen och kan vanligtvis jobba ostört resten av dagen. Nackdelen är att en ligger ett halvt dygn efter.

Skrev en text om Yosemite och snöade in mig på dåren Alex Honnold som i somras var den första att friklättra upp för El Capitans lodräta vägg. Ännu för sextio år sedan ansågs väggen vara omöjlig att klättra upp för, sedan gjorde någon det. Det ansågs fortfarande vara omöjligt att friklättra upp för den tills Honnold gjorde det. Gillar tanken på att det omöjliga förvandlas till möjligt.

Skrev också om kött som är växtbaserat och när Vidde slutat skolan plockade vi upp honom och promenerade till Umami Burger för att testa en sån. Den smakade kryddat kött. Hur god som helst, om man gillar kött. Gick hem och jobbade vidare. Vill inte klaga, men det ÄR utmanade att jobba med en ettåring på armen. Eller så är det bara jag som är tröt och grinig. Ska nog häll upp ett glas vin.

Böcker

Årets julkappsböcker

11 december 2017

Mellan raderna-podden har gjort att jag läst extra mycket de senare åren. En bra vecka läser jag två böcker. Det är ändå nåt. Eftersom böcker är en fantastiskt bra julklapp tänkte jag tipsa om några av mina favoriter. Jag har antagligen glömt bort någon svinbra, men då får ni gärna fylla i. Kom ihåg att när ni köper en bok stöder ni kultur och en med största sannolikhet inte speciellt förmögen skribent. Plus att man mår bra och blir smart och empatisk av att läsa!

  • För Helsingforsälskaren: ”Den svavelgula himlen” av Kjell Westö.
  • För 3-6-åringen: ursäkta reklamen, men har en skrivit en normkritisk och ganska rolig barnbok (OM JAG FÅR SÄGA DET SJÄLV) får en skriva om det: ”Monster på toaletten och andra historier om Kim
  • För bokälskaren som vill ha en tegelsten hänge sig åt några rollfigurer: ”Ett litet liv” Hanya Yanagihara.
  • För systern, vännen, bästisen: Joanna Wingren och Sonja Ahlfors (snygg grafik av Johan Isaksson) ”Någon hatar oss igen”
  • Släktingen som tycker att feminismen gått för långt: ”Livet och patriarkatet” av ehum.. Peppe Öhman.
  • För fastern som är intresserad av slaveriets historia och vill lära sig om det igenom en fiktiv berättelse: ”Homegoing” av Yaa Gyasi.
  • För kompis som vill förstå polisvåldet i USA: ”The hate U Give” av Angie Thomas.
  • För polaren som är intresserad av kulturen i Kabul ”De förklädda flickorna i Kabul” av Jenny Nordberg.
  • För morbrorn som vill prata politik ”En av oss” Åsne Seierstad.

  • För alla som någon gång varit kära och för de som tror att feminismen gått för långt : ”Århundradets kärlekshistoria” (finns också som ljudbok uppläst av Tikkanen själv!)
  • För bästisen: Blaue Fraus ”Någon hatar oss igen”.
  • För den som tycker poesi är svårt, men politik intressant ”White Monkey” av Adrian Perea.
  • För cynikern ”De polyglotta älskarna” av Lina Wolf”
  • För deckarfantasten som tröttnat på explicit våld och vill ha lite feelgood: ”Blå villan ” av Eva Frantz.
  • För farbrorn som borde läsa mer kvinnliga författare: ”Själarnas ö” av Johanna Holmström.
  • För mostern som längtar efter en välskriven bladvändare: ”Störst av allt” Malin Persson Giolito.

 

Podcast

Alla mina män

10 december 2017

I veckans avsnitt har Jihde läst Anitha Schulmans ”Alla mina liv” och förklarar ordet ”mentionitis” för Öhman. Öhman vill diskutera en Filter-artikel som handlar om att folk är lyckligare före de får barn. Inget avsnitt utan att Jens Lapidus nämns. Det blir också snack om Eva Franzs feelgood-deckaren ”Blå villan” och Amy Schumers ”The Girl with the Loverback Tattoo” och så refererar Jihde traditionell finländsk mat hon blivit bjuden på. PLUS: dystopin The Circle som bok OCH film. Mycket nöjd över detta avsnitt, om jag får säga det själv (men dte får man väl inte längre i det här landet).

Feminism

Ridning är inte sämre än fotboll

10 december 2017

Jag tänkte på en grej när jag skrev inlägget under. Nämligen att min första instinkt djupt, djupt inne är att hobbyer som är traditionellt kvinnliga är lite sämre hobbyn. Skäms för den känslan och anstränger mig för att skuffa den ifrån mig. I tonåren fick jag lära mig att det var lite pinsamt att syssla med hästar och ridning. Jag kompenserade med att snowboarda och senare vid sidan om ridningen göra enstaka inhopp i allt som räknades som tufft som att hoppa bungy och fallskärm, skärmflyga och hängflyga. Liksom för att visa att jag inte var typiskt tjejig, alltså hade hög status.

Jag fattar ju såklart att det inte är bättre att syssla med traditionellt manliga sporter, men kulturen sitter djupt. I dag är läget bättre än när jag var tonåring, många av mina vänners döttrar spelar till exempel fotboll och det är världens naturligaste sak. Det är bra med lagsport och att de konstgjorda gränserna mellan typisk killhobby och typisk tjejhobby sprängs. Samtidigt undrar jag om det finns lika många killar som rider, dansar balett och intresserar sig för hudvård. Det är lite lättare för den grupp som har längre status att höja den genom att ta till sig attribut från sen högre, men att göra motsatsen är svårt. Längtar till den dagen då det inte finns typiska tjej- och killhobbyer, utan allt är öppet för alla.

via GIPHY

Samarbete

Jag tar mig an en hudvårdsrutin

10 december 2017

Detta är ett kommersiellt samarbete mellan Livet & LA och Swiss Clinic.

Okej, helt ärligt har jag länge varit personen som tycker att tvål och vatten plus ansiktskräm från apoteket räcker mer än väl för både kropp och ansikte (och själ). Men plötsligt håller hela internet på att tala om smink och hudvård och Kakan Hermansson säger att det är en hobbyn som vilken hobby som helst. Det är patriarkatet som lurat i oss att det är löjligt att bry oss om hudvård och fint att vara intresserad av fotboll. När Swiss Clinic undrade om jag ville bloggsamarbeta och testa deras  berömda hudroller sa jag därför ja och tog klivet ut i det okända.


Jag fick testa Swiss Clinic Skin Roller som är en mikronålsbehandling med småsmå nålar som man rullar över huden i hela ansiktet. Det känns spontant lite läskigt, men eftersom Swiss Clinic har vunnit flera priser (bl.a. ”Årets Innovation 2015” på Swedish Beauty & Cosmetics Awards) för rollern och den testats utförligt litar jag på att det är tryggt och bra. Rollern består alltså av små nålar i kirurgiskt stål som gör tusentals små mikrokanaler i huden som gör att hyn kan suga i sig alla näringsämnen från serumet man smörjer in sig med. Nålarna stimulerar också hudens celler att förnya sig och startar upp en läkningsprocess som får den att producera mer kollagen. Huden får mer lyster och när cellerna förnyas försvinner acneärr, medan rynkor och porer blir mindre.

Efter att man rengjort hyn och rullat rollern över ansiktet i några minuter smörjer man in huden med Swiss Clinics serum, sprayar den med Sanitizing spray och lägger sig för en god natts sömn. Detta upprepas i ungefär en vecka varefter man låter huden vila lika länge. Resultaten borde visa sig 1-3 veckor efter första användningen. Jag vet inte om det är en placeboeffekt, men jag tycker faktiskt att min hy är slätare och att jag fått mindre porer. Det kändes framförallt lite lyxigt att utföra den där hudvårdsrutinen som internet snackar om. Att låsa in sig i badrummet en kvart på kvällskvisten och pyssla om sig själv är ju inte det sämsta man kan göra.

 

Köper du Swiss Clinic produkter för över 50 euro får du 30 procents rabatt här. Gå in och kolla, där finns förutom skin rollern också ansiktsmasker, mascara som förlänger fransarna och what not.

 


baby Los Angeles

Utan bacon, tack

9 december 2017

I dag åt vi brunch med min kompis Sofia som jobbar som stylist, hade några uppdrag i L.A. och beslöt sig för att stanna några veckor extra i änglarnas stad. Vi träffades på The Sunny Spot eftersom Soffi hyr en lägenhet på Washington. När vi beställde varsin eggs benedict sa Soffi att hon ville ha sin utan bacon. Jag frågade hon var vegetarian och hon sa att hon inte direkt skulle kalla sig det eftersom hon äter en råbiff ungefär en gång om året och inte vill vara till besvär när hon blir bjuden på middag. Men till 99 procent av måltiderna väljer hon bort köttet.

När folk raljerar kring hur veganer alltid måste, det första de gör, berätta att de är veganer blir jag alltid lite illa till mods. Det säger alltid mer om de som raljerars obefintliga självdistans. Skömtet blir ett slags jantelagsskämt: ”Du ska inte tro att du är bättre än oss andra, bara för att du väljer att bespara liv och miljö!”. Fast folk som inte konsumerar produkter från djurriket det ÄR faktiskt lite bättre än slentrianmässiga köttätare. Nu säger jag inte att alla måste bli veganer omedelbums, men gillar Soffis inställning. Nästan aldrig kött, men bjuder en kompis på middag som råkar bestå av kött så dör hon inte av att äta den. Fler borde göra så. Jag tror att Majlis generation kommer att äta enormt mycket mindre kött än vad vi gör. Jag håller faktiskt på att skriva en artikel om kött som är växtbaserat, men smakar, har samma konsistens och protein som kött.

 

För övrigt är Majlis nått den tiden i sitt liv när hon lärt sig gå och tycker att det är slöseri med tid att inte hela tiden experimentera med sina nya skills. Det gör det utmanande att sitta på en lång och skön brunch med henne.